Lösningen på mysteriet Kimbilikiti

KIMBILIKITI är den religion som regastammen i provinsen Kivu, i östra delen av centrala Zaire, ärvt från sina förfäder. Regamännen jagar i de täta skogarna, kvinnorna fiskar i floderna och familjerna odlar jorden. Men allas liv domineras fullständigt av Kimbilikiti, stammens stora ande, som de måste visa blind lydnad. De måste också svartsjukt bevaka alla de hemligheter som är förbundna med dyrkan av honom, för den som avslöjar någon av dessa straffas omedelbart med döden. Om någon protesterar mot en familjemedlems död för Kimbilikitis hand blir han likaså omedelbart avrättad.

Hur började denna mäktiga religion? För att besvara den frågan måste vi gå tillbaka i tiden.

Ett mysterium börjar ta form

Mycket långt tillbaka i stammens historia var det enligt legenden en viss man som hade tre söner. Den förstfödde, Katima Rega, var en elak dvärg, som var så vanställd att ingen ville gifta sig med honom. Mentalt sett var han emellertid synnerligen begåvad, och han hade en mycket frodig fantasi. Han tyckte så mycket om att äta att det gränsade till frosseri. För att kunna skaffa mat utan att arbeta förfärdigade han några enkla, flöjtliknande bambuinstrument, som frambringade kusliga ljud. Han konstruerade också ett platt, båtformat trästycke med ett snöre i ena änden. När denna apparat snabbt snurrades över huvudet, frambringades ett högt, spöklikt vinande ljud.

Denne legendariske uppfinnare prövade först sina knep på sina två brorsöner, övertygade dem om att ljuden kom från en ande och skrämde dem på så sätt att stjäla mat och tobak åt honom från hans två bröder. Han beslöt sig för att utöka sitt verksamhetsfält och gömde sig därför i buskarna och väntade på att kvinnorna skulle fånga fisk och lägga den i korgar. Med hjälp av sina instrument fick han sedan kvinnorna att förskräckta återvända till byn och lämna kvar sin fångst.

Till en början betvivlade man de panikslagna kvinnornas uppgifter. Men när situationen upprepades och byborna inte längre hade någon fisk att äta, smög sig männen dit och omringade ”demondjuret”, bara för att finna att det var Katima Rega. Somliga ville döda honom på stället, men andra ansåg att det han hittat på var mycket fyndigt och röstade för att de skulle uppta ”rösten” som stammens ande. Detta skulle bevakas som en hemlighet och skulle vara ett mysterium för alla oinvigda. Varje medlem av stammen skulle vara tvungen att lyda alla befallningar, föreskrifter och påbud som kom från ”rösten”, skogens ande. Men vad skulle den kallas? Alla samtyckte när en vis stamäldste föreslog ”Kimbilikiti”.

Detta var grunden till regastammens religion. Ett helt system av regler, sedvänjor och vidskepelser byggdes upp kring denna enkla begynnelse. Med tiden tillfogades tre andra osynliga ”andar” som var förbundna med Kimbilikiti. Kabile, som ibland betraktas som hans syster och ibland som hans hustru, var en mycket vacker och märklig kvinna. Alla unga män sägs bli mirakulöst omskurna genom sexuellt umgänge med henne! Twamba, en yngre bror till Kimbilikiti, sägs äga sådana krafter att han kan framkalla stormar, få hus att störta samman och så vidare. Det är hans ”röst” som hörs genom det båtformade trästyckets vinande! Den tredje anden är Sabikangwa eller Mukungambulu. Det är en annan yngre bror till Kimbilikiti och tycks spela rollen som hans budbärare.

Hemliga invigningsriter

Kimbilikitis synliga representanter är en hierarki av överstepräster (de visa bami). En av dem, som kallas Mukuli, har ansvaret för omskärelseriterna. Kitumpu, en annan överstepräst, fungerar som doktor och utför själva omskärelsen av de unga männen. En tredje, Kilezi, tar hand om de nyomskurna pojkarna. Rollen som medlare mellan invigningslägret och de andra byborna spelas av några som kallas bikundi och tillhör dem som redan är invigda.

Invigningsriterna (som kallas lutende) hålls djupt inne i skogen, Kimbilikitis förmenta boningsort. Största hemlighetsfullhet omger dessa riter, och varje kvinnlig varelse (djur eller människa) som vågar närma sig platsen blir omedelbart strypt! På själva invigningsdagen hålls stora festligheter i de olika byarna, då man leker och dansar från tidiga morgonen. Detta är avsett att pröva motståndskraften hos de unga pojkar som skall bli invigda. Därefter får de lyssna till Kimbilikitis historia, med alla de myter som byggts upp under årens lopp. Man får pojkarna att tro att Kimbilikiti och hans syster och hustru, Kabile, är verkliga personer. Dessa ungdomar blir uppmanade att förbereda sig för att kämpa med Kabile, varefter de skall ha sexuellt umgänge med henne och bli mirakulöst omskurna. Om någon av dem misslyckas i dessa två provsättningar, kommer Kabile i sin vrede att påtala detta för Kimbilikiti, som kommer att avrätta missdådaren!

När pojkarna väl kommit in i skogen, ser de emellertid ingenting av det man berättat för dem. I stället tar de tre översteprästerna (Mukuli, Kitumpu och Kilezi) fast dem i tur och ordning och utför omskärelsen. Detta, säger de, är kampen med Kabile! Om en pojkes sår inte skulle läkas ordentligt före den utsatta tiden då han skall återvända till byn, blir han strypt och undanröjd, eftersom hans tillstånd annars skulle avslöja myten om den mirakulösa omskärelsen genom umgänge med den vackra, övernaturliga Kabile.

Trots den höga aktning man hyser för Kabile, får pojkarna under invigningsceremonierna lära sig vidriga könsuttryck som de skall ropa till kvinnorna, också sina egna mödrar och systrar. När de invigda återvänder till sina byar, tvingas kvinnorna uppträda nästan nakna och gå på knäna och dansa inför dem och utsättas för dessa nyinlärda förolämpningar.

Under invigningsperioderna går bikundi (de som redan är invigda) från by till by och kräver mat och ägodelar. Familjerna är tvungna att ge vad de än begär till Kimbilikiti och dem som befinner sig i invigningslägret. Man spärrar till och med av vägarna, och förbipasserande tvingas betala vad tillbedjarna av Kimbilikiti begär. På detta sätt vidmakthåller man den ursprungliga avsikten med ”rösten” — att skaffa föda utan att arbeta för den.

Vad är då egentligen kimbilikiti? En bluff som byggts upp kring några bitar bambu! För att vidmakthålla den har man emellertid skapat ett terrorsystem, med fruktan för döden som det främsta redskapet. (Hebréerna 2:14, 15) Andra redskap är vidskepelse, girighet och oanständighet. Och allt detta upprätthålls av en hierarki av överstepräster. Men vad har detta att göra med den förföljelse som Jehovas vittnen utsatts för?

[Bilder på sidan 6]

”Flöjter” som används inom kimbilikiti

[Bild på sidan 7]

Trogna vittnen från trakten av Pangi