Gärningsmännen blir straffade

NÄR rapporter om massakern nådde Kinshasa, vidtog de statliga myndigheterna åtgärder för att se till att rätt blev skipad. Myndigheterna förtjänar beröm för detta.

Lastbilar och militär personal sändes till platsen. Så småningom blev gärningsmännen gripna och ställda inför rätta i distriktsdomstolen i Kindu i Kivuprovinsen.

Att döma i detta fall var ingen lätt uppgift, eftersom domarna utsattes för ständiga hotelser och påtryckningar för att vränga rätten. De blev erbjudna enorma summor i mutor. När den fällande domen avkunnades, fick de till och med ett anonymt brev som sade att Kimbilikiti skulle hämnas på dem.

Det är intressant att lägga märke till att de anklagade till och med under rättegången vidhöll att Kimbilikiti var en ande och att denna ande drev dem att handla. Under förhören ordnade domare Tumba vist nog med att man skulle låta kimbilikitiinstrumenten ljuda inom hörhåll från rättssalen. Han resonerade som så att om Kimbilikiti var en ande, skulle ljudet av dessa instrument inte ha någon verkan på de medlemmar av regastammen som fanns i rättssalen. Vad blev då resultatet? När de kusliga ljuden hördes, blev det kalabalik i rättssalen. Kvinnorna flydde i vild panik, av fruktan för att kanske se Kimbilikiti och bli dödade. Männen hängde skamset med huvudet och lämnade rättssalen, så att till slut bara de anklagade, domstolens personal och några åskådare, som inte tillhörde regastammen, var kvar. Ännu en gång avslöjades således Kimbilikiti som en vidskeplig bluff, som håller regafolket i slaveri.

Distriktsdomstolen i Kindu utfärdade dödsdomar för sex av dem som var direkt ansvariga för morden. Ett antal andra dömdes till fängelse och böter. Dessutom ordnades med viss kompensation för de efterlevande änkorna. (Domarna överklagades till en högre domstol i Bukavu i Kivu.)

Myndigheternas ansvarsfulla agerande är en påminnelse om aposteln Paulus’ ord: ”De styrande är inte något att frukta för den goda gärningen, utan för den onda. ... [Myndigheten] är nämligen Guds tjänare, en hämnare till att utgjuta vrede över den som bedriver det som är ont.” (Romarna 13:1—4) Därför fortsätter Jehovas vittnen att framföra ”ödmjuka vädjanden, böner, förböner, tacksägelser ... för alla slags människor, för kungar och alla personer i hög ställning, för att vi skall kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar.” Paulus tillade: ”Detta är utmärkt och välbehagligt i Guds, vår frälsares, ögon, vars vilja är att alla slags människor skall bli frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen.” — 1 Timoteus 2:1—4.

Vi är övertygade om att många uppriktiga medlemmar av regastammen som ett resultat av dessa händelser i Pangi skall ”komma till exakt kunskap om sanningen” och på så sätt bli befriade från sitt slaveri under vidskepliga bedrägerier. Jehovas vittnen kommer att fortsätta att söka efter dessa och andra ärligt sinnade människor runt om på jorden. Vi är verkligen glada över att handla i överensstämmelse med vår tro och dela med oss av Guds rikes sanning till alla som älskar rättfärdighet, också i de avlägsnaste delarna av Afrika.