Förföljda därför att de säger sanningen
JEHOVAS VITTNEN vill inte understödja de trosuppfattningar och sedvänjor som är förbundna med Kimbilikiti, eftersom dessa strider mot bibelns principer. Sanningen i Guds ord, bibeln, har gjort dem fria. (Johannes 8:31, 32) De vägrar därför att låta sina söner bli omskurna i enlighet med invigningsriterna inom ”kimbilikiti”. Vittnena vägrar också att ge mat, pengar eller föremål som begärs under invigningsperioderna, och deras kvinnor tar inte del i de obligatoriska fiskafängen som anordnas för samma syfte.
I förbindelse med det tidigare nämnda massmordet på Jehovas vittnen gav den allmänne åklagaren följande intressanta kommentar i sin rekommendation till rätten: ”Vissa medlemmar av waregafolket som tidigare deltagit i kimbilikitis riter och känner till hemligheterna är nu förbundna med Jehovas vittnen. Dessa har avslöjat hemligheterna, i synnerhet dem som har att göra med den obefintliga ande som kallas Kimbilikiti. De har följaktligen påvisat det oriktiga i de offergåvor som krävs av nämnda ande, som enligt Jehovas vittnen är ett stort bedrägeri som organiserats av de gamla män som leder ceremonierna.”
När medlemmar av regastammen tar emot bibelns sanna läror, ersätts vidskepelse och fruktan för döden med sanning och hopp om en uppståndelse. (Johannes 5:28, 29) I stället för att förolämpa sina mödrar, hustrur och systrar börjar de respektera kvinnor. — Efesierna 5:21—6:4; 1 Timoteus 5:1, 2.
I slående kontrast till detta låter kristenhetens många kyrkor och missionssällskap sina medlemmar utöva sin stamreligion under en tunn fernissa av så kallad kristendom. Många av kimbilikitis präster och överstepräster betraktas i själva verket som trogna, respekterade medlemmar av de olika kyrkosamfunden. Vilken skillnad mot aposteln Paulus’ inställning! Han skrev: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. För vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken delaktighet har ljus med mörker? ... Och vilken överensstämmelse finns mellan Guds tempel och avgudar?” — 2 Korintierna 6:14—16.
Mycket ofta är det de som har starka band både till kimbilikiti och de traditionella kyrkosamfunden som har ställt till bekymmer för Jehovas vittnen. Dessa motståndare har i stor utsträckning liknat tillverkarna av avgudabilder i det forntida Efesus. De såg sin hantering hotad av aposteln Paulus, som bevisade att ”de gudar som är gjorda med händer inte är gudar”. (Apostlagärningarna 19:23—28) Samma princip kan tillämpas på avslöjandet att anden Kimbilikiti inte existerar.
Jehovas vittnen känner sig förpliktade att bekantgöra sådana sanningar. På grund av att de säger sanningen har de naturligtvis ibland fått utstå förföljelse. Men vad kan vi lära av deras trogna uthärdande?