Ur presidentens årsrapport för tjänsteåret 1953—54

Utdrag ur Sällskapet Vakttornets årsbok 1955

SVERIGE

Jehovas vittnen är ”ett icke önskvärt folk” i Sverige. De har mött direkt motstånd från prästerskapets sida. Detta anser att de enda som har rätt att yttra sig är statskyrkan och andra ”erkända samfund”, och dessa behärskar naturligtvis radioutsändningarna. De har satt den stämpeln på Jehovas vittnen, att dessa inte är någon kristen rörelse och har gjort det mycket besvärligt för många av våra unga förkunnare. Många människor ägnar emellertid god uppmärksamhet åt vad Jehovas vittnen har att säga. En tidning skrev på tal om Jehovas vittnen: ”De låter inte det andliga skeendet rotera kring individen och hans frälsning, utan för dem är Gudsrikets ankomst det stora bibliska tema kring vilket alla deras tankar och förhoppningar rör sig. ... Det är varje vittnes oavvisliga plikt att kungöra dessa ’goda nyheter’ för alla och envar i deras omgivning.” Den nya världens samhälle har gjort ett gott intryck på folk i Sverige, och vi gläder oss med dem i de framsteg de gör. Landstjänaren ger oss en intressant redogörelse.

När konventdeltagarna kommer hit nästa år, blir det av särskilt intresse för dem att bese det nya Betelhemmet och tryckeriet i Jakobsberg, omkr. 20 km utanför Stockholm, som öppnades den 31 mars. Fr. o. m. numren för den 15 maj och 8 juli har vi själva tryckt respektive Vakttornet och Vakna! Efter områdessammankomsterna i somras begagnade omkr. 1.900 vänner tillfället att ta vägen förbi Jakobsberg och se på stället, och många uttryck för belåtenhet och förtjusning hördes och har även kommit med posten efteråt. Folk här omkring gjorde stora ögon, när de såg de många besökande, och vi roade oss i tankarna över vad de kommer att mena, när besökarskarorna kommer 1955. Vi är förvisso mycket tacksamma för denna vackra och praktiska arbetsplats och bostad, som beretts oss här, och beder Jehova allt framgent välsigna det arbete som utförs här till Guds ära och till gagn för hans folk.

Förkunnarna i Sverige har inte bara haft att kämpa med mycken likgiltighet, utan har också mött direkt motstånd. Som vanligt har emellertid detta haft den verkan, att budskapet fått publicitet och rätt-tänkande människor föranletts att undersöka det. I den gamla universitets- och ärkebiskopsstaden Uppsala t. ex. företog sig polismästaren att vägra Jehovas vittnen att använda parkerna och torgen för friluftsmöten. Han angav som skäl, att Jehovas vittnen är värnpliktsvägrare och blir ådömda fängelsestraff för detta, och följaktligen skulle stadens myndigheter i själva verket understödja en organisation, som uppmanar till straffbelagda handlingar, om vittnena finge rätt att använda sådana platser för sina möten. Hans beslut överklagades omedelbart hos länsstyrelsen. Detta gav anledning till skriverier i tidningarna över hela landet, till allra största delen i vår favör, eftersom polismästarens handlingssätt tydligt insågs vara i strid med den religionsfrihetslag, som numera gäller i Sverige, och många redaktörer framhöll vådan av att överlåta åt polismyndigheterna att avgöra, huruvida en organisation är värdig att få åtnjuta vissa friheter eller ej. Den enda tidning som av fullt hjärta gillade polismästarens åtgärd var Dagen i Stockholm, pingstvännernas officiella organ, som skrev att om polismästarens åtgärd kunde öppna ögonen på folk till att inse, vad Jehovas vittnen i verkligheten går för, så hade den tjänat ett mycket gott syfte. När länsstyrelsen fick ärendet under behandling, upphävdes polismästarens beslut, och när de försenade föredragen kunde börja, åhördes de av många fler än någon gång tidigare.

Antalet pionjärer har ökats avsevärt tack vare den nya anordningen för feriepionjärtjänst, så att det i år varit 302 feriepionjärer mot 50 under 1953. Att den nya boken Vad har religionen gjort för mänskligheten? kom ut på svenska i år medförde en god ökning i antalet placerade inbundna böcker. Krets- och områdestjänarnas verksamhet enligt de nya riktlinjerna samt övningsprogrammet för förkunnare i församlingarna har också blivit mycket uppskattade, och resultatet kommer förvisso i sinom tid att visa sig i form av större ökning i antalet av dem som tar del i vittnandet och gör detta på ett effektivt sätt.

FINLAND

Våra bröder i Finland är mycket tacksamma för den andliga ”mat i rätt tid”, som de har fått från den teokratiska organisationen. Kort efter sammankomsten på Yankee Stadium i New York hade också de en sammankomst och gladde sig över att vid den få många nya publikationer på sitt eget språk. De är särskilt lyckliga över anordningen med det nya övningsprogrammet, och de har satt i gång med att följa det genom att hjälpa de nya och visa dem hur de bör gå till väga. Landstjänaren i Finland delger oss en del intressanta erfarenheter från fältet.

En familj i Kuopio hade studerat tillsammans med Jehovas vittnen, men ingen i familjen hade tagit någon avgjord ståndpunkt. Men när så områdessammankomsten blev förlagd till deras stad, blev tre köttsliga systrar i familjen entusiasmerade. Några av Betelfamiljens medlemmar bodde i detta hem under sammankomsten. Varje kväll hade man långa diskussioner i bibliska frågor innan man gick till sängs. Man diskuterade även dopet. De tre systrarna lyssnade uppmärksamt till alla föredragen men lät inte döpa sig vid konventet. En vecka senare reste de emellertid till Tammerfors, där de alla tre blev döpta.

En pionjär hade just avslutat sitt anförande, vari han gav anvisningar för tjänsten på fältet vid en sammankomst, när en ung man kom fram till honom och sade: ”Kan jag få följa med dig och höra hur du vittnar från dörr till dörr?” Denne mans föräldrar var vittnen, men han hade inte själv varit vidare intresserad av tjänsten tidigare. Nu ville han veta hur den utfördes. Pionjären tog honom med sig från hus till hus, och detta blev en avgörandets dag för honom. Ett bibelstudium sattes i gång för att han skulle få mera kunskap. Hans bror och hustru tog också del häri. Den unge mannen blev så entusiastisk, att han började ett studium med en av sina vänner. De kom allesammans till församlingens möten och började söka sig till vittnena. På bara sex månader var alla dessa fyra nyintresserade redo att låta döpa sig.

Tjänsten på icke-utlämnade distrikt har medfört goda resultat. I en avsides belägen skogstrakt hade en del litteratur placerats förra året hos en kvinna. Eftersom församlingen inte kunde tillvarata intresset på distriktet regelbundet under vintern, sände man kvinnans namn och adress till expeditionen, varifrån dessa uppgifter vidarebefordrades till en pionjärsyster, som blev tilldelad det distriktet. Hon fann kvinnan vara mycket religiös men intresserad av sanningen, och man började ett bibelstudium. Fastän kvinnans hem ligger ganska avsides, fortsatte pionjärsystern ändå att besöka henne regelbundet och studera med henne. Det var en stor glädje att se denna avsides boende familj ta ståndpunkt för sanningen.

På en del icke-utlämnade distrikt har prästerna öppet visat sig förnärmade över Jehovas vittnens verksamhet, och de har varnat människorna och sagt dem, att de inte skall gå och höra på de där ”falska profeterna”. Detta har gjort folk än mer intresserade. I en kyrka sade prästen i sin predikan, att Jehovas vittnen var så klyftiga, att ingen borde slå sig i språk med dem. Han sade till sina åhörare, att man behöver vara teolog för att kunna stå sig emot dem. När han slutat sin predikan, gick många människor direkt från kyrkan tvärs över vägen till ett offentligt föredrag som Jehovas vittnen hade anordnat.

När förkunnarna lämnade byn, sedan det offentliga mötet var över, hade de i bussen tillbaka till staden sällskap med en man som varit med vid föredraget. Förkunnarna vittnade för honom och lämnade honom litteratur. Sedan skaffade han sig flera exemplar av Vakttornet och Vakna! av andra förkunnare. Ett annat vittne talade längre fram med honom om våra möten, och han började besöka dem regelbundet. När han kom till mötena, frågade han hur han skulle kunna få litteratur att erbjuda människor han träffar. Alltsedan dess har han varit regelbunden förkunnare. Hans hustru har också blivit förkunnare. Detta är resultatet av en kontakt som nåddes på icke-utlämnat distrikt.

En pionjärsyster höll på med att vittna på ett isolerat distrikt en kall vinterdag då hon träffade på en kvinna utanför ett hus. När denna fick klart för sig i vilket ärende systern kom, skyndade hon sig att be vittnet stiga på och ropade till sin man, att nu hade någon kommit för att ge dem upplysning om det som de hade gått och väntat på. De hade för någon tid sedan läst en broschyr, där tidskriften Vakttornet var annonserad. Nu önskade de få prenumerera på den tidskriften. De var så ivriga att tillägna sig sanningen, att de skaffade sig av alla de olika publikationer, som systern hade i sin väska. Ett studium sattes i gång, och de här människorna visade så stort intresse, att korna fick vänta på att bli mjölkade den kvällen. Studiet fortsatte, och grannar kom för att taga del varje gång. Nu i sommar har både mannen och hustrun blivit döpta.