Sanningen och tron segrar
JEHOVAS VITTNEN är fast beslutna att tillbedja Gud ”med ande och sanning”. (Johannes 4:23, 24) Ja, det bibliska budskap de förkunnar avslöjar verkligen villfarelse, men de frågar som aposteln Paulus: ”Har jag då blivit er fiende därför att jag säger er sanningen?” (Galaterna 4:16) Naturligtvis inte! Dessa kristna älskar sina medmänniskor och vill att de skall åtnjuta den andliga frihet som bara sanningen kan skänka. — Johannes 8:32.
Vittnena är också beslutna att bevara sin tro stark, även om de blir förföljda därför att de säger sanningen. Den tro som dessa ödmjuka kristna i Pangi ådagalagt bevisar verkligen att med Jehovas hjälp kan hans tjänare bevara sin ostrafflighet mot honom ända till slutet. Detta kan innebära antingen slutet på denna onda tingens ordning eller ens egen död i trohet, kanske till följd av grym, religiöst anstiftad förföljelse. — Matteus 24:13.
En aktiv tro
De sanningsälskare som blev mördade i Kivuprovinsen var inte de enda som lade i dagen en stark tro. Tänk till exempel på Bingimeza Bunene, en äldre syster. Två av hennes söner, Malala Ramazani och Akilimali Walugaba, hörde till dem som mördades i Pangi. Dessutom övertalade stammens äldste hennes man att ta del i mordet på hans brorson, Amisi Melende. När hennes två söner och hennes mans brorson mördades, blev hon övergiven av hela sin familj, inbegripet sin man. Hon fann emellertid tröst i psalmistens ord: ”Om än min fader och min moder överger mig, skall Herren [Jehova] ta hand om mig.” (Psalm 27:10) Hennes bröder och systrar i tron välkomnade och tröstade henne genom att kärleksfullt påminna henne om det underbara uppståndelsehoppet.
Denna systers man, Ramazani Musombwa, blev dömd till fängelse för delaktighet i mordet på sin brorson, men blev sedermera frigiven. Han har senare erkänt att han blev imponerad av sin hustrus modiga ståndpunktstagande och den kärlek som hennes medvittnen visade henne och de efterlevande sonhustrurna. Han har nu gett uttryck åt stor ånger och följer med sin hustru till Jehovas vittnens möten. På grund av sin fullständigt förändrade hållning har han blivit mycket hånad och kritiserad men har beslutat sig för att tjäna Jehova från och med nu.
Alla de andra unga änkorna blev förkastade av sina familjer på grund av fruktan för döden för Kimbilikitis hand. Dessa unga kvinnor stod alla fasta och vägrade att förneka sin tro på Jehova. De togs om hand av sina medtroende och har fått erfara vad Jesus förutsade med orden: ”Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i den här tidsperioden: hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, tillsammans med förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” — Markus 10:29, 30.
Tron och sanningen har segrat
I dag råder åter normala förhållanden för Jehovas vittnen i trakten kring Pangi. Alla de drabbade familjerna och de intresserade människor som tvingades fly till andra byar och städer har återvänt till sina hem. Ännu en gång predikar vittnena Rikets budskap där, med förnyad nitälskan och beslutsamhet. Trots allt de har gått igenom liknar de de bröder som kände tillförsikt på grund av aposteln Paulus’ bojor och visade ”så mycket mer mod i att oförskräckt tala Guds ord”. — Filipperna 1:14.
Naturligtvis är sorgen stor över mordet på alla de åtta trogna kristna männen i församlingen i Pangi. Men en annan pionjärförkunnare tjänar nu som presiderande tillsyningsman, och Jehovas vittnen där i hjärtat av Afrika förtröstar på Guds kärlek till dem genom Kristus, som det uttrycks i aposteln Paulus’ ord: ”Vem skall skilja oss från den Smordes kärlek? Vedermöda eller trångmål eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? ... Tvärtom: i allt detta avgår vi med fullständig seger genom honom som har älskat oss.” — Romarna 8:35—39.
Men hur kunde Jehova tillåta att dessa trogna vittnen blev mördade? I våra dagars våldspräglade värld har det förekommit många fall då Jehova uppenbarligen beskyddat sitt folk. När han gör detta, demonstrerar han hur han kan föra dem i säkerhet genom den ”stora vedermödan”. (Matteus 24:21; Jesaja 26:20) Men som Jesus visade i Johannes 16:1—3 kan det finnas tillfällen då han tillåter motståndare att gå så långt att de rentav dödar enskilda individer bland Jehovas vittnen. Att dessa bevarar sin ostrafflighet i sådana situationer, i likhet med våra trogna bröder i Kivuprovinsen, tjänar som ett vittnesbörd och ett bevis på att Guds tjänare är beslutna att bevara ostraffligheten ända in i döden. — Job 27:5; Ordspråksboken 27:11.
Vi kan påminna oss vilket stort vittnesbörd som blev följden av Stefanus’ martyrdöd under det första århundradet. (Apostlagärningarna 8:1—8) Det kan på liknande sätt hända att den fruktansvärda massakern i Kivu kommer att göra att många av regastammen och andra människor i Zaire och på andra platser ägnar bibelns sanningar allvarlig eftertanke. Hur lyckliga skulle inte Jehovas vittnen vara över att få hjälpa sådana ärligt sinnade människor att bli befriade från den fruktan och vidskepelse som är förbunden med religionen kimbilikiti! Och vilken frihet kommer inte att åtnjutas av alla dem som omfattar Guds underbara sanning!