Jakob betonar den rena och aktiva gudsdyrkan
HUR betraktar du ett råd från en äldre man? Om det är andligen sunt men rättframt? Följer du det då?
Jakobs brev, som skrevs före år 62 v.t., innehåller sådana direkta råd. Dess författare var en äldre man, en äldste, som hade omkring 30 års erfarenhet i fråga om att ta itu med problem hos sina medtroende. Ja, den kristne äldstebrodern Jakob, en halvbror till Jesus Kristus, kunde i sitt brev tala rent ut av egen erfarenhet. (Markus 6:3) Han förstärkte sin dynamiska stil med tydliga illustrationer och inträngande frågor som klargjorde att en oren, passiv religion inte behagar Jehova.
Jakob vägleddes av Gud och gav sunda anvisningar som är av lika stort praktiskt värde i vår tid som i det första århundradet. Genom att dryfta hans av Gud inspirerade råd kan vi få svar på en del viktiga frågor. Och hans ord bör sporra oss att gå framåt i den rena och aktiva gudsdyrkan.
Hur bör vi se på prövningar?
Jakob skrev till det andliga Israels ”tolv stammar” som var kringspridda över den då kända världen. Men hans råd är också tillämpliga på den ”stora skaran”. (Uppenbarelseboken 7:4—9; Galaterna 6:16) Han uppmanade sina medtroende att se med glädje på prövningar, eftersom det kommer att leda till varaktig lycka om vi uthärdar dem i tro. Vi bör förtröstansfullt be Gud om vishet att kunna leva så att vi behagar honom, speciellt när vi ställs inför prövningar. De av Jesu smorda efterföljare som troget uthärdar prövningar kommer att få ta emot ”livets krona”, odödlighet i himmelen. Troget uthärdande av den ”stora skaran” kommer att leda till evigt liv på en paradisisk jord. — Jakob 1:1—12; Lukas 23:43.
När vi utsätts för prövningar, bör vi inte dra den slutsatsen att Gud försöker förmå oss att synda. Det gör han nämligen inte. Det är i stället orätta begär inom oss själva som förmår oss att synda. Jehova är inte källan till det onda utan till allt gott, däribland den storslagna gåvan andlig födelse. — Jakob 1:13—18; Efesierna 1:13, 14.
Vad är sann religion?
För att utöva sann religion måste vi vara snara till att lydigt reagera på Guds ord. Vi måste också vara sena i fråga om att ge uttryck åt vrede, och vi måste göra oss av med allt som Gud anser vara smutsigt. När vi tar bort uselheten från hjärtat och sinnet, tillåter vi sanningens ord att frodas och växa där. Och vi får inte bara vara ordets hörare; vi måste också vara dess görare och verkligen låta bibeln vara vår vägledning. Begrunda följande: Sedan en man har betraktat sitt ansikte i en spegel, går han bort och glömmer vad slags människa han är. Men för att tillbedja Jehova på ett godtagbart sätt kan vi inte vara glömska hörare. Vi måste i stället skåda in i den ”fullkomliga lag” som omfattar allt som krävs av kristna och handla i överensstämmelse med den. — Jakob 1:19—25.
Om Gud skall betrakta oss som sanna tillbedjare, måste vi också tygla vår tunga, hålla den borta från elakt skvaller, förtal och liknande. Dessutom inbegriper den gudsdyrkan som är ”ren” (helig, obefläckad) och ”obesudlad” (inte besmittad med någon uselhet) aktiv omsorg om de behövande. Det krävs också att vi bevarar oss ”utan fläck från världen”, den värld av människor som inte tjänar Gud. Vi kan inte behaga Jehova när vi gör de orätta ting som världen gör. Jakob räknade naturligtvis inte upp alla krav på sann gudsdyrkan, men han visade verkligen att sann tjänst inför Jehova är ren och aktiv. — Jakob 1:26, 27.
Är det något fel med klasskillnad?
Jakob visade att den rena gudsdyrkan också kräver att man är opartisk och behandlar rika och fattiga på samma sätt. En del som menade sig vara kristna fattade onda beslut genom att favorisera de rika och på så sätt visa att de hade anseende till personen. Må vi aldrig göra oss skyldiga till sådan ogudaktig partiskhet! — Jakob 2:1—4.
De kristna måste helt visst medge att de rika, som klass betraktade, har hädat Kristi namn genom att förfölja hans efterföljare. Därför bör vi, i stället för att synda genom att ha klasskillnad bland oss och favorisera de rika, följa den ”kungliga lagen” och visa kärlek mot alla som är vår nästa. Hur kan vi förvänta oss att få åtnjuta Guds barmhärtighet om vi inte är barmhärtiga och kärleksfulla mot de fattiga? Klasskillnad inom församlingen skulle verkligen inte vara i överensstämmelse med den rena gudsdyrkan. — Jakob 2:5—13; Matteus 22:39; Apostlagärningarna 10:34, 35.
Hur kan vi bevisa att vi har tro?
Aposteln Paulus visade att det inte är genom laggärningar enligt den mosaiska lagen utan på grund av sin tro på Jesus Kristus som människor förklaras rättfärdiga av Jehova Gud. (Romarna 3:19—28) Jakob höll med om det, men han framhöll att vår tro måste bevisas vara levande genom de gudaktiga gärningar den driver oss att göra. Tro som inte leder oss till att göra goda gärningar är inte äkta, och den kommer inte att leda till vår frälsning. Jakob illustrerar det så här: Om en medtroende inte har tillräckligt med kläder och mat, kommer han inte att bli hjälpt enbart med ord; han behöver bokstavlig, verklig hjälp. Även demonerna tror att det finns en Gud, men de utför inga goda gärningar. Påstådd tro, utan goda gärningar som stöder den, är således inaktiv, den har ingen verkan så att man med den skulle kunna uppnå frälsning. Abraham, ”fader” till alla dem som har sann tro, visade sin tro genom gärningar när han offrade Isak. Rahab hade också en aktiv tro. Hon blev nämligen ”förklarad rättfärdig till följd av gärningar” då hon skyddade de israelitiska spejarna. Tro som man endast påstår sig ha är således lika livlös som ett lik, men vi kan bevisa att vi har en äkta levande tro genom att ta del i kristna gärningar som är rätt motiverade. — Jakob 2:14—26.
Varför skall man styra tungan?
En ren, aktiv gudsdyrkan kräver också uttrycklig handling i fråga om att styra tungan. Alla kristna — och speciellt lärare i församlingen — måste till exempel undvika att uttrycka orätta tankar. Jakob visade att vi, om vi tyglar tungan, kan styra hela det övriga av vår till synd benägna kropp, på samma sätt som hästar kan styras med hjälp av betsel. Ja, till och med ett stort skepp kan styras av ett litet roder! Men om vi inte styr tungan, kan den orsaka stor förödelse, på samma sätt som en eldsvåda. Den otyglade tungan ”fläckar ner” hela kroppen eller orenar talarens hela person genom skvaller, falskt vittnesbörd, förtal och liknande. Dessutom kan den okontrollerade tungan sätta i brand livets hela kretslopp och vara förödande som gehenna. — Jakob 3:1—6.
Naturligtvis krävs det stor ansträngning att tygla tungan. Även om den syndfulla människan har tämjt alla sorters djur, har hon inte kunnat uppnå fullständig kontroll över tungan. Men vi måste arbeta på att lägga band på tungan. Eftersom den otyglade tungan kan skymfa, sprida förtal, vilseleda genom orätt undervisning osv., är den skadlig och full av dödsbringande gift. Och tänk bara på hur orätt det vore att missbruka tungan — som i första hand skapades för att lovprisa Gud — till att nedkalla ont över människor som han har skapat! Det vore lika orimligt som att få både sött och bittert vatten från samma källa eller oliver från fikonträd. — Jakob 3:7—12.
Vem är i själva verket vis?
Alla kristna behöver sann vishet och speciellt de som undervisar andra som tar del i ren gudsdyrkan. En verkligt vis person visar tillbörlig fruktan för Gud och är ödmjuk. För att kunna tjäna som lärare på ett godtagbart sätt måste man vara mild, inte barsk, stolt eller påstridig. Svartsjuka och stridslystnad anstår verkligen inte heller en kristen lärare eller någon annan Kristi efterföljare. Deras vishet som har sådana ogudaktiga egenskaper är i stället djurisk, ja, till och med demonisk. — Jakob 3:13—16.
Den himmelska visheten är kysk, fridsam, resonlig och ”redo att lyda”. Den resonlige kristne läraren framkastar till exempel inte bara påståenden. Och den himmelska visheten är bland annat full av ”goda frukter”, vilka inbegriper alla gärningar som är i överensstämmelse med godhet, rättfärdighet och sanning. För att rättfärdigheten skall kunna frodas måste det naturligtvis råda fredliga förhållanden. Lärare och andra i församlingen som främjar friden visar att de verkligen är visa. — Jakob 3:17, 18.
Hur kan vi förebygga stridigheter?
Friden hos Jakobs medtroende stördes av att några bland dem gjorde sig skyldiga till sådant som att visa partiskhet, att med orätt döma andra och att ge efter för svartsjuka. Detta ledde till stridigheter i församlingen. Och vad var källan till dessa stridigheter? Jo, otillfredsställda begär efter sinnlig njutning! Sådana orätta begär ledde till ren avundsjuka och till en hätsk, mordisk ande. — Jakob 4:1—3.
För att förebygga stridigheter i församlingen måste vi sky vänskap med världen, en vänskap som utgör andligt äktenskapsbrott. Detta kräver att vi undviker den inställning, de mål, de tillvägagångssätt och de gärningar som tillhör den värld av människor som har avlägsnat sig från Gud. Benägenheten för avund främjar stridigheter och utövar stora påtryckningar på syndfulla människor, men den kan motverkas av Guds ande, vilken sannerligen är ett uttryck för hans oförtjänta omtanke. Denna hjälp är tillgänglig för dem av Jehovas ödmjuka tjänare som håller ut i att be om hans bistånd och i att lyda honom. De kan framgångsrikt stå emot djävulen. Vemhelst som säger sig vara kristen och som har ådagalagt en orätt inställning bör naturligtvis nalkas Gud i bön, ödmjuka sig inför honom och låta bli att tala emot sina bröder eller att med orätt döma dem. Hur orätt är det inte av syndfulla människor att döma sin nästa, när Jehova är den högste lagstiftaren och domaren! — Jakob 4:4—12.
Att vi undviker skrytsam självtillit bidrar också till friden i församlingen. Eftersom livet i den här ordningen är som ett dis som försvinner, vore vi dåraktiga om vi koncentrerade oss på det och skröt om vad vi planerar att göra. Vi bör i stället åtminstone i våra hjärtan säga: ”Om Jehova vill.” När allt kommer omkring kan vi inte åstadkomma någonting bestående utan hans gillande och hjälp, och han kräver ödmjukhet och att vi erkänner honom som källan till livet och alla goda ting. Vi bör handla i överensstämmelse med denna kunskap. Att inte göra det innebär nämligen att synda. — Jakob 4:13—17.
Varför skall vi vara tålmodiga?
Jakob betonade sedan bland annat behovet av att vi är tålmodiga. Det fanns troligen i församlingarna en del rika personer som på samma sätt som han insåg att materiellt välstånd är värdelöst i jämförelse med de andliga rikedomar de kristna äger. Men som klass betraktade förtryckte de rika de fattiga och motstod de rättfärdiga. Jakob visade att vi måste uthärda dessa och andra svårigheter med tålamod tills domen kommer över förtryckarna under ”Herrens [Jesu Kristi] närvaro”. Vi måste vara lika jordbrukaren som tålmodigt väntar på skörden. Om vi blev otåliga och inte troget höll ut, skulle vi gå miste om den befrielse och de välsignelser som kommer under Herrens närvaro. — Jakob 5:1—8.
Som sanna tillbedjare måste vi också vara tålmodiga mot våra medtroende och inte bli förtretade på dem så att vi med orätt stönar eller suckar över dem i en ande av djupt missnöje. Jakob framhöll sedan att Jehovas profeter utgör ett föredöme i att lida ont och utöva tålamod. Vi kan hämta tröst av det faktum att vi, som den forntida Job, kommer att få erfara Jehovas stora medkänsla och barmhärtighet om vi tålmodigt håller ut med rena hjärtan som är stadigt fästade vid Gud. — Jakob 5:9—11.
Hur verkningsfull är bönen?
Sedan Jakob hade förmanat sina medkristna att inte urskillningslöst och lättsinnigt använda eder, uppmanade han dem att bedja. Bönen är speciellt viktig om man är andligen svag eller sjuk. Det vore då på sin plats att kalla till sig församlingens äldste, som kan ge tröstande bibliska påminnelser som är som lenande olja. Dessa äldste kommer att bedja över den som behöver hjälp, och en sådan ”trons bön” kommer att få resultat. Jehova kommer att förlåta de synder som en ödmjuk, ångerfull människa kan ha begått och kommer att återställa henne till andlig hälsa. Att ”en rättfärdig mans ödmjuka bön har mycken kraft” bevisas av att Elias böner besvarades av Jehova. — Jakob 5:12—18.
Hur förhåller det sig om en kristen skulle förirra sig bort från sanningens väg? Andligen kvalificerade personer bör försöka hjälpa honom genom uppriktig bön och genom att ihärdigt tillämpa Guds ord. Om den felande på så sätt blir omvänd ”från [sin] ... vägs villfarelse”, kommer hans själ — syndaren själv — att räddas från fördömelse och evig död.
Den som tillrättavisade honom har på så sätt arbetat för att den felandes synder skulle bli överskylda eller förlåtna. — Jakob 5:19, 20.
Fortsätt att gå framåt i den rena gudsdyrkan
Som vi har sett, besvarar Jakobs brev på ett tydligt sätt ett antal viktiga frågor. Men hur kommer vi personligen att betrakta dessa av Gud inspirerade råd från en erfaren äldste? De är rättframma och andligen sunda. Kommer vi då att följa dem?
Om vi uppriktigt tillämpar Jakobs råd, kommer de att hjälpa oss att uthärda prövningar, att utöva den sanna religionen, att undvika partiskhet och att genom goda gärningar bevisa att vi har en äkta, levande tro. Dessutom kommer de att hjälpa oss att styra tungan, att handla med himmelsk vishet, att förebygga stridigheter i församlingen och att utöva tålamod såsom ödmjuka, bedjande vittnen för Jehova. Vi kommer i själva verket, genom att följa Jakobs råd, att vara bättre i stånd att ära vår kärleksfulle himmelske Fader genom att fortsätta att gå framåt i den rena och aktiva gudsdyrkan.