Kolosserna — förnuftiga råd angående tro och uppförande

VILKEN ställning intar Jesus Kristus i Guds anordning? Måste sanna kristna högtidlighålla vissa dagar eller leva som asketer för att komma närmare Jehova och vinna frälsning? Vad krävs av gudaktiga äkta män, hustrur, barn och andra?

På frågor som dessa behövde de kristna, som bodde i staden Kolosse i Mindre Asien i det första århundradet, få svar. De var omgivna av hedningar, som höll fast vid hedniska filosofier innefattande askes, och av judar, som avhöll sig från viss föda och högtidlighöll speciella dagar. I viss utsträckning hade falska läror faktiskt trängt in i församlingen.

Under sin fängelsevistelse i Rom fick aposteln Paulus, som kanske aldrig besökte Kolosse, en rapport angående sina medtroende där. (Kolosserna 1:7, 8; 2:1) I vissa avseenden var tillståndet bra i församlingen. Men en del falska läror satte dess andliga hälsa i fara, och aposteln var mycket bekymrad. Under gudomlig inspiration skrev Paulus därför ett bevekande brev till kolosserna omkring år 60 till 61 v.t.a Dess förnuftiga råd angående tro och uppförande gav dem svar på viktiga frågor, som också är aktuella för de kristna i det tjugonde århundradet.

Sonens ställning som den främste

Paulus’ brev riktades ”till de heliga och till trofasta bröder i gemenskap med Kristus”, det vill säga till Jesu smorda efterföljare i Kolosse. Aposteln tackade Gud i bön för deras tro, hopp och kärlek. Vidare hade Paulus och Timoteus ”inte ... upphört att bedja” att de måtte uppfyllas av ”exakt kunskap”, ”vishet” och ”andlig fattningsförmåga”. För vilket ändamål? ”För att fullständigt behaga” Jehova. — Kolosserna 1:1—12.

En viktig del av denna kunskap gäller Guds Son. Genom honom har de kristna sin frigörelse genom lösen, sina synders förlåtelse. Han är ”den förstfödde av all skapelse”, början av Jehovas skaparverk, den genom vilken millioner änglasöner, universum och jorden med dess växt- och djurliv blev till. Sonen är också ”den förstfödde från de döda”, genom att han beredde vägen, så att hans medarvingar skulle kunna bli uppväckta till odödligt liv tillsammans med honom i himmelen. Och Jesus Kristus är bland annat ”huvudet för kroppen, församlingen”, den främste bland sina smorda efterföljare. — Kolosserna 1:13—18.

Dessutom ”fann [Gud] för gott att låta hela fullheten bo i honom”, sin Son. Han är förkroppsligandet av gudomliga egenskaper, däribland vishet — ja, allt som de kristna behöver för sin undervisning och vägledning. Det fattas ingenting i hans läror, vilka är i överensstämmelse med bibeln för övrigt. Genom honom kommer alla andra ting i himmelen och på jorden att bli försonade med Gud, och tack vare Kristi offer har den länge fördolda ”heliga hemligheten”, som inbegriper hedningarnas hopp om att få del av himmelsk härlighet med honom, blivit uppenbarad. Men en förutsättning för denna försoning är att de kristna förblir fasta och inte rubbas från det hopp som hör de goda nyheterna till. Paulus arbetade hårt som en tjänare åt dessa goda nyheter, vars medelpunkt är Kristus, den främste i Guds anordning. — Kolosserna 1:19—29.

Falska läror vederlagda

För att få åtnjuta det underbara privilegiet att ha del i himmelskt liv med Jesus måste de kristna i Kolosse komma ihåg att i Kristus ”är alla vishetens och kunskapens skatter omsorgsfullt fördolda”. Därför skulle de vara på sin vakt mot alla som kunde tänkas ”bortföra ... [dem] som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition ... och inte i överensstämmelse med Kristus”. De måste avvisa grekernas oskriftenliga uppfattningar och judarnas icke-bibliska läror. Det är viktigt att Jehovas vittnen i våra dagar likaså förkastar falska läror och tar fast ståndpunkt för sanningen. — Kolosserna 2:1—12.

Därefter stärkte Paulus kolosserna mot dem som propagerade för att man skulle följa judiska seder. Han påpekade att Gud hade undanskaffat den mosaiska lagen, genom att han naglat fast den vid Jesu tortyrpåle. Därför skulle de inte låta någon döma deras tro och rättfärdighet på grundval av mat och dryck och högtidlighållande av vissa dagar. Varför inte? Därför att sådant bara var en skugga av kommande ting, ”men verkligheten tillhör den Smorde”. — Kolosserna 2:13—17.

Paulus bekämpade andra felaktiga uppfattningar genom att varna för dem som fann behag i falsk, skenhelig ödmjukhet och ”en form av ängladyrkan”. Tydligen menade några i Kolosse att de ägnade sig åt den form av gudsdyrkan som änglarna förmodades utöva, eller också tillbad de verkligen änglarna direkt. Men Paulus visade att detta och sådant som ”hycklad ödmjukhet” och askes eller ”skoningslös behandling av kroppen” inte hade något ”värde i kampen mot tillfredsställandet av köttet”. På liknande sätt är det i våra dagar. Sådant som askes och låtsad ödmjukhet gör oss inte mer andliga. — Kolosserna 2:18—23.

För att kunna bevara sann andlighet och bekämpa orätta köttsliga begär måste Jesu smorda lärjungar hålla sitt ”sinne fäst vid tingen där ovan, inte vid tingen på jorden”. Bara om de gör det, kan de hoppas på att göras uppenbara tillsammans med Kristus i himmelsk härlighet. På samma sätt måste kristna, som har ett jordiskt hopp, fästa sitt hjärta vid andliga ting. — Kolosserna 3:1—4; Matteus 6:19—21.

Förnuftiga råd angående uppförandet

Vad kan verkligen hjälpa oss att komma närmare Jehova och bli mer andliga? ”Låt ... [er kropp] vara som död vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad”, sade Paulus. Missbruk av talförmågan genom sådant som vredesutbrott, oanständigt tal och lögn måste också undvikas. Som aposteln skrev till kolosserna måste vi ta av oss ”den gamla personligheten” och ta på oss ”den nya personligheten”. Vi måste iföra oss medömkan, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet, långmodighet och kärlek — ”ett fullkomligt föreningsband”. Detta kommer inte bara att bidra till vår egen frid, utan också till hela församlingens frid. — Kolosserna 3:5—17.

I likhet med de kristna i Kolosse kan Jehovas vittnen i våra dagar ha nytta av Paulus’ råd angående familjeförpliktelser och andra skyldigheter. Hustrur uppmanas att underordna sig sina män. Äkta män skall fortsätta att älska sina hustrur och inte vara ”förbittrade på dem”. Barn skall lyda sina föräldrar, och fäder skall inte reta upp sina barn ”för att de inte skall bli modfällda”. — Kolosserna 3:18—21.

Kristna slavar skulle vara lydiga, och de skulle behandlas rätt och anständigt av sina troende herrar. Filemon och hans slav Onesimus bodde i Kolosse, och utan tvivel tog de båda emot detta råd med stor uppskattning. (Se sidan 27.) Samma principer bör tillämpas av nutida kristna i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vad vi än gör, bör vi ”arbeta på det av hela ... [vår] själ, såsom för Jehova”. — Kolosserna 3:18—4:1.

Paulus uppmanade sina medtroende att vara ihärdiga i bönen, med tacksägelse. De skulle också be att Gud måtte öppna en ordets dörr åt Paulus och hans följeslagare ”till att förkunna den heliga hemligheten om den Smorde”. Hur bör inte detta mana oss att tacka Jehova och be att han må ge framgång åt predikandet om Riket! Och må vårt eget tal, enligt Paulus’ råd, alltid vara behagligt, ”kryddat med salt”. Det vi säger bör vittna om takt och god smak, vara tilltalande för våra åhörare. Det bör vara ägnat att bevara deras liv som lyssnar till våra ord. — Kolosserna 4:2—6.

Personliga hälsningar och förmaningar avslutar detta mycket värdefulla brev. Tykikus och Onesimus (som tydligen överlämnade det) skulle ge kolosserna närmare upplysningar om Paulus. Angående Epafras, som kan ha hjälpt till att grunda församlingen i Kolosse, sades det att han ”uppbjuder alltid sina krafter för er i sina böner”. Paulus slutade själv med en personlig hälsning och bad att de skulle få röna oförtjänt omtanke. — Kolosserna 4:7—18.

Paulus’ råd till de kristna i Kolosse hjälper oss att förstå att Jesus Kristus intar ställningen som den främste i Guds anordning. Detta brev visar oss vad vi måste göra — och vad vi måste undvika — om vi skall komma närmare Jehova och vinna frälsning. Det framhåller vad Gud kräver av äkta män, hustrur, barn och andra som önskar Guds ynnest. Paulus’ brev till kolosserna ger sannerligen förnuftiga råd angående tro och uppförande.

[Fotnoter]