Hur man undgår att behöva känna ånger
DU VET vad ånger är. Det är en önskan att kunna göra om någonting och göra det annorlunda. Det är sorg över uppförande eller försummelse i det förflutna. Har du någonting som du känner ånger över? Vi har alla gjort sådant som vi önskar att vi kunde gå tillbaka till och göra annorlunda.
Men tänk ett ögonblick på vår Gud, Jehova, i detta avseende. Bibeln säger: ”Den Utomordentlige i Israel [kommer] inte att bevisa sig vara falsk, och han kommer inte att känna ånger, ty han är inte en jordemänniska, så att han skulle känna ånger.” (1 Sam. 15:29, NW) Det finns ingenting som Jehova känner ånger över. När han ser tillbaka, finner han inte någon plats eller något tillfälle under de tallösa millennier som har gått, då han skulle ha begått ett misstag eller handlat oförståndigt, orättvist eller ovänligt. När Jehova gör någonting, är det rätt från början och behöver aldrig ändras.
Detta är något som inte kan sägas om människor. Det gäller om alla Jehovas jordiska tjänare, fastän det naturligtvis finns ett undantag: den fullkomlige mannen Jesus Kristus. — 1 Petr. 2:22.
Exempel på hur människor känt ånger
Vi kan till exempel tänka på Guds tjänare Mose. Mose hade med det motspänstiga Israels folk att göra i fyrtio år. Han kämpade, och ibland tvistade han med dem, för att försöka hjälpa dem att vinna Jehovas godkännande, så att de skulle kunna komma in i det utlovade landet. Till sist, efter många års vandring i öknen, kom den tid då de skulle draga in där. Vilken glädje måste det inte ha rått i Israel!
Men just som de stod i begrepp att tåga in påminde Jehova Mose om någonting angående honom själv och hans broder Aron: ”I handladen trolöst mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades i öknen Sin.” Därför sade Gud till Mose: ”Mitt framför dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva åt Israels barn.” (5 Mos. 32:49—52) Hur måste inte Mose ha sett tillbaka och känt ånger över sitt handlingssätt vid Meriba! Säkerligen önskade han av hela sitt hjärta att han inte hade varit så oförståndig. — 4 Mos. 20:9—13.
Vidare har vi Guds tjänare David, som företog en otillbörlig folkräkning i Israel. Han ställdes till svars för detta och talade därför bevekande till Jehova: ”Jag har syndat storligen i det som jag har gjort. ... Låt din tjänares förseelse gå obeaktad, det ber jag dig; ty jag har handlat mycket dåraktigt.” (2 Sam. 24:10, NW) Det är tydligt att Davids hjärta var fyllt av samvetskval över vad han hade gjort. Hans misstag var verkligen allvarligt; med tiden ledde det till att 70.000 av hans folk förlorade livet. (2 Sam. 24:15) Hur skulle du känna det om du hade gjort ett misstag, som till sist hade betytt att 70.000 människor förlorat livet? Hur måste inte Davids ånger ha gått honom djupt till hjärtat!
Den kristne aposteln Petrus är ett annat exempel. Natten före sin död hade Jesus uttalat en olycksbådande förutsägelse om Petrus. ”I denna natt”, sade Jesus, ”förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.” Petrus tycktes bli upprörd över att Mästaren ens kunde antyda något sådant! ”Om jag än måste dö med dig”, protesterade Petrus, ”så skall jag dock förvisso icke förneka dig.” — Matt. 26:34, 35.
Men den snabba händelseutvecklingen under denna natt förändrade hastigt hans omständigheter. Inom några timmar fick Petrus inför människor som inte delade hans tro höra anklagelsen: ”Denne var med Jesus från Nasaret.” Innan han insåg vad som hade hänt, hade han flera gånger sagt dem: ”Jag känner icke den mannen.” Till sist gol hanen. Hela tyngden i det orätta Petrus hade gjort föll nu över honom med överväldigande kraft. Han blev förkrossad och ”gick ut och grät bitterligen”. (Matt. 26:70—75) Ord kunde knappast ge uttryck åt den sorg Petrus kände i sin ånger.
Förteckningen kan göras mycket längre. Vi kan knappast tala om någon trogen Guds tjänare i det förflutna utan att finna att han hade personlig orsak att känna ånger. Utan tvivel måste det vara samma förhållande i vår tid. Hur är det med dig? Vad har du som du känner ånger över?
Tänk över ditt liv hittills, låt oss säga de fem senaste åren. Kan du påminna dig saker som har hänt under dessa år och som du nu har orsak att ångra? Har du likt Mose haft för stor tilltro till dig själv och senare fått lida för det? Eller är det som det var i Davids fall att du har gjort någonting otillbörligt, som har lett till skada för andra människor? Har du någon gång reagerat som Petrus gjorde, låtit fruktan för andra påverka dig till ett orätt handlingssätt? I ditt fall är det kanske andra saker som gör att du känner ånger. I alla händelser är vi alla förtrogna med de obehagliga ångerkänslorna. Frågan är: Vad kan man göra?
Skall man gräma sig?
Många människor grämer sig. Men kan det lösa problemet? Om man ber den man har handlat orätt mot om förlåtelse, kan det bidra till att återställa goda förhållanden. Genom att undvika omständigheter som ledde till detta som var orätt har man hjälp att undvika framtida svårigheter. Men grämelse är ingenting annat än slöseri med tid och dessutom ett farligt slöseri. Det leder ofta till sömnlöshet, magsår och allvarliga svårigheter, därför att man inte har sinnet inställt på det man arbetar med. Det kan inte lösa ett problem utan det frambringar i stället fler problem.
Om någon har handlat otillbörligt, kanske överträtt Guds lag eller avvisat råden i Guds ord, bör han söka Guds förlåtelse. När han gör det, bör han begagna sig av de föranstaltningar Gud har sörjt för. Jesus lärde sina efterföljare att bedja till Gud om förlåtelse. (Mark. 11:24, 25) Han sade inte att de skulle bli belönade för att de grämde sig, utan för att de bad i tro. Jehova har föranstaltat om förlåtelse för synder för dem som uppriktigt ångrar sig, rättar till sitt handlingssätt och ödmjukt söker hans förlåtelse på grundval av hans Sons lösenoffer. — Apg. 3:19; 1 Joh. 2:1, 2.
Att undvika sådant som man kan känna ånger över
Det som vi nu främst bör tänka på är den närvarande tiden och framtiden. Vi måste hålla fast vid ett troget handlingssätt som hindrar oss att göra någonting som vi längre fram kan tänkas ångra. Låt oss nu se fem år framåt i tiden alldeles som vi nyss såg fem år tillbaka i tiden. Då kommer vi fram till år 1975. Vad kommer vi att känna ånger över då? Vad gör vi nu, eller vad underlåter vi att göra nu, som vi om några år kommer att önska att vi hade gjort eller att vi hade gjort annorlunda?
Jehova har sörjt för att vi skall ha tillräckligt med kunskap för att kunna få en klar uppfattning om tendensen i framtidens händelser. Hans ord uppenbarar att vi utan tvivel snabbt närmar oss slutet för hela denna onda tingens ordning. (Matt. 24:3—14; 2 Tim. 3:1—5; 1 Joh. 2:17) Intensivt hat och våld kommer att brinna ännu hetare. Föraktet för lagen kommer att tillta alltmer. Fientligheten mot allt som har med religion att göra kommer att breda ut sig. Denna ande kommer att bli så framträdande att den till sist medför tillintetgörelse av hela den falska religionens världsvälde, det stora Babylon. — Upp. 18:1—8.
När alltså slutet för den nuvarande tingens ordning snart kommer, vad kommer då att vara vårt största behov och vår mest värdefulla ägodel? Det kommer inte att vara våra pengar eller materiella ägodelar. Det kommer inte heller att vara vänligt sinnade människor i världen. Nej, vår värdefullaste ägodel och vårt största behov kommer att vara en orubblig tro på vår Gud, Jehova.
Vi kommer att behöva ha fullkomlig visshet i hjärta och sinne om att Jehova verkligen lever och att allt det bibeln säger om honom är sant. Vi kommer att behöva ha en fast övertygelse om att vår frälsning är säkerställd också om djävulen lyckas döda oss. Om det vid den tiden finns några frågor i ditt sinne, några svagheter i din tro, om du inte är absolut övertygad om att det du tror är sant, då kommer du att få känna ånger på olika sätt. Det kommer att vara svårt, om inte rentav omöjligt, att förbli ståndaktig utan denna tro.
En mycket angelägen verksamhet som vi behöver ägna oss åt nu är att bygga upp, stärka och befästa vår tro. Liksom det är med allt annat sörjer Jehova för att detta behov kan fyllas. Allt det nödvändiga som krävs för att bygga upp tron kan man finna i den dagliga verksamheten inom den kristna församlingen. Tro byggs upp genom uthållig bön, dagligt studium av Guds ord, samvaro med andra som har samma tro, trogen närvaro vid mötena och regelbundet deltagande i förkunnartjänsten. Den kristna församlingen gör anordningar för alla dessa strävanden.
Det skulle vara mycket oförståndigt av Jehovas folk att försumma dessa livsviktiga föranstaltningar. Hur dåraktigt skulle det inte vara att betrakta bönen som något nödvändigt bara i en tid av största nöd! Vilket misstag att betrakta studium av Guds ord som ett slavgöra som bör undvikas! Hur kortsynt är det inte att betrakta behovet att undvika umgänge med världsliga människor som en orättvis begränsning! Hur omogna skulle vi inte vara om vi tänkte att mötena var av föga betydelse i vårt veckoschema! Vilken brist på uppskattning skulle vi inte visa om vi var oregelbundna i förkunnartjänsten! Dessa trosuppbyggande strävanden är i högsta grad avgörande för vårt personliga framåtskridande mot andlig styrka.
I vilken utsträckning är du engagerad i detta program? Är du en trogen deltagare eller en tillfällig besökare? Är du en verksam anhängare eller en ointresserad åskådare? Har personliga intressen och omsorgen om dem varit den viktigaste angelägenheten för dig? Med stöd av det vi har lärt i Guds ord kan vi inse att de som nu försummar sitt andliga behov en dag kommer att önska att de inte hade gjort det. De bokstavligen tigger om att få känna ånger.
Vi har ingen önskan att känna sådan ånger. Aposteln Paulus gav oss ett förståndigt råd när han uppmanade oss: ”Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare, som icke behöver blygas [dvs.: känna ånger], utan rätt förvaltar sanningens ord.” (2 Tim. 2:15) Låt detta ”sanningens ord” vägleda dig. Tillämpa dess principer i alla livets angelägenheter. Ha blicken fäst vid det underbara hopp som det riktar uppmärksamheten på. Genom att göra så kommer du att bli förskonad från många erfarenheter som inte skulle vara någonting annat än orsaker till att känna ånger.