”Tjäna Jehova med glädje”
”Lyckligt är det folk, vars Gud Jehova är!” — Ps. 144:15, NW.
1. Känner sig Jehovas tjänare olyckliga i livet?
”ÄNTLIGEN lycklig.” En svensk statsman befallde en gång att dessa ord (på latin: Tandem felix) skulle ingå i hans gravskrift. Oavsett vilken uppfattning han hade om denna fras, kan man undra om livet hade gett en sådan man sann lycka. Många människor, också de som har ägnat sig åt religiösa värv, har varit mycket olyckliga och har kanske dött med en känsla av att de inte gjort stor nytta i livet. Men så är det inte med dem som tjänar Gud troget intill döden. Genom sina gudaktiga gärningar skaffar de sig ett gott namn hos Jehova och försäkras om en uppståndelse från de döda. — Pred. 7:2; Joh. 5:28, 29; Apg. 24:15.
2. Vad leder det till, om man bevarar ostraffligheten inför Jehova?
2 Herodotos (en grekisk historieskrivare på 400-talet f.v.t.) sade: ”Kalla ingen människa lycklig förrän du känner slutet på hennes liv. Till dess kan hon på sin höjd sägas vara gynnad av lyckan.” Ja, en människa kan få uppleva både gott och ont under sin livstid. Men de som verkligen älskar Gud kommer att förbli trogna mot honom i alla livets skiften, i likhet med Job i forna tider som beslutsamt sade: ”Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.” (Job 27:5) När Job dog, ägde han Jehovas ynnest, och han har fått gynnsamt omnämnande i senare nedskrivna bibelböcker. (Job 42:12; Hes. 14:14, 20; Jak. 5:11) Konung David i Israel förklarade en gång: ”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet.” (Ps. 26:11, NW) David var en man efter Guds hjärta, och även han dog med bevarad ostrafflighet. (Apg. 13:22, 23; Hebr. 11:32—34) Både Job och David skall få en uppståndelse till liv här på jorden under Jesu Kristi tusenårsregering. (Upp. 20:11—14) Det kommer också att gå väl för trogna, gudaktiga människor i vår tid som beflitar sig om att ”tjäna Jehova med glädje”. — Ps. 100:2, NW.
3. På vilka sätt ger Jehova människor den styrka de behöver för att möta döden som hans tjänare? Anför exempel som vittnar om detta.
3 Genom sin heliga ande eller verksamma kraft ger Jehova en människa det mod och den styrka hon behöver för att rentav möta döden såsom en av hans tjänare. (Fil. 4:13) Vittnesbörd om detta finns i brev som är skrivna av Jehovas vittnen i nazisternas koncentrationsläger. En ung kristen, dömd att halshuggas, skrev till sina föräldrar:
”Det är redan över midnatt. Jag har ännu tid att ändra mig. Ack, skulle jag någonsin kunna bli lycklig igen i denna världen, sedan jag hade förnekat vår Herre? Säkert inte! Men nu kan ni hysa den vissheten att jag lämnar denna världen i lycka och frid.”
Till sin hustru skrev ett annat vittne:
”Det är nu min sista natt. Min dom har blivit uppläst för mig, och jag har ätit min sista måltid. Så när detta brev når dig, är mitt liv avslutat. Vi vet att döden har mist sin udd och att seger har vunnits över graven. Naturligtvis förefaller detta ytterligt dåraktigt och löjligt för de flesta människor, men det betyder föga. Den stund kommer, då Guds, den Allsmäktiges, namn blir hävdat och upphöjt och mänskligheten får se det. ... Och så blickar jag än en gång in i dina klara och glänsande ögon och tar bort den sista sorgen från ditt hjärta. Och så ber jag dig att trots smärtan lyfta upp ditt huvud och fröjdas — inte över döden, men över det liv som Gud kommer att ge dem som älskar honom.”
Båda dessa vittnen för Jehova — och många andra — var lojala mot Gud intill döden, då de fick lida under nazisterna. Men vare sig en människas ostrafflighet inför Gud prövas ända in i döden eller inte, blir trohet mot Jehova alltid till välsignelse, en verklig kontrast till den del som den ogudaktige får, vilket framgår av följande ord: ”Genom sin ondska kommer den ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden [eller: skall finna tillflykt i sin ostrafflighet, NW].” — Ords. 14:32.
Goda skäl att glädjas över tjänsten för Jehova
4. Varför är det en orsak till lycka att vara Jehovas tjänare?
4 Jehova uppehåller sina lojala tjänare, också när de råkar i dödsfara, och håller fram för dem löftet om uppståndelsen, men det finns dessutom många andra skäl till att det kan sägas: ”Lyckligt är det folk, vars Gud Jehova är!” (Ps. 144:15, NW) För det första är det ett oskattbart och glädjerikt privilegium att tjäna Jehova, ”den Högste över hela jorden”. (Ps. 83:19) Inget tvång eller förtryck är förbundet med att vara hans tjänare, eftersom ”Gud är kärleken”. (1 Joh. 4:8) Jehovas vittnen kan sannerligen glädjas, eftersom de i denna tid av stor nöd har blivit betrodda med ”de härliga goda nyheterna om den lycklige Guden”. (1 Tim. 1:11, NW) Och hur oändligt glada kan de inte vara över att de genom sin trogna tjänst för Gud kan glädja Jehovas hjärta. — Ords. 27:11.
5. Vad är det som de kristna känner till om framtiden och som kommer dem att glädjas, i olikhet med den stora massan av människor?
5 Vidare kan de kristna glädjas därför att de, i olikhet med flertalet människor, för vilka framtiden ter sig mycket oviss eller fullständigt mörk, känner till vad morgondagen skall föra med sig. Gud har kärleksfullt avslöjat framtiden för dem genom profetior i sitt ord, bibeln, och genom sin ande, som ”utrannsakar ... allt, ja, ock Guds djuphet”. (1 Kor. 2:10) Följaktligen vet Jehovas tjänare att de lever i de yttersta dagarna för denna tingens ordning, och de kan lyfta upp sina huvuden, eftersom deras befrielse nalkas. (Luk. 21:25—28; Matt. 24:3—14, 34; 2 Tim. 3:1—5) Just i den nu levande generationens tid kommer orden i Psalm 37:37, 38 att få en ännu fullödigare innebörd än någonsin: ”Giv akt på den ostrafflige och se på den redlige, huru fridens man har en framtid. Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.” Den som förtröstar på Gud och tjänar Jehova med glädje tillförsäkras en lycklig framtid. Hur sanna är fördenskull inte dessa ord: ”Härskarors Jehova, lycklig är den människa, som förtröstar på dig.” — Ps. 84:13, Åk.
6. Varför är det en glädje att ha kristet umgänge?
6 De personer som har överlämnat sig åt Jehova Gud kan också glädjas åt det bästa tänkbara umgänge. Visserligen har några kristna måst överge far eller mor eller andra familjemedlemmar, därför att dessa gjort häftigt motstånd mot deras bemödanden att leva enligt Skriften, men sådana tjänare åt Gud är lyckliga, ty de har personligen erfarit en uppfyllelse av Jesu Kristi ord: ”Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller moder eller fader eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i detta tidsskede, hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, jämte förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” (Mark. 10:29, 30, NW) Eftersom trogna kristna tillämpar Guds ord i sitt liv, är de moraliskt rena och rättrådiga. (Rom. 12:2) De har avklätt sig den gamla personligheten och iklätt sig den nya. (Kol. 3:8—11) Genom sitt handlingssätt visar de att de är ense med den kristne aposteln Petrus, som sade: ”Det är tillräckligt att ni under den tid som har förflutit har fullgjort nationernas vilja, då ni vandrade i ett lösaktigt uppförandes gärningar, lustar, omåttlighet i fråga om vin, vilt leverne, dryckestävlingar och allehanda lagstridig avgudadyrkan.” (1 Petr. 4:3, NW) De kristna ägnar sig alltså inte längre åt det fallna köttets gärningar utan odlar och ådagalägger Guds heliga andes frukter och rättar sig efter förmaningen att ”också fortsätta att vandra ordningsfullt genom ande”. (Gal. 5:19—26, NW) Vilken glädje är det inte att umgås med sådana människor!
7. a) Hur kommer det sig att världsliga filosofiska eller politiska meningsskiljaktigheter inte gör slut på vänskapen mellan kristna? b) Hur kommer det sig att de sanna kristna inte har några rasfördomar?
7 Det händer inte så sällan att filosofiska eller politiska meningsskiljaktigheter gör slut på vänskapen mellan världsligt inställda människor. Men detta inträffar inte bland dem som är sysselsatta med att ”tjäna Jehova med glädje”. De förblir neutrala i alla denna världens angelägenheter och tillämpar på sig själva Jesu Kristi ord: ”De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.” (Joh. 17:16) De kristna ger visserligen relativ underdånighet åt de statliga ”överordnade myndigheterna” och ger ”kejsaren, vad kejsaren tillhör”, men de ger också ”Gud, vad Gud tillhör”. (Rom. 13:1, NW; Mark. 12:17) I vilken konflikt som helst mellan viljor — Jehovas vilja i motsats till människors — måste de ”lyda Gud [såsom härskare] mer än människor”. (Apg. 5:29) Dessutom råder det inga världsliga fördomar bland de sanna kristna, t. ex. rasfördomar, eftersom de vet att Jehova ”har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden” och att ”’Gud icke har anseende till personen’, utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra”. (Apg. 17:26; 10:34, 35) Det är verkligen en glädje att umgås med människor som hyser sådana skriftenliga uppfattningar.
8. Varför kan en människa glädjas, när hennes liv stämmer överens med bibeln?
8 En människa har anledning att glädjas, då hennes uppförande är i överensstämmelse med Skriften och behagar Jehova. Den kristne aposteln Paulus förklarade: ”I detta avseende vinnlägger jag mig verkligen beständigt om att äga det medvetandet att jag inte begår någon överträdelse mot Gud och människor.” (Apg. 24:16, NW) Våra dagars kristna gör detsamma, och därför behöver de inte leva i fruktan för någon gudomlig vedergällning, som med visshet skall drabba dem som uppsåtligt handlar orätt och inte ångrar sig. (Matt. 12:22—32; Hebr. 10:26—31) Vidare rättar sig de kristna efter den förmaning som ges i Ordspråksboken 3:21—26, och följaktligen får de också erfara en uppfyllelse av den försäkran som ges där i dessa ord: ”Bevara praktisk vishet och tankeförmåga, så skall de visa sig vara liv för din själ och en prydnad för din hals. Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta. När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött. Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga. Ty HERREN [Jehova] skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.” (V. 21, 22 enl. NW) Vilka välsignelser medför det inte att tjäna Jehova med glädje!
9. Varför kan de kristna glädjas fastän det stora Babylon finns till?
9 Men tänk på en annan betydelsefull orsak till kristen glädje. Det stora Babylon, den falska religionens världsomfattande välde, ”tronar vid stora vatten”, dvs. ”folk och människoskaror och folkslag [eller nationer] och tungomål”. Det ”tronar” emellertid inte, symboliskt talat, över dem som tillber Jehova, dvs. det utövar inte något religiöst inflytande och välde över dem. (Upp. 17:1, 15) De har hörsammat varningen från himmelen och har dragit ut ifrån henne, och de är medvetna om att hon snart skall förgöras. (Upp. 18:4, 5, 8) Eftersom de har undgått hennes klor, är de inte offer för hennes orena, falska religion. De ägnar sig inte åt religiösa lögner utan åt Skriftens sanning, som gör dem som äger den verkligt fria. (Joh. 8:31, 32) Eftersom de kristna äger denna frihet, har de ännu en orsak att glädjas.
Jehovas vittnen i gångna tider hade glädje i livet
10. a) Vad skulle Mose ha kunnat uppnå genom att främja egyptiska intressen? b) Vilka välsignelser fick Mose, därför att han satte Gud främst?
10 Människor i forna tider som hängav sig åt att tjäna Jehova erfor stor lycka. Till dem hörde Mose. Om Mose tidiga levnadsår i Egypten sade Stefanus: ”När han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honom till sig och uppfostra honom såsom sin egen son. Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.” (Apg. 7:21, 22) Enligt traditionen ledde Mose en gång ett framgångsrikt egyptiskt fälttåg mot Etiopien och återvände såsom segrare till Egypten. (Josefos: Judarnas gamla historia, 1713, andra boken, femte kapitlet) Detta är bara en tradition. Bibeln talar inte om det, men Mose kunde ha uppnått en bemärkt militär eller politisk ställning eller ha vunnit materiella fördelar genom att främja egyptiska intressen. Vad Skriften däremot meddelar är följande: ”Genom tron vägrade Mose, när han hade blivit fullvuxen, att kallas son till Faraos dotter, i det han valde att bli illa behandlad tillsammans med Guds folk hellre än att till en tid äga syndens njutning.” Varför det? ”Eftersom han aktade Kristi smälek [privilegiet att vara Guds smorde] för en större rikedom än Egyptens skatter; ty han blickade oavvänt hän emot att belöningen skulle ges.” (Hebr. 11:24—26, NW) Mose satte Gud främst. För sin trohets skull fick Mose ett långt, rikt välsignat liv och fick privilegiet att bli använd av Jehova till att föra Guds folk ut ur den egyptiska träldomen. Mose dog sannerligen inte med en känsla av att hans liv hade varit gagnlöst, bortkastat. Och tack vare att han troget tjänade Jehova, skall han bli uppväckt i den nya ordning som utlovas i bibeln, och där kommer han att tjäna såsom en av dem som sätts till ”furstar på hela jorden” under Guds messianske befriare, den större Mose, Jesus Kristus. — Ps. 45:17, NW; 72:1, 4, 12—14.
11. Vilket beslut i fråga om sin religion fattade Rut, och hur medförde detta lycka?
11 Den moabitiska kvinnan Rut fattade ett rätt beslut i fråga om religionen, vilket medförde lycka för henne. Under en hungersnöd på domartiden i Israel flyttade Elimelek från Betlehem, hans hustru Noomi och deras båda söner till Moab. Elimelek dog, och hans söner tog de moabitiska kvinnorna Orpa och Rut till hustrur. Litet längre fram dog också dessa män, och så stod de tre änkorna där ensamma. Efter någon tid begav de sig av till Juda land. När Noomi kraftigt uppmanade de unga kvinnorna att vända tillbaka till sitt folk, lydde Orpa tårfylld och vände tillbaka ”till sitt folk, och till sina gudar” (Melin, fotnot). Men Rut vägrade att överge sin svärmor och sade: ”Dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.” (Rut 1:1—16) Fastän Rut antagligen hade fått hednisk religionsundervisning åtminstone i barndomen, var hon inte tilltalad av att dyrka falska gudar. Noomis Gud, Jehova, skulle vara Ruts Gud. I sinom tid blev denna trogna moabitiska kvinna hustru till Boas och mor till Obed, Davids farfar. (Rut 4:13—17) Att tänka sig! Rut fick privilegiet att bli en av Jesu, Messias’, stammödrar! (Matt. 1:1—16) När hon blir uppväckt här på jorden under Kristi tusenårsregering, kommer hon helt visst att glädjas över att hon stod fast vid sina ord: ”Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.”
12. Vilka förändringar har några måst vidta i sin inställning till demonismen för att kunna tjäna Jehova?
12 Somliga har övergett rena demonismen för att tjäna Jehova med glädje. Om aposteln Paulus’ förkunnarverksamhet i Efesus läser vi: ”Många av dem som hade blivit troende kom och bekände och omtalade öppet sina förehavanden. Ja, ett ganska stort antal av dem som utövade magiska konster förde tillsammans sina böcker och brände upp dem i allas åsyn. Och de räknade ut sammanlagda värdet av dessa och fann dem värda femtio tusen silverpenningar. På det sättet fortsatte Jehovas ord på ett mäktigt sätt att växa och ha framgång.” (Apg. 19:18—20, NW) Demonistiska förehavanden är inget för Jehovas tjänare, och de ”som ägnar sig åt spiritism” räknas upp bland de onda, om vilka det heter att de skall ”få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel”. De drabbas följaktligen av den ”andra döden”, från vilken det inte ges någon uppståndelse. (Upp. 21:8, NW; 5 Mos. 18:10—12; Jes. 8:19, 20) Men tänk bara på vilket nytt och lyckligt liv som öppnade sig för de efesier som övergav demonismen, brände upp sina böcker om magiska konster och grep sig an med att ”tjäna Jehova med glädje”.
13. Vad blev följden av att somliga i Korint vidtog avsevärda förändringar i sitt moraliska liv?
13 Det forntida Korint i Grekland har beskrivits såsom ”en namnkunnig och vällustig stad, där Österns och Västerns laster möttes”. Den kristne aposteln Paulus predikade i Korint och grundade en kristen församling där i första århundradet v.t. (Apg. 18:1—11) När aposteln längre fram skrev till sina medtroende där i staden, framhöll han att otuktiga människor, avgudadyrkare, tjuvar, drinkare och andra av samma sort inte skulle få ärva Guds rike. Och därpå insköt han: ”Och likväl är detta vad några av er har varit. Men ni har blivit rentvagna, men ni har blivit helgade, men ni har blivit förklarade rättfärdiga i vår Herres, Jesu Kristi, namn och med vår Guds ande.” (1 Kor. 6:9—11, NW) Ja, Jehova hade hjälpt många av dem att vidta omfattande förändringar i fråga om sin moral, och på så sätt hade de övergått till att leva ett lyckligare och hälsosammare liv. Och dessutom har de, genom att förbli trogna mot Gud intill döden, fått den stora glädjen att bli uppväckta till odödligt himmelskt liv i gemenskap med Jesus Kristus. — 1 Kor. 15:42—57.
14. Vilken viktig förändring hade ägt rum i Paulus’ liv?
14 En förändring hade ägt rum i Paulus’ eget liv. Såsom en ursinnig förföljare av Kristi efterföljare var han en gång på väg till Damaskus för att där fortsätta med sitt motstånd, när den förhärligade Jesus Kristus genom ett underverk framträdde för honom och gjorde slut på hans motstånd. Tack vare Guds oförtjänta godhet blev denne forne förföljare själv en av de förföljda, en trogen efterföljare till Kristus och ”en apostel för nationerna”. (Rom. 11:13, NW; Apg. 9:1—20) Såsom Kristi efterföljare uthärdade han mycket lidande för Jesu skull. (2 Kor. 11:23—27; 12:10) Med Guds hjälp blev Saulus förändrad och tjänade Jehova med glädje. Denne apostel har nu fått ”rättfärdighetens segerkrans” eller ”krona” (NW) jämte andra trogna, smorda kristna i himmelen. — 2 Tim. 4:6—8.
Jehovas nutida vittnen finner glädje i livet
15. Hur uttryckte sig en kristen efter många års lojal tjänst i andlig krigföring?
15 Jehovas tjänare har många skäl att glädjas. Människor av olika slag har i det flydda format om sitt liv för att kunna tjäna Jehova. Ett stort antal människor är fortfarande i färd med att göra detta, och i somliga fall är de förändringar de vidtar jämförliga med dem som de människor vidtog, vilka tog ståndpunkt för Jehova i forna tider. En trogen kristen i våra dagar, som föredrog att bli en Jesu Kristi stridsman (2 Tim. 2:3, 4) framför att fortsätta sin levnadsbana såsom yrkesmilitär och odla världsliga, materialistiska intressen, kunde efter många års lojal tjänst i andlig krigföring med glädje säga följande: ”Jag är glad och tacksam över att jag — vid 71 års ålder — kunde få genomgå Vakttornets Bibelskola Gilead år 1964 för att få framskriden teokratisk utbildning. Det är min bön att ’Jehova, härskarornas Gud’, och den överbefälhavare som Han förordnat, Kristus Jesus, måtte styrka alla sina teokratiska stridsmän till att fortsätta troget till dess den slutliga segern är vunnen. — Jer. 38:17, NW.”
16, 17. a) Ge ett exempel på hur någon övergått från den falska till den sanna gudsdyrkan. b) Vilka andra förändringar har somliga människor vidtagit för att kunna ”tjäna Jehova med glädje”?
16 Tusentals människor har vidtagit förändringar med avseende på sin religion; de har vänt sig från falsk tillbedjan till den sanna religionen, alldeles som Rut gjorde. Här är ett exempel, som vi kan begrunda:
”För många år sedan menade en ung kvinna, som var född i Tyskland och som var hängiven protestant och ivrig läsare av bibeln, att hon skulle kunna tjäna de fattiga och behövande bättre, ifall hon omfattade den romersk-katolska tron och blev nunna. Detta gjorde hon också. Hon tog doket såsom medlem av det heliga hjärtats orden, för vilken ’moder’ Cabrini var ledarinna. Den här klostersystern blev Cabrinis ressällskap och uppnådde så småningom ställningen såsom abbedissa. ... Hon kom till Amerika, och hon och hennes sekreterare, en annan nunna, öppnade ett hem för föräldralösa barn strax utanför staden New York. Hon ropade till Gud och bad att han skulle uppenbara sanningen för henne. Hon köpte en liten radioapparat och började ta in olika religiösa program. En dag fick hon in WBBR [Vakttornets radiostation på den tiden], lyssnade uppmärksamt, och en stor flod av ljus strömmade in i hennes hjärta och sinne. Hon hade funnit sanningen! Hon skickade efter litteratur och började vittna för sina grannar, klädd i sin nunnedräkt. Också hennes sekreterare fick sanningen och började vittna. Det dröjde inte länge förrän de lade av sin religionsbetonade klädsel och iförde sig en klädedräkt av lov och pris till den store Jehova!”
17 För att kunna ”tjäna Jehova med glädje” har några i vår tid vänt ryggen åt ockultism, liksom många utövare av magiska konster gjorde i det forntida Efesus, för att kunna bli kristna. Åter andra har, i likhet med några av dem som tog emot kristendomen i Korint, vidtagit stora moraliska förändringar i livet. Dessutom har många, som nu tjänar Jehova, en gång förföljt de trogna kristna, såsom Saulus från Tarsus gjorde, innan han blev aposteln Paulus. En kristen man, som fick uthärda förföljelse från nazisternas sida, framhöll att Jehovas vittnen i koncentrationslägren gav dem som höll dem fångna ett frimodigt och rättframt vittnesbörd, som medförde sådana förändringar, i det han sade:
”Genom sådant oförskräckt predikande och sådan kärlek till nästan hände det ofta att tro kunde komma till liv i lejonets kula. Här och där, i olika läger, avsvor sig SS-vakter den nazisted de avlagt och förklarade sig tro på Jehova. Dessa våra förföljare, som påminde om Saulus, blev sådana som Paulus, våra medfångar!”
Visa din glädje genom att tjäna Jehova
18. Vilka privilegier kan man få åtnjuta, om man ägnar sig åt den sanna gudsdyrkan?
18 Det går inte att förneka. Mose gjorde ett rätt val när det gällde lojaliteten. Rut fattade ett riktigt beslut med avseende på gudsdyrkan. De som vände sig från de magiska konsterna till kristendomen i det forntida Efesus handlade vist och förståndigt, liksom de invånare i Korint som rättade till sitt moraliska liv för att bli Guds tjänare. Och Saulus från Tarsus handlade sannerligen klokt och förståndigt, då han överlämnade livet åt Jehova och blev den kristne aposteln Paulus. För dessa människor och för andra lika dem i senare tid har dörren till välsignelser och oskattbara privilegier inför Gud gått upp på vid gavel. Du kanske redan tillhör denna skara. Eller du har kanske beslutat dig för att från och med nu ägna dig åt sann gudsdyrkan och ”tjäna Jehova med glädje”. I så fall väntar dig rika välsignelser, ty om Jehova heter det: ”Du öppnar din hand och tillfredsställer allt levandes önskan”. (Ps. 145:16, NW) Du kan till exempel ännu få det glädjefyllda privilegiet att hjälpa andra godhjärtade människor att forma om livet enligt Guds rättfärdiga fordringar genom att predika för dem och undervisa dem i Guds ord.
19, 20. a) Ge några exempel som vittnar om att det medför välsignelse och glädje att tjäna Jehova. b) Vad är det som fordras, om man skall känna full tillfredsställelse och sann lycka?
19 Trogna kristna Ordets förkunnare behöver inte känna någon sorg över ett otillfredsställande eller fruktlöst liv. Många års tjänst för Gud och uppenbara tecken på att han välsignar verket att predika om Riket drev tvärtom ett Jehovas vittne att trots den svåra förföljelse han hade fått utstå skriva: ”Hur glädjande är det inte att ha fått uppleva allt detta! Hur ofta har jag inte erfarit Jehovas hjälp och beskydd! Flera gånger har döden stirrat mig i ansiktet, men jag kan förena mig med psalmisten i att säga: ’Jehova är min herde. Ingenting skall fattas mig.’ ... Jehova välsignar oss i sanning långt utöver vad vi någonsin skulle kunna begära eller föreställa oss, när vi hörsammar hans kallelse och helhjärtat ägnar oss åt förkunnartjänsten såsom hans vittnen.” (Ps. 23:1, NW) Vid nittiotre års ålder kunde ett annat vittne, som länge varit en Ordets förkunnare, säga: ”Det har varit min glädje i livet att få använda all min tid i Jehovas tjänst, och jag ser fram emot att få fortsätta med det för evigt i förening med Jesus Kristus och hans ’heliga ... i ljuset’. — Kol. 1:12.”
20 Detta har de människor upplevt som troget vinnlagt sig om att ”tjäna Jehova med glädje”. (Ps. 100:2, NW) De kan med tillförsikt tala om Gud såsom David gjorde, då han sade: ”Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” (Ps. 16:11) Men om vi skall kunna känna full tillfredsställelse och sann lycka, måste vi ha vår Guds hus kärt.
[Frågor]
[Bild på sidan 391]
Sanna kristna inser att Gud inte är partisk, att han ”har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader”