Text med kommentar för varje dag

Tisdag, 17 april

Ty var och en skall bära sin egen börda av ansvar. — Gal. 6:5, NW.

Varje förkunnare av budskapet om Riket är direkt ansvarig inför den store Domaren för det arbete han utför eller inte utför i och tillsammans med församlingen. Gud kräver en lovprisning från var och en, som individen bör utföra enligt ett lämpligt schema. Om han är i stånd till att göra mycket i Rikets tjänst, skall han inte jämföra sitt resultat med någon annans, som kanske inte kan göra så mycket, och ta detta som anledning till att skryta bland sina bröder. Han skall inse att var och en själv bör ”pröva, vad hans eget verk är, och då skall han hava orsak att fröjdas med avseende endast på sig själv och icke i jämförelse med den andre.” (6:4, NW) Om du måste jämföra dig med andra, tag då Jesus till måttstock och se efter hur pass du lyckas efterfölja hans exempel. På det sättet avlägsnas varje tendens till tävlan eller konkurrens ur församlingen och den känsla av nedslagenhet, underlägsenhet eller modlöshet som under sådana förhållanden lätt infinner sig hos dem som av en eller annan orsak inte kan utföra lika mycket tjänst som andra. VT 15/7 50

Onsdag, 18 april

Fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning hava sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt. Fördenskull, då vi nu hava lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mognad. — Hebr. 5:14; 6:1; NW.

Den kristne bevisar att han har vishet och förstånd genom att lyda befallningarna att predika. (Ps. 111:10) Genom att den av Gud skänkta utbildningen och undervisningen användes i tjänsten på fältet, genom att upprepa bibelns sanningar vid människornas dörrar inpräntar han i sitt sinne det som han har inhämtat och hindrar det från att falla honom ur minnet, när han behöver det. Fortsatt studium fyller på nytt det ofullkomliga sinnet, som låter sanningens vatten sippra ut liksom ur ett otätt kärl. Om han genom studium gör flitigt bruk av sina intellektuella förmögenheter, blir dessa därigenom övade och stärkta, till dess han kan smälta inte endast mjölken utan också den fasta födan i Guds ord, och den styrka som han därigenom vinner gör honom rustad att motstå förföljelse och andra Satans snaror som det är så gott om i denna världen. Han går framåt mot fullkomlig mognad och bär mer och mer god frukt. VT 15/5 50

Torsdag, 19 april

Säg icke: ’Jag är för ung’, utan gå åstad, vart jag än sänder dig, och tala, vad jag än bjuder dig. — Jer. 1:7.

Är ni för unga för att tjäna? Paulus skrev Första tessalonikerbrevet år 50 e. Kr., och i det brevet talade han om Timoteus såsom en ”Guds tjänare”. Denne måste ha varit en pojke i tonåren på den tiden, ty mer än tio år senare var han fortfarande ung och Paulus gav honom detta råd: ”Låt ingen någonsin se ned på din ungdom.” (1 Tim. 4:12, NW) Vid tolv års ålder predikade Jesus och förvånade i hög grad åhörarna med sin vishet. Och har ni reda på att Samuel gjorde tjänst åt Jehova i tabernaklet och profeterade genast efter det att han hade blivit avvand! Är du yngre än så? Några kan anföra hög ålder som orsak till att dra sig tillbaka. Aron blev förordnad till präst, när han var åttiotre år gammal, och Mose var åttio, när han bragtes att träda in i tjänsten såsom medlare mellan Jehova och Israel, en ställning i vilken han tjänade till sin död vid ett hundra tjugo års ålder. Aposteln Johannes var omkring hundra år gammal, när han skrev sina bidrag, som fullständigade bibelns kanon. Är du äldre än hundra år? VT 1/6 50

Fredag, 20 april

Bygg sedan av detta material ett altare åt Herren, din Gud, överst på denna fasta plats, och tag den utvalda tjuren och offra den till ett brännoffer med den heliga pålen till ved, som du skall hugga ned. — Dom. 6:26, AT.

Sådana ting som förut hade missbrukats lät Gideon och hans medkämpar komma till användning i Guds tjänst. På liknande sätt förbrukade Jehovas återupplivade vittnen efter det första världskriget sådana ting i Rikets tjänst som förtryckande världssystem en gång hade tillskansat sig. Tid och energi, som en gång hade använts på felaktigt sätt, går nu till Guds tjänst. Materiella ägodelar brukas till Jehovas ära. Ord som en gång använts på oriktigt religiöst sätt frambäres nu som lovoffer till Gud, liksom offertjurar som helt överlämnats genom att brännas till brännoffer åt Jehova. (Hos. 14:2; Hebr. 13:15) Alldeles såsom det var Gideons offer till Gud som förtärde Baals tillhörigheter, så är det det kristna lovoffret som avlägsnar den falska religionens läror. De ord av lovprisning som de kristna tar upp från bibeln och använder vid sitt predikande kullstörtar de nutida organiserade religionernas falska läror i kristenheten. VT 15/10 50

Lördag, 21 april

Guds namn blir hädat för eder skull bland nationerna. — Rom. 2:24, NW; Jes. 52:5.

Prästerna och predikanterna i kristenheten och millioner av deras religiösa efterföljare påstår sig vara kristna. De lever inte i överensstämmelse med namnet. Genom att göra anspråk på att vara kristna påtar de sig förpliktelsen att vittna om Jehovas namn genom Kristus Jesus. De kallar sig för kristna, men håller de måttet som sådana? Nej! De betackar sig för att vara vittnen för Jehova. Att falskeligen utge sig för att vara någon viss person är bedrägeri. Att spela rollen av innehavare av vissa statsämbeten eller säga sig representera någon regering i denna världen utan att vara bemyndigad att göra det är ett brott. En person, som inte tillhör en nations krigsmakt men likväl bär dess uniform, kan bli åtalad och satt i fängelse. Landets lag förklarar det vara ett svårartat brott, som kan beläggas med dryga böter eller långvarigt fängelsestraff. Prästerna och predikanterna i kristenheten har falskeligen tagit sig namnet kristna. Därför är de skyldiga till att — i överträdelse av den allsmäktige Gudens lag — förege sig representera Jehovas främsta vittne, Herren Kristus Jesus. VT 1/10 50

Söndag, 22 april

I det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig. — Hebr. 10:25, NW.

Skulle inte mera tid bli tillgänglig för predikande, om man använde mindre tid till möten? Det är sant, att tiden skulle bli tillgänglig, men utan den undervisning och kristna gemenskap som man får genom att komma tillsammans, skulle andra intressen snart tendera till att uppta denna ”tillgängliga” tid. Tid som användes i sällskap med människor, vilkas sinnen och hjärtan är inriktade på att tjäna Gud, blir till evig välfärd för dig. Allt eftersom det definitiva slutet rycker närmare, tilltar ondskan; och tid som tillbringas i kontakt med världen blir mer och mer riskfylld. Några kommer, enligt vad Paulus säger, att försumma mötena, och de kommer att anföra ett eller annat skäl för att de gör det, men detta är inte ett gagneligt handlingssätt att efterfölja. Genom att föresätta sig att aldrig försumma något av de möten som Herren anordnar för sitt folk och hålla denna föresats skyddas den kristne från att bli inblandad i denna världens angelägenheter. Han har inte tid till det! VT 15/6 50

Måndag, 23 april

Det är gott för en man, att han får bära ett ok i sin ungdom. — Klag. 3:27.

Det är en sak som vi måste komma ihåg beträffande organisationer i allmänhet. När de är unga och stadda i tillväxt och håller på att kämpa sig fram, är nitet starkt och evangeliserande, men när de har vunnit sin plats och blivit starka och rika och ansedda, förlorar de ofta sin manliga styrka och blir slappa, feta, tröga och pekar med stolthet på sin storlek och sätter sina egna föreskrifter över Guds befallningar. Detta har hänt med de organisationer som utgör de stora och välmående ortodoxa kyrkorna i kristenheten. Organisationen själv blir tjänad och tillbedd i stället för honom som den påstår sig representera, nämligen Jehova Gud. Men denna snara kommer aldrig att fånga Jehovas renade folk i denna tid; den växande synliga organisationen fyller den inte med högmod som går före fall, utan tjänar till att påminna dem om att Jehova leder och välsignar arbetet, att det är hans lägliga tid för att inbärga evangeliepredikandets frukter. — Ords. 16:18. VT 1/11 50

Tisdag, 24 april

Må vi då alltfort vara föremål för oförtjänt godhet, genom vilken vi kunna på ett välbehagligt sätt ägna helig tjänst åt Gud med gudaktig fruktan och vördnad. — Hebr. 12:28, NW.

Ofta är det välgörande att rannsaka sig, för att se om man lyder Jehovas och Kristi Jesu befallningar. Tar vi verkligen del i den tjänst som är anförtrodd åt de utvalda? Är vårt hjärta verkligen med i de ansträngningar vi gör i tjänsten? Sätter vi verkligen in allt? Om det är sant, att vi gör detta, då kan vi lita på att vi inte kommer att vara rädda. Men om det bara är något som vi låtsas göra, om vi bara följer med hopen och inte är fasta och målmedvetna, inte kommer till ett personligt avgörande, då kan vi naturligtvis förvänta att vi kommer att vara fega och bli rädda. Att vara oförfärad måste betyda att ge oss sanningen, befallningarna, tjänsten, upplevelserna, i våld — med allt vad vi har, helt, fullständigt överlämnade åt Jehovas heliga vilja. Det är givetvis klart, att om det rådde en verklig fruktan för den Allsmäktige, då skulle ingen människa med sunt förnuft någonsin våga misshaga honom. För vår egen välfärd är det absolut nödvändigt, att vi lär oss att frukta den Högste. De som fruktar honom är hans vänner. VT 1/8 50

Onsdag, 25 april

Den heliga hemlighet som var fördold för den förgångna tingens ordning och för de framlidna släktleden. Men nu har den gjorts uppenbar för hans heliga. — Kol. 1:26, NW.

Hur storslaget är det inte att få erfara, vad det vill säga att leva under Guds nya tingens ordning, och veta att den endast är en förelöpare till ännu bättre ting som skall komma! Det förvandlar hela den tillvaro som vi nu måste föra i denna gamla värld. Nu då Gud har uppenbarat sin heliga hemlighet, har den gjort saker och ting nya för oss. Hans hemlighet var intimt förknippad med hans Smorde eller Kristus, vilken han hade förutsagt under loppet av föregående årtusenden. När tiden var inne, lämnade hans Son de himmelska gemaken och föddes såsom människa, och profetiorna började uppfyllas med avseende på honom. Då blev den sedan länge fördolda hemligheten uppenbarad för dem som trodde och erhöll Guds ande. Förmedelst sin Son undanskaffade Gud det som var gammalt, för att han skulle kunna införa det som var nytt. (Hebr. 10:5—10) Att den första anordningen med offer ersättes med det andra slaget av offer, ett offer som verkligen helgar, betyder en ny överstepräst åt Gud, nämligen Jesus. Det betyder ett nytt släktskapsförhållande mellan Gud och dem som tillbeder honom.

Torsdag, 26 april

På den dagen skall det sägas till Jerusalem: ”Frukta icke, låt icke dina händer sjunka, o Sion.” — Sef. 3:16, 1878.

Nu i detta sena skede av det som för världen är ”ändens tid” ljuder från alla bibelns profetior ett samfällt rop på handling, oförskräckt handling, å Jehovas teokratiska organisations sida. Då vi nu äntligen har Jehova såsom suverän Konung mitt ibland oss och då han i sin Son Jesus Kristus har givit oss en sådan oförfärad anförare, varför skulle vi då vara rädda, om vi också måste stå ansikte mot ansikte med en värld som håller på att bli totalitär? Låt oss alltså inte bli förlamade av fruktan, så att våra händer hjälplöst sjunker ned i overksamhet. ”Låt icke dina händer sjunka”, är den gudomliga befallning som i denna tid riktas till Jehovas smorda kvarleva och dess följeslagare av en god vilja. Fienden kan mot vår vilja taga oss i sitt våld och hålla oss bundna eller inskränka vår frihet i fysiskt avseende, men om vi utan fruktan fortfar att tala det rena språket till alla som vi kommer i beröring med också under de mest ogynnsamma förhållanden, då kommer Guds ord eller budskap om Riket icke att vara bundet. Han är mäktig att komma till vår räddning och befria oss vid den tid och på det sätt han behagar.

Fredag, 27 april

Vad beträffar det i den rätta jordmånen, är detta de som, sedan de hava hört ordet med ett rätt och gott hjärta, behålla det och bära frukt med uthärdande. — Luk. 8:15, NW.

Vi måste utöva uthärdande eller uthållighet för att kunna bära Rikets frukt i lov och pris till Gud, alldeles såsom en jordbrukare måste utöva tålamod och visa god uthållighet, när han sköter jorden och den växande grödan. Medan han arbetar, måste han förvänta att Gud skall låta det växa. (Mark. 4:26—29) En individ måste förlita sig på att Gud skall komma honom att växa till en Ordets predikare, som är fullt kompetent att predika budskapet på alla platser och under alla yttre förhållanden. Genom att ådagalägga uthärdande eller uthållighet bevisar han sin tillit till Gud. Gud låter i sin tur den säd eller frukt, som denne uthållige tjänare bär, förökas, så att denna säd skall kunna strös ut genom att han predikar Riket. Då vi själva blir styrkta av Guds kraft till att uthärda, måste vi hjälpa andra att uthärda genom att uppmuntra dem, ge dem det rätta föredömet, taga dem med oss eller ledsaga dem i tjänsten på fältet för att predika Ordet.

Lördag, 28 april

Jahvé har blivit konung, må folken darra, han tronar på keruberna, må jorden bäva. — Ps. 99:1, Ro.

Jehova tronar på keruberna, som stöder och upprätthåller hans suveränitet. Bland dessa är dock inte den som i Eden var den ”smorde keruben som överskyggar”. (KJ) För att denne har förvandlat sig till Satan, djävulen, har han blivit förvisad från himmelen och stöder inte nu den gudomliga tronen. Han har i stället blivit gjord till fotapall för Jehovas Konungs, Jesu Kristi, fötter. Att Jehova har blivit konung och insatt sin Son på tronen bland keruberna till att vara konung över den nya världen är en tilldragelse som mäktigt berör vår jord. Inte att undra på att jorden har bävat, bildligt talat, sedan 1914! Dess nationer har Gud ställt till doms för att bringa dem att visa sin hållning gentemot hans Konung och hans rike, vilket kristenheten skrymtaktigt har bekänt sig bedja om. Nu är det inte tid för verkligt gudfruktiga människor att följa de världsliga politiska och religiösa ledarna i att ignorera och trotsa Jehovas välde som konung. Det är tid för människorna att darra. VT 1/3 51

Söndag, 29 april

Fortsätt att såsom ett mönster behålla de hälsosamma ord, som du har hört av mig, med den tro och kärlek som hava samband med Kristus Jesus. — 2 Tim. 1:13, NW.

Jesus uppfyllde alla fordringar på en tillförlitlig undervisare. Då han satt på lärarens plats i Jehovas skola, livets skola, vände han sig inte bort till denna världens tomma filosofiska spekulationer och lärde sina efterföljare någonting som inte var i överensstämmelse med den överste läromästaren, Jehova Gud, endast för att bli populär hos denna världen. Vad Gud fordrar av alla dem som bekänner sig representera honom och tala å hans vägnar är att de skall säga sanningen om Gud och förmedla den verkliga kunskapen om honom till folket. Från pärm till pärm går bibelns förkunnelse ut på att människorna blir tillintetgjorda av brist på kunskap om Gud, Skaparen och Frälsaren. För att fylla behovet erbjuder Gud denna kunskap åt människorna i sin inspirerade bok. Må därför vi som önskar vara hans trogna vittnen komma ihåg detta och inte låta oss vändas bort till någonting annat. Må vi noga hålla oss till att dela ut Guds rena ord till hans ära och till människornas frälsning. VT 1/1 51

Måndag, 30 april

Och han undervisade mig och sade till mig: Låt ditt hjärta behålla mina ord; håll mina bud och lev. — Ords. 4:4, AS.

Detta råd från en fader till en son ges i första hand av Jehova till hans enfödde Son, vår Herre Jesus Kristus, och gäller också lemmarna i Kristi kropp. Men i princip är det tillämpligt på varenda människa som någonsin skall vinna liv i eller under Jehovas rike. Denna maning från de båda största rådgivarna i universum, Jehova Gud och hans Son, Kristus Jesus, till att ägna uppmärksamhet åt Guds ord, till att förvärva förstånd beträffande detta ord, så att vi fullt kan inse vårt förhållande till Gud och hans organisation, är därför någonting som vi storligen bör uppskatta och taga mycket allvarligt. (Ords. 1:8) Vi å vår sida måste göra något. Vi måste förvärva förstånd och insikt med avseende på Jehovas uppsåt och lära känna hur de är tillämpliga på oss individuellt och kollektivt. Om vi vägrar eller försummar att förvärva detta förstånd, sätter vi vår framtida tillvaro i någon del av Guds rike i fara. Behåll därför, med förstånd, Guds ord i sinnet och lyd hans bud. Detta betyder liv. VT 1/9 50

Tisdag, 1 maj

Därför giver jag de äldre männen ibland eder denna uppmaning, ty jag är också en äldre man liksom de ...: Vårda eder som herdar om Guds hjord ibland eder. — 1 Petr. 5:1, 2, NW.

”Äldre män” har inte avseende på ”valda äldste”, som blivit detta genom allmän omröstning av någon församling. Petrus riktar sig till dem som är äldre i fråga om kristlig tillväxt, till dem som är mogna och väl förtrogna med teokratisk lag och organisatoriska krav. Det är inte nödvändigtvis de som är gamla till kroppen och sinnet eller de som har varit mycket lång tid i sanningen, utan snarare de som är mogna vad andlig tillväxt och utveckling beträffar. Det är dessa mogna individer som utses till de mera ansvarsfulla posterna som tjänare bland Herrens ”får”. Så vare sig du är förordnad till att tillvarata Rikets intressen såsom grupptjänare i en församling eller du såsom biträdande tjänare av något slag är utsedd till att sköta om andra organisatoriska enskildheter, gör du väl i att särskilt lägga på hjärtat vad Petrus säger, ty han talar som en ”äldre man” liksom du själv, en fullt mogen Jehovas tjänare. Vårda dig som en herde om Guds hjord. Tag itu med en tjänares åligganden gärna, av egen fri vilja, ivrigt och raskt. VT 15/8 50

Onsdag, 2 maj

Var slavar åt Jehova. — Rom. 12:11, NW.

Nu är det inte tid att låta händerna sjunka ned, utan var flitigt sysselsatt i Rikets tjänst, i det att du befrämjar och förökar och alltid utvidgar din del av Rikets intressen. Tiden är kort. Alla lojala, trogna Guds tjänare, gå helt och fullt in i er nuvarande tjänst! Större förpliktelser, som kan komma att kräva all den kraft vi har, ligger framför oss, men belöningarna är också stora. Må därför alla vara nyktra, vara vaksamma, vara energiska. Fiender kommer att rycka an mot oss, men Jehova kommer att driva dem tillbaka, så att vi kan gå framåt i hans dyrbara arbete. Ge akt på den ”trogne och omdömesgille slavens” klass och tag med ödmjukhet och tacksamhet emot de råd och instruktioner som utfärdas. Håll dig borta från motståndarnas bord. Vaka noga över dina nuvarande intressen i Riket. Spara dig inte, utan sträva efter att öka din verksamhet mer och mer, så kommer du att bli medveten om Herrens godkännande och dessa ljuva, underbara, tillfredsställande ord av godkännande från Husbonden: ”Väl gjort, gode och trogne slav!” Vår eviga tillvaro beror på trogen pliktuppfyllelse. VT 1/12 50