Frågor från läsekretsen

● Hur kunde Jesus med rätta fördöma fikonträdet, som inte hade någon frukt, och låta det vissna, när man betänker att det inte var rätta tiden för fikonen? — P. S., Oklahoma.

Berättelsen lyder: ”På avstånd fick han se ett fikonträd som hade löv, och han gick för att se efter, om han kanske kunde finna något på det. Men när han kom fram till det, fann han ingenting annat än löv, ty det var icke fikontiden. Han sade för den skull till det: ’Må ingen mera någonsin äta frukt från dig.’” Snart därefter vissnade trädet och dog. (Mark. 11:12—14, 20, NW) Olika bibelforskare har sökt visa, att det under vissa förhållanden fanns fikon på träden vid den årstiden, men deras argument tycks inte vara alltför starka och lyckas inte motbevisa Skriftens förklaring att ”det var icke fikontiden”. Varför fördömde han då trädet? Därför att trädets utseende föranledde betraktarna att förvänta frukt på det. På fikonträden kommer frukten till synes före löven, och när löven är utspruckna kan man förvänta att finna frukt. Detta träd bar löv. Jesus såg det på något avstånd. Han hade rätt att förvänta att finna frukt på det, därför att trädet var lövklätt, och fördenskull gick han dit för att stilla sin hunger. När han inte fann någon frukt, utdömde han trädet. Även om vi går ut ifrån att det inte var fikontid, så var tydligen detta träd ett undantag, särskilt tidigt av sig av någon orsak, och dess löv utlovade frukt. Det påminner om den judiska nationen, som var i förbund med Gud, ägde hans lag, utförde gudstjänstceremonierna, utvärtes gav intryck av att bära frukt åt Gud. Men då Kristus Jesus kom till jorden och granskade denna nation, fann han dess föregivanden att den bar frukt vara falska, och han fördömde nationen, i det han sade: ”Edert hus lämnas eder öde.” Den vissnade och dog såsom Guds heliga nation, ty han förkastade den, och sedan kom romarna och förstörde Jerusalem. — Matt. 23:38, NW.

● Jag har alltid trott att Abraham, så väl som Isak och Jakob, var jude. Men Vakttornet för den 15 december 1950 sade på sidan 373: ”Abraham var inte jude.” Är detta riktigt? — C. A., New York.

Abraham kunde inte ha varit jude, ty judarna eller judéerna var avkomlingar till hans sonsonson Juda, vilken Jakob välsignade med det särskilda löftet om spiran och Silo, då han på sin dödsbädd välsignade sina tolv söner. Fördenskull förekommer ordet jude första gången i den hebreiska bibeln på Jeremias tid, i Jeremia 34:9, och sedan i Esters bok, där det talas om juden Mordokai, och i Sakarjas profetia, som skrevs efter fångenskapen, i kapitel 8, vers 23. Uttrycket ”judar” förekommer också i 2 Konungaboken 16:6 och 25:25, och det är den allmänna uppfattningen att Jeremia skrev Första och Andra konungaböckerna. Alla israeliter som höll fast vid Juda stam, på grund av det löfte om Riket som var förbundet med den, kallades judar eller judéer, och namnet användes i den bemärkelsen i de kristna grekiska skrifterna.