Text med kommentar för varje dag

Söndag, 18 februari

Av hjärtats överflöd talar hans mun. — Luk. 6:45, NW.

För att predika behöver man ha tro, men inte mycket. Så litet som ett senapskorn kan förflytta ett berg. Mindre än till och med detta lilla grand borde förflytta oss ut i tjänsten på fältet, vi är ju så mycket mindre än berg! Ingen borde behöva drivas av andra eller av sig själv till att vara aktiv i vittnandet. Men om någon inte känner driften att predika? Studera! Tänk på Guds lag både dag och natt. Tala om Skriften vid församlingens möten, lyssna till andras kommentarer. Tillägna dig sanningen genom ögon och öron, tills den väller upp inom dig och flödar över genom munnen i tjänst på fältet. Den kommer att göra detta av sig själv. Vi talar om det som är i vårt sinne och hjärta. Somliga pratar om ditt och datt, för omkring skvaller, utbasunerar familjebekymmer eller gnatar eller beklagar sig eller grälar. Det är sådant som fyller deras sinne. Det som rör sig i vårt sinne, det vill vi gärna ut med. Låt så sanningen bli det som fyller ditt sinne, och sjung så ut med vad du har på hjärtat, när du vittnar på ditt distrikt! VT 1/6 50

Måndag, 19 februari

Ty vi hava icke fört någonting in i världen, och icke heller kunna vi taga någonting ut ur den. När vi hava vårt uppehälle och något att kläda oss med, skola vi alltså vara nöjda med dessa ting. — 1 Tim. 6:7, 8, NW.

Människans suveräne Härskare och den som för evigt drar försorg om människan måste vara Jehova. Människans liv är beroende av den ende sanne Guden. Människan borde veta att allt skapat, människan själv inbegripen, danades till att kungöra Jehovas glans och härlighet, hans som är den Högste och Allenarådande i universum. Människan borde känna sitt behov av att förlita sig på Gud, ty när individen kommer in i världen har han ingenting annat än livets gåva, som Gud givit honom, och han kan inte ta någonting med sig, när han lämnar den. När någon vet detta, varför skulle han då åtrå att få spela herre och öva kontroll över andra mänskliga skapelsers liv och öden? Varför vara girig och ha detta själviska hjärtetillstånd? Om, som vi vet, Gud tillhandahåller allt som behövs till att uppehålla vårt liv, varför då försöka ta ifrån andra människor den egendom Gud har givit dem för deras uppehälle? Det vore bättre att ge vår egendom åt de fattiga än att åtrå det lilla som de har. Vad vinner vi, om vi rövar från de fattiga? Vi kan sannerligen inte ta det med oss! VT 1/2 50

Tisdag, 20 februari

Min son, bevara din faders bud och förkasta icke din moders undervisning. — Ords. 6:20.

En individ som menar att han kan reda sig utan Guds organisation och kan studera bibeln på egen hand och kan utföra Guds verk självständigt, så som han anser vara bäst, oberoende av all organisation, är mycket dåraktig. Han saknar alla begrepp om hur Gud har handlat med sina tjänare i gångna tider. Vi får inte glömma att Gud undervisar oss genom sin organisation, sin kvinna, vår moder. Han respekterar sin kvinna och uppskattar det arbete som hon utför till gagn för hans söner och döttrar. Därför misshagar det honom, att någon som bekänner sig vara kristen visar missaktning för ”moder”-organisationen. Att visa missaktning för den innebär att visa missaktning för Jesus Kristus, ty Gud har gjort denne älskade Son till huvud för den teokratiska organisationen. Den som berövar organisationen den respekt som tillkommer denna symboliska moder arbetar på att förstöra organisationen, inte på att bygga upp den. Han är skyldig till överträdelse gentemot organisationens gudomlige äkta man, Jehova, vår himmelske Fader.

Onsdag, 21 februari

Och I skolen på den första dagen taga frukt av edra skönaste tråd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av pilträd och skolen så vara glada i sju dagar inför Herrens, eder Guds, ansikte. — 3 Mos. 23:40.

I den motbildliga lövhyddo- och inbärgningshögtiden har Jehovas folk likaså mycken orsak till att fröjdas. Den smorda kvarlevan har förts in i det andliga templet och är nu förenad med Kristus Jesus i det slutliga insamlandet. De andra fåren kommer ut ur de religiösa fängelserna, där de har hållits i träldom genom okunnighet och vidskepelse. Arbetet med att församla dem utvidgas hastigt, i det att de smorda och deras följeslagare av ”andra får” går åstad med budskapet om Riket till alla nationer. Detta är orsak till mycken glädje och lycka, ty Riket är upprättat i himmelen, och denna sanning förkunnas för människorna, för att de skall kunna finna tröst och hopp och kunna fly från de ortodoxa religiösa systemen. Vi röner mycket motstånd och utsättes för många prövningar, men ingenting av detta förmår rubba oss, ty vi är beslutna att fullborda Guds verk med glädje. VT 15/11 50

Torsdag, 22 februari

Ni voro döda i edra överträdelser och synder, i vilka ni en gång vandrade enligt denna världens tingens ordning, enligt härskaren. — Ef. 2:1, 2, NW.

Den gamla världen har sitt samhälle eller sitt folk som lever enligt en viss samhällelig ordning. Den nya världen kommer också att ha sitt samhälle, och alla dettas medlemmar kommer att leva i harmoni med en rättfärdig ordning. Satan, djävulen, denna närvarande onda tingens ordnings gud, är den osynlige härskaren över den gamla världens samhälle, men han kommer inte att bli den nya världens gud. Jehova, vilkens universella suveränitet Satan har bestridit, kommer att vara den nya världens ende, sanne levande Gud. Han kommer att härska genom det teokratiska herradöme som hans Son, Konungen Jesus Kristus, utövar. Detta rike kommer att införa nya tingens ordningar eller system, vilka bibeln talar om såsom ännu hörande framtiden till. Själva upprättandet av Guds rike i himlarna genom hans Sons tronbestigning år 1914 fick till följd en genomgripande förändring i den verksamhet som bedrevs av Guds andliga barn, vilka var under det nya förbundet. Det har på ett underbart sätt förändrat budskapet som de predikar till ett vittnesbörd.

Fredag, 23 februari

De existerande myndigheterna äro av Gud insatta i sina ställningar i förhållande till varandra. — Rom. 13:1, NW.

Hur skulle detta kunna gälla om världsliga politiska regeringar? Där blir ämbetsinnehavarna insatta på sina poster genom folkomröstning, genom partipolitisk valorganisation, genom diktatoriskt besittningstagande av makten, genom utnämning från verkställande myndigheters sida, genom arvslagar beträffande en dynasti, genom lagstiftningsåtgärder eller parlamentariskt förordnande. Gud påverkar inte den världsliga politiken likt en politisk partiledare. Det är endast inom hans teokratiska organisation som de existerande myndigheterna är av Gud insatta i olika ställningar i förhållande till varandra, såsom Romarna 12:4, 5 och 1 Korintierna 12:12—28 visar. Med rätta har Jehova Gud åt sig själv förbehållit ställningen som den högsta av de ”högre myndigheterna”. Han delar inte denna ställning med någon annan. Vem har han då placerat näst högst i förhållande till sig själv? Jesus Kristus, som bevisade sin lojalitet mot sin himmelske Fader allt intill en våldsam död mitt i Satans fientliga värld. Vi är underställda också honom.

Lördag, 24 februari

Upplyften edra huvuden, I portar; ja, upplyften dem, I eviga dörrar, så skall ärans Konung komma in. ... Härskarornas Jehova, han är Konungen. — Ps. 24:9, 10, AS.

Melkisedek i Salem representerade Jehova såsom Konung. Hundratals år senare började Jehova regera över Israel såsom Konung. Staden Jerusalem blev Israels huvudstad, och konung David var den förste som regerade där. Gör vi nu vist i att erkänna att Jehova, vår Gud, är Konung sedan år 1914 e. Kr.? Ja. Naturligtvis behövs det tro för att mitt i denna värld av mänskliga konungar och andra, som härskar som furstar, inse, att han nu är den härskande Konungen över sitt folk och bör åtlydas som sådan. Men israeliternas historia ger till känna att vi med säkerhet kommer att få lida, om vi förkastar denna tro eller avfaller från den. På profeten Samuels tid bad israeliterna honom sätta en synlig konung över deras nation som en motsvarighet till denna världens konungar. Deras siste mänsklige konung togs bort i Guds vrede, när Babylons krigshärar förstörde Jerusalem år 607 f. Kr. I likhet med honom kommer kristenhetens sista konungar och furstelika härskare att tagas bort i Guds vrede genom striden vid Harmageddon under stor vedermöda.

Söndag, 25 februari

Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. ... tala har sin tid. — Pred. 3:1, 7.

Jehova, som har en tid för varje uppsåt, har avsatt denna tiden för predikandet av evangelium, och det måste vara människor som predikar. I Matteus 24:14 lät Jehova sin Son understryka det förhållandet, att evangelium skulle predikas omedelbart före det definitiva slutet. Det är ett sådant privilegium att ha del i denna verksamhet, att Skriften antyder att till och med änglarna i himmelen skulle fröjda sig över detta tillfälle. (1 Petr. 1:12) De anser det inte vara under sin värdighet eller bortkastad tid att framhålla och hävda Jehova såsom universums suverän och kungöra att hans Konung, Kristus Jesus, är insatt på tronen. Likväl är detta privilegium människor förbehållet, men även om varenda människa underläte att predika, skulle det ändå bli utfört, ty Jesus förklarade att om hans efterföljare tege, ”skulle stenarna ropa”. (Luk. 19:40, NW) Jesus gav därför det rätta föredömet. Han avhöll sig inte från att predika, utan ägnade med glödande iver sitt liv åt detta ena, till en förebild åt oss. VT 15/6 50

Måndag, 26 februari

Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. — Joh. 2:15, NW.

Satan försöker komma de ting som hör denna världen till att te sig lockande för dem som är sysselsatta i Guds verk. Det finns många köttsliga begärelser som för krig mot de andliga tingen. Så har vi detta livets nöjen och förströelser, som kan tillåtas att uppta all vår invigda tid. Om vi har fullt upp av denna världens goda, kanske vi blir rädda för att för arbetets skull nödgas avstå från en lätt och bekväm livsföring. Den gamla världens lockelser kan bli en orsak till att man ser sig tillbaka. Det hände i den första kristna tiden, och det händer alltjämt i vår tid. Paulus skrev: ”Demas har övergivit mig, emedan han har fattat kärlek till denna världen, och han har rest till Tessalonika.” (2 Tim. 4 : 9, 10, 1878) Demas hade rika tillfällen att tjäna Gud i sällskap med Paulus, men han misslyckades, därför att han inte höll i med sitt arbete. Genom att följa den kurs i livet som han valde, kunde han endast förlora sina möjligheter att vinna evigt liv. VT 1/7 50

Tisdag, 27 februari

Jehovas tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn. — Ps. 11:4. Ingenting undgår Jehovas öga. Han lägger märke till trogen, lojal tjänst. Hans öga sover aldrig och han är alltid uppmärksam på sina barns bästa. Förnöjsamhet och frid är deras lott, som lever i det medvetandet att Jehovas makt alltid är tillgänglig för deras behov och att han är uppmärksam på deras bästa och som tror att ”Gud låter alla sina verk samverka till gagn för dem som älska Gud, dem som äro de kallade enligt hans uppsåt”. (Rom. 8:28, NW) Jehovas vittnen är de enda som är i ett sådant lyckligt tillstånd, ty de känner sanningen, och den har gjort dem fria. De studerar bibeln, talar om den och lyder den, därför att de vet att den är Guds ord. I sina studier blickar de också tillbaka på de handlingar av tro och oförskräckthet, som Guds tjänare i flydda tider utfört, och de tror att den Gud som då gjorde underbara gärningar är densamme som vi i våra dagar känner och tjänar. — Ps. 48:15. VT 1/8 50

Onsdag, 28 februari

Under loppet av en av dagarna höll han på med att undervisa, ... för hopens skull, klättrade de därför upp på taket. — Luk. 5:17—19, NW.

Kristus Jesus är nära förbunden med Jehova Gud i undervisningsarbetet. Han undervisade i människornas hem, när han var på jorden. Om Jesu första lärjungar, som följde i hans fotspår, heter det: ”Varje dag fortforo de att i templet och från hus till hus utan uppehåll lära och kungöra de goda nyheterna om Kristus”. (Apg. 5:42, NW) De sanna kristna i våra dagar håller fast vid de metoder som grundades av deras stora Föredöme, Kristus Jesus. De gör besök i människornas hem och frambär evangeliebudskapet. De erbjuder sig att leda bibelstudier i hemmen. Jehova Gud välsignar bibelstudiet i hemmet, och Kristus Jesus ger framgång åt till och med en så liten sammankomst i enlighet med sitt löfte. (Matt. 18:20) När det nitiska vittnet leder studiet på ett ordningsfullt sätt, upplyser därför de verkliga Lärarna, Jehova Gud och Kristus Jesus, förståndets ögon hos den ödmjuka studerande människan och låter Guds uppsåt avslöjas för denne nybörjare. VT 15/5 50

Torsdag, 1 mars

Bereden väg för folket. — Jes. 62:10.

Jesu föreskrifter till sina lärjungar utgör en perfekt vägledning för tillsyningsmännen inom Jehovas teokratiska organisation från då till nu. Var och en av Sällskapet Vakttornets landstjänare, varje områdestjänare, varje kretstjänare och varje grupptjänare gör väl i att studera denna vägledning noggrant och oavlåtligt. Den visar dem, hur de troget bör tänka på Rikets intressen inom organisationen, som de har blivit satta till att tjäna. De bör planera sina församlingsmöten eller andra förehavanden för att förbättra svaga punkter och vårda de av Jehovas organisations angelägenheter som har anförtrotts i deras händer. De bör uppföra sig så som Guds ord föreskriver. Samma planläggning och korrekta uppträdande bör råda med avseende på ett bibelstudium som hålles i Rikets sal och i intresserade människors hem. Studieledaren bör kärleksfullt taga hänsyn till de människors behov, som han betjänar, och mötet bör planläggas och ledas så, att det åstadkommer så mycket gott som möjligt. VT 1/9 50

Fredag, 2 mars

Bjud dem som äro rika i den nuvarande tingens ordning ... att vara rika i rätta gärningar. — 1 Tim. 6:17, 18, NW.

Vad är det du önskar? Säkerhet i denna världen, som snart kommer att försvinna, eller liv i den rättfärdiga nya världen? Guds ord tecknar för oss det mönster som alla kristna måste följa för att kunna nå fram till evigt liv, vare sig detta blir ett liv med Kristus Jesus såsom hans brud i Rikets himmelska härlighet eller det blir såsom en skapelse som kommer att få njuta välsignelserna under himmelriket och det eviga livets fröjder på en härlig ny jord, som Gud danar till att bebos av människor. Båda dessa slag av liv vinnes genom sann rikedom. Samla därför skatter åt dig i himmelen. Om du vill vara rik inför Gud, så använd dina ägodelar och din kunskap om Jehova Gud och hans rättfärdiga herradöme till gagn för de fattiga och trösta alla sörjande med de goda nyheterna om Guds rike. Låt inte din rikedom bli dig en black om foten och bli inte slav under dina ägodelar, utan låt dina ägodelar arbeta åt dig i ditt predikande av Guds ord. Vad alla kan och måste vara rika på är ”rätta gärningar”. VT 1/2 50

Lördag, 3 mars

Kom till mig, alla ni som arbeta hårt och äro nedtyngda, och jag skall vederkvicka eder. Tag mitt ok på eder. — Matt. 11:28, 29, NW.

Du säger att du måste arbeta på din arbetsplats åtta timmar om dagen, fem eller sex dagar i veckan, med endast veckoslutet och några kvällar fria för annan verksamhet efter ditt eget val. Men Gud begår inte något misstag, när han låter evangelium predikas för dig och för sådana som du, ty det finns folk i hela världen som skall prisa Gud och bli frälsta. Gud vet, att du har de problem i livet som är gemensamma för alla människor och att du i ditt anletes svett måste avpressa jorden ditt levebröd. Men han vet också, att du har tillräcklig tid att höra hans budskap och handla i överensstämmelse med det genom att ge honom den lovprisning som är tillbörlig. I annat fall skulle han inte besvära sig med att låta evangelium predikas. Det är möjligt för dig att ägna någon tid varje vecka åt att begrunda Guds ord och dess tillämpning på den nuvarande tiden, och det är möjligt för dig att avsätta någon tid till att ge lov och pris åt Gud. Men det måste finnas en önskan å din sida, och du måste besluta dig för att välja den av Gud godkända kursen, genom hans nåd. — VT 15/7 50

Söndag, 4 mars

Det fanns ingen främmande gud bland eder: därför ären I mina vittnen, säger Jehova, och jag är Gud. — Jes. 43:12, AS.

Jehovas vittnen avger vittnesbörd om hans uppsåt. Den som avlägger vittnesbörd eller vittnesmål inför domstol benämnes ett vittne. En slutgiltig dom i den stora stridsfrågan om Jehovas överhöghet måste mycket snart avkunnas vid den största domstolen i universum, den Allsmäktiges domstol. Jehovas vittnen har blivit utsedda till att avge vittnesbörd om denna stora konflikt, som Jehova har med nationerna. Eftersom de avger vittnesbörd om honom och hans uppsåt, är de förvisso berättigade att använda hans namn. Den som vittnar om Jehovas överhöghet är en kristen. Hans vittnen följer i Kristi Jesu fotspår, vilket berättigar dem till att kalla sig kristna. Kristendomens upphovsman var ett väldigt vittne om Jehovas överhöghet. (Joh. 18:37) Det är därför tydligt, att man, för att få bära Kristi namn och taga sig namnet kristen, först måste vara ett vittne för Jehova, så som Kristus var. VT 1/10 50

Måndag, 5 mars

Medan de lova dem frihet, existera de själva såsom förgängelsens slavar. Ty var och en som blivit övervunnen av en annan göres till slav av denne. — 2 Petr. 2:19, NW.

Jehova är inte en Gud som hyllar fångenskapens princip. Han sätter inte någon av sina skapelser i fängelse bakom järngaller. Han belägger inte ens individens tankeliv med bojor, utan tillåter tankefrihet i de sinnen som han har skapat. Han har inte frambragt några fysiska eller intellektuella robotar till att mekaniskt röra sig på de vägar som han har utstakat, utan han har försett sina förnuftsbegåvade skapelser med sinnen, som inte endast är i stånd till att veta vad som är rätt och vad som är orätt, utan också fria att välja ettdera handlingssättet. Beviljade han inte det första människoparet i Eden denna valfrihet, åtföljd av varnande råd och anvisningar? Det andeväsen som nu kallas Satan, djävulen, valde att tjäna sig själv och blev fånge under sin egen ondskefulla stolthet och ärelystnad. Driven av dessa sitt sinnes fångvaktare, grep sig Satan an med att fängsla andra. Han har förblindat sinnet hos dem som inte tror, så att där råder mörker som i en fängelsehåla. Och likväl är det dessa förblindade individer, vilka själva är fångar, som menar sig bana en väg till frihet för mänskligheten. — 2 Kor. 4:4. VT 15/10 50

Tisdag, 6 mars

Jehova, stark och väldig, Jehova, väldig i strid. — Ps. 24:8.

Jehova är en stridens Gud, som inte vet av något nederlag. Ingen ensam fiende och ingen sammanslutning av konspiratörer kan på slagfältet ställa upp tillräcklig styrka för att mäta sig med honom. Ingen motståndare i hela universum kan överträffa honom i krigskonst. Så makalös är hans vishet, att han med stridskrafter som är nästan löjeväckande obetydliga kan jaga väldiga härar på flykten. På grund av sin vishet i att överlista sina fiender behöver han inte tillgripa sin allmakt för att vinna seger. ”Bättre är vishet än krigsredskap”, när visheten är från ovan. (Pred. 9:18) Jehovas vittnen kan intyga denna sanning. Därför att de ledes av den vishet som kommer ovanifrån, kan de visa på en obruten kedja av segrar över världsliga nationer, som är väpnade till tänderna med de modernaste krigsvapen. De vinner över förföljelserna och pöbelattackerna, fängelsestraffen och de statliga förbuden, ty deras arbete i Jehovas tjänst går framåt, deras antal ökas kraftigt, och deras livsrättigheter i den nya världen förblir säkra och vissa. VT 1/11 50