Ditt val: ingen framtid, en strålande framtid

INNAN DU VÄLJER, VAR VÄLUNDERRÄTTAD!

DEN SANNING SOM MÅNGA INTE VILL INSE: HOPPAS PÅ GUD, ELLER GE UPP ALLT HOPP

VETENSKAPSMÄN förutsäger att det expanderande universum kommer att göra slut på sin energi, slockna och få allt liv att upphöra. Eller att det kommer att falla samman och göra slut på allt liv. Vetenskapsmannen Peacocke säger: ”Vetenskapen kan alltså inte besvara ’den yttersta frågan om hoppet’.” Den ”väcker frågor om människolivets yttersta mening i ett universum som till slut med säkerhet kommer att utplåna det”.

Om vi ger evolutionen äran för att vi finns här och eliminerar Gud, bibeln och alla moraliska återhållande band, så eliminerar vi också allt uppsåt och all mening som vårt eget liv kunde ha haft. Vi blir bröder till myror och elefanter, maskar och kvickrot, kackerlackor och katter. Vilken betydelse har egentligen myror? Eller kvickrot? Eller människan?

Evolutionisterna, som berövat oss livets mening, känner en press på sig att göra oss meningsfulla. Många avslutar sina böcker med andefattiga små anföranden om den ära vi har del i, när vi får vara en pinne i evolutionens stege, som millioner år längre fram i tiden skall förläna våra efterkommande en helt enastående storhet.

Evolutionisternas tomma filosoferande

Professor Millikan spelar verkligen över, när han talar om vilken ”oerhörd känslomässig tillfredsställelse” människan kan få av att delta i det evolutionära uppstigandet till framtida höjder. Genetikern Herman Muller bävar inför den biologiska ragnarök som mutationerna hotar oss med, men tror ändå att de skall få oss att utvecklas till ”höjder som vi aldrig kunnat drömma om”. Handling talar bättre än ord, men han skulle inte självmant vilja utsätta sig för mutationer för egen del. Dobzhansky säger att människans strävan att utvecklas uppåt ger livet hopp och värdighet och mening, och han slutar: ”Så låt mig säga det ännu en gång: Evolutionen inger hopp.”

Ingen blir tröstad av sådant tomt prat. Sullivan framhåller mycket riktigt i Limitations of Science: ”Våra religiösa böjelser kan inte tillfredsställas med någonting mindre än tron på att livet har en verkligt upphöjd mening.” (Sid. 149, 150) Om vårt slut blir evig glömska, så är det ingenting som egentligen har någon mening. Och om detta också är det slut som våra storslagna, hypotetiska avkomlingar millioner år framåt i tiden skall få, så är deras existens också meningslös. Genom sin tomma filosoferande famlar evolutionisterna för att stilla människans inneboende gudslängtan. De täljer till nya kryckor, som skall ersätta de religiösa kryckor som de har kastat undan. De vägrar att erkänna sanningen: Hoppas på Gud, eller ge upp allt hopp.

Det bibliska hoppet

Vad är i motsats härtill det hopp som Gud ger oss? Han danade jorden till att bestå för evigt, till att vara ett paradis för evigt, till att vara bebodd av lydiga människoskapelser för evigt. (Pred. 1:4; Jes. 45:18) Människor gör inte fina klockor, vackra byggnader, utsökta trädgårdar, bara för att sedan förstöra dem. Och inte heller kommer Jehova Guds uppsåt med att skapa jorden och allt liv på den att gå om intet. ”Vad jag har bestämt”, säger han, ”det sätter jag ock i verket.” — Jes. 46:11.

Hans omsorg om jorden framgår av hans påbud beträffande de människor som nu förorenar och förstör den, nämligen ”att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Upp. 11:18) Guds rike med Kristus Jesus som konung skall införa de förhållanden som beskrivs i Uppenbarelseboken 21:3, 4: ”Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem. ... Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.”

Det evolutionistiska ”hoppet” är hopplöst. Det är den eviga glömskan. Det bibliska hoppet handlar om en strålande framtid med evigt liv på en paradisisk jord. Var och en måste själv göra sitt val. Förvissa dig om att du är välunderrättad, innan du gör ditt val.