Tro på Gud — ett levnadssätt
EN OPINIONSUNDERSÖKNING bland amerikaner år 1974 visade att 69 procent var ”absolut säkra på att Gud existerar”. Kan detta sägas innebära att alla dessa hade tro på Gud? Knappast! Varför inte? Därför att tro på Gud är ett levnadssätt.
Det är en oerhörd skillnad mellan att tro att Gud existerar och att ha tro på Gud. Medborgarna i ett land kan till exempel känna till att en viss politiker existerar. Men innebär det att de allesammans sätter tro till honom i sådan utsträckning att de skulle rösta på honom för att han skulle bli president? Inte alls!
Bibelskribenten Jakob framhåller just detta: ”Du tror, att det finns bara en enda Gud. Det är gott och väl. Också de onda andarna tror det — och skälver av skräck! Kan du inte inse, du inbilska människa, att tro utan gärningar är värdelös? En kropp är död, när anden har lämnat den. Så är också tron död, om den inte kommer till uttryck i gärningar.” Med andra ord: Tron på Gud är ett levnadssätt. Den leder till handling. Annars är det en död tro. — Jak. 2:19, 20, 26, Hedegård.
Jesus Kristus påpekade samma sak gång på gång. Han avslutade sin bergspredikan med en illustration som ställde den förståndige man, som handlade i enlighet med Jesu ord och gjorde dem till sitt levnadssätt, i kontrast till den dåraktige man, som nöjde sig med att bara lyssna till vad Jesus sade men inte gjorde något åt saken. Jesus riktade också stark kritik mot dem som ärade Gud ”med sina läppar”, medan deras hjärta höll sig långt borta från honom. Han tuktade strängt de religiösa skrymtare som ”säger men [inte] handlar”. (Matt. 7:24—27; 15:8; 23:1—4) När Jesus talade om vissa personers skrymteri, citerade han från profeten Jesaja och framhöll att en liknande situation rådde på profetens tid. — Jes. 29:13.
Och detsamma kan sägas om många människor i våra dagar som bekänner sig ha tro på Gud. En ledarartikel i Theology Today för april 1974 förklarade att ”det stora flertalet kristna inte är påvisbart mera kärleksfulla, mera toleranta eller mera humana än människor som tillhör andra religioner eller som inte tillhör någon religion alls”. Men borde de inte vara mera kärleksfulla, mera humana, mera toleranta, med tanke på att den lärare och det föredöme, som de bekänner sig följa, uppställde de högsta tänkbara normer i dessa avseenden? Det måste tyvärr medges att det är likadant nu som det var för åtskilliga år sedan, då en viss populär amerikansk essäförfattare kände sig föranledd att fråga: ”Varje stoiker var en stoiker, men var i kristenheten finns den kristne?”
Ja, den tro på Gud som Jesus Kristus undervisade om och själv utövade är inte bara en rent intellektuell tro, utan ett levnadssätt. Av den orsaken kallades den i begynnelsen, för nitton hundra år sedan, ”Vägen”. Vi läser alltså att Saulus (Paulus) från Tarsus, innan han omvände sig och själv blev en Jesu Kristi efterföljare, förföljde ”vilka han än fann, som tillhörde Vägen, både män och kvinnor”. — Apg. 9:2; se även Apostlagärningarna 19:9, 23; 22:4; 24:22.
Kunskap — en viktig förutsättning
Det har träffande sagts: ”Tro är att ta Gud på orden.” Men hur kan man ta Gud på orden, om man vet föga eller ingenting om vad Gud har sagt i sitt ord? Som aposteln Paulus skrev: ”Hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till? Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om?” (Rom. 10:14) Det är därför Jehovas kristna vittnen inte litar till karismatiska religiösa vältalare för att omvända människor. Inte alls. De går i stället först från hus till hus och letar efter dem som ”sucka och jämra sig” på grund av den ondska och ogudaktighet de ser i världen och som är ”medvetna om sitt andliga behov”. — Hes. 9:4; Matt. 5:3.
Vittnena undervisar dessa villiga människor om vad Guds ord, bibeln, har att säga om Guds egenskaper och kännetecknande drag, hans gärningar och hans krav på sina jordiska skapelser. På så sätt fullgör vittnena Jesu befallning: ”Gå därför och gör lärjungar ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” Att hålla allt detta innebär ett levnadssätt. — Matt. 28:19, 20.
Att börja rätt
Som en följd av denna kunskap och tro på Gud är dessa lärjungar beredda att betala priset för att göra sin tro på Gud till ett levnadssätt. Några av dem som blev döpta vid sammankomsterna ”Guds seger” i Argentina i början av 1974 framhöll några typiska exempel på vad det kan kosta. Herr C. H. berättade: ”Fyra månader innan jag skulle göra militärtjänsten kom jag att få exakt kunskap om bibelns sanning. Detta ställde mig inför ett viktigt beslut. Jag beslöt att tjäna Jehova. Jag blev dömd till tre års fängelse i Campo De Mayo, men jag är mycket glad att bli döpt i dag som ett Jehovas vittne.”
Och herr A. L. sade om sig själv: ”Jag var en välkänd komiker i TV. Jag lärde känna sanningen att Jehova har en ren organisation. På grund av mitt arbetes art hade jag ett svårt beslut att fatta. Efter mycken bön gav Jehova mig styrka att fatta det rätta beslutet. Jag började därför säga upp alla kontrakt som krävde att jag skulle medverka i omoraliska program, sådana som stred mot bibelns principer. Jag förlorade mycket av min popularitet i TV och en stor del av min inkomst när jag handlade så. Men jag gjorde det gärna för privilegiet att få tjäna Jehova Gud.”
Fru L. M. klarade framgångsrikt ett annat slags prov på hennes levnadssätt. Hon berättade: ”När jag började studera bibeln med Jehovas kristna vittnen, hade min man till en början ingenting emot detta. Men allteftersom bibelstudiet fortskred blev han en verklig motståndare. När jag skulle hålla mitt första tal i teokratiska skolan, kom han till Rikets sal och sade till mig: ’Du får välja mellan Jehovas vittnen och mig.’ Jag sade att jag skulle välja Jehova Gud. Efter femton års äktenskap ordnade min man med laglig separation, och vi bor nu på skilda håll. Men jag är ändå glad att vara här vid sammankomsten för att bli döpt som ett Jehovas vittne.” Man skulle kunna ge många, många fler sådana exempel, som visar att tro på Gud inte innebär att blott och bart tro att han existerar, utan att leva i samklang med Guds uttryckliga ord.
Att fortsätta på vägen
Sedan man börjat rätt måste man fortsätta på den rätta vägen och drivas av rätta motiv. En kristen måste betala ”tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens” genom att lyda landets lagar, däribland skattelagarna. (Matt. 22:21) Han gör inte detta enbart på grund av fruktan för straff, utan också för samvetets skull. Aposteln Paulus ger rådet: ”Därför finns det tvingande skäl till att ni underordnar er, inte bara för denna vredes skull, utan också för ert samvetes. Fördenskull betalar ni ju också skatter.” (Rom. 13:5, 6) I detta avseende har Jehovas kristna vittnen gång på gång fått offentligt beröm, på grund av sin plikttrohet när det gäller att betala skatter.
Det gudaktiga levnadssättet inbegriper också att man arbetar samvetsgrant i sitt förvärvsarbete. Nu för tiden gör många arbetare så litet som möjligt eller är ögontjänare, som bara arbetar när chefen ser dem. Men den sanne kristne lever enligt sådana bibliska principer som: ”Var lydiga i allt mot dem som är era herrar. ... Vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor, eftersom ni vet att det är från Jehova ni skall få arvets tillbörliga lön.” (Kol. 3:22—24) Till följd av att de kristna vittnena följt detta råd har de tillvunnit sig ett gott rykte som arbetare. En ung kvinna som studerat bibeln tillsammans med vittnena bara en kort tid gav exempel på vad sådan biblisk undervisning leder till. Hennes arbetskamrater smädade henne för att hon arbetade så samvetsgrant, till och med när chefen inte såg henne. Hon svarade: ”Men det finns någon där uppe som ser mig hela tiden.”
Ett annat område som kan nämnas, där Gud är inbegripen i ens levnadssätt, är den äktenskapliga troheten. Guds ord säger klart och tydligt: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” (Hebr. 13:4) Fler och fler präster har åsikter om detta som inte stämmer med Guds ord, men de sanna kristna kommer att hålla fast vid Guds krav. Också här har Jehovas kristna vittnen tillvunnit sig gott rykte. I New Catholic Encyclopedia heter det till exempel under rubriken ”Jehovas vittnen” att ”deras äktenskapliga och sexuella moral är mycket sträng”. Ja, lika sträng som bibeln. — Band 7, sidan 864.
Att bära vittnesbörd
Det kanske mest slående beviset för att verklig tro på Gud är ett levnadssätt är att den resulterar i att man vittnar, predikar och undervisar. Jesus befallde därför sina efterföljare att låta sitt ljus lysa inför människorna och varnade dem för att skämmas för att bekänna honom inför människorna, eftersom han då skulle skämmas för att bekänna dem inför sin himmelske Fader. (Matt. 5:14—16; Mark. 8:38) Han befallde uttryckligen sina efterföljare i sina avslutande ord till dem: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem.” Och hans första lärjungar förstod hans ord. Vi läser nämligen att när de blev kringspridda på grund av förföljelse, gick de ”igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter”. — Matt. 28:19, 20; Apg. 8:4.
De var faktiskt så flitiga att aposteln Paulus kunde skriva om de goda nyheterna, ”vilka ni har hört och vilka har predikats i hela skapelsen under himmelen”. (Kol. 1:23) Jesus förutsade också att ”dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma”. (Matt. 24:14) Också i detta avseende, att göra predikandet och undervisningen till ett levnadssätt, är Jehovas vittnen i våra dagar unika. Rapporterna för år 1976 visar till exempel att det då var ett högsta antal av 2.248.390 personer som tog del i att predika och undervisa, och de ledde i medeltal 1.339.466 bibelstudier i människors hem varje månad.
Ja, tro på Gud är i sanning ett levnadssätt. Det medför tillfredsställelse, sinnesfrid och lycka. Det är inte bara fråga om att tro på Gud och Kristus Jesus, utan det gäller att leva enligt bibelns principer och bekantgöra sanningen om Gud, Jesus Kristus och deras rike. Detta är vad Jehovas kristna vittnen gör, och de är redo att hjälpa alla som vill göra detta levnadssätt till sitt.