Det krävs tro för att behaga Gud

”Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom väl, ty den som nalkas Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söka honom.” — Hebr. 11:6, NW.

1. a) Vad är det som enligt Guds ord, bibeln, skulle förökas i våra dagar, och vad skulle på grund härav försvagas? b) Vilka nutida förhållanden vittnar om att det är så?

GUDS ord, bibeln, säger så här om den tid vi lever i: ”Därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.” (Matt. 24:12) Vi lägger märke till hur sant detta påstående är och hur tron håller på att försvagas bland folk i kristenheten. Detta bekräftades av Förenta staternas federala kriminalpolis, som i sin statistik för 1963 angav att antalet svåra brott i Förenta staterna hade ökat med 40 procent sedan 1958. Denna ökning är fem gånger så stor som befolkningstillväxten på 8 procent. Av de svåra brotten i förstadsområdena hade 50,4 procent begåtts av ungdomar under 18 år. Polischefen, J. Edgar Hoover, beräknade att brotten varje år kostar Förenta staterna 27 milliarder dollar, lågt räknat.a Dessutom har också brotten ökat bland de mycket unga. Omoraliskheten och skilsmässorna på icke skriftenliga grunder har ökat katastrofalt, och det inte bara i Förenta staterna utan också i andra länder. I tidskriften American Weekly har det meddelats att i Sverige med dess samgående mellan kyrka och stat ”har sju på tio svenska kvinnor som gifter sig blivit havande åtminstone en gång innan de går till altaret”.

2. Vilka uppmaningar har getts att skydda tron?

² En av de allra främsta orsakerna till att tron försvagas är kanske det sätt, på vilket folk dras vid näsan genom ovetenskapliga uttalanden, bara därför att de görs av framträdande människor. Den kristne aposteln Paulus hänsyftade just på ett sådant förhållande, då han gav denna varning i sitt brev till församlingen i Kolosse: ”Var på eder vakt: kanske finnes det någon som kommer att bortföra eder såsom sitt byte genom filosofien och det tomma bedrägeriet enligt människors tradition, enligt världens elementära ting och icke enligt Kristus.” Och vid ett annat tillfälle gav samme brevskrivare en ung man denna uppmaning: ”Bevara vad som har blivit dig betrott, i det att du vänder dig bort från det tomma tal, som våldför sig på det som är heligt, och från motsägelserna från den falskeligen så kallade kunskapen. Därför att de prålat med dylik kunskap, hava några avvikit från tron.” — Kol. 2:8; 1 Tim. 6:20, 21; NW.

3. Vad får vi i 2 Timoteus 3 veta att vi bör förvänta i denna tid?

³ Det är intressant att studera händelserna och förhållandena nu på 1900-talet i ljuset av de profetiska avslöjanden som gjordes och nedtecknades i skrift för nitton hundra år sedan. De svåra tider som nu råder har blivit förutsagda i bibeln, nämligen urartningen och sammanbrottet på moralens område, varigenom människor skulle visa sig älska vällust mer än Gud, den Allsmäktige, såväl som att människor skulle bli trolösa, avtalsbrytare, och ägna sig åt många andra skändligheter. Så här skrev Paulus till den unge mannen Timoteus om de förhållanden som skulle råda i de ”yttersta dagarna”: ”Du måste ha klart för dig, att svåra tider skall bryta in i de yttersta dagarna. Då skall människorna bara tänka på sig själva och fråga efter pengar, de skall uppträda skrytsamt och högmodigt, deras tal skall vara fullt av smädelser, och de skall inte mer lyda sina föräldrar. De skall vara otacksamma, gudlösa, inte känna tillgivenhet för någon, aldrig vara villiga att försona sig med en motståndare, ha lust i förtal, sakna all självbehärskning och vara förråade. De skall inte tåla det goda, vara färdiga till varje förräderi, vara uppbrusande och inbilska. De älskar sina lustar i stället för att älska Gud. De har fromhetens yttre kännetecken, men i verkligheten är de avfällingar. Ha ingenting att göra med dem!” Därpå uppenbaras det i skildringen att de som har tro och lever ett Gud hängivet liv skulle bli förföljda; och såsom en ytterligare bekräftelse på att ondskan skulle tillta framhålls det att andra skulle bli vilseledda, bedragna: ”Så måste alla som i Kristi Jesu kraft vill leva ett gudfruktigt liv lida förföljelse, men onda människor och bedragare skall gå längre och längre i ondska. De bedrar andra, och själva är de bedragna.” — 2 Tim. 3:1—5, 12, 13, Hd, fotnot.

4. Nämn några skäl till att många människor inte längre tror på Gud och hans ord.

⁴ Somliga har vänt ryggen åt bibeln och slutat upp att tro på den därför att man i kristenheten gett så löjeväckande förklaringar till det som man påstår att den innehåller, t. ex. läran om ett brinnande helvete, och därför att man skjuter skulden på Gud för ondskan, krigen och religionsförföljelserna. Men en del människor vill inte veta av den renhet som den bibliska lagen kräver och det sätt, på vilket bibeln hävdar rättfärdiga principer, eftersom de vill tillfredsställa köttets begärelse och sin hunger efter pengar, makt, nöjen och omoraliskhet. I stället för att göra det som är rätt skjuter de bibeln åt sidan och handlar i överensstämmelse med egna idéer och uppfattningar beträffande livet. Åter andra menar att bibeln alltför kraftigt framhåller att om man skall göra Guds vilja, så inbegriper detta att man skall vara tillsammans med dem som tjänar Gud genom att flitigt predika bibelns glada budskap. Det skulle inkräkta för mycket på deras tid, och därför föredrar de att följa minsta motståndets lag och leva enligt allmänt skick och bruk i ”denna världen”. Tron är inte en egenskap som alla människor äger, och det är inte heller många som vill äga den. — 2 Tess. 3:2.

5. Varför kan vi inte förvänta att flertalet skall ha tro?

⁵ Vi bör ha klart för oss att flertalet inte vill godta bibeln och följa i Kristi Jesu, Guds Sons, fotspår och göra detta troget och med av kärlek fyllda hjärtan och ägna helig tjänst åt Gud, den Allsmäktige, och visa kärlek till nästan. Det är riktigt att endast ett mindretal vill godta de rättfärdiga påbud som ges i Guds ord, bibeln, och följa dem. Detta framgår av Jesu egna ord då han sade: ”Den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.” Det betyder inte att det är omöjligt att komma in på den vägen; i stället betyder det att flertalet människor inte spanar efter den. Jesus framhöll en kontrast i den bild han här framställde, då han också sade: ”Vid och bred är den väg, som leder till fördärvet [tillintetgörelse, NW], och många äro de som gå fram på den.” Detta innebär att följa minsta motståndets lag, göra sig lik dem som ivrar för nationalismen och fylla sin tid och sitt liv med andra ting; och därmed slösar man bort tid och kraft. — Matt. 7:14, 13.

6. Vilka ådagalägger tro? Vad kommer de att göra?

⁶ Det finns här på jorden ett jämförelsevis litet antal människor som bevarar tron och som har blivit kända som Jehovas vittnen, och de sätter oförbehållsamt sin förtröstan till Guds ord och har överlämnat livet till att göra Guds vilja, och ”genom tron” har Gud ”renat deras hjärtan”. Detta stämmer med Jesu ord och uttalanden. Han gav denna uppmaning: ”Ansträng er till det yttersta för att komma in genom den trånga dörren! Ty många, säger jag er, skall försöka att komma in men skall icke kunna det.” Varför inte det? Därför att de inte låtit den allsmäktige Guden och kärlek till honom få första platsen i sina hjärtan. — Apg. 15:9; Luk. 13:24; Hd.

Tro

7. Vad är tro?

⁷ Tro innebär trohet eller lojalitet som en följd av Guds löften. Den bästa definitionen finner vi i aposteln Paulus’ ord i hans brev till hebréerna: ”Tron är den säkra förväntan om ting som man hoppas på, det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda.” Tron måste vara verklig, levande, och måste vara fast grundad på övertygelsen att det är Jehova som är den sanne Guden. Den inger oförbehållsam förtröstan på hans löfte att belöna dem som söker honom. — Hebr. 11:1, NW.

8, 9. a) Är tro en medfödd egenskap? b) Förklara skillnaden mellan tro och lättrogenhet. c) Vad måste tron vara fri ifrån?

⁸ Tron är inte en medfödd egenskap utan man måste förvärva den, och detta kan man lyckas med genom att flitigt studera Guds ord, bibeln. Genom ett fortlöpande studium utvecklas en allt djupare kärlek till bibeln och till dess författare såväl som till hans Son, Jesus Kristus. Det finns ”en ande, ... en Herre, en tro, ... en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i alla”. — Ef. 4:4—6, NW.

⁹ Tron får inte förväxlas med den lättrogenhet som är så allmän i våra dagar. En kristens lojalitet kan inte försvagas genom lättrogenhet, nej, inte det minsta, såsom vi ser hända bland människor i denna tid som säger sig vara lojala anhängare av olika religiösa organisationer, inom hednavärlden såväl som kristenheten. Genom att ge noga akt finner vi att det finns ”trosuppfattningar” av olika slag som är oförenliga med varandra förutom att de inte stämmer med Guds ord. Enbart detta visar hur viktigt och nödvändigt det är att man söker efter den sanna kristna tron med en fast grund, som är lagd på Jehova Gud, universums Skapare, och hans Son, Jesus Kristus. Just den tanken framhävde aposteln Paulus, då han skrev till församlingen i Tessalonika och påvisade hur viktigt det är att man inte är lättrogen. Han uppmanade bröderna att fortfara att bedja, för att, såsom han sade, ”vi må bliva befriade från skadegörande och onda människor, ty tron är icke något som alla människor besitta”. Hur viktigt är det då inte att man tillägnar sig en tro och bygger upp den och vänder sig ifrån de teorier och uppfattningar som härrör från människor och samfund som kommer att bli tillintetgjorda! (2 Tess. 3:2, NW) En skara kristna kan inte ha en så försvagad tro att de godtar vitt skilda uppfattningar. Det kan bara finnas en enda tro, grundad på den sanne Gudens och hans Sons, Jesu Kristi, läror. En sådan oförfalskad trohet och lojalitet präglar en organisation under Jehova Guds ledning, nämligen den nya världens samhälle av Jehovas vittnen.

10. Vilken enhet i tal visar sig Jehovas vittnen ha, och varför är det så viktigt att det inte råder några skiljaktiga uppfattningar?

¹⁰ Det händer då och då att ett av Jehovas vittnen i sitt predikoarbete, som innebär att besöka folk i deras hem, träffar en person som säger: ”Det var märkvärdigt, ni talar alldeles som det där Jehovas vittnet som var här sist.” Och litet senare får förkunnaren kanske höra något liknande: ”Ni Jehovas vittnen talar likadant allesammans.” Vi är glada över att det förhåller sig så; det är ett gott tecken. I annat fall skulle vi inte utgöra en organisation som äger Jehovas ande, vilket medför enhet i tanke, uppsåt och handling, såsom det så klart anbefalls i 1 Korintierna 1:10 (NW): ”Nu uppmanar jag eder, bröder, genom vår Herres, Jesu Kristi, namn, att ni alla må tala i överensstämmelse med varandra och icke låta några söndringar vara bland eder, utan att ni må vara på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt.” När det råder fullständig enhet i tanke och tal, måste naturligtvis en och samma tro råda.

11. Varför kan kristenhetens handlingssätt inte behaga Gud? Hur stor trohet krävs det?

¹¹ I kristenheten har tron blivit urvattnad och berövad sitt värde, och man kräver inte lojalitet av sina samfundsmedlemmar. En människa som saknar tro eller brister i tro har i grund och botten ingen möjlighet att vinna Guds ynnest. Detta framgår av aposteln Paulus’ ord till hebréerna: ”Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom väl, ty den som nalkas Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söka honom.” (Hebr. 11:6, NW) I själva verket kan man inte gradera tron, tala om femtio, sextio eller nittiofem procents tro, eftersom det inte duger med mindre än hundra procents trohet, om man skall äga Guds godkännande. Det är intressant att lägga märke till att många män från forna tider blev omtalade i Hebréerna 11 därför att de visade en sådan hundraprocentig tillit.

12. a) Vad är tron beroende av, och hur kan den stärkas? b) Hur kan man komma till tro och sedan visa att man har tro?

¹² Om vi vill pröva vår tro för att få veta om den är svag eller stark, vilar på en fast och säker grund, måste vi använda trons måttstock, Guds ord, bibeln. Det är av yttersta vikt att man rättar sig efter Guds måttstock och villigt följer den. Paulus talade om att apostlaskapet var beroende av lydnad for Guds ord och troshandlingar förknippade med Guds namn. Till romarna skrev han om ”ett ömsesidigt utbyte av uppmuntran bland eder, för var och en genom den andres tro, både eder och min”, för att hans och deras tro skulle bli ännu kraftigare befäst. Den tro vi äger kan komma till uttryck genom de ord vi talar, ja, de trons ord som vi predikar: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” Vilken fast tillförsikt ger inte Paulus’ ord, när han ytterligare säger om detta: ”Ingen som med tro förtröstar på honom skall bliva missräknad.” Men den frågan uppstår hur man från början kan komma till tro eller lägga en fast och säker grund för sin tro. ”Hur skola de ... kunna åkalla den, som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om? Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar?” Detta riktar vår uppmärksamhet på att man kan komma till tro genom att lyssna till en Guds tjänare. Naturligtvis kommer Gud då att sända ut sina tjänare till att predika, så att stora skaror människor skall kunna bygga upp sin tro genom att de får lyssna till Guds ord, trons själva källa. Ett sätt att mäta vår tro är att tänka efter hur villiga vi är att ge av oss själva i den kristna förkunnargärningen, då vi visar vår tro genom gärningar. — Rom. 1:12; 10:10, 11, 14; NW; Jak. 2:18.

13. Kur kan de som nyligen blivit intresserade av bibeln bygga upp sin tro?

¹³ Nyintresserade människor eller de som just har börjat ta del i tjänsten kan lita till dem som är fasta i tron. De som är starka kan ”bära deras svagheter, som icke äro starka”. Låt oss gå längre: ”Må var och en av oss behaga sin nästa i det som är till nytta för hans uppbyggande”, vilket i det här fallet betyder hans tro. Av det här uttalandet framgår det också klart att även de som är starka måste hålla sig verksamma och fortsätta att ta del i förkunnarverksamheten, om de skall bevara en orubblig tro. Vad är det då som de kan lita till för att kunna bevara sin tro och mogenhet? Av de här orden framgår det vad de kan lita till: ”Ty allt det som fordom blev skrivet, det blev skrivet för vår undervisning, för att vi genom uthärdande och genom trösten från Skrifterna måtte hava hopp.” Det är alltså uppenbart att Gud ger oss själva grunden till vårt hopp och vår tro. De som har tro kan bevara den levande, alldeles som Paulus framhöll: ”Nu är jag också själv övertygad beträffande eder, mina bröder, om att ni själva också äro fulla av godhet, i det att ni hava blivit uppfyllda med all kunskap, och att ni också kunna förmana varandra. Men jag skriver till eder så mycket mera rakt på sak om några punkter, liksom också för att påminna eder på nytt, på grund av den oförtjänta godhet som Gud har bevisat mig.” Att vi genom samtal med andra åstadkommer ett ömsesidigt utbyte av tro, som är grundad på Guds ord, bygger upp oss och stärker oss, så att vi kan stå emot de ivriga ansträngningarna från motståndare, som kommer med motstridiga idéer och övar allt intensivare påtryckningar för att söka försvaga trons moraliska tåga. — Rom. 15:1, 2, 4, 14, 15, NW.

14. Varför bör vi låta Gud tala till oss, och vilken varning ger han för andra informationskällor?

¹⁴ Vi kan alltså lätt inse att man måste äga kunskap om Jehova Gud och hans ord för att äga sann tillförsikt. Om vi skall bli förtrogna med honom, måste vi låta honom tala till oss; inte bokstavligen naturligtvis utan från bibelns skrivna blad. Bibeln är den enda egentliga informationskällan där vi kan lära känna Jehova. Med avseende på detta varnar oss psalmisten för andra källor med orden: ”Sätt icke din förtröstan till ädlingar, ej heller till jordemänniskans son, som ingen frälsning tillhör.” Hur sunt detta råd är förstår vi, då vi läser vidare om ”jordemänniskans son”: ”Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” Om man förlitar sig på människor, då innebär det att man slutligen kommer att förgås med dem och deras tomma, meningslösa läror. — Ps. 146:3, 4, NW.

Exempel på tro

15, 16. a) Vilket slags tro visade sig Mose ha? b) Nämn några andra som lade i dagen stark tro, enligt vad vi läser i bibeln.

¹⁵ Vi bör tänka på att tron inte är en gåva utan snarare en egenskap som vi måste odla. Många människor i forna tider visade föredömlig tro. De var vanliga människor alldeles som vi; och därför var det nödvändigt för dem att odla och fast befästa tron. Måste inte Mose ha haft stark tro för att kunna uttala dessa uppmuntrande ord till de flyende israeliterna: ”Var icke rädda. Stå fasta och se Jehovas frälsning, som han skall utföra för eder i dag. Ty egyptierna, som ni nu se i dag, dem skola ni icke se mera, nej, aldrig mera. Jehova skall själv strida för eder, och ni själva skola vara tysta och stilla”? (2 Mos. 14:13, 14, NW) Och utöver detta krävdes det sannerligen tro av Mose för att leda mer än två millioner människor genom en ofantlig öken, eftersom det där fanns ytterst litet mat och ringa tillgång på vatten för en så stor skara människor! Men han litade på Jehova och gjorde så som han blev befalld.

¹⁶ Man skulle kunna räkna upp många bibliska skildringar av människor med tro, t. ex. Noa, Abraham, Mose, David och många andra. Dessa hade sann och äkta tro. De var människor med stor tro. — 2 Petr. 2:5; Hebr. 11:7, 8, 17, 24—27, 32.

17, 18. a) Varför kommer Jesus inte att finna tro i kristenheten? b) Bland vilka kommer han att finna tro, och vilken inställning kommer de att ha till tron?

¹⁷ Hur förhåller det sig då i våra dagar? Vilket slags tro kan vi förvänta nu i de ”yttersta dagarna”, där vi befinner oss? ”När Människosonen kommer, skall han då finna tron på jorden?” (Luk. 18:8, Hd) Det är uppenbart att man inte kan finna sann tro i kristenhetens religionssamfund, eftersom de står i så nära gemenskap med denna världens politiska element och intresserar sig så mycket för mänskliga ledares planer, för planerna för fred och för denna världens planer i stället för att sätta sin förtröstan till Guds rike under Kristus Jesus.

¹⁸ De som förtröstar på kristenhetens organisationer har oerhört svårt för att lita på Guds rike. Men tro på Guds rike och förtröstan på hans förmåga att bevara kännetecknar den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. Må alla som älskar Gud och gör hans vilja fortsätta med att odla den sanna tron och inte försumma att bevara den stark. Vi får inte låta materialismen, nationalismen eller andra ovidkommande intressen få makt med oss så att vår tro försvagas. Vi bör ha samma sinnesinställning som Kristi lärjungar hade enligt Lukas 17:5: ”Ge oss mer tro!” — Hd.

[Fotnot]