Gott bruk av teokratisk takt
EN SÖNDAGSMORGON tidigt i fjol höst gick två vittnen för Jehova från hus till hus i det vackra Germantown, en stadsdel i Philadelphia i Pennsylvanien. Vid en dörr bjöd en vänlig och ganska ung mor dem att stiga på, men i samma andetag förklarade hon att hon hade bråttom och att hon var romersk katolik. Hon bad dem i alla fall sitta ned och lyssnade till den bibliska predikan som ett av vittnena höll. Då de båda vittnena gjorde sig redo att gå igen, frågade hon en av dem: ”Vad anser ni om Billy Graham?”
Vittnet svarade: ”I vissa avseenden skulle man kunna likna Billy Graham vid Apollos, en av de första lärjungarna. Får jag visa er här i Apostlagärningarna 18:24—26 (NW) att det talas om att Apollos var ’en vältalig man’ och att han var ’väl bevandrad i Skrifterna’, och vidare heter det att han talade och undervisade ’med en viss korrekthet . .. om det som rörde Jesus, men han hade kännedom endast om Johannes’ döpelse’. När två kristna, Akvila och Priscilla, hörde honom i synagogan i Efesus, tog de sig an honom och ’klarlade Guds väg för honom mera korrekt’. Detta är just vad Billy Graham behöver. Han är en vältalig man som predikar med en viss korrekthet, men han behöver få Guds väg klarlagd för sig mera korrekt av något av Jehovas vittnen.
Hur viktigt det är att inte bara ha en viss kännedom i bibeln utan att ha exakt och korrekt kunskap i den framgår av vad Skriften säger om hur långt Apollos’ predikan kunde verka, enligt skildringen i Apostlagärningarna 19:1—7. Här talas det om hur aposteln Paulus kom till Efesus, där som ni minns Apollos hade predikat, och träffade några lärjungar. När Paulus frågade dem: ’Undfingen I helig ande, när I kommen till tro?’, svarade de: ’Nej, vi hava icke ens hört, att helig ande är given; Detta var uppenbarligen svårt för Paulus att fatta, ty han frågade dem därpå: ’Vilken döpelse bleven I då döpta med?’ De svarade honom: ’Vi döptes med Johannes’ döpelse.’ Därpå gav Paulus dem exakta, korrekta upplysningar, i det att han förklarade för dem skillnaden mellan dessa båda döpelser, och till följd härav blev de döpta i Jesu namn och fick mottaga den heliga anden.
Ni ser alltså”, fortsatte vittnet, ”att även om en Gud hängiven, vältalig man kan lyckas övertyga, så kan han, om han saknar korrekt och exakt kunskap i Skrifterna, åstadkomma helt litet som verkligen betyder någonting inför Gud. På Apollos’ tid var det av verklig betydelse att bli döpt i Jesu Kristi namn och få mottaga den heliga anden, ty det var just genom att denna ande utgöts vid pingsten som den kristna församlingen tog sin början. Men Apollos visste ingenting om detta. Till följd härav kom ingen som lyssnade till honom in på den väg som leder till ett uppnående av den himmelska kallelsens belöning, och det var likväl detta som de goda nyheterna om Riket vid den tiden erbjöd såsom ett hopp för alla dem som gjorde bättring, omvände sig och överlämnade sig åt att göra Guds vilja.
Samma princip är tillämplig i vår tid. Så kallade evangelister, som är på modet, äger trots allt sitt citerande från bibeln och all sin vältalighet ingen kunskap om betydelsen av Jehovas namn och dess hävdande och förhärligande, och inte heller är de medvetna om att Guds rike är nära och att Harmageddon står för dörren. Men att känna till dessa sanningar är absolut nödvändigt för alla som önskar överleva Harmageddon och vinna liv i Guds nya värld. Graham borde vara villig att ödmjuka sig och lära sig dessa sanningar, som är de mest betydelsefulla såväl som de mest tidsenliga i våra dagar.” Denna förklaring tillfredsställde helt och fullt denna beundrarinna av Billy Graham.
Vid ungefär samma tid hände det att en annan förkunnare bland Jehovas vittnen gick från hus till hus i Brooklyn och predikade de goda nyheterna om Guds rike. Vid en dörr invände frun i huset: ”Jag är katolik”, som om detta skulle vara tillräckligt skäl för förkunnaren att gå sin väg. Men i stället framhöll han vänligt att han gjorde besök hos människor som tillhörde alla slags religionssamfund i syfte att bygga upp tro hos dem. ”Mera tro på Gud och på hans ord behövs”, sade han vidare, ”vilket framgår av att brottsligheten bland de äldre såväl som bland ungdomen ständigt ökar i länder där man gör anspråk på att vara kristna. Det skulle begås mycket färre brott, om folk i större utsträckning hade verklig tro på Gud. Bättre kunskap i bibeln är nödvändig om man skall vinna större tro, och detta är orsaken till mitt besök.” När han sedan fortsatte med sin predikan, glömde hon alldeles bort sin ursprungliga invändning, och när han fullföljt predikan, skaffade hon sig bibelstudiehjälpredan ”Your Will Be Done on Earth” (”Må din vilja ske på jorden”) och gav glatt sitt samtycke till att förkunnaren skulle komma på ett förnyat besök.
Det är inte att förundra sig över att Paulus sade: ”En Herrens slav ... behöver vara taktfull mot alla, kvalificerad att undervisa.” — 2 Tim. 2:24, NW.
”Tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig. Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer. HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.” — Ords. 9:8—10.