De goda nyheterna predikas i Nyasaland

NYASALAND är ett bergigt land i sydöstra Afrika. Även om dess många bergstoppar inte kan jämföras med Alpernas och Klippiga bergens, reser sig en av dem till närmare 3.000 meters höjd. Nyasaland är större än Skottland men mindre än England; med sina 97.000 kvadratkilometer är det något större än Götaland jämte Västmanland. Det har 2.750.000 invånare, och en på 183 är ett vittne för Jehova. Under 1959 hade drygt 15.000 del i att predika de goda nyheterna i Nyasaland.

Materialismen gör sig kännbar på sitt eget sätt i Nyasaland liksom i den övriga världen. Ett av dessa sätt är en våldsam agitation för större politisk maktutövning av afrikanerna själva. Detta har fått till följd steningar, pöbelupplopp och våldsamheter. Jehovas vittnen har hållit fast vid sin neutralitet under allt detta.

När en av de afrikanska politiska ledarna fick besök av ett av Jehovas vittnen, slutade deras samtal med att vittnet frågade: ”Om ni kommer till makten här i landet, vilken hållning kommer ni då att inta till Jehovas vittnen?” Svaret löd: ”Vi är inte bekymrade över Jehovas vittnen; vi vet att ni är laglydiga och att ni villigt stöder den nuvarande regeringen genom att betala skatter och fullgöra andra skyldigheter, ty så lär er religion. Vi vet också att om och när vi kommer till makten, skall ni stödja oss på samma sätt. Vi inser också att ni är neutrala, och om ni inte strider tillsammans med oss för självständighet, så kommer ni inte heller att strida emot oss, och därmed är vi tillfreds.”

Ja, under det att människor av detta slag agiterar för att vinna politisk makt åt de färgade, fortfar Jehovas vittnen i Nyasaland, såväl som i 174 andra länder, att predika de goda nyheterna om den enda regering som verkligen skall göra slut på alla olikheter och fullständigt bryta ner alla rasbarriärer, och detta för all framtid. Denna regering, detta rike, var det som Jesus Kristus lärde oss att bedja om. — Matt. 6:10.

Jehovas vittnen i Nyasaland besöker försäljarna på de marknadsplatser, som är spridda utöver ”buschen”, liksom deras bröder i andra länder går från butik till butik i affärsdistrikten. Det mottagande de får här kan emellertid vara mycket annorlunda. Så kan till exempel en försäljare, som ådagalägger intresse, be förkunnaren att han på stående fot håller ett tal. Snart instämmer andra i denna anhållan, kommersen avtar, och förkunnaren förväntas tala till alla de närvarande över något bibliskt ämne.

När han slutar, finns det andra som vill skaffa sig biblisk litteratur, och ofta kan han göra upp om bibelstudier i deras hem. Afrikanen tycker om att lyssna till en utläggning och ägnar sin odelade uppmärksamhet åt förkunnaren så länge denne har lust att tala.

Under den fyra månader långa regntiden är det ett verkligt problem att ta sig till församlingens möten. Hur skulle du tycka att det vore om du behövde gå mellan tio och tjugo kilometer i hällande regn och simma över floder överfulla med krokodiler för att komma till ett möte? Många vittnen här måste göra detta, inte bara en enda gång utan ofta tre gånger i veckan.

Vi kan av flera orsaker inte ha möten på kvällen, den främsta av dem är otryggheten. Det är mycket troligt att man skulle möta ett lejon eller en leopard som är ute och söker efter föda, om man gick genom buschen efter mörkrets inbrott. De flesta församlingarna håller sina möten sent på eftermiddagen, så att alla kan återvända hem välbehållna.

Följande erfarenhet, som en pionjär med särskilt uppdrag har haft, visar vilket gott anseende som vittnena har hos många. En sanningshungrig pastor bad denne förkunnare hålla ett bibliskt föredrag för hans församling, vilket förkunnaren gjorde. Alla tyckte om det utom äldstebröderna, som drog saken inför domstol. Sedan alla fakta hade framlagts, meddelade rättens ordförande sitt beslut:

”Varför är ni, äldstebröder, så uppretade över det här? Ni borde vara lyckliga över att ert folk får lära känna sanningen. Varför dölja de sanna förhållandena för medlemmarna i er församling? Om de vill höra sanningen, såsom Jehovas vittnen lägger fram den, så låt dem göra det. Ni har ingenting att anklaga pastorn för i det som han har gjort.”

Bland de största problem vi har att brottas med här i landet är frågan hur man skall kunna betvinga sådana vanor som månggifte, pubertetsriter, trolldom i dess många olika former och begravningsceremonier; men ingen kan bli ett vittne förrän han lämnar allt sådant bakom sig. Det gör djupt intryck på oss själva såväl som på utomstående då vi ser den förändring som Guds ords sanning förmår åstadkomma i samband med sådana saker. Detta är i sig självt ett underbart vittnesbörd om den kraft som bibeln kan utöva på deras sinnen, som studerar och förstår den.

[Karta på sidan 424]

(För formaterad text, se publikation)

NYASALAND

KONGO

TANGANYIKA-TERRITORIET

NORD-RHODESIA

SYD-RHODESIA

SYD-AFRIKANSKA UNIONEN

Indiska Oceanen