Jehovas kanal, hans förbindelseled

Vem har kluvit en kanal för regnets strömmar och en väg för ljungelden? Job 38:25, RS.

1. Varför måste människan tränga bortom naturen för att förstå Guds hela och fulla vilja? Var kan människan utröna Guds vilja?

UR DEN virvlande stormvinden riktade Jehova i sitt majestät en rad djupgående frågor till sin tjänare Job. Det var frågor som inte kunde besvaras av de naturligt visa på Jobs tid, och inte heller kan de besvaras av vetenskapsmännen i vår tid, därför att den s. k. naturens bok ingenting säger om det förnämsta syftet med de ting frågorna rörde sig om. De frågor som framställdes till Job var så avfattade, att svaren på dem allesammans visade hän på det stora faktum, att det inte finns mer än en skapande källa i universum, vilkens suveräna vilja inte kan lämnas utan avseende. För Job klargjorde Jehova, att människan måste tränga bortom naturens vittnesbörd för att kunna förstå Guds hela och fulla vilja. För detta krävs att man uppehåller förbindelsen med Suveränen med avseende på hans vilja och ord. I denna förbindelse är det ovist av skröpliga människor att disputera med den fruktansvärde Gud Allsmäktig. — Job 38:1—39:35.

2. Vad är det underförstådda svaret på Jehovas fråga till Job om att det kluvits en kanal för regnets strömmar osv.?

² En av de frågor som framställdes av Jehova lydde så: ”Vem har kluvit en kanal för regnets strömmar och en väg för ljungelden, för att mätta det öde och ödsliga landet och komma marken att frambringa gräs?” Med andra ord: Vem ordnade så att de ofantliga vattenförråd, som på ett så förunderligt sätt förvaras inom himmelens molnsystem, skulle ledas genom kanaler till olika delar av jorden för att frambringa växtlighet, och vad var det allt omfattande syftet? Och vidare, vad är det stora syftemålet med att blixten ljungar mot jorden och genom elektricitet gör jorden fruktbar, vilket vi nu vet är den direkta gagneliga tjänst som blixten utför? Händer allt detta av en ren slump, som det påstås av dårar, vilka säger att det inte finns någon Gud, någon absolut myndighet? Eller sker alla dessa elementens funktioner och verkningar som en del av ett mästerligt utformat mönster? Det underförstådda svaret till Job går ut på att allt detta sker som följd av en absolut avsikt, i kraft varav fastställda naturlagar, som påbjudits av en allvis Skapare, styr och reglerar de skapade elementens funktioner. Det råder inget kaos i Jehovas universella rike, ingen brist på målmedvetenhet och planmässighet. Alla de nämnda företeelserna är detaljer, som tillsammans med många andra bildar ett långt mera storstilat mönster, ett uttryck för ett storslaget uppsåt. — Job 38:25, 27; Ps. 14:1; Hebr. 3:4.

3. Varför har vi i detta sammanhang intresse av hur naturen verkar, när den leder vatten till jorden?

³ Liksom de fysiska vattenflödena, som har till uppgift att tillgodose behövande trakter av jorden, leds från sina himmelska förvaringsrum i skyn förmedelst en bestämd kanal, så finner vi att liknande principer råder, när det gäller att tillföra människorna sanningens andliga vattenflöden. Vidare, såsom vi finner det belyst i exemplet med den bokstavliga blixten, vilken följer en fastställd väg för att fräsa ner mot jorden, lägger vi också märke till att Jehovas ljungeldslika domar genom en ledning eller en kanal sänds ner mot jorden för att skaka nationerna. Detta ger anledning till ett aktuellt studium av den kanal eller förbindelseled, som Jehova använder för att överbringa sina andliga sanningar och livsviktiga domar.

Ordet ”kanal”

4. Vilken innebörd har ordet ”kanal”?

⁴ I samband med bokstavligt vatten används ordet ”kanal” för att beteckna en vattenväg, ett vattendrag eller en vattenström, som flyter i en avsiktligt utformad bädd. I vidare bemärkelse används ordet ”kanal” för att beteckna ett överföringsmedel, ett lopp eller en bana, som någonting kan ledas in i, en led varigenom någonting passerar eller färdas fram. I denna senare större bemärkelse är det tillbörligt att bruka ordet ”kanal” om Jehovas uråldriga metod att upprätthålla förbindelsen med sina tjänare.

Verksamhet i harmoni med den levande medelpunkten

5. Vad kan man sluta sig till av det förhållandet, att det finns fastställda naturlagar för hela skapelsen?

⁵ Allting i det fysiska universum verkar i enlighet med bestämda regler, som människorna i våra dagar kallar naturlagar, exempelvis rörelselagarna, tyngdlagen, ärftlighetslagarna osv. För att det skall kunna finnas lagar, måste det alltid finnas en ursprunglig lagstiftare eller laggivare. Själva tillvaron av en lagstiftare förutsätter i sin tur en kommunikation eller förbindelse, ett delgivande. Ingen lag i någon av vår tids stater råkar av en händelse befinna sig i lagboken, utan den måste ha stiftats av ett parlament, en riksdag, en lagstiftande församling av styresmän. Enbart denna omständighet tjänar till att kraftigt bestyrka bibelns lära, att alla både levande och livlösa ting blivit skapade direkt. Ingenting lämnades åt slumpen, utan allting bragtes ursprungligen att existera av en överlägsen intelligens, ett stort första upphov, en allsmäktig Skapare, med vilken det är möjligt att träda i förbindelse.

6. Vilken ställning intar Guds tron i universum, och hur visas detta i bild t. o. m. i naturen?

⁶ Jehova Guds tron är den absoluta medelpunkten för det gränslösa universum med avseende på dess skapande tillvaro, verksamhet och intressen. Denna tron befinner sig inte i medelpunkten för den stora vintergata, som i sig rymmer tallösa andra vintergator eller galaxer, vilka nu existerar inom eller utanför området för människans synförmåga. Men de befinner sig vid den skapande medelpunkt, där Gud med nödvändighet är själva grundvalen för alla sina verk. Hela skapelsen roterar omkring honom som sitt upphov, vilket gör Gud till den levande medelpunkten. Centripetalkraften hos detta ofantliga system av levande och livlösa ting verkar inåt mot honom. Allt är oskiljaktigt förbundet med Honom. Vi behöver bara som en illustration nämna vårt planetsystem, vari de enskilda planeterna kretsar i ett fastställt förhållande kring vår sol som medelpunkten. För att sedan som illustration bruka något som är ytterligt litet, kan vi tänka på atomens uppbyggnad, hur inom atomen små elektroner kretsar kring sin protonkärna eller medelpunkt. Denna om man så får säga ”kärn”- princip, enligt vilken ett visst systems verksamhet rör sig kring en fast medelpunkt, äger universell giltighet. — Ps. 93:2; 36:10.

7. Hur liknas Gud vid en sol? Jämför ”tid” och ”rum” med Gud.

⁷ Bibeln själv liknar Jehova Gud vid en sol. (Ps. 84:12) Liksom en sol alltid utstrålar energi, så har det från Gud evigt i alla riktningar utstrålat former av olika slags energi, andligt och fysiskt. Denna eviga lysande utstrålning kan kallas för Guds härlighet. Denna energi, som ständigt rör sig mot de yttre regionerna, har på mycket korta ögonblick av ”tid” fyllt det som kallas ”rum”. Fördenskull anses det att ”tid” och ”rum” är lika eviga som Gud, ty Gud själv har inte haft någon början. (Ps. 90:2) Om Gud påbjuder att fysisk energi skall ”bromsas upp” på någon punkt i rummet eller rymden, så bildas ögonblickligen massa eller materia. (Upp. 4:11) Professor Einstein utrönte denna grundläggande sanning ur naturens bok, när han upptäckte den lag som säger, att energien är lika med massan gånger kvadraten på ljushastigheten.a Därför har allting som existerar blivit skapat av energi, som ursprungligen utgått från universums stora källa, Jehova. Bibeln talar förvisso sanning, när den förtäljer: ”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden.” — 1 Mos. 1:1, NW.

Guden som meddelar sig med skapelserna

8. Beskriv den Gud som meddelar sig med sina skapelser.

⁸ Denna gudomliga källa är inte endast abstrakt energi eller kraft, som lämnats att verka på en slump. I stället är den den absoluta intelligensen själv, den höga personen, den som meddelar sig, den största personligheten med sådana egenskaper som oändlig kärlek, vishet, rättvisa och makt, vilka alla i inbördes frid hålls i fullständig jämvikt, och den som alltid existerar i ett fullkomligt tillstånd av lycka. Denne allenarådande Gud, Jehova, står alltid på höjdpunkten eller i zenit i fråga om makt och förmåga att välsigna och lyckliggöra. (Jak. 1:17) Hos honom förekommer inget kretslopp med först ett uppbyggande av makt och därpå nedåtgång eller avtagande. Han är den absoluta säkerhetens Klippa. (5 Mos. 32: 4) För sitt välbehag skapade han intelligenta andevarelser i himmelen till att leva ett lyckligt, kärleksrikt liv med syfte och mening. Till lika stort behag för sig skapade Gud den fullkomliga människan på jorden till sin hängivna avbild, för att hon skulle leva ett ändlöst liv, fyllt av lycka och med en bestämd mening, ett fastslaget syfte. Med denne Gud av oändlig kärlek är därför helt naturligt alla fömuftsbegåvade skapelser förbundna medelst vördnadsfylld tillgivenhet. De har ett grundbehov, en djupt rotad åstundan att uppehålla förbindelsen med den som är själva källan till deras liv. — Jes. 42:5.

9. Vad för slags samhälle verkar omkring den ”Gamle av dagar” i himmelen?

⁹ Denna majestätiska och utomordentliga Höghet, Gud, kännetecknas av ordning. Han tjänar såsom den magnetiska medelpunkten för ett ofantligt samhälle av himmelska levande skapelser, vilka finner en aldrig upphörande tjusning och glädje i att befinna sig i familjegemenskap med honom såsom deras Fader och livgivare. För att ge näring åt denna familj egenenskap underhåller Gud en ständig ström av meddelanden, som utgår från honom. Alla dessa trogna himmelska invånare är tjänare, tjänande andevarelser, som tillbeder Gud av äkta kärlek och av fri vilja. (Hebr. 1:14) Bibeln beskriver hur de utgör ett organiserat, lyckligt kungahov, som omfattar millioner tjänande änglar, placerade i klasser och avdelningar, alla fungerande med ett högt syftemål omkring centralpersonen, den konungslige ”Gamle av dagar”, Jehova Gud. — Dan. 7:9, 10, 1878; 1 Kor. 14:33.

Universellt förbindelsesystem

10. Av vilket skäl utsträcktes Guds förbindelsesystem till jorden, och hur viktigt är det?

¹⁰ Jorden omtalas kärleksfullt som Jehova Guds fotapall. När Gud danade denna rikt utrustade fotapall, jorden, till att bebos av människor, utvidgade han således sitt universella kungliga samhälle av tjänare till att också omfatta fullkomliga mänskliga söner och döttrar. Detta innebar också att en förbindelselinje utsträcktes till jordens bebyggare. Ett gudomligt förbindelsesystem förenar hela det lydiga universum. Våra fullkomligt skapade första föräldrar, Adam och Eva, var bestämda till att leva för evigt på en paradisisk jord såsom glädjefylida tjänare vid den allenarådande Suveränens hov. Om de skulle få göra detta berodde på om de förblev visa, kärleksfulla undersåtar inom den trygga familjekretsen, där de kunde sola sig i de eviga, livsuppehållande välsignelser, som strömmar ut från universums stora källa. Likt änglarna var de skapade till att vara av Gud beroende tjänare, som skulle stå i erkänd förbindelse med honom för att utföra hans vilja och uppsåt. — Jes. 66:1; 45:18.

11. Beskriv den stora källan med andligt vatten. Hur flödar den?

¹¹ För att bevara detta himmelska och jordiska samhälle av tjänare i fullständig lycka och meningsfylld tillvaro har Jehova ett ändlöst förråd av livgivande upplysningar tillgängligt, som han undan för undan delger sina tjänare. Bibeln beskriver honom såsom ”källan med det levande vattnet”. (Jer. 17:13, 1878) Detta gör Gud till den stora himmelska källan med andliga vattenflöden av sanning och liv. Vi måste emellertid lägga märke till, att från denna himmelska källa finns det bara en kanal som vattenflödet strömmar igenom. I Hesekiels bok visas det i en symbolisk framställning, hur vattnet rinner fram under tröskeln till templets ingång och flyter österut genom en enda bestämd kanal eller vattenled. I början av strömmen räckte vattnet till fotknölarna, men sedan steg det slutligen så högt, att man måste simma för att komma över kanalen. I Uppenbarelseboken sägs det på liknande sätt om denna ”flod med livets vatten” att den ”flöt fram från Guds och Lammets tron mitt i stadens breda gata”. Här ser vi återigen, hur det inte finns många sanningens vattenleder, utan en enda bestämd förbindelsekanal framhävs. — Hes. 47:1—5; Upp. 22:1, 2, NW.

Första etappen i förbindelselinjen

12. Beskriv den första etappen i förbindelselinjen från himmelen.

¹² Jehovas officiella linje för förbindelse med sitt samhälle av förnuftsbegåvade tjänare i himmelen och på jorden går först genom hans vederbörligen förordnade språkrör, hans premiärminister så att säga. Detta språkrör eller denne förnämste tjänare är den högste ämbetsinnehavaren i Guds universella organisation. Bibeln uppenbarar hans officiella titel såsom ”Ordet”. Med undantag för Jehova, som inte har haft någon början, är Ordet den äldsta personen i universum. Ordet var Guds första direkta skapelse, och som en ”utlärd, skicklig arbetare” brukades han såsom det redskap, varigenom allting som existerar fick tillvaro, både levande och livlöst. ”Ursprungligen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud. Denne var ursprungligen hos Gud. Allting blev till genom honom, och utan honom blev ingenting alls till.” (Joh. 1:1—3, NW) Han var den förste som hörde Jehova Gud tala. I sanning, hur underbart måste det inte ha varit och alltjämt vara att höra den store Gudens meddelanden direkt från hans egen mun! På grund av sitt företräde såsom förstfödd har Ordet alltifrån detta tillfälle, då det första meddelandet gavs, haft det mest obehindrade tillträde till den levande Gudens närvaro. — Joh. 11:42, NW.

13. Hur kan det sägas att Jesus, när han var på jorden, var den näst högsta myndigheten i universum?

¹³ Med tiden blev denne höge himmelske ämbetsman av Gud sänd till jorden för att vittna om många ting, och ett av dessa var det sätt varpå sanningen befordras eller delges från tronen i himmelen. ”Så blev Ordet kött och bodde ibland oss, och vi fingo se hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader, och han var full av oförtjänt godhet. Den oförtjänta godheten och sanningen kommo genom Jesus Kristus. Ingen människa har någonsin sett Gud; den enfödde guden, som befinner sig på platsen invid Faderns bröst, är den som har förklarat honom.” Här bekräftar Johannes att den första etappen i linjen för delgivandet av gudomlig sanning går genom Jesus såsom Ordet. Detta gör följdriktigt Jesus till den näst högsta myndigheten i universum. Sedan Jesus hade återvänt till himmelen efter sin uppståndelse, förblev alltjämt ”Guds Ord” en av hans titlar. — Joh. 1:14, 17, 18, NW; Upp. 19:13.

14. Hurudan bana som förmedlare av gudomliga meddelanden har Jesus bakom sig? Hur anger han detta?

¹⁴ Ordet (nu Jesus) är den som har haft den längsta erfarenheten av alla i fråga om att ta emot Jehovas befallningar och sätta dem i verket. Under sin långa forntida bana som förmedlande faktor har han haft ett tadelfritt rykte såsom den som troget vidarebefordrat varje befallning från Gud, i det han aldrig ändrat något efter sin egen uppfattning eller funnit på egna befallningar i strid med Guds önskningar. Jesus gav själv detta vittnesbörd: ”Vad jag lär är icke mitt, utan tillhör honom som har sänt mig. Om någon önskar göra Hans vilja, kommer han att veta angående läran, huruvida den är från Gud eller om det jag talar har sitt ursprung hos mig själv. Den som talar sådant som har sitt ursprung hos honom själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och det finnes ingen orättfärdighet i honom. Det som jag säger eder, ni människor, har icke sitt ursprung hos mig själv; utan Fadern, som förblir i förening med mig, utför sitt verk.” — Joh. 7:16—18; 14:10; NW.

15. Vad menas med uttrycket ”Jehovas ord”? Förklara.

¹⁵ Bibeln anger klart, att varje särskilt gudomligt budskap, som sänds via förbindelselinjen, självt officiellt omtalas av Guds tjänare som ”Jehovas ord”. Uttrycket ”Jehovas ord” används åtminstone 252 gånger i Skriften, och dess motsvarande uttryck ”Guds ord” förekommer 104 gånger. Denna lagenliga term ger äkthetens stämpel åt de många inspirerade uppenbarelser som utgår från Jehova och som vi finner i bibeln. Uttrycket ger på lämpligt sätt förbindelselinjens ursprung till känna. När du hädanefter i bibeln läser uttrycket ”Jehovas ord”, bör du därför genast bli på det klara med att det är ett viktigt budskap från Gud som åsyftas.

Förbindelselinjens jordiska ändpunkt

16. Hur når himmelska meddelanden jorden? Beskriv den jordiske förmedlare som brukas som en länk i förbindelsekedjan.

¹⁶ Av de många nedtecknade erfarenheterna lägger vi därnäst märke till att det officiella ”Ordet” överför budskapet antingen genom en änglabudbärare, som framträder personligen, eller genom Guds heliga ande, som brukas till att inspirera näste förmedlare utefter förbindelselinjen. Vid särskilda tillfällen uppträder kanske till och med Ordet själv i ett samtal ansikte mot ansikte med näste förmedlare. Vem är i allmänhet denne näste förmedlare? I fråga om övernaturliga meddelanden, som når jorden, omtalas förmedlaren (i allmänhet en människa, fastän Bileams åsna en gång brukades) enligt bibliskt uttryckssätt såsom profet, om det är en manlig tjänare åt Gud, eller profetissa, om det är en kvinna. Profeten i sin tur frambär meddelandet såsom Guds språkrör på jorden. Han förkunnar det för de många som Gud vill skall höra det, om det är speciellt riktat till andra än en enstaka person. Profeten blir då den direkta jordiska kanal, varigenom den livgivande sanningens vatten leds till jordens törstiga inbyggare. På detta sätt kan man alltså identifiera Jehovas jordiska förbindelseled eller kanal. Den jordiska kanalen är antingen en profet eller en kollektiv profetliknande organisation.

17. Hur var Adam utrustad för att tjäna som profet?

¹⁷ Vår förfader Adam, en man av lysande fullkomlighet, som använde talets gåva med utnyttjande av ett vidsträckt ordförråd, blev ändamålsenligt utrustad för att tjäna såsom Guds förste jordiske profet eller talesman. Han lärde sig också teckna ned tal i skriven form. Han skulle gentemot alla sina efterkommande tjäna såsom Guds jordiska språkrör. Genom gudomlig uppenbarelse förmedelst Guds förbindelselinje fick Adam en i stora drag framställd skildring av himlarnas och jordens Skapare. På detta sätt erhöll Adam tillika med Eva uppdraget att föröka sig och befolka jorden. Han kungjorde sannfärdigt denna serie av inspirerade meddelanden i det första bibeldokumentet, 1 Moseboken 1:1—2: 4 (NW), vilket tydligtvis är skrivet av honom. I detta dokuments kolofon eller avslutning anges dokumentets rubrik så här: ”Detta är historien om himlarna och jorden vid den tid då de blevo skapade, på den dag då Jehova Gud gjorde jord och himmel.”

18. Visa hur Adam hade tjänat som en kanal för gudomliga meddelanden.

¹⁸ Det var också Adam som skrev det andra bibeldokumentet, 1 Moseboken 2: 5—5: 2 (NW), vari vi finner ett skriftligt vittnesbörd om att ytterligare gudomliga meddelanden gavs åt Adam i Edens lustgård, för att han skulle offentliggöra dem. (1 Mos. 2:5—24) Han fick befallning att inte äta av trädet för kunskap om gott och ont, fastän han fick äta sitt lystmäte av alla andra träd. Han fick i uppdrag av Gud att ge namn åt djuren. Den dag då hans hustru Eva skapades, hans bröllopsdag, författade han den första dikten och framförde ett gudomligt uttalande om äktenskapet: ”Det är därför en man skall lämna sin fader och sin moder och han måste hålla sig till sin hustru och de måste bliva ett kött.” Att Adam som profet kungjorde dessa meddelanden framgår tydligt längre fram, när frestelsen kom och Eva medgav att Adam hade undervisat henne om trädet för kunskap om gott och ont och om dödsdomen i förbindelse därmed. — 1 Mos. 2:23, 24; 3:3; NW.

Satans efterhärmande förbindelselinje

19, 20. a) Beskriv Satans efterhärmande förbindelselinje. b) Vad åstadkom han förmedelst den på Adams tid? Och vad lyckas han nu göra genom den?

¹⁹ När vi hunnit så långt, är det, i förbigående sagt, intressant att ge akt på hur Satan, frestaren, utvecklade sitt uppror. För att med framgång genomföra sitt bedrägeri måste Satan ordna med en egen självständig efterhärmande förbindelselinje från den osynliga världen. Han visste att profeten Adam var alltför starkt befäst i Guds lag för att låta sig andligen påverkas till att bli en falsk profet under Satans välde. Därför begagnade djävulen en jordisk skapelse, en orm, vars förmågor han kunde öva inflytande på, så att han genom den kunde få sin lögnaktiga propaganda av ett orätt tänkesätt framförd och därmed sätta i gång sin falska, avfälliga religion. I själva verket tjänstgjorde detta jordiska redskap, ormen, som en falsk profet i Satans efterhärmande förbindelselinje — mellan Satan själv, en osynlig, föregiven suverän, och Eva, som han försökte behärska såsom en nyvunnen undersåte. — 1 Mos. 3:1—7.

²⁰ Eva var lättrogen, lät sig bedragas och begick en oförlåtlig synd, som bestod i högförräderi mot hennes sanne Suverän, Jehova Gud. Den listige Satan brukade därpå Eva till att utöva tryck på Jehovas profet Adam, vilken blev övervunnen på grund av sin köttsliga åtrå efter Eva. Adam blev inte bedragen. Han gjorde sig delaktig i upproret med fullt medvetande om dess onda följder. Alltsedan den tiden har Satan meddelat orätta tänkesätt genom falska profeter och andemedier, som liksom kanaler vidarebefordrar osanning, för att besmitta och besudla Jehovas sanna tillbedjare på jorden medelst lögner och sinnlig lusta. — 1 Tim. 2:14; Jak. 1:13—15.

21, 22. a) Hur tjänade Abel? b) Hur tjänade Enok?

²¹ Adam och Eva blev utan vidare omständigheter bortvisade från Guds organisation av trogna tjänare, genom att de blev utdrivna ur Edens lustgård, och därtill förlorade Adam sitt privilegium som en Guds profet. (1 Mos. 3:16—24) Ty efter det ödesdigra upproret i Eden gick Guds förbindelselinje aldrig mer genom Adam under alla de återstående nio hundra åren, innan Adam gick ned i den död som innebar total icke- tillvaro för evigt. Men bland Adams ättlingar fann Gud några rättfärdiga, med vilka han upprättade andlig förbindelse för att återuppliva och bygga upp sann religion på jorden. Abel var den förste av dessa efter Adam. Abel, vilken själv såsom avkomling av syndaren Adam var en fallen syndare, leddes av tron till att frambära ett tillbörligt, blidkande, offer, som skulle medföra Jehovas ynnest. Kring Guds i Eden ingångna förbund byggde Abel hoppet om att återvinna den fullkomlighet, som hade rått i Eden, och evigt liv på jorden. (1 Mos. 3:15) Han blev en talesman för den sanna religionen, sådan denna uppenbarades för honom genom Jehovas förbindelselinje. Han tjänade såsom Jehovas första vittne. För att undertrycka den ånyo framträdande sanna religionen förmådde Satan Kain att med våld bringa den trogne Abel om livet. — 1 Mos. 4:2—12.

²² Många år senare fann Gud ännu en rättfärdig man, Enok eller Hanok, genom vilken han meddelade en framträdande profetia om den slutliga tillintetgörelsen av Satans falska religiösa värld. Sedan profeten Enok hade fullbordat sin långvariga predikoverksamhet, blev han skyddad från att lida en våldsam död för sina religiösa motståndares händer, i det att Gud tog honom bort i en fridfull dödssömn, möjligen mitt under en härlig syn av framtida liv i ett återställt paradis. — 1 Mos. 5:21—24; Jud. v. 14, 15.

Profeten Noa en kanal

23, 24. a) Hur tjänade profeten Noa såsom en kanal? b) Beskriv den föranstaltning, som var Noa till hjälp?

²³ Den näste som omtalas ha stått i förbindelse med det himmelska hovet är profeten Noa. I omkring femtio år tjänade han som Jehovas enda förbindelsekanal på jorden, den som framförde Guds sanningsord, och därpå tjänade han efter floden såsom Jehovas patriarkaliske talesman i omkring 350 år. Noa blev en kraftfull rättfärdighetens predikare i överensstämmelse med sitt ämbetsuppdrag. De ljungeldslika domarna över det släkte som samtidigt med honom levde före floden uttalades också genom honom. Noa var en frimodig förkämpe för den enda sanna religionen. Han tjänade som ett oförfärat vittne för Jehova, och detta medförde att hans familj och han själv fick överleva den kris som sedan drabbade världen. Utan tvivel var Satan sysselsatt med att sända efterhärmande profeter till att bära fram lögnaktig propaganda med löften om frid och med allehanda andra bedrägliga förespeglingar för att därigenom understödja den religiösa villfarelse som han då höll vid makt. Utan tvivel pikade dessa religiösa fiender Noa för hans påstående, att han hade den enda sanna religionen. De kanske till och med hånfullt beskyllde honom för att göra sig till och låtsas vara Guds språkrör, hans ”kanal”.

²⁴ Noa för sin del visste emellertid bestämt, att Jehova meddelade inspirerade föreskrifter endast genom honom. Hans egen hustru, hans tre söner och deras hustrur trodde Noa och godtog honom som den enda kanal, varigenom Gud sände anvisningar och vägledning. De förenade sig också med Noa som rättfärdighetens predikare och hjälpte honom att bygga den stora båten. Noa stod därför i spetsen för denna lilla predikoorganisation såsom den förnämste förmedlaren och den officiella profetiska kanalen på jorden, vilken hade förbindelse direkt med Gud i himmelen. Några av Guds gudomliga tillkännagivanden, som frambars genom profeten Noa, finns bevarade åt oss i bibeln intill denna dag såsom en del av den religiösa sanningen. — 1 Mos. 6:1—22.

Profeten Abraham en kanal

25, 26. a) Hur tjänade Abraham som profet? b) Varför är de uppenbarelser, som delgavs honom, av särskild vikt för oss i vår tid?

²⁵ ”Men återlämna nu mannens hustru, ty han är en profet, och han skall bedja för dig.” (1 Mos. 20:7, NW) Detta är Guds egna ord till konung Abimelek i en inspirerad dröm, och de identifierar Abraham som en Jehovas profet. Abraham, Guds vän, en man av stor tro, en ståndaktig förkunnare av den sanna religionen, sådan denna undan för undan hade uppenbarats fram till hans tid, tjänade i sanning i många, många år som Jehovas obestridda kanal eller förbindelseled på jorden. Också han var en ryktbar predikare överallt där han drog fram i det distrikt som tilldelats honom, det utlovade landet. Om hans predikande såsom ett vittne för Jehova är det skrivet: ”Därpå byggde han där [nära Betel] ett altare åt Jehova och började kungöra (predika) Jehovas namn.” — 1 Mos. 12:8, NW, fotnoten.

²⁶ Vad beträffar Abrahams kontakt med Jehovas himmelska förbindelselinje, lägger vi märke till denna händelse: ”Efter detta kom Jehovas ord till Abram i en syn och sade: ’Frukta icke, Abram. Jag är en sköld för dig. Din belöning skall bliva mycket stor.’” (1 Mos. 15:1, NW) Åt Abraham gavs det stora löftet, som understöddes med en ed från Gud, att genom Abrahams säd (Kristus Jesus och hans 144.000 medarvingar till Riket) alla jordens släkter skulle bli välsignade i en ny, rättfärdig värld. (1 Mos. 22:17, 18) De olika uppenbarelser som delgavs Abraham från Gud har blivit en del av den religiösa sanningen i vår tid. I följande artikel kommer det att visas, hur Jehovas jordiska kanal för gudomliga meddelanden vidare har manifesterat sig.

[Fotnot]