”Var god slopa vår prenumeration”

I mars 1954 skrev en fru W— till Sällskapet Vakttornet och bad att hennes prenumeration på tidskriften Vakttornet skulle slopas, eftersom en del av artiklarna i den ”inte precis fallit oss i smaken”. Sällskapet svarade henne och framhöll att om hon mera bestämt kunde tala om vad det var som stötte henne, så kunde hon kanske få frågan klarlagd, och sedan skulle hon helt visst ”bli glad att alltjämt få tidskriften. Eftersom syftet med vår tidskrift är att den skall vara folk till hjälp, slopar vi inte gärna några prenumerationer.” I december 1954 hade Sällskapet glädjen att få mottaga ett brev som lydde så:

”För en tid sedan (omkring sex månader) skrev jag ett brev till Er och bad Er att inte längre sända Vakttornet till oss, därför att vår och Er syn på saker och ting gick isär så mycket. Ni sände mig då ett underbart brev och en del utmärkt litteratur, som jag studerade igenom.

Det har tagit en hel del tid för mig att ’rycka upp’ min katolska tro och göra mig fri från traditioner, men nu känner jag att jag kan skriva ett brev till Er och uttrycka min uppriktiga tacksamhet, inte bara å mina egna, utan också å min mans och mina två barns vägnar. Vår uppriktiga önskan är att fortsätta att lära mer och mer om Jehovas underbara sanningar och att kunna tala med andra om de strålande goda nyheterna och den lycka de ger en varje dag i livets olika förhållanden.

Än en gång tack för Edra underbara skrifter och för möjligheten att kunna äga delaktighet i sanningen om Jehovas rike.

Eder varmt tillgivna, [underskrift]”