Den kristna kanalen eller förbindelseleden
”Detta skedde för det syftet, att Guds oändligt mångfaldiga vishet nu skulle genom församlingen kungöras för herradömena och myndigheterna i det himmelska.” — Ef. 3:10, NW.
1. På vad bygger den sanna kristendomen?
DEN sanna kristendomen som uppenbarad religion bygger helt och hållet på alla de fortskridande uppenbarelser av Jehovas heliga utsagor, som vidarebefordrats till jorden alltifrån Adams till och med aposteln Johannes’ tid. Förutom detta ser vi, hur Gud har försett sina kristna tjänare från pingsten år 33 e. Kr. och fram genom tiderna med en tillförlitlig kanal, varigenom vägledning ges, så att det skall bli möjligt att förstå dessa häpnadsväckande uppenbarelser av hans vilja och uppsåt. Från de profetiska skuggorna till de påtagliga verkligheterna lägger vi märke till att denna av Gud beredda kanal för de kristna är den kollektiva församlingen av smorda som tjänar som en profetliknande organisation under ledning av sitt Huvud, Kristus Jesus, vilken är den som förmedlar förbindelsen. — Ef. 5:23.
2. a) Hur tjänade Mose som profet? b) Vilken rättslig förbindelselinje upprättades?
2 Efter Abrahams tid stod Jehovas förbindelselinje i kontakt med Isak, Jakob och Josef såsom Guds jordiska kanaler. Den mest produktiva period av förbindelse mellan Gud och hans tjänare, som man dittills någonsin hade upplevat, kom sedan under den store profeten Mose ämbetsutövning. I fyrtio år var ett nästan ständigt flöde av meddelanden i gång mellan Jehova och Mose, vilket gjorde det möjligt för Mose att bli inspirerad till att organisera Israels församling teokratiskt till en Jehovas nation och föra den till det utlovade landet, där den skulle få sitt hemvist. Den av Gud utformade styrelse, som bragtes att träda i kraft vid Sinai berg, var en rättfärdig styrelse grundad på lag. Det var inte ett herradöme som utövades av personliga mänskliga styresmän. En jordisk helgedom byggdes, som utgjorde en begränsad kanal för förbindelse med Gud i rättsligt hänseende. Den av Gud förordnade översteprästen var statens högsta dömande myndighet. Åt honom gavs urim och tummim i samband med hans höga ämbete, för att han skulle kunna få ”ja” eller ”nej” till svar angående allvarliga nationella lagproblem, som krävde ett avgörande från statens högsta rättsliga auktoritet, dess suveräne Konung, Jehova. — 1 Mos. 26:24; 28:13, 14; 41:39; 2 Mos. 3:2—22; 28: 30; Gal. 3:19.
3. a) Varför var ännu en förbindelselinje nödvändig för Israels nation? b) Hur verkade denna i samband med ”domarna”?
3 Medan lagförbundets maskineri tillika med den begränsade rättsliga förbindelse med Gud, som vi nyss beskrivit, höll staten i funktion, blev det dock tid efter annan nödvändigt för Jehova att sända särskilda meddelanden till nationens på teokratiskt vis förordnade styresmän och även att ge andliga råd åt folket. Denna extra förbindelselinje upprätthölls av Jehova genom särskilt utvalda män och kvinnor med Mose som den förste av dessa funktionärer och efter honom andra, som befann sig i olika delar av det utlovade landet. De upprestes för denna förbindelsetjänst, allteftersom behov uppstod. Närhelst folket som ett helt förlorade tron på Jehova, därför att det blev infekterat med ett från hedniskt håll påverkat religiöst tänkesätt och som följd därav blev underkuvat av sina icke-teokratiska grannar, uppreste Gud särskilda tjänare, människor med tro, vilka vi känner under benämningen ”domare”. Han sände gudomliga budskap till dessa ”domare” förmedelst änglar och sin heliga ande, vilken eldade dem till handling för att de skulle väcka upp nationen och egga den till att återvända till rättfärdighetens stigar. Några av dem blev kämpar, som anförde Israels stridskrafter i att segerrikt driva ut hedniska inkräktare. Josua, Mose efterträdare, var en av dessa, och vi märker bland dem också Gideon, Debora, Barak, Simson och Jefta för att nämna några av dem. — Hebr. 11:32.
4. Vad var det som vi kallar ”raden av profeter”, och hur tjänade dessa profeter som kanaler?
4 Från och med konung Sauls tid, då nationen önskade ha mänskliga konungar i spetsen för sin statsstyrelse, uppreste Jehova hängivna män med benämningen ”profeter”, som tjänade såsom hans jordiska kanal eller förbindelseled. Samuel var den siste i raden av Israels ”domare” och den förste i den långa rad av ”profeter” som brukades av Jehova i över tusen år, fram till Johannes döparen, till att ge vägledning och uttala tillrättavisningar och uppmaningar till bättring. Profeterna blev kraftfulla predikare genom att till folket förmedla de gudomliga budskap, som de erhöll från Jehova. Orubbligt stod de såsom Jehovas vittnen på Guds sida i vilka stridsfrågor det än gällde som var aktuella på deras tid. De var redo att stå emot allmänna opinionens såväl som förföljelsens ström hellre än att kompromissa i sin hängivenhet som Jehovas profeter. — Hebr. 11:33—38.
5, 6. a) Vad skedde med det gudomliga budskap som forntidens profeter erhöll? b) Vilka var ”profeternas söner”? c) Hur tog Israel emot profeterna?
5 Det mesta av det stora antal gudomliga meddelanden som profeterna erhöll har blivit nedskrivet åt oss i olika böcker i bibeln, och åtskilliga av dessa böcker bär i själva verket de profeters namn som har. skrivit dem. Alla dessa gudomliga uttalanden, som har sitt ursprung hos Gud, utgör ett rikt skriftligt arv. Deras uppenbarelser utgör intill denna dag en del av den sanna kristna religionen. Framträdande profeter som Elia och Elisa hade lärjungar förenade med sig, vilka kom att kallas för ”profetlärjungarna” eller ”profeternas söner” (det senare enligt AV samt en äldre sv. övers.). Dessa följeslagare blev liksom Noas tre söner medpredikare tillsammans med profeten — ”kanalen” — själv, varigenom en skara av profeter eller en profetorganisation uppstod. Dessa profetens medhjälpare gjorde det möjligt för honom att på kort tid låta de budskap som han fick från Gud strömma ut över hela nationen. En intressant sak, som vi lägger märke till, är att Jehovas heliga ande verkade också på dessa ”profeternas söner”. — 1 Kon. 20:35; 2 Kon. 2:3, 15.
6 Slutligen gick Israels avfall, dess otrohet, så långt, att det totalt förkastade Jehovas upprepade barmhärtiga råd och gudomliga varning, så att Jehova tillät den hedniske konung Nebukadnessar i Babylon att göra slut på Davids kungliga dynasti och att förstöra Jerusalem. ”Och HERREN [Jehova], deras fäders Gud, skickade sina budskap till dem titt och ofta genom sina sändebud, ty han ömkade sig över sitt folk och sin boning [templet i Jerusalem], Men de begabbade Guds sändebud och föraktade hans ord och bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede över hans folk växte så, att ingen bot mer fanns.” Hur lång är inte den historia som förtäljer om hur Israels avfälliga menighet helt tillslutit sina öron för Jehovas kanal, genom vilken han låtit himmelska meddelanden flöda fram! — 2 Krön. 36:15, 16.
Den store profeten
7. När existerade den mest direkta förbindelse med Gud som varit möjlig för människan? Varför?
7 När Guds bestämda tid var inne, blev jordens inbyggare gynnade med att få komma i den mest direkta kontakt som alls är möjlig inom förbindelselinjen med den levande Guden, och likväl fick de förbli vid liv. Människor kan aldrig förvänta att personligen få se Gud, från vilken meddelandena kommer, honom som är en förtärande eld, och ändå få förbli vid liv. Men tänk bara: I tre och ett halvt år kunde människor offentligen se och höra den näst högsta myndigheten i universum, ”Ordet”, Guds högste ämbetsman eller talesman! Detta innebar, att Ordet, som hade personligt tillträde till den levande Gudens närvaro och som hade hört Jehovas egen mun uttala meddelanden, som utgjorde sanningens levande vatten, blev sänd till jorden för att bli den ringa människan Jesus. Ordet blev då kött för att bo bland människorna som Jehovas störste profet, hans största kanal eller förbindelseled, vilken skulle föra fram oskattbara ord av vishet direkt till ärliga människor. — 2 Mos. 33:20; 5 Mos. 4:24; Joh. 1:14.
8. Varför var det nödvändigt för Gud att sända sin store profet till att meddela sig med Israel? Vem blev denne store profet?
8 Femton hundra år tidigare bad israeliterna vid berget Horeb (Sinai), sedan de hade hört Guds majestätiska ord talas till dem mitt under ett fruktansvärt skådespel av eld, att Gud måtte ändra sin metod att delge dem sina meddelanden. Gud sade vid det tillfället, att de hade talat rätt, och lovade följaktligen att han i stället skulle sända dem den store profeten, som nu är Jesus: ”Till svar på allt det som du begärde av Jehova, din Gud, på Horeb på församlingens dag, då du sade: ’Låt mig icke återigen höra Jehovas, min Guds, röst, och låt mig icke mera se denna stora eld, på det att jag icke må dö.’ Därvid sade Jehova till mig [Mose]: ’De hava gjort väl i att tala så som de gjorde. En profet skall jag uppresa åt dem ur deras bröders krets, lik dig, och jag skall i sanning lägga mina ord i hans mun, och han skall förvisso tala till dem allt vad jag skall befalla honom. Och det skall ske, att den man som icke vill lyssna till mina ord, som han skall tala i mitt namn, av honom skall jag själv utkräva räkenskap.’ ” Petrus påminde sin tids judar om detta allvarliga faktum. — 5 Mos. 18:16—19, NW; Apg. 3:23.
9. Hur var de meddelanden, som de första kristna fick, överlägsna dem som deras hebreiska förelöpare hade erhållit?
9 Beträffande överlägsenheten hos de meddelanden, som har kommit till Jehovas kristna vittnen, över dem som nådde deras trogna förelöpare, de hebreiska vittnena för den sanna religionen, säger Paulus rent ut: ”Gud, som för länge sedan vid många tillfällen och på många sätt talade till våra förfäder genom profeterna, har vid slutet av dessa dagar talat till oss genom en Son, som han har utsett till arvinge av allt och genom vilken han frambragte tingens ordningar. Han är återspeglingen av hans härlighet och den exakta bilden av själva hans varelse, och han uppehåller allt genom sin makts ord; och sedan han hade åstadkommit en rening för våra synder, satte han sig på majestätets högra sida i höjden. Så har han blivit förmer än änglarna till den grad, att han har ärvt ett namn som är förträffligare än deras.” — Hebr. 1:1—4, NW.
10. Hur återspeglades Jehova i Jesus?
10 Eftersom Jesus i sin föremänskliga tillvaro hade varit Jehovas store personlige följeslagare och medarbetare, var han i stånd till att återspegla den levande Gudens häpnadsväckande personlighet, återge ord och uttryck precis så som de ursprungligen hade utgått ur Guds mun och faktiskt i samtal här på jorden framställa det upphöjda sätt att tänka, som frambragts av Skaparens eget sinne. I vår tid kan vi erfara detsamma, när vi i många år har varit mycket tillsammans med en vän, som är en särskilt utpräglad typ. Vi lär då känna hans personlighet mycket väl och kan därför återge ord och uttryck på hans speciella vis, och vi kan delge andra det sätt att tänka som utmärker denne särpräglade individ. Jesus bekräftar denna syn på saken i sitt svar på Filippus’ begäran: ”Mästare, visa oss Fadern.” Jesus sade till honom: ”Har jag varit med eder, ni människor, så lång tid, och likväl, Filippus, har du icke lärt känna mig? Den som har sett mig har också sett Fadern. Hur kommer det sig då, att du säger: ’Visa oss Fadern’? Tror du icke, att jag är i förening med Fadern och att Fadern är i förening med mig?” — Joh. 14:8—10, NW; 1 Kor. 2:16.
En profetisk organisation förbereds
11. Hur visade Jesus att hans efterföljare skulle tjäna som en grupp profeter, och vilken förbindelselinje angavs därigenom?
11 Liksom profeterna Noa, Elia, Elisa och Johannes döparen samlade Jesus, den store profeten, lärjungar omkring sig och utbildade dem till att bli predikare. I olikhet med de förutnämnda beredde han emellertid dessa lärjungar till att bli en kärna, kring vilken en ständig profetisk organisation, en kanal och förbindelseled, skulle upprättas. I slutet av det tal, som Jesus höll om denna utbildning, nämnde han att hans lärjungar skulle bli erkända som profeter och att de skulle tillföra de människor en profets belöning, som åstundar att få kunskap om Kristus Jesus, den nya världens konung. Det skriftställe vi här skall citera hjälper oss också att följa förbindelselinjen bakåt genom de individer, som utgör profetgruppen, därpå genom Jesus och slutligen till Jehova Gud själv. ”Den som tager emot eder tager också emot mig, och den som tager emot mig tager också emot honom som har sänt ut mig. Den som tager emot en profet, därför att det är en profet, han skall få en profets belöning; och den som tager emot en rättfärdig man, därför att det är en rättfärdig man, han skall få en rättfärdig mans belöning. Och vemhelst som giver en av dessa små endast en bägare kallt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge — jag säger eder i sanning: han skall ingalunda gå miste om sin belöning.” Jesus sade också: ”En profet blir icke hållen för ringa annat än i sin hembygd och i sitt eget hus.” Också detta har Jesu efterföljare fått erfara såsom medlemmar av hans kristna profetliknande organisation. — Matt. 10:40—42; 13:57; NW.
12. Vilket skriftställe visar att Jesu efterföljare skulle tjäna som en kollektiv kanal?
12 Liksom ingen individ sedan Jesu tid har blivit uttagen till att uppfylla bibelns profetior, så har ingen individ varit Guds särskilde profet sedan Jesus, den store profeten, var det. Fördenskull gjorde Jesus föranstaltningar för att en smord församling av lärjungar skulle bli den kollektiva kanal på jorden, som skulle kungöra Guds meddelanden. Med blicken riktad framåt mot denna kanals verksamhet sade Jesus: ”Jag säger eder i sanning, ni människor: Allting som ni komma att binda på jorden skall hava blivit bundet i himmelen, och allting som ni komma att lösa på jorden skall hava blivit löst i himmelen.” Observera att det som skulle hämmas eller läggas band på eller också frigöras här på jorden först måste bindas eller lösas i himmelen och att instruktioner i denna sak skulle delges den organiserade skaran på jorden. Denna makt gäller till sin omfattning organisationen och tillkommer ingen enskild människa, såsom den katolska kyrkan påstår, när den säger att denna myndighet ligger i händerna på en enda man, påven. — Matt. 18:18, NW.
Den profetiska organisationen upprättas
13. När upprättades den kristna församlingen som en kanal, en förbindelseled, och hur ådagalades detta?
13 Pingstdagen år 33 e. Kr. blev de första 120 medlemmarna av Kristi församling smorda med den heliga anden mitt under ett sensationellt dån från himmelen, alldeles likt ljudet av en brusande, stark vind, och tungor av eld blev synliga på alla de församlade. Samma dag tillkännagav Petrus i ett offentligt tal, att denna händelse var en uppfyllelse av Joels profetia, varigenom denna grupp av människor tydligt utmärktes som en organisation med bemyndigande att profetera. ”Dessa människor äro i själva verket icke druckna, som ni förmoda, ty det är tredje timmen på dagen. Tvärtom, detta är vad som sades genom profeten Joel: ’ ”Och i de yttersta dagarna”, säger Gud, ”skall jag utgjuta något av min ande över varje slag av kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra unga män skola se syner, och edra gamla män skola drömma drömmar; och även över mina slavar och över mina slavinnor skall jag utgjuta något av min ande i de dagarna, och de skola profetera.”’”Vilken kanal öppnades inte, vilken av anden upplivad organisation sattes inte i gång år 33 e. Kr. för att representera Jehova på jorden! — Apg. 2:15—18, NW; Joel 2:28, 29.
14. Beskriv denna första kristna profetliknande kanals verksamhet och tillväxt.
14 Sedan de 120 hade predikat denna första dag, varvid de förklarade många av synerna och drömmarna i bibelns profetior, och sedan Petrus hållit sitt slutliga tal, slöt sig tre tusen personer till denna nyorganiserade kristna församling. Alla blev predikare. De uppfyllde Jerusalem med sin på profetiorna grundade undervisning. Denna kanalliknande organisation växte snart till att omfatta fem tusen människor, som alla hjälptes åt att predika och alla var döpta med helig ande. Apostlarna och andra äldre män i Jerusalem blev en styrande krets, genom vilken det steg för steg tillkännagavs, hur de bibelprofetior skulle förstås, som då gick i uppfyllelse. Fastän många av dessa män hade varit predikare tillsammans med Kristus Jesus flera år dessförinnan, förstod de dock inte allt helt och hållet. Så till exempel menade apostlarna, att Jesus hade kommit för att återupprätta Israels bokstavliga rike. Men efter pingsten lärde de gradvis känna olika detaljer i de många hemligheterna beträffande riket såsom varande himmelskt. — Apg. 1:6; 2:41; 4:4, 31.
15, 16. Giv illustrationer som visar, att detta var en kanal som steg för steg framförde insikt om nya sanningar.
15 Som ytterligare exempel på hur insikten växte till steg för steg kan nämnas den redan omtalade förklaring angående uppfyllelsen av Joel 2:28, 29, som Petrus såsom medlem av den styrande kretsen framlade. Petrus uppenbarade likaså att Jesus var den förnämste livsförmedlaren och att frälsning är möjlig endast genom hans namn. (Apg. 3:15—4:12) Några dagar senare uppenbarade Petrus och Johannes tillsammans, att de kristna måste lyda Gud mer än människor. (Apg. 4:19) Omkring ett år längre fram i tiden uppenbarade Stefanus genom inspiration, att han såg Jesus såsom ”Människosonen stå på Guds högra sida”, och gav därigenom ett konkret bevis för att Jesus hade återvänt till sin himmelska tjänsteställning. (Apg. 7:56, NW) Ännu längre fram i tiden döpte Filippus, en av de äldre i församlingen, den etiopiske hovmannen, sedan han för honom hade förklarat vad profetian i Jesaja 53:7, 8 betydde. (Apg. 8:29—33) År 36 fick Petrus en annan uppenbarelse från himmelen beträffande hedningarna, vari det tillkännagavs att tiden då var inne att öppna dörren för dem, så att de skulle kunna komma in och bli med de judekristna jämställda, smorda lemmar av Kristi kropp eller församling. — Apg., kap. 10, 11.
16 Under några år hade många kristna förkunnare hållit på med att predika att det var nödvändigt för hednakristna att bli omskurna. Men slutligen, år 49, hände det vid ett konvent som Jehovas vittnen höll i Jerusalem, att flera äldre medlemmar av den styrande kretsen med stöd i bibelns framställningar och genom gudomlig uppenbarelse visade, att hedningar inte behövde omskäras. Jakob, Jesu köttslige halvbror och församlingstjänare i församlingen i Jerusalem, instämde i detta beslut genom att förklara uppfyllelsen av profetian i Amos 9:11, 12 (LXX). (Apg. 15:6—22) Vidare var det många som predikade, att när hedningar blev kristna skulle de ytterligare underkasta sig Mose lag. Omkring år 56 blev aposteln Paulus, som också hörde till den styrande kretsen, brukad till att på grundval av de hebreiska skrifterna klargöra, hurusom det var i överensstämmelse med bibelns profetior att hedningarna skulle komma in och att dessa hedningar inte var under Mose lag, utan under Guds oförtjänta godhet. Han påstod fullt riktigt att Gud hade fastnaglat lagförbundet vid Jesu tortyrpåle. (Rom. 6:14; 15:7—13; Kol. 2:13, 14) År 96 blev aposteln Johannes brukad till att uppenbara — bland många andra ting — att det exakta antalet av de smorda, som skall få leva och regera med Kristus Jesus i himmelen, skulle vara 144.000. — Upp. 7:4; 14:1.
Tidigare oklara uppfattningar inget hinder
17, 18. a) Varför vittnar detta inte om att Guds kanal var försvagad av villfarelse? b) Vållade dessa tidigare oklara uppfattningar något hinder för predikandet enligt den nya sanning som flödade genom kanalen?
17 Vittnar då allt detta om att Guds kanal på jorden, hans förbindelseled, sedan Jesu tid blev försvagad och besmittad med villfarelse? Nej! Tvärtom vittnar det om att det aldrig kom en sådan mängd vatten flödande på en enda gång, att den hotade dränka mottagarna, utan att det i stället kom en lugn, stadig ström av nytt sanningsvatten genom en bestämd kanal. De många människor som fördes in i denna den smorda församlingens profetiska organisation hade förut bildat sig oklara uppfattningar om Jehovas uppsåt. Det skulle ta tid att så småningom förändra deras sätt att tänka. Gud visste att såsom blott och bart människor kunde de inte med sina sinnen fatta, förstå eller hålla kvar en flod av nya sanningar på en gång, vilken bildligt talat skulle ha kunnat få dem att mista fotfästet och drunkna.
18 I sin barmhärtighet och kärleksfulla omtanke om sina svagare tjänare ordnade Jehova det så, att den nya sanningens vatten småningom skulle flöda ut till dem på ett ordnat sätt, genom en fastställd kanal. Småningom skulle deras sinnen anpassa sig och bli mer och mer fyllda med nya ting. Detta skulle i sin tur sätta dem i stånd till att för andra med rättfärdig sinnesinställning predika dessa nya ting i ett gradvis fortskridande, ordnat, kanalliknande flöde. Att man till exempel gav uttryck åt oklara uppfattningar i den frågan, om Mose sabbatslagar och omskärelsen alltjämt gällde för de kristna eller ej, hindrade inte på något vis det tidiga flödet av nya sanningsframställningar eller den första församlingens predikande av Jesus Kristus. Men när Guds rätta tid var inne, år 49 e. Kr., nådde den sanna religionens utveckling den punkt där Jehovas lagenliga ståndpunkt beträffande omskärelsen och den mosaiska lagen visligen kunde tillkännages. Från och med då blev denna nya ståndpunkt, som eftertryckligen hade klargjorts, enhetligt predikad såsom rätt lära av sanna kristna förkunnare.
19. Hur förutsades den fortskridande verksamheten hos Guds kanal?
19 Det var rentav så, att det fortskridande uppenbarandet av bibliska sanningar, som sändes ut via förbindelseleden genom de smorda kristna, medförde häpnadsväckande upplysningar också till änglar. ”Detta skedde för det syftet, att Guds oändligt mångfaldiga vishet nu skulle genom församlingen kungöras för herradömena och myndigheterna i det himmelska.” Tillståndet av fortskridande verksamhet hos den jordiska kanalen angavs av Jesus, när han sade: ”Sannerligen säger jag eder: Den som utövar tro på mig, han skall också göra de gärningar som jag gör, och han skall göra större gärningar än dessa, därför att jag går min väg till Fadern.” År 55, efter ett rikt flöde av många nya fortskridande gudomliga meddelanden angående Jehovas syften, antyder Paulus fortfarande, att nya ting i framtiden skulle upplåtas i ännu rikare mått. ”Ty för närvarande se vi i oklara konturer förmedelst en metallspegel, men då kommer det att bli ansikte mot ansikte. För närvarande känner jag ofullständigt, men då skall jag känna exakt, alldeles såsom jag blir exakt känd.” — Ef. 3:10; Joh. 14:12; 1 Kor. 13:12; 1 Petr. 1:12; NW.
Tolv krav på den kristna kanalen i våra dagar
20—32. Redogör för vart och ett av de tolv kännetecken, som måste utmärka den kristna kanalen i våra dagar. Vilken grupp företer bevis för att den uppfyller dessa krav?
20 Hur är det då med Jehovas kristna kanal, hans förbindelseled, i våra dagar? Vilken av de hundratals sekterna och religiösa organisationerna av människor som påstår sig vara kristna är Jehovas språkrör på jorden i denna tid såsom hans gudomligt utsedda och organiserade kanal, genom vilken han sänder sina meddelanden? Bibeln anger många kännetecken, som alla tillsammans måste finnas för att ovedersägligen utmärka den av Gud bemyndigade kanalen. Här följer nu en förteckning på de krav som denna sanna Kristi församling måste uppfylla för att kunna brukas som Guds kanal i denna tid.
21 För det första måste Kristi församling nu på 1900-talet veta, vad dess Guds namn är, vilket uppenbarades av Jesus för hans första lärjungar, och måste bli vittnen för detta majestätiska namn i likhet med forntidens profeter, Jesus och de kristna i det första århundradet. Endast kvarlevan av Jehovas smorda vittnen och dess följeslagare i våra dagar har en rik insikt beträffande Guds namn JEHOVA och bemödar sig följaktligen om att leva i överensstämmelse med detta namn såsom Hans vittnen. — Jes. 43: 12; Joh. 17: 6,11, 26; Apg. 15:14.
22 För det andra består Kristi församling, som av Jesus grundades såsom kanalen, av alla smorda, vilka är pånyttfödda av anden med ett hopp om att få regera med Kristus i himmelen och vilkas antal är bestämt till 144.000. Vilken grupp av kristna på jorden i våra dagar företer genom sina gärningar och sin trosåskådning bevis för att den är denna Kristi nitton hundra år gamla församling, som visar rik mognad. Endast kvarlevan av Jehovas smorda vittnen. — 1 Joh. 2: 27; Upp. 14:1.
23 För det tredje måste Kristi församling tydligt utmärkas genom att den blir förföljd bland nationerna för sin ostrafflighet gentemot bibliska principer och för sin absoluta jungfruliga renhet inför Kristus Jesus såsom den nya världens konung. Endast kvarlevan av Jehovas smorda vittnen och dess följeslagare har detta särmärke genom att bli förföljda världen utöver. — Matt. 24: 9.
24 För det fjärde måste Kristi församling godtaga alla de fortskridande uppenbarelserna av den enda sanna religionen, dem som finns i de hebreiska skrifterna och har blivit framförda genom alla de forntida profeterna såsom kanal, fram till och med Johannes döparen, och dem som är nedtecknade i de grekiska skrifterna och har blivit framförda genom den kanal, som Kristus Jesus och hans lärjungar utgjorde. Endast kvarlevan av Jehovas smorda vittnen och dess följeslagare, de ”andra fåren”, gör detta. — 2 Petr. 3:15, 16; Upp. 22:18,19; Joh. 10:16.
25 För det femte måste Kristi församling vara medveten om att den har gått igenom en förskingringens period, som ledde till en ”babylonisk” andlig fångenskap, från vilken det måste ha skett ett återförsamlande av ”hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlarnas ena ände till den andra”. Endast kvarlevan av Jehovas smorda vittnen, som har blivit återförsamlad sedan 1919 från alla nationer, tungomål och tidigare religiösa förbindelser, är medveten om detta. — Matt. 24:31, NW; Upp. 18:4.
26 För det sjätte måste Kristi församling hålla sig andligt vaken med avseende på sin Herres, Jesu Kristi, återkomst, och när han kommer i osynlig måtto på så sätt att han riktar sin uppmärksamhet på denna jordens angelägenheter, måste den ta emot honom och komma i åtnjutande av den fröjd och glädje som konungens närvaro såsom härskare skänker. Endast kvarlevan av Jehovas smorda vittnen har varit andligt vaken, så att den kunnat varsebli denna stora händelse, Kristi tronbestigning i himmelen år 1914. — Matt. 24:3, 42—44; 25:1—23.
27 För det sjunde måste Kristi församling efter sin Herres återkomst i sin egenskap av ”Guds hus” erhålla sin dom, när Jehovas budbärare kommer till templet för att döma, och detta måste ske innan den övriga världen får sin dom. Endast kvarlevan av Jehovas smorda vittnen fick erfara denna renande dom, när ”budbäraren” (AV) eller ”ängeln” kom till sitt tempel år 1918. — 1 Petr. 4:17; Mal. 3:1—3.
28 För det åttonde måste Kristi församling, sedan den blivit renad, ha fått sin Herres berömmande vitsord genom att betecknas som den ”trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid”. Endast kvarlevan av Jehovas smorda vittnen har verkligen insett vad detta ämbete innebär och har alltifrån 1919 satt in alla krafter på att såsom en kanal vidarebefordra ren andlig föda till alla som är förenade med dem såsom Kristi ”tjänstefolk”. — Matt. 24:45—47, NW.
29 För det nionde måste Kristi församling i de yttersta dagarna erhålla det särskilda uppdrag som består i att ”dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma”. Endast kvarlevan av Jehovas smorda vittnen tillsammans med sina följeslagare har förkunnat budskapet om att Kristi rike upprättades år 1914, och denna förkunnelse har nu nått in i 160 länder på jorden. — Matt. 24:14, NW.
30 För det tionde måste Kristi församling i denna tid följa sitt mönster från det första århundradet genom att ta emot ständigt vidgad och fördjupad insikt beträffande bibelns profetior, en insikt som avtäcker ytterligare majestätiska syften hos den levande Guden och utgör nytt sanningsljus, som måste spridas utan mannamån världen utöver av Guds profetliknande organisation. Endast kvarlevan av Jehovas smorda vittnen och dess följeslagare lyder maningen: ”Behandla icke profetiskt tal med förakt”, och de kungör i stället i sina bibliska publikationer profetiornas uppfyllelse, allteftersom den framstår klar och tydlig. — 1 Tess. 5:20, NW; Upp. 11:3, 4.
31 För det elfte måste Kristi församling erfara en förändring i sitt arbete från verket att församla den ”lilla hjorden” för himmelska privilegier till verket att församla de ”andra fåren”, vilka skall bli Rikets framtida undersåtar och leva i lycka för evigt på en paradisisk jord, som är bestämd till att förbli i oändlighet, varigenom det stora löftet till Abraham blir uppfyllt. Endast den smorda kvarlevan har erfarit detta sedan åren 1932 och 1935. — 1 Mos. 22:18; Luk. 12:32; Joh. 10:16; Matt. 25:31—33.
32 För det tolfte måste Kristi församling vara medveten om den särskilda tid, då Jehova planterar de nya himlarna och grundar den nya jorden såsom en del av den förblivande tingens ordning, som hans nya värld utgör. Endast Jehovas vittnen är medvetna om detta och har kommit till kunskap om att ett den nya världens samhälle sedan 1919 är statt i utveckling och skall utvidga sig tills det uppfyller hela jorden i rättfärdighet. — Jes. 51:16; 65:17; 2 Petr. 3:13; Upp. 21:1.
Håll dig i nära kontakt med kanalen
33, 34. a) Vad är det som utgör den i överensstämmelse med lagen organiserade tjänare, som brukas av den smorda kvarlevan i denna tid? b) Vad är ett officiellt språkrör för den ”trogne och omdömesgille slav”-klassen? c) Vilka bör hålla sig i nära kontakt med Guds kanal i våra dagar, och varför?
33 Vi har alltså överväldigande hevis för att den smorda kristna kvarlevan bland Jehovas vittnen i vår tid utgör den kollektiva kanalen eller förbindelseleden. Ett överflöd av ytterligare i detalj framställda förhållanden omtalas i den artikelserie i Vakttornet, som behandlar Jehovas vittnens historia. Det finns ännu omkring 17.000 av dessa smorda kvar på jorden, och bland dem finns en styrande krets som har sitt säte på Betel i Brooklyn, New York. Jämte dem finns det mer än 560.000 ”andra får”, som är deras kamrater och medförbundna. Denna lilla klass av smorda, den ”trogne och omdömesgille slaven”, som dess benämning är, har en i laga former organiserad tjänare, känd under namnet Watch Tower Bible and Tract Society, som organiserades år 1884 och som den använder som sin representant.
34 Ett officiellt språkrör för denna ”slav”-klass är tidskriften Vakttornet, som nu (för moderupplagans vidkommande) befinner sig i sitt sjuttiosjätte utgivningsår. Denna tidskrift gör inte anspråk på att vara inspirerad, men den vägleds av de inspirerade principer, som finns nedtecknade i den heliga bibeln, och av profetiorna i den, vilka får sin fortskridande uppfyllelse i denna tid. Med hjälp av denna i sitt slag ensamma kanal för tillförlitlig andlig vägledning blir nu alla uppriktiga, ärliga människor, som älskar rättfärdighet, förda fram emot den ”fullkomliga dagen” i den nya världen efter Harmageddon. Vi inbjuder er att steg för steg gå framåt tillsammans med den smorda kvarlevan från den ena av Gud anvisade andliga ställningen till den andra i uppfyllelse av löftet: ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd [till den fullkomliga dagen, AV].” — Ords. 4:18.
(The Watchtower, 15 maj 1955)