Kvinnor och medelåldern

”GISSA vilka som ligger på toppen av lyckolistan”, hette det i tidskriften Redbook. Tidskriftens undersökning, som omfattade 52.000 kvinnor, visade att de lyckligaste kvinnorna är de medelålders.

Detta bör inte vara överraskande. En ung kvinnas förväntningar i livet är ofta så naiva att hon är oförberedd på livets bekymmer. En äldre kvinna vet emellertid redan hur det är att drabbas av missräkningar — men också hur man klarar sådana prövningar. Av rik erfarenhet vet hon hur hon skall handla för att undvika ungdomens fallgropar.

Men ändå ”kan det verka skrämmande att bli 40”, medger en kvinna. ”Man är ung, men man vet att man är på väg in i medelåldern.” I den västerländska kulturen läggs så stor vikt vid ungdom att många naturligt nog är rädda för att bli gamla.

Klimakteriet är också något som många oroar sig för. Det är inte bara en period som medför vissa fysiska obehag, utan innebär också slutet på barnafödandet. Är detta något att frukta?

Barnafödande kan verkligen vara en välsignelse. (Psalm 127:3) Det är därför helt naturligt att somliga kan känna sig en aning nedslagna när detta skede i livet når sitt slut. Men många medelålders kvinnor vill uppriktigt sagt inte ikläda sig de förpliktelser i fråga om tid, kraft och känsloengagemang som ännu ett barn skulle innebära. Som boken After Forty (Efter fyrtio) säger: ”Menopausen, som gör somliga deprimerade, är ofta välgörande för andra.”

Men hur förhåller det sig med de kvinnor som sörjer över att de inte längre kan föda barn — som känner sig ensamma och övergivna? Om en människas hela liv bara har kretsat kring fostran av barnen, kan medelåldern bli en plåga. Jesus Kristus visade emellertid att det finns ett högre uppsåt i livet än att bara fostra upp barn. En kvinna utropade en gång: ”Lyckligt är det moderliv som har burit dig och de bröst som du har diat!” Men Jesus svarade: ”Nej, lyckliga är snarare de som hör Guds ord och bevarar det!” — Lukas 11:27, 28.

För dem vars liv kretsar kring tjänsten för Gud och som har ”sått” uppskattning av gudaktiga normer och principer kommer livet inte att verka tomt när de barnafödande åren är förbi. Jehovas vittnen, till exempel, ser i alla åldrar, även medelåldern, en möjlighet att utöka sin heliga tjänst för Gud. De vet att det finns något ”som är förmer än söner och döttrar” — ett gott förhållande till Gud och löftet om hans välsignelse. — Jesaja 56:3—5.

”Min ungdom håller på att försvinna!”

En kvinna medgav: ”När man börjar få en del rynkor, är man oerhört medveten om dem. Man börjar tänka: ’Min ungdom håller på att försvinna!’”

Ja, ”skönhet är förgänglig”. (Ordspråksboken 31:30) Men självaktningen bör inte bero bara på flyktiga fysiska företräden. Din verkliga skönhet ligger inte i utseendet. Den är i stället ”hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden från den stilla och milda anden, som är av stort värde i Guds ögon”. (1 Petrus 3:3, 4) Om du har odlat denna inre skönhet — mildhet, medömkan, gästfrihet, generositet — är du fortfarande vacker, oavsett ålder!

Det är sant att man inte bör försumma sitt utseende. Det så kallade ”gumfläsket” kan till exempel ofta förhindras — eller åtminstone hållas i schack — genom lämplig diet och motion. Och man kan klä sig smakfullt ”med blygsamhet och sunt sinne”. (1 Timoteus 2:9) Boken Prime Time (De bästa åren) ger följande rättframma varning: ”En flickaktig klädsel och frisyr får bara en medelålders kvinnas ansikte och figur att se äldre ut, men en sober klädsel och frisyr kompletterar hennes mogna skönhet.”

En kvinna i femtioårsåldern påpekar emellertid: ”En klänning, en hatt eller en blus kommer aldrig att få en kvinna att känna sig bättre till mods, om hon har låga tankar om sig själv. Man måste känna sig vacker inuti!” Gå därför inte omkring och gräm dig över att ditt ansikte får fler fåror eller rynkor. Ty, som en man uttryckte det: ”Ett ansikte som bär spår av kamp, erfarenhet, utveckling och förändring, plus en potential för än större förändring och utveckling, är ett vackert ansikte, ett i sanning ungdomligt ansikte.”

Ensamma kvinnor

Hur är det då med kvinnor som måste möta medelåldern ensamma? Om en kvinna inte har odlat äkta vänskap eller inte har något meningsfullt sätt att använda sin tid på, kan ensamheten uppsluka henne. Rose, däremot, är en ensam kvinna som har lärt sig en av hemligheterna med hur man bekämpar ensamheten: ”Ge ut av dig själv”, säger hon. ”Om du vill få, börja då med att ge. Försök bekanta dig med människor. Du kommer att bli förvånad; med tiden kommer de att ge gensvar.” En annan kvinna ger ett liknande råd: ”Bjud hem folk. Ha en liten fest, även om det bara är kaffe och en kaka.” ”Den frikostige” blir ofta välsignad med bestående vänskap. — Ordspråksboken 11:25.

Mycket mer skulle kunna sägas, men det är tydligt att vårt liv som medelålders i stor utsträckning formas av vårt liv som unga. Men ändå kan man framgångsrikt klara av sådana problem som klimakteriet, ensamhet och även förlusten av fysisk skönhet. Och även om du nu inser att du behöver ändra dina värderingar, är det aldrig för sent att ändra sig, aldrig för sent att börja ”så” på ett förståndigt sätt.

[Bild på sidan 5]

Den fysiska skönheten förbleknar ...

... men den inre skönheten består