Medelåldern — de gyllene åren eller en krisfylld tid?

”LIVET börjar vid 40!” — sägs det. Och många som befinner sig i ”medelåldern” instämmer ivrigt i denna uppfattning. En kvinna säger: ”Ärligt talat — jag skulle inte vilja vara 18 igen. Jag är mycket lyckligare nu i femtioårsåldern än jag varit på åratal.”

Ja, för en del människor är detta ”de gyllene åren”. Den vishet som blivit frukten av många års erfarenhet står nu till deras förfogande. De känner sig därför kompetenta, känner att de har sitt liv någorlunda under kontroll. Inte ens tanken på att barnen kommer att flyga ur boet gör dem alltför nedslagna. De ser i stället i detta en möjlighet att få mer tid för sig själva och få vara på tu man hand med sin äktenskapspartner. De är ingalunda apatiska, utan deras liv sjuder av meningsfull verksamhet.

Det finns emellertid de som inte är så optimistiska. ”Att bli 40”, säger de, ”är inte början på någonting — bara slutet på ens ungdom.” Och de kanske har skäl för sin oro. Omtumlade av de första ålderstecknen kanske de känner sig som den man som sade: ”När jag ser påsarna under mina ögon, vet jag att jag har gjort mitt. Jag är inte på väg någonstans utom till kyrkogården.”

Dessutom kanske de är ansatta av ekonomiska bekymmer. De kanske lider av ensamhet. Och när hälsan undan för undan försämras, och de för första gången konfronteras med tanken på döden, kanske de undrar om deras liv verkligen haft någon mening, om framtiden verkligen har någonting av värde att erbjuda dem. ”Om jag ändå vore ung igen”, kanske de suckar.

Bibeln framhåller emellertid: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Galaterna 6:7) Om medelåldern skall bli en ”gyllene” eller en krisfylld tid beror därför i hög grad på vad du ”sår” i yngre år — vilka värderingar du sätter högst, vilka vanor du skaffar dig och vilka mål du har i livet. Eftersom många av oss till sist måste passera medelåldern, bör vi ta oss tid att undersöka några av dess möjligheter — och problem.