Ett datoriserat samhälle — science fiction eller verklighet?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Storbritannien
DE SOM skriver ”science fiction”-berättelser beskriver ofta en värld med jättelika datorer som behärskar statsförvaltning, industri och handel. Och utöver detta målar de upp en tid, när varje hem har tillgång till en dator, som har hand om hela hushållet och som kan ge kunskap och upplysning eller råd i varje fråga — man behöver bara trycka på en knapp. Är ett sådant slag av värld tilltalande för dig? Kan den någonsin bli verklighet?
Under de 25 senaste åren har användningen av datorer växt ut från något av en nymodighet till en mångmilliardindustri. För tjugo år sedan fanns det bara ungefär 100 datorer i hela världen, medan det i dag finns omkring 300.000. Under de två kommande decennierna kommer man att kunna räkna dem i tiotals millioner. Med tanke på en sådan tillväxt är det lämpligt att fråga: Vad gör datorer? Vilken utveckling håller på att äga rum? Och kanske ännu viktigare: Vart leder denna utveckling?
Utvecklingen av databehandlingsutrustning
De två senast förflutna årtiondena har fått uppleva enorma framsteg när det gäller den teknologi som har att göra med databehandlingsutrustning eller ”maskinvara” (även kallad ”hårdvara”), således de delar som utgör själva maskinen. Ofta blir framsteg i teknologi revolutionerande och medför förbättringar som är hundratals gånger effektivare än tidigare. Ett bra exempel på detta kan man se i miniatyriseringen av kretskomponenter.
För tjugo år sedan behövdes det ett tryckt kretskort av ett vanligt spelkorts storlek, med komponenter monterade på det, för att lagra en information om endast en binär. Detta innebär att ett sådant kort kunde bevara i minnet värdet 0 eller 1 och inget annat. Det behövdes åtminstone sex sådana kretskort för att lagra en bokstav i alfabetet. I dag, när tekniken har tagit ytterligare fyra eller fem steg framåt, finns det kretsar som kan lagra 16.000 sådana binära siffror på ett s. k. chip, som är mindre än en tumnagel. Detta innebär att all information på denna tidskriftssida lätt skulle kunna lagras på ett sådant chip.
Datorernas inre behandlingshastighet har ökat lika imponerande. Äldre maskiner kunde behandla 30.000 eller 40.000 instruktioner varje sekund, medan deras moderna motsvarigheter kan utföra tre till fyra millioner under samma tid. Om man då betänker att en enda instruktion kan utföra en matematisk operation (kan addera, subtrahera, multiplicera osv.) med två tal av nästan vilket värde som helst, så kan man få en liten aning om förmågan hos moderna datorer. Inte att undra på att de har blivit omnämnda såsom ”sifferslukare”!
På sidan om ”arbetsminnet” — den information eller de data som lagras på chips — har datorerna ett så kallat sekundärminne. Det används som massminne för data som inte är i direkt bruk, ungefär på samma sätt som hyllorna i ett bibliotek används för att lagra böcker på till dess de behövs. Detta slag av minne består vanligen av magnetisk registrering på band, remsor, skivor eller trummor och används enligt samma princip som en bandspelare. På detta område har framstegen också varit dramatiska. Registreringstätheten har ökat från 200 tecken per centimeter till mer än 2.400. En sådan massaminnesenhet, som gör registreringar på remsor av magnetband, kan bevara över 200 milliarder tecken. Det motsvarar vad 50.000 exemplar av bibeln innehåller.
Till sist är det betydelsefullt på vilket sätt vi människor förmedlar information in i och ut ur datorer. Tidigare var man begränsad till att använda kort eller pappersremsor med stansade hål och till den vanliga datorutskriften. Den som använde en dator måste vara vid den för att mata in sina hålkort och för att få sin utskrift. I dag finns det olika alternativ. Mest använd är sannolikt uppfinningen med videoterminaler. Dessa liknar televisionsapparater med påsatta tangentbord från skrivmaskiner. Den som använder datorn skriver ut på maskin information, som blir synlig på bildskärmen och matas in i datorn. Sedan svarar datorn genom att skriva informationen på samma bildskärm så att det går att läsa den. Genom denna typ av terminal kan man kommunicera med datorn i dialogform, vilket betyder att det liknar en dubbelriktad konversation. Vad mer är — dessa terminaler behöver inte finnas på den plats där datorn är installerad. De kan finnas på ett kontor, laboratorium, klassrum eller i ett hem hundratals och till och med tusentals kilometer därifrån, i andra änden av en telefonlinje eller satellitlänk.
Utvecklingen av ”programvara” inom data
Det har också skett en betydelsefull utveckling av ”programvaran” eller de datorprogram som styr datorerna. Längre tillbaks i tiden måste man, om man ville få en dator att utföra ett arbete åt sig, koda sin fråga till ett datorspråk. Att utföra en sådan programmering är en komplicerad affär och kräver en hel del tid och ansträngning. Programmeraren behöver ha detaljerad kännedom om datorns sammansättning. Av denna orsak har datorer sedan länge varit ett område endast för dem som haft det som yrke. Men så är inte förhållandet i dag. Under det senaste årtiondet har man utvecklat styrprogram eller operativsystem som kan hantera datorn och gör den mer användbar. De tillåter att man överför de behövliga uppgifterna direkt till datorn med vanligt mänskligt språk. Läkare, vetenskapsmän, skolpojkar, lärare, hemmafruar — i själva verket även sådana som inte har någon kunskap om hur en dator arbetar — kan få en dator att arbeta genom att använda enkla, och då vanligtvis engelskliknande, uttryck. Dessutom gör styrprogrammens ”tiddelning” det möjligt att många kan dela datortid med varandra, vilket innebär att många utnyttjar den enorma kapaciteten samtidigt.
Sedan är problemet att kunna lagra den omfattande mängden av information på ett praktiskt sätt. Om du någon gång har begrundat vilket arbete en bibliotekarie på ett stort bibliotek utför, kommer du att inse att det behövs en noggrann organisation för att lagra stora mängder information. Datorer har styrprogram, som fungerar på ett liknande sätt som bibliotekarier, vilka organiserar data in till vad som kallas ”databaser”. Dessa databaser är så anordnade att individuella dataregistreringar kan tas fram på bråkdelar av en sekund. Detta innebär att man nästan ögonblickligen kan få tillgång till mängder av information.
En annan mycket betydelsefull utveckling av programvaran har skett i förbindelse med datorkommunikation via telefonledningar. Under senare år har man använt telefonnätet till att överföra datauppgifter mellan terminaler och datorer. Beroende på ökningen av sådant slags aktivitet samarbetar nu telemyndigheterna internationellt för att få fram ett datanät som endast skall användas för att överföra datorinformation. Till skillnad från de offentliga telenäten kommer dessa datanät att tillåta flervägs dialoger mellan maskiner.
Skulle du kunna göra dig en föreställning om arbetsuppgiften för en telefonist i ett sådant nät? Denna viktiga funktion handhas emellertid inte av en telefonist. Man har utvecklat styrprogram som gör det möjligt för datorer att utväxla information samtidigt med terminaler och med andra datorer. Genom att använda dessa datanät kan datorer lämna ut arbetsuppgifter för att få dem utförda. Detta kallas ”distribuerad datakraft”. Så till exempel kan en dator med en stor medicinsk databas lämpligen ta hand om alla de medicinska frågor som kommer in på nätet.
Under det att framstegen med databehandlingsutrustningen har ökat datorns arbetskapacitet, har utvecklingen av programvaran gjort den mer användbar. Eftersom datorer nu är mer användbara än under tidigare år, har tillverkarna fått möjlighet att för första gången erbjuda personlig datoranvändning.
Bruk och missbruk
I ljuset av hela denna utveckling är det förståeligt att bruket av datorer växer dagligen. Stora organisationer gör bruk av dem på alla användningsområden — företagsledning och redovisning, lagerhållning och inköp, utbildning — listan är nästan ändlös. Vid användning i stor skala på sådana områden kan datanät för distribuerad datakraft ofta gå rakt igenom organisationen och överföra datorns möjligheter och hjälp till direktörers, ingenjörers och studerandes skrivbord.
Bankväsendet är ett bra exempel på detta. Ett lokalkontor kan ha en terminal ansluten till en dator, som innehåller alla detaljer om en persons konto. Denna dator kan själv vara en del av ett datanät för distribuerad datakraft som täcker hela landet och som tillåter de jättelika bankkoncernerna att utföra sina affärer på ett ordnat sätt.
Även somliga stora varuhus och stormarknader använder kassaregister som är anslutna till minidatorer, som var och en kan ta hand om två eller tre lokala varuhus. Dessa datorer är själva en del av ett landsomfattande datanät, som länkar samman hela varuhuskedjor.
Tänk bara! Om bankernas och detaljhandelns datanät skulle förenas med varandra, kunde man göra inköp och ens bankkonto kunde kontrolleras och debiteras utan att man behövde använda vare sig kontanter eller kreditkort. Längre fram, om ens hem var anslutet till samma datanät, skulle det inte ens vara nödvändigt att besöka butiken. Man kunde då välja ut vad man skulle köpa i en katalog, lämna sin beställning och betala de olika posterna, allt genom datanätet. Detta ligger helt inom möjligheternas gräns.
Man har beräknat att 13 millioner vetenskapliga avhandlingar kommer att framställas årligen under 1980-talet — vilket motsvarar den totala mängden vetenskapliga skrifter sedan det vetenskapliga skrivandet började. Utan datorer, som kan hantera sådana väldiga mängder av information, skulle vetenskapsmännens, ingenjörernas och teknikernas arbetsuppgifter bli helt omöjliga.
Datorer är även verksamma inom området för utbildning. Stora organisationer använder dem för att utbilda personal, och samma teknik kan användas i skolor och på universitet. Genom att använda en dator som instruktör får man inte några problem med bristande tålamod, och eleven kan hålla sitt eget tempo vid inlärningen.
Under de tre senaste åren har man också sett en väldig ökning i försäljningen av fristående minidatorer. Dessa är ofta inte större än ett kontorsskrivbord, men de ger den lille användaren storslagna datormöjligheter. De kan sättas till att utföra samma slag av arbete som deras jättelika kusiner. Emellertid är deras minneskapacitet och möjlighet att betjäna många användare starkt begränsade.
Alldeles som fallet är med andra uppfinningar, har utvecklingen av datorer varit förenad med problem. Så till exempel håller ett nytt slag av brottslighet på att komma fram. Över 500 datorunderstödda brott har blivit dokumenterade. Detta slag av brottslig verksamhet kostar för närvarande amerikanska affärsmän 300 millioner dollar om året.
Sedan har vi frågan om den personliga integriteten. Vi genomlever vad som kallats en ”informationsexplosion”, och all denna information matas in i datorer; och det måste så vara, därför att det är för mycket för människor att ta hand om. Mycket av denna information är emellertid konfidentiell, och det finns en oro för att denna kunde komma i fel händer och användas för ett syfte som inte skulle vara i samhällets intresse. Det har sagts att ”den som har kontroll över informationen har makten”, och många är bekymrade över denna synpunkt på ett datoriserat samhälle.
Det finns också en oro för de sociala verkningarna av dessa tendenser. Somliga menar att ingenjörer och vetenskapsmän, som frambringar dessa teknologier, har som främsta intresse de tekniska synpunkterna på arbetet och att de inte är tillräckligt intresserade av de sociala verkningarna. Ett annat bekymmer består i att dator- och kommunikationsindustrin är mer uppmärksam på vinstmarginaler än på de effekter som deras tjänster kan ha på samhället. Det sägs att dessa tendenser mycket väl kunde dränka oss, om så vore, upp till öronen med information, som vi mycket väl kunde klara oss utan.
Och hur blir framtiden? Det står klart av vad vi här har begrundat att grunden är lagd för att datorn skall bli en allmän inrättning på samma sätt som elektricitet, gas eller telefon är det. Den teknologi finns redan som kommer att tillåta varje kontor eller hem att vara anslutet till ett vidsträckt internationellt datanät, som kommer att förmedla undervisning, information osv. En auktoritet förutsäger att 70 procent av Förenta staternas arbetskraft kommer att använda datorer år 1985. Vad mer är — experter på data- och kommunikationsområdet förutspår att det revolutionerande framåtskridandet under de senaste 25 åren kommer att fortsätta. Således är ett datoriserat samhälle ingen fantasi. Men är det något önskvärt? Det är något som endast tiden kan utvisa.
[Bild på sidan 25]
Bankernas verksamhet underlättas genom datorisering