Missionärer fick inblick i de hinder som kan förväntas

”VI VET vart vi skall resa, vilket slag av omständigheter vi får räkna med, och vi är beredda att resa!” försäkrade Mark Albers. Med detta gav han uttryck åt den villighet som han och hans medmissionärer i den 66:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead hyste då de tog emot sina förordnanden till 11 länder.

De utmanande förhållanden som kommer att möta dem blir inte lätta. De flesta av dem kommer att konfronteras med nya språk, nya levnadsnormer och främmande vanor. De behövde säkerligen goda råd för att hjälpa dem att ta itu med sådana stora förändringar.

Allteftersom examensprogrammet fortgick (den 11 mars 1979), började åhörarskaran om 1.952 närvarande inse att de råd som gavs också skulle gagna dem — inte enbart de 26 examinanderna. En talare, V. Wisegarver, sade: ”I denna ordning är vi ofta besvärade av en mångfald av problem. Det förekommer motgångar och andra hinder som kan vara mycket prövande. Ibland möter vi smärtsamma omständigheter som påverkar vårt liv, omständigheter som vi helt enkelt inte kan förändra.”

Vad behövs för att ta itu med sådana oföränderliga omständigheter? Talaren svarade: ”Tålamod!” Han riktade uppmärksamheten på Jakob 5:7, som talar om det tålamod en jordbrukare måste ha. ”Vad kan jordbrukaren göra utöver att beså och bruka jorden?” frågade Wisegarver. ”Naturligtvis kunde han vara överdrivet ängslig eller också kunde han stampa och skrika. Men allt detta skulle bara ta på hans krafter, hälsa och glädje, och helt säkert skulle det inte ge en droppe regn!”

Vari består då hemligheten med att kunna bevara sig lugn under sådana motgångar och skiftande omständigheter? Till svar riktade en annan talare, R. Rains, uppmärksamheten på några ord av en missionär som tjänat under lång tid, aposteln Paulus, i Filipperna 4:12, 13. ”Vad var hemligheten som Paulus lärde sig?” frågade Rains. ”Den består i att acceptera och anpassa sig till vilka omständigheter som helst och att hela tiden göra det med förtröstan på Jehova för att få kraften till att fortsätta.”

På ett praktiskt sätt visade Rains att det behövs villighet att anpassa sig när man har att göra med olika personligheter inom den kristna församlingen. Han läste ett brev från en som hade lärt sig denna hemlighet. Det hette där: ”I vårt missionärshem råder det en underbar samarbetsanda. Alla låter alla andra vara sig själva, och ändå är alla så hjälpsamma.” Därför kan en konflikt undvikas, då man har att göra med en besvärlig personlighet, om man kommer ihåg denna hemlighet.

Näste talare på programmet, D. Olson, gav eleverna råd om att bidra hellre än att konkurrera, trots det förhållandet att vi lever i en värld där många har känslan att ”seger är det enda som räknas”. Alla lyssnade uppmärksamt, då han visade hur djupt rotad tävlingsandan kan vara, även bland somliga kristna. Om vi emellertid intar en hållning av frikostigt givande eller önskan att bidra med något, oavsett hur litet vi har att ge, kan vi undvika snaran att göra ”något av stridslystnad eller av självupptagenhet”. — Fil. 2:3.

Den 85-årige presidenten för skolan, F. W. Franz, talade över det förbryllande temat ”Vad kommer härnäst på världsscenen när den ses ur en annan synvinkel?” Han behandlade uppfyllelsen av hemsökelserna i Uppenbarelseboken, kapitlen 15 och 16. Dessa representerade budskap lika hemsökelser som började gjutas ut av Guds folk under år 1922. Franz visade på överensstämmelsen mellan dessa nutida uttalanden och de sju sista hemsökelserna som pålades det forntida Egyptens land. (2 Mos. 8:20—11:10) Efter den avslutande hemsökelsen vandrade israeliterna ut ur Egypten, bara för att finna att de, så att säga, stod med ansiktet mot väggen vid Röda havet. Gud gav emellertid befrielse från detta till synes oöverstigliga hinder.

Franz varnade för att vi mycket väl skulle kunna närma oss en situation, som kan se lika oöverstigligt blockerad ut som den de befriade israeliterna mötte vid Röda havet. Om detta händer, bör vi komma ihåg Guds ord till Mose: ”Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn, att de draga vidare.” (2 Mos. 14:15) ”Det är vad ni bör minnas”, fortsatte Franz. ”När ni kommer fram mot denna till synes oöverstigliga situation, måste ni fortsätta framåt under ledarskap av den större Mose, Herren Jesus Kristus.”

Eleverna framförde ett musikprogram med titeln ”Bruket av Jehovas gåva musiken”, vilket gav behaglig avkoppling. Det följde upp ämnet musik i bibeln från Jubals tid, stamfadern för dem som hanterar harpa och musikpipa, fram till dess en stor himmelsk kör sjunger den nya sången enligt skildringen i Uppenbarelseboken. — 1 Mos. 4:21; Upp. 14:3.

Syftet med det bibliska dramat ”Förvandla er genom att göra om ert sinne”, som eleverna framförde, var att ge insikt i hur man hindrar moralproblem från att utvecklas. Detta drama avslöjade vår tids lömska moralsnaror genom att omsorgsfullt granska den situation som rådde bland israeliterna på Moabs hedar kort innan de gick in i det utlovade landet. Ett annat drama tog fram karakteristiska situationer under Davids liv som illustrerade behovet av en från hjärtat kommen lojalitet. Huvudtanken i dess tema: ”Jehova beskyddar de lojalas väg”, kom tydligt till uttryck.

Denna examensdag — den 11 mars 1979 — kommer verkligen att vara en länge ihågkommen dag, inte bara av examinanderna, utan av alla de närvarande.

[Bild på sidan 21]

Sextiosjätte klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead

66th Class March 1979

I förteckningen här nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad.

1) A. Del Carlo, E. Lähker, B. Albers, A. Todaro, G. Peay. 2) R. Del Carlo, K. Lähker, V. Scott, D. Rochfort, V. Aaro. 3) D. Todaro, V. Taylor, D. Geringer, L. Graves, W. Geringer. 4) R. Peay, M. Albers, D. Cole, J. Cole, M. Molina. 5) F. Graves, G. Scott, D. Taylor, M. Rochfort, H. Fritz, T. Munz.