Årsberättelse för Finland

Högsta antal förkunnare 9.692 Folkmängd 4.633.741 Proportion 1 på 478

Jehovas vittnens verksamhet under det gångna tjänsteåret har medfört många välsignelser, och många har givit uttryck åt sin stora tacksamhet över den nya boken ”Utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga”. De första 50.000 exemplaren, som trycktes vid expeditionen i Helsingfors, sändes ut inom tre månader. Många bröder har sagt sig tycka att det nu är mycket lättare för Jehovas vittnen att få studera med folk tack vare den nya publikationen. Vi återger här några mycket intressanta erfarenheter som landstjänaren har sänt oss om det arbete som utförts i Finland.

Våra unga vittnen har kunnat avge ett gott vittnesbörd i skolan genom att använda stoff ur Vakttornet eller Vakna! då de hållit tal till klassen eller skrivit uppsatser. En ung syster fick i uppgift att hålla ett tacktal till skolan på alla elevernas vägnar vid en skolavslutning. Hon drog fördel av detta enastående tillfälle. Hon samlade sådant stoff ur tidskrifterna Vakttornet och Vakna! som handlade om betydelsen av utbildning och undervisning och framhöll att man bör ägna den största uppmärksamheten åt att tillägna sig andliga ting, så att man kan stärka sin tro på löftet om den nya paradisiska jorden. Några elever och även några lärare blev rörda, och skolans föreståndare yttrade följande om talet: ”Detta kommer vi utan tvivel att påminna oss också i svåra stunder, ty vi har ett hopp att sträva hän emot.” Han tillade: ”Det här är första gången som jag har hört att vi vid vår skola har ett sådant skönt och mångskiftande syftemål.” Den unga systern skriver: ”Efter talet kom en lärarinna med tårar i ögonen fram till mig och frågade: ’Kan ett sådant underbart löfte om ett paradis vara sanning, och tror du verkligen på det själv?’ Jag försäkrade henne att jag gör det, för det är Guds löfte, och det finns i bibeln. Därefter fick jag ett utmärkt tillfälle att vittna för mina klasskamrater och säga dem mycket mera om Guds stora och underbara löften.”

Ett beslutsamt ställningstagande för sanningen är något mycket betydelsefullt, och det bär även frukt, vilket framgår av följande erfarenhet: ”För en tid sedan fick jag adress på en kvinna från församlingen. Hon hade skrivit till expeditionen efter en bok. Vid mitt första besök hos den här kvinnan började vi omedelbart studera, men jag fick då också veta att hennes man var motståndare. Han hade alltid avvisat Jehovas vittnen, då de kom till deras hem, och detta hade hindrat hustrun att få någon kontakt med vittnena. När han fick veta att hustrun hade börjat studera, blev han våldsamt vred och slet sönder hustruns alla böcker och rev till och med deras gemensamma bibel i småbitar. Hustrun förblev emellertid lugn och sade: ’Om du så skulle riva ned väggarna, är och förblir sanningen.’ Studierna fortsatte sedan hemma hos mig, och mannen fortsatte med sitt motstånd och hotade även mig. Ingen av oss visade något tecken till fruktan, och när mannen lade märke till detta iscensatte han ett självmordsförsök och sade att han gjorde det därför att Jehovas vittnen studerade med hans hustru. Inte ens detta påverkade hustruns önskan att förvärva kunskap, ty studiet fortsatte. Sedan den här kvinnan övervunnit en hel del svårigheter under vintern, blev hon döpt och blev en lovprisare av Jehova. Kort efter dopet var hon tvungen att flytta, men jag fick ett intressant brev från henne, i vilket hon först tackade mig för den hjälp hon hade fått och därpå sade: ’Jag har kunnat prisa Jehovas namn mera här än jag kunde i staden. Jag har kunnat nå målen och till och med överskrida dem. Jag har mitt distrikt och har funnit två ”får”. Jag har lett ett studium med det ena i tre månader och har avtalat om att börja studera med det andra. Dessutom har jag studium med mina barn, och jag tycker att de har gått framåt förunderligt väl. Jag önskar att du skulle ha kunnat se hur lycklig jag var, då jag kunde sätta i gång mitt första studium, och märka vilken glädje jag kände, då jag förstod att jag skulle kunna börja ett till och dessutom ha studium med mina barn! Jag tackar Jehova av hela mitt hjärta.’ Ni förstår säkert hur glad jag blev, när jag träffade henne på konventet och såg att också hennes man hade infunnit sig till det offentliga föredraget.”

Samma slags fasta beslutsamhet och hängivenhet visade en ung mejerska, som blev intresserad av sanningen. ”En ung mejerska flyttade till vår församlings distrikt, och vi fick hennes adress för att söka upp henne. Ett bibelstudium sattes i gång hemma hos den intresserade, och hon gjorde snabba framsteg. Det dröjde inte länge förrän hon började komma till mötena regelbundet och även ta del i tjänsten på fältet tillsammans med den syster, som ledde studiet hemma hos henne. När arbetsgivarna fick veta vilka deras mejerska var tillsammans med och att de studerade bibeln med henne, började de lägga hinder i vägen. De beslöt sig för att skydda henne ’från att bli vilseledd av onda ting’, såsom de sade. Först höll de ett långt tal till henne, i vilket de ’upplyste’ henne och varnade henne för ’det jehovaitiska kätteriet’. Sedan ändrade de mejerskans arbetstider, så att hon alltid skulle vara upptagen av arbete vid de tider då mötena hölls. Men en syster hade tidigare talat med henne om att det skulle kunna gå så, och därför kunde hon handla rätt i den här situationen. Den unga mejerskan sade till sina arbetsgivare: ’Om ni ordnar det så med mitt arbete att jag inte kan vara med vid Jehovas vittnens möten, då kommer jag att anse mig fri att lämna min tjänst här två veckor efter det att det nya arbetsschemat trätt i kraft.’ Att hon tog en sådan fast och avgjord ståndpunkt fick hennes arbetsgivare att snabbt frångå sina krav, och de har till och med höjt hennes lön av fruktan för att de skulle förlora en duktig och ansvarsmedveten arbeterska.”