Frågor från läsekretsen

● Vem var far till den Sela som omnämns i bibeln? Var det Kainam eller Arpaksad? — J. B., Förenta staterna.

Det förefaller som om Arpaksad var Selas far. Den här framställda frågan uppstår emellertid på grund av en skenbar oöverensstämmelse mellan vissa bibelverser. Enligt den hebreiska massoretiska texten anger till exempel 1 Moseboken 10:24 och 1 Krönikeboken 1:18 att Arpaksad var far till Sela. Men när Lukas redogör för Jesu Kristi släkttavla genom hans mor, Maria, säger han, i Lukas 3:35, 36, att Sala (Sela) var ”son av Kainam, som var son av Arfaksad [Arpaksad]”.

När vi begrundar detta, är det av intresse att få veta att namnet Kainam (eller Kainan) inte förekommer i de bevarade hebreiska handskrifterna av bibelns hebreiska skrifter och utelämnas ur alla forntida översättningar och targumer.

Många anser att namnet Kainam inte fanns med i den ursprungliga texten till Lukas’ evangelium. I en fotnot till Lukas 3:36 i Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna, 1950 års upplaga, påpekas det att orden ”son till Kainan [1917: Kainam]” inte finns med i Cambridgehandskriften, som är från 500-talet v.t. Att de utelämnas stämmer överens med den massoretiska texten i 1 Moseboken 10:24; 11:12 och 1 Krönikeboken 1:18. Man har emellertid tänkt sig att namnet Kainam (Kainan) kan utgöra en förvrängning av ordet ”kaldé”. I så fall kan texten i Lukas 3:36 en gång ha haft denna lydelse: ”son till kaldéen Arpaksad” (NW, fotnot).

Att man varit medveten om att båda namnen, Arpaksad och Kainam, kunde vara tillämpliga på en och samma person framgår av en uppgift i boken ”Utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga”. På sidorna 112 och 113 i denna bok återges en tabell benämnd ”Guds Sons jordiska släkttavla såsom Guds ’kvinnas’ Säd”. I den finner man namnet Arpaksad följt av namnet Kainam inom parentes.

● Teckentydning (ett slags spådomskonst) är något som bibeln förbjuder. (5 Mos. 18:10) Hur kan man då förklara det som sägs i 1 Moseboken 44:5, där det antyds att Josef, som ägde Guds ynnest, hade en bägare som han brukade spå med? — A. J., Kongo.

Josef hade hand om Egyptens livsmedelsförråd och var en hög ämbetsman i detta hedniska land. På grund av en svår hungersnöd hade hans bröder färdats den långa vägen från Kanaans land för att i Egypten köpa säd till föda. (1 Mos. 42:1—7) Många år tidigare hade bröderna sålt Josef till slav. Utan att veta om det begärde de nu att få säd av sin egen bror. Josef hade dittills inte velat tala om för dem vem han var. Han var i stället besluten att sätta dem på prov. Vi bör tänka på detta, då vi begrundar orden i 1 Moseboken 44:5.

Josef följde uppenbarligen en viss uppgjord plan, i det han inte framställde sig för dem såsom deras bror, som utövade tro på Jehova Gud, utan nöjde sig med att de betraktade honom som en hög ämbetsman i ett hedniskt land. I överensstämmelse med sitt uppsåt befallde Josef sin hovmästare att fylla brödernas säckar med säd och lägga vars och ens pengar överst i hans säck och att lägga Josefs silverbägare överst i den yngstes säck. (1 Mos. 44:1, 2) Josefs bröder hade inte hunnit så långt, då Josef sade till sin tjänare: ”Stå upp och sätt efter männen; och när du hinner upp dem, så säg till dem: ’Varför haven I lönat gott med ont? Det är ju just den bägaren, som min herre dricker ur och som han plägar spå med. Det är en ond gärning I haven gjort.’” (1 Mos. 44:3—5) Josef, som hade sitt mål för ögonen, förestavade för sin hovmästare vad denne skulle säga. Josef uppmanade honom att beskriva bägaren såsom ”den bägaren, som min herre dricker ur och som han plägar spå med”, kanske för att just denna bägares stora värde skulle framhållas, varigenom det inträffade kom att te sig så mycket allvarligare.

När Josefs bröder kom inför honom, fortfor han att hemlighålla vem han var, då han frågade dem: ”Förstoden I icke, att en man sådan som jag kan spå?” (1 Mos. 44:15) Litet senare, när Josef inte längre kunde betvinga sig, gav han sig till känna för bröderna. — 1 Mos. 45:1—15.

Bägaren var alltså uppenbarligen bara rekvisita, som Josef använde för att hemlighålla vem han egentligen var. Vi kan vara vissa om att Josef såsom en tillbedjare av Jehova inte i verkligheten använde en bägare att spå med, liksom Benjamin i själva verket inte stal någon bägare.