Utdrag ur Jehovas vittnens årsbok för 1967
Årsberättelse för Sverige
Högsta antal förkunnare 10.175 Folkmängd 7.772.506 Proportion 1 på 764
Den mest framträdande händelsen under året i Sverige var riksdagsbeslutet att Jehovas vittnen hädanefter inte skall kallas in till någon värnpliktstjänstgöring. I Sällskapets publikationer har det under det gångna året utförligt redogjorts för detta. Det har sannerligen glatt de unga männens hjärtan i Sverige att de nu kan fortsätta med att predika de goda nyheterna om Guds rike utan avbrott. En annan händelse som var av stort intresse för bröderna var det utomordentligt värdefulla konvent som hölls i Sverige under året och som ingav bröderna stor glädje i hjärtat. Vidare kom också den nya boken, ”Utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga”, ut på svenska, och detta, säger landstjänaren, var den tredje stora tilldragelsen under året. En del förkunnare kunde redan vid konventet berätta om intressanta upplevelser under arbetet med denna nya bok. Expeditionen i Sverige kunde ordna så att en del av de icke-utlämnade distrikten i landets nordligaste del blev bearbetade av grupper av pionjärer med särskilt uppdrag under augusti och september. Det avgavs ånyo ett gott vittnesbörd i Sverige, från dess nordspets till dess sydspets, och bröderna gläder sig över sina tjänsteprivilegier. Vi återger här några detaljer ur landstjänarens rapport.
Det finns många utlänningar som har fått arbete här i landet, och en hel del av dem tillägnar sig sanningen. En av dessa utlänningar har ett kontor som utgör ett riktigt centrum för hans landsmän. En dag talade han med en mycket stridslysten medlem av en flyktingorganisation, som är inriktad på att döda politiska motståndare, och sade honom att den broder, som hade lett ett studium med honom, nu satt i fängelse för sin tros skull, och samtidigt visade han mannen några tidskriftsexemplar på deras eget språk. Mannen skrattade hånfullt men tog med sig två nummer av Vakttornet. När han kom tillbaka två veckor senare, hade han nära nog läst sönder tidskriftsexemplaren. Den här gången fick han en bibel, en bok som han aldrig hade sett förut. Efter ytterligare två veckor kom han tillbaka igen för att tala om att han hade lämnat den underjordiska organisationen; han fick en Paradisbok och flera lösnummer till. Därefter beslöt han att fara tillbaka till sitt hemland och ”sätta i gång Jehovas vittnen” i sin hemby. När man framhöll för honom att han kanske skulle råka i livsfara om han kom dit, svarade han att han inte hyste någon fruktan och tillade att om något vore värt att man gav sitt liv för det, så vore det väl budskapet om Guds rike! Allt detta hände på mindre än två månader. Vi får hoppas att han kommer att få mera undervisning i den exakta kunskapen om sanningen av bröderna i hemlandet.
En tolvårig flicka, med vilken det hållits bibelstudium och som även börjat vara med vid församlingens Vakttornsstudium, var en dag i tur att hålla ett litet tal i skolan. Hon tog med sig Paradisboken och läste ur den och förklarade olika saker undan för undan med hjälp av bilderna. Lärarinnan blev så intresserad att hon bad flickan sätta sig i katedern och berätta mera för dem, fastän det egentligen var dags för nästa lektion, då de skulle ha matematik. Flickan berättade för dem om den studiemetod, som Jehovas vittnen använder, och fick ”beställning” på en Paradisbok.
En broder har ett skrivbord på sin arbetsplats, i vilket han förvarar lösnummer av tidskrifterna och en del exemplar av småskrifterna, som hans arbetskamrater kan läsa när de är hågade (han arbetar skift). Under Vakttornskampanjen lade han också dit prenumerationsblanketter och sade till männen att de som hade lust att prenumerera själva kunde fylla i en blankett och betala honom när de träffades. På det sättet tecknades tretton prenumerationer.