Turkiets högsta domstol friger Jehovas vittnen
GLÄDJEN var stor bland de 23 Jehovas vittnen, som blev frigivna den 14 juni 1985 sedan de suttit ett år i fängelse i Ankara. År 1984 hade de blivit dömda till fängelsestraff, som löpte från fyra till sex år, av Statens säkerhetsdomstol i Ankara. Den rätten hade funnit dem skyldiga till att ha brutit mot artikel 163 i brottsbalken, vilken förbjuder religiös verksamhet som är inriktad på att ”förändra statens sociala, ekonomiska, politiska eller juridiska ordning”. Domstolen tillbakavisade deras ställning som religion. — Se Vakttornet för 1 april 1985.
Domen hade blivit överklagad, och Turkiets högsta domstol hade gått med på att höra saken den 29 maj 1985. Vid den granskningen begärdes det att domen skulle upphävas på de grunderna att Jehovas vittnen verkligen är en religiös grupp och att det inte finns något bevis för det brott de beskylldes för.
Försvarsadvokaten påpekade att vid alla tidigare rättegångsfall i landet hade Jehovas vittnen blivit frikända från just den anklagelsen och att inga juridiska experter som hade granskat Jehovas vittnens verksamhet under de gångna 20 åren någonsin hade funnit någon överträdelse av lagen. Advokaterna påpekade också att domen grundade sig på fördom och oriktiga upplysningar.
Domstolen fäller utslag
Den 19 juni 1985 kom så Högsta domstolens enhälliga utslag. Den upphävde Statens säkerhetsdomstols dom och beordrade omedelbart frigivande av de 23 vittnena. Rätten betonade att enligt Turkiets grundlag har alla religioner samma rätt till gudsdyrkan och till att sprida sina trosuppfattningar, förutsatt att de inte stör statens angelägenheter.
Högsta domstolen påpekade att de anklagade hade blivit fällda ”bara därför att de var ... Jehovas vittnen”. Och det utslaget hade grundat sig på två i religiöst avseende fördomsfulla ”experters” rapporter. Dessa hade hävdat att Jehovas vittnen var ”förkastliga ur religiös enhets och gudsdyrkans synvinkel”. Men Högsta domstolen visade att detta inte alls var något bevis för att vittnenas handlingssätt bröt mot artikel 163.
Domstolen kom fram till att Jehovas vittnen inte hade överskridit den gräns i fråga om religiös frihet som grundlagen garanterar. Domstolen visade därför att ”ett brott mot friheten och ett missbruk av den i ont syfte inte hade visat sig”.
Detta utslag stämmer överens med fakta. Det stämmer också överens med högsta appellationsdomstolens utslag år 1980. Den domstolen konstaterade klart och tydligt att Jehovas vittnens verksamhet inte är omstörtande och inte utgör någon fara för landet. Den förklarade också: ”Om en dag de ting inträffar som de anklagade tror och Guds styre upprättas över världen, kommer dessa händelser inte att kunna förhindras genom att man straffar de anklagade för denna deras tro. Men om deras förväntningar blott är fantasier och tomma trossatser, kan deras tro på intet sätt vara till skada för vår stats sekulära ordning.”
Alla anklagelser, såväl som de upplysningar som gavs av de två i religiöst avseende fördomsfulla ”experterna”, har därför visat sig falska. Den opolitiska och rent religiösa arten av Jehovas vittnens verksamhet har återigen fastställts.
Fullständigt frikännande önskvärt
Även om domstolsutslaget har upphävts, har fallet blivit överfört till Statens säkerhetsdomstol för förnyad granskning. Det är att hoppas att domstolen denna gång kommer att döma i enlighet med fakta och kommer att fullständigt frikänna de åtalade för vad de anklagats för.
Frihetsälskande människor över hela världen kommer att fortsätta att ge akt på sakens utgång. De önskar lägga märke till om Jehovas vittnen får åtnjuta full religionsfrihet. Om detta visar sig vara fallet, då kan det med rätta sägas att Turkiet strävar att leva i enlighet med sitt påstående att det är ett demokratiskt land.