Inblick i nyheterna
Förutsägelser om framtiden
”Framtiden är inte vad den varit!” heter det i en ledare i Compressed Air Magazine. Det hänvisas där till förutsägelser som gjordes från och med 1930-talet till och med 1950-talet. Enligt tidskriften var det så att ”den tidens tänkare praktiskt taget hade en blind tro på regeringar och vetenskap och förutsåg skapandet av en nästan utopisk livsstil före år 2000”. I ledaren heter det att ”de flesta av dessa storslagna syner aldrig på långt när förverkligades”. Varför inte det? Man antog efter andra världskriget att ”alla ... problem ligger bakom oss”, och obestridligen ”gjordes häpnadsväckande teknologiska framsteg”. Men åren efter kriget förde ”gång på gång med sig mänskliga, politiska, miljömässiga och ekonomiska omvälvningar”. Nu, heter det i artikeln, ”är vi förståndigare och anser inte längre regeringar och teknologi vara universalmedlet mot alla samhällssjukdomar”.
Allvarliga bibelforskare har undvikit sådan ”blind tro” på mänskliga landvinningar genom att följa rådet: ”Förlita er inte på furstar, inte på en människoson, han kan inte hjälpa.” (Psalm 146:3) På grundval av bibelns ofelbara profetior förkunnade dessa bibelforskare att förhållandena i vår tid skulle bli värre till dess Gud ingrep och ersatte alla mänskliga styrelseformer med sitt rike. — Daniel 2:44; Matteus 24:6—8, 14.
Fastän Guds tjänare också ställs inför omvälvningarna i samhället omkring dem, hemfaller de inte åt den ”osäkra resignation” som skribenten omnämner. De följer i stället Jesu råd: ”Räta ... upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” — Lukas 21:28.
Fortfarande plats för fler
Jordens befolkning, som nyligen uppskattades till 4,5 milliarder, beräknas ha ökat till 6 milliarder år 2000 och rentav uppgå till 10,5 milliarder år 2110. ”Är 4,5 milliarder människor många? Alltför många? Är 10 milliarder outhärdligt, eller skulle jorden kunna försörja dem alla?” frågar Hans W. Jürgens, som är professor i antropologi och demografi vid Kieluniversitetet i Västtyskland. Han skriver i tidskriften Geo och hävdar att jorden har tillräckligt ”utrymme för många fler milliarder människor”, som skulle kunna leva tämligen bra, om motsvarande förändringar gjordes i fråga om levnadsförhållanden och ekonomiska förhållanden. Nationalismen, säger han, står i vägen. ”Så länge som vi tillåter och till och med främjar nationell egotism — och Förenta nationerna oavsiktligt spelar en katastrofal roll i frågan —, kommer vi knappast att kunna utnyttja jorden till den fulla kapacitet, som i princip är helt och hållet möjlig.”
Man behöver då inte undra på om jorden kan försörja det stora antal människor, som i Guds rätta tid skall komma tillbaka från människosläktets gemensamma grav. (Johannes 5:28, 29; Uppenbarelseboken 20:12, 13) De kommer inte att föras tillbaka till en jord som har delats upp av själviska, nationalistiska intressen, utan till en som är rättfärdig, fredlig och i stånd att tillhandahålla tillräckligt med mat åt alla. — Psalm 72:7, 8, 16.
”Religiös ödemark”
Människor i televisionsdramer ställs inför ”samma problem och dilemmor som vanliga människor, som går gatan fram, ställs inför varje dag”. Så uttrycker sig romanförfattaren Benjamin J. Stein, som skriver under ovanstående rubrik i The Wall Street Journal. ”Men en av de förnämsta beslutsfattande faktorerna saknas i verkligheten fullständigt i televisionen: religionen.” Även om det kan förekomma några spår av religion i filmerna, konstaterar Stein, ”förekommer det praktiskt taget inte någon religion alls på bästa sändningstid över TV-nätet. Närhelst ett problem uppstår, som kräver ett moraliskt omdöme, något som förekommer i nästan varje pjäs, är det svar som kommer grundat på någon intuitiv kunskap om vad som är gott och ont, en väns råd, någon maning som man påminner sig eller, mera troligt, omständigheternas osynliga hand.”
Särskilt föräldrarna bör vara på sin vakt mot ett massmedium, där ”ingen ... någonsin ens talar om religionen som en vägledare i sitt liv”, som Stein påpekar. Unga sinnen tar intryck och har en benägenhet för att ta efter de kändisars handlingar och synpunkter som de betraktar. Det borde sannerligen vara välbetänkt att noggrant övervaka vad de ser på TV. Och ännu viktigare är att föräldrarna övar sina barn att använda bibeln som sin vägvisare. Barnen behöver uppfostras ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. — Efesierna 6:4; Filipperna 4:8.