Inblick i nyheterna
Fossil dårskap
En ledare i New York Times kommenterade för någon tid sedan den fortsatta tävlan bland evolutionister som gäller vem som har funnit det äldsta eller bästa människoliknande fossilet och sade att paleoantropologin är en ”vetenskap som är rik på dramatiska påståenden men fattig på exakt kunskap. Paleoantropologin utnyttjar de noggranna vetenskapsgrenarna anatomi och geologi men ger samtidigt så stort utrymme för gissningar att teorierna om hur människan kom till har en tendens att berätta mer om deras författare än om deras ämne.”
Times framhöll exemplet med ”de engelska anatomer som okritiskt godtog Piltdownfossilen som man fann omkring år 1910” — senare visade sig dessa vara en bluff. För att visa att knappast något har förändrats bland dagens evolutionister citeras boken Missing Links (Felande länkar): ”[Nutida paleoantropologer] är inte mindre benägna än tidigare forskare att klamra sig fast vid oriktiga data som stöder deras förutfattade meningar.” Varför denna brist på vetenskaplig objektivitet? Times föreslår: ”Ett skäl kan vara att somliga teorier attraherar mer materiellt stöd än andra [eller: ”bättre” fossil får bättre finansiering]. ... Upptäckaren av en ny skalle tycks ofta åter rita upp människans familjeträd och ritar in sin upptäckt på mittlinjen som leder till människan och de skallar som alla andra upptäckt på sidolinjer som inte leder någonstans.”
I alla händelser, sade artikeln, ”skulle de flesta av de [fossila] bevisen passa på ett biljardbord”, där vars och ens tolkning blir föremål för plötsliga förändringar.
Kapprustningen kommer in på ett nytt område
Förenta staternas flygvapen har upprättat ett rymdkommando och därigenom visat att militära planerare har vänt blickarna mot yttre rymden som ett möjligt slagfält. Även om satelliter länge har använts för bevakning, är de nya system som planeras annorlunda. ”De är snarare faktiska vapen än hjälpmedel för militära operationer på jorden”, rapporterar Scientific American. ”De ökar risken för att man utsträcker kapprustningen till ett nytt område. ... Försvarsdepartementet har framhållit att Sovjet nu kan manövrera eller styra en mördarsatellit till omkring en kilometer från en målsatellit och där få en granatkarteschfylld stridsspets att explodera.”
När det gäller USA:s rymdvapenprogram sade ovan angivna källa: ”Man arbetar på att få fram antisatellitvapen och hypotetiska laser- och partikelstrålvapen som skulle kunna placeras ut i en omloppsbana kring jorden. ... Den effektivaste motåtgärden mot lasersatelliter är också det mest oroande slaget av rymdkrig, nämligen sprängningen av kärnvapen i rymden.”
Jesus visade i sin profetia om slutet på denna tingens ordning att själva himlarna skulle vara inbegripa. Människor har verkligen invaderat himlen och yttre rymden och rubbat den normala balansen på saker och ting. Allteftersom kapprustningen fortsätter till sitt nya område i yttre rymden, inser tänkande människor mer och mer den allvarliga betydelsen av Jesu profetiska ord: ”Himlarnas krafter skall skakas.” — Matteus 24:29; Lukas 21:25, 26.