Kanarieöarna sjunger Jehovas lov
KAN du föreställa dig en liten ögrupp som vid ett och samma besök ger en bild av planeten Mars, ett paradis och öknen Sahara? Sådana är de spanska Kanarieöarna som ligger alldeles utanför Marockos kust i nordvästra Afrika.
Jehovas vittnen har varit organiserade där sedan år 1958, då det första mötet hölls i staden Las Palmas med sex närvarande. Sanningens vatten har flödat rikligt under de senaste 24 åren, och församlingar har växt upp överallt. Den 8 april 1982 var sammanlagt 4.357 närvarande vid Åminnelsen på dessa öar.
Låt oss ta dig med på en snabb resa genom denna ögrupp och se den skörd som Jehova har gett. — 1 Korintierna 3:6, 7.
Lanzarote — en ö från yttre rymden?
När vårt flygplan tar oss ner mot ön, möter oss en överväldigande syn. Utsträckt inför våra ögon ligger ett panorama av nakna vulkankäglor och sammanstörtade kratrar. Rött, svart och ockra är de mest dominerande färgerna. Vi börjar undra om vi skall landa på vår planet jorden eller på planeten Mars.
Sedan vi landat är det två fakta som slår oss — bristen på träd och terrängens fullständiga nakenhet. Det regnar sällan här, och därför är det ont om vatten. Lantbrukarna kämpar hårt för att öka ut sitt levebröd från den förbrända lavan genom att gräva ut många hundra gropar för att skydda vinstockar. Dessa stockar lyckas emellertid frambringa en utmärkt skörd av vindruvor.
Jehovas vittnen på ön har visat samma uthållighet när det gällt att frambringa skördar av lovprisning av Gud. Ett sådant exempel är Juan Cabrera Medina och hans hustru, Benedicta. De fick sin första kontakt med vittnena i början av 1970-talet. Juan berättar:
”Jag hade alltid varit ivrig katolik, till och med så ivrig att prästen på platsen var en vän till familjen. En dag bad en av mina vänner mig att hjälpa honom att motbevisa vittnena som besökte honom. Jag trodde att det skulle bli lätt, men det första samtalet fick mig på andra tankar. Manuel Sosa, pionjär med särskilt uppdrag, avslöjade taktfullt, med bibeln i handen, min okunnighet. Jag kände inte ens till Guds namn. Resultatet blev att jag började studera bibeln med vittnena.
Några dagar senare kom min ’vän’ prästen för att träffa mig. Han besökte mig under åtta på varandra följande kvällar i ett försök att få mig att sluta studera bibeln. När detta misslyckades, tillgrep han påtryckningar på min arbetsplats. Jag blev hotad med att jag skulle förlora mitt arbete, men allt var fåfängt. Jag stod fast.”
Som en följd av Juans orubbliga ståndpunkt för sanningen är nu fem medlemmar av hans familj vittnen. De är med i församlingen i Arrecife, som år 1982 hade 111 närvarande vid Åminnelsen. För en ö med 50.000 invånare är detta en god skörd.
Fuerteventura, ön som liknar Sahara
Om Lanzarote fick oss att tänka på en annan planet, påminner oss Fuerteventura om en annan kontinent — Afrika och Saharaöknen.
Under de sex senaste åren har Vicente Bueno från Zaragoza i Spanien och hans hustru, Abigail, från Puerto Rico tjänat som pionjärer med särskilt uppdrag på denna ö. Vicente berättar om ett särskilt utmärkande drag för deras missionärsfält:
”På vårt distrikt finns tusentals soldater som utgör den spanska legionen. År 1977 träffade vi Máximo López, en sergeant och musiker i legionen. Han var intresserad av att skaffa sig en bibel och boken Sanningen som leder till evigt liv. Hans hustru var inte alltför gynnsamt inställd, och vid vårt nästa besök förväntade vi att möta svårigheter. Till vår förvåning blev vi inbjudna och hade ett bibliskt samtal som varade till klockan fyra på morgonen.
Som en följd av det bibelstudium vi höll med dem varje vecka bestämde de sig för att bli döpta vid den internationella sammankomsten i Barcelona i augusti 1978. Men det fanns fortfarande ett hinder. Fastän mannen hade begärt sitt avsked från armén, hade han ännu inte hört något därifrån. Men jag gick igenom de förberedande frågorna för dop med dem, ifall brevet om hans avsked skulle komma i tid. Det kom just dagen innan sammankomsten skulle börja! De hann således komma till Barcelona i tid för att bli döpta.
För närvarande har vi en liten församling på 19 förkunnare av de goda nyheterna. Det var en glädje att fira Åminnelsen tillsammans med sammanlagt 69 närvarande. På denna ökenliknande ö har vi nu en stark andlig oas.”
Gran Canaria, en kontinent i miniatyr
Från luften tycks ön Gran Canaria vara uppdelad i två skilda zoner — den fruktbara gröna norra delen med sina många bananplantager och högväxta träd och den torra och förbrända södra delen med oländig terräng som förlorar sig i sanddynerna i Maspalomas. Det är inte att undra på att ön ofta kallas en kontinent i miniatyr.
Predikoarbetet här har något av ett forntida Mellersta Östern i sig, i synnerhet i de avlägsna områdena där människor vanligtvis är gästfria mot främlingar. De kanske inte godtar din religion, men de kommer vänligt att erbjuda dig något uppfriskande.
En dag år 1978 besökte Yajaira Arias, en vänlig och sympatisk syster från Venezuela, ett hus och träffade den tonåriga dottern, Julia Rosa. Julia hade just blivit djupt besviken på församlingsprästen, som inte hade kunnat besvara hennes frågor. Yajairas besök tycktes vara ett svar på hennes böner om hjälp. När Julia hade fått sina frågor besvarade med hjälp av bibeln, väntade hon ivrigt på nästa besök som hade utlovats för att hon skulle få lära sig mer. Hon säger angående detta:
”Jag blev så imponerad av att Yajaira hälsade på mig med värme och vänlighet, eftersom jag var i sådant behov av verklig vänskap. Denna morgon lärde jag mig för första gången att Guds namn är Jehova. Vilken överraskning för mig, eftersom jag många gånger hade bett: ’Må ditt namn bli helgat’! Från och med då började jag studera bibeln noggrant med hjälp av boken Sanningen som leder till evigt liv. I maj 1979 blev jag döpt som en symbol av mitt överlämnande åt Jehova. Mitt sökande efter den sanne Guden hade blivit belönat.”
År 1970, då Jehovas vittnens arbete blev lagligt erkänt i Spanien, fanns det omkring 175 vittnen som predikade på Gran Canaria. Nu har det ökat till 839 vittnen i 14 församlingar.
Teneriffa, paradisön
När vi flyger in för att landa på flygplatsen i Reina Sofia, fångas vår blick av det imponerande höga berget Pico de Teyde med sitt vita vulkaniska huvud som sticker upp genom molnen. Med sina 3.717 meter är det Spaniens högsta topp.
På norra kusten av Teneriffa, bortom Orotavas grönskande bananplantager, ligger staden Icod de los Vinos. José Ramírez och hans hustru, Antonia, har förkunnat i dessa områden under åtskilliga år. Han säger följande om reaktionen på vittnenas predikoarbete bland öns invånare:
”Dessa människor är för det mesta vänliga och fridsamma, men de kan, om prästerna sår ut hat mot oss, ibland orsaka oss svårigheter. För några år sedan predikade vi från hus till hus i området San Pedro Daute. Vi träffade Ester Alonso, som visade intresse för bibeln. Så småningom började hennes man också studera bibeln. Detta framkallade ännu värre motstånd från deras familj och vänner. Grannar som alltid hade försett dem med vatten vägrade nu att göra det. Detta betydde att Ester måste gå till den allmänna vattenreservoaren för att tvätta.
En dag måste hon lämna tvätten för en stund, och när hon återvände fann hon att någon med avsikt hade smutsat ner den. Varför denna okristna inställning? Därför att prästen på platsen hade delat ut broschyrer mot vittnena och hade kritiserat dem i sina predikningar.
Men Ester lät sig inte så lätt slås ner. Hon fortsatte att kämpa modigt för den sanna gudsdyrkan. Fem personer har nu blivit döpta i detta lilla område, och många släktingar studerar också bibeln.”
I huvudstaden Santa Cruz finns det nu fyra församlingar. Ön har sammanlagt 774 verksamma vittnen i 15 församlingar.
La Gomera, La Palma och Hierro — utposter för sanningen
Columbus använde La Gomera som sin sista anhalt för att få förråd innan han begav sig i väg över Atlanten till okända stränder. Första gången som Jehovas vittnen kom till denna bergiga ö var år 1972, då Gary Nelson från Förenta staterna och Hasse Stenberg från Sverige anlände hit. De försökte snabbt få ett billigt logi och förklarade för familjen att de var missionärer.
”Vad då för slags missionärer?” frågade man.
”Jehovas vittnen.”
Då gick en av döttrarna in i huset och återvände med åtskilliga av Sällskapet Vakttornets publikationer. ”Vi har dessa, men vi förstår dem inte. Kan ni hjälpa oss?” Gary och Hasse behövde inte få en andra inbjudan! Gary gifte sig så småningom med denna dotter, och de är båda i heltidstjänsten på Teneriffa.
La Palma, la isla bonita, den vackra ön, har rikligt med vatten. Överallt får man intryck av att det är ett bergigt men fruktbart och grönskande paradis. Det finns två församlingar av Jehovas vittnen här, den ena på västkusten i Los Llanos de Aridane och den andra österut i Santa Cruz de la Palma. Ön har en befolkning på sammanlagt 66.000 invånare. Vid Åminnelsen 1982 var 113 närvarande.
Vår sista destination är Hierro, den västligaste av öarna. Under århundraden ansåg sjöfarare att ön var världens yttersta kant. På grund av brist på vatten kan ön livnära bara omkring 7.000 människor, som är avskilda från den moderna civilisationens problem. År 1973 satte Gary och Hasse, som tidigare nämnts, som de första vittnena sin fot på denna ö. Predikoarbetet tas nu hand om av den 70 år gamle Trinidad Vidal, som flyttade dit från Malaga i Spanien för fyra år sedan.
Ifall du undrar så kallas öarna Kanarieöarna inte efter vilda kanariefåglar, utan efter vildhundar som fanns där för 2.000 år sedan. Plinius den äldre skrev således att ”de kallades Canaria [av latin: canis, hund] på grund av den mängd storväxta hundar som fanns där”. Men oavsett om det är hundar eller fåglar, sjunger Jehovas vittnen överallt på Kanarieöarna Jehovas lov genom att nitiskt förkunna Guds rike genom Kristus. — Matteus 6:9; 24:14.
[Karta på sidan 13]
(För formaterad text, se publikationen)
Spanien
Afrika
ATLANTEN
[Karta]
Kanarieöarna