Förkunnandet av Riket i en viss del av Panama

VAD skulle du vara villig att uthärda för att tjäna Gud? Skulle du kunna tänka dig att vandra genom en djungel? Vad anser du om att ställas inför möjligheten att träffa på vilda djur? Skulle du vara villig att trotsa havet?

Min hustru och jag inbjuder dig att komma med oss för att besöka några av Jehovas vittnens församlingar i en viss del av Panama. Sedan kan du själv se vad kristna i detta land i Centralamerika gör för att tjäna sin Gud, Jehova.

I Cayo Paloma och Tobobe

Våra första besök är i provinsen Bocas del Toro som ligger vid Karibiska havet. Här bor guaymíindianer, ett kort, mörkt och kraftigt byggt folk med rakt, svart hår. I Cayo Paloma och i den närliggande församlingen Tobobe försiggår det mesta av predikandet om Riket på guaymí, fastän det också är nödvändigt att förkunna på spanska och även på engelska. En av våra guaymíbröder som heter Ignacio talar alla tre språken. Han och hans hustru, Virgilia, har tre barn, men de kan ändå vara pionjärer med särskilt uppdrag, heltidsförkunnare av de goda nyheterna.

För att nå människor i predikoarbetet i detta område måste vi gå längs vackra stränder och över berg och branta klippor. Andra områden når man med hjälp av havet. Så Ignacio reser till dessa områden med sin motordrivna cayuco (en kanot gjord av en urholkad trädstam). Eftersom det är sed här att människor går barfota, är det ofta bara min fru och jag som har skor på. Men vi lärde oss snart hur praktiskt det är att gå längs stranden utan skor.

När vi anländer till vårt första hus på distriktet, lägger vi märke till att det inte finns någon dörr som man kan knacka på. De flesta hus har en öppen ingång, och en del av dem har få om alls några väggar. Detta är praktiskt i det varma tropiska klimatet. Husen, som är gjorda av bambu och har tak av palmblad, byggs på pålar. En stock försedd med urholkade hack tjänstgör som stege för att man skall komma in i huset. Besökarna går vanligtvis rakt in och sätter sig på golvet eller på en bänk, innan de hälsar på dem som bor i huset. Sedan lyssnar i allmänhet alla de närvarande med artig uppmärksamhet på det vittnesbörd som avges. Eftersom det är ett jordbrukssamhälle, får de som inte har kontanter ofta lämna några jordbruksprodukter i utbyte mot vår bibliska litteratur.

Ett annat pionjärpar här är Natanael och Oliva. De färdas regelbundet från Cayo Paloma till sitt distrikt i Buena Vista, en liten kustby vid Chiriquílagunen. Det är ett verkligt äventyr för min hustru och mig att vara med dem i deras predikoarbete. Vi går tvärs över halvön genom att fotvandra i omkring tre timmar genom tät, mörk djungel som är fylld av ljudet från tropiska fåglar. Vi måste använda stövlar därför att marken är gyttjig och det finns ormar där. Det är också nödvändigt att ta med sig en machete (en stor kniv) som kan användas vid behov. Ibland måste vi kämpa mot bålgetingar och andra insekter. Många vattendrag måste vi gå över genom att använda ”broar” av nerfallna stockar. Natanael och Oliva bär de nödvändiga sakerna i en chacara, en löst vävd handgjord väska. Han bär den över axeln, men hon har bärremmen över pannan och bär på så sätt väskan på ryggen.

Efter en lång promenad kommer vi till en ganska lugn grön flod. Vi färdas med cayuco en halv timme nedåt floden. Först färdas vi genom grunt vatten i skuggan av mycket stora mossbeklädda träd. Sedan vidgar floden sig, och vi kommer till havet. I Buena Vista har Natanael ett hus på en kulle nära stranden. Detta hus tjänar som Rikets sal för vännerna på platsen, där mellan fyrtio och femtio personer träffas regelbundet. Även på denna mycket avlägsna plats har våra kristna bröder som tar del i mötesprogrammet kavaj och slips på sig. Mötena hålls delvis på spanska och delvis på guaymí.

I Chiriquí

För att komma till Chiriquíprovinsen från Buena Vista är det nödvändigt att färdas omkring fem timmar med cayuco över vatten med massor av hajar. Sedan åker man en timme med tåg och därefter en halvtimme i ett litet flygplan över en bergskedja till området vid Stilla havet.

Högt uppe i ett kyligt bergspass ligger den pittoreska staden Boquete. I den lilla församlingen på platsen finns en kristen syster som helt visst är ett fint exempel på uthärdande. Trots att hennes man inte är ett Jehovas vittne, besöker hon regelbundet mötena på söndagarna. Hon kommer vanligtvis tillsammans med sina fem barn, även om hon inte alltid kan ha dem med sig. Hon bor högt uppe i bergen, och för att komma till mötena måste hon gå, inte bara några minuter eller en halvtimme, utan nästan tre timmar! Hon och hennes barn kommer ofta hem efter mörkrets inbrott, och de har då gått uppför hela vägen i ett område där det finns ormar och ibland pumor. Men hon gör det varje gång med glädje för att åtnjuta den andliga nyttan av mötena. — Hebréerna 10:24, 25.

I en annan del av Chiriquí som kallas Bijagual utför man ibland predikoarbetet från hus till hus genom att ta sig fram på hästrygg. Om man däremot fotvandrar under den regniga årstiden, måste man traska i gyttja och hoppa över vattenpölar, medan man under den torra årstiden vandrar genom puderfint damm. Trots sådana förhållanden har predikoarbetet här också sina välsignelser.

Detta är ett område där man odlar tobak, men sedan människor har lärt känna sanningen i Guds ord har många slutat att odla tobak, som förut var deras enda födkrok. (2 Korintierna 7:1) Det var så för en viss Baltazar. Efter det att han under en lång tid inte hade kunnat bestämma sig slutade han odla tobak och legaliserade sitt äktenskap och blev döpt tillsammans med sin hustru. Efter första säsongen sedan han odlat andra växter sade han att han hade det till och med bättre ekonomiskt än förut.

På havet

Min hustru och jag skulle vilja presentera dig för Luís och Gumercinda och deras tre barn, som är med i en församling vid Stilla havet. I januari 1974 hyrde en pionjär med särskilt uppdrag som hette Antonino ett hus av Luís i Horconcitos och gjorde det genom hans far. Eftersom Luís hade en liten lantgård på en ö, kom han inte in till staden förrän fyra eller fem månader senare. Antonino började då vittna för honom. När Luís återvände till ön, började han läsa den bibliska litteratur som han skaffat sig och talade med andra om vad han hade lärt. Så småningom studerade han och Gumercinda tillsammans, och varje gång de återvände till staden ställde de många frågor till Antonino. Trots mycket motstånd och hån från familj och vänner uttryckte de sin önskan att bli döpta.

Deras dop ägde rum vid en kretssammankomst i februari 1975. När det var tid för sammankomsten, gick hela familjen ombord på en liten båt och lämnade ön på torsdagen klockan två på natten. Men i februari kan havet vara ganska stormigt. Så de måste återvända och vänta. Klockan 11 hade vinden och havet lugnat sig, och man kunde ge sig i väg igen. Klockan 14, när man nästan befann sig mitt i viken, började havet bli stormigt igen, och den lilla båten for omkring och vågorna slog över båten. Eftersom kusten inte var långt borta, rodde de båten till en skyddande plats bakom några mycket stora klippor. Omkring klockan 23 den kvällen lugnade vinden ner sig något, och de kunde nå Horconcitos klockan 5 på fredagsmorgonen. Fastän de var brända av solen och trötta tog de en buss till sammankomstplatsen nästa dag, och de var lyckliga över att kunna undergå vattendopet på söndagen.

Har Jehova välsignat dem för sådana ansträngningar? Ja, det har han sannerligen. Luís är nu biträdande tjänare i församlingen. Och han har kunnat hjälpa en av sina bröder att göra framsteg och överlämna sig och bli döpt.

I Camarón

I Camarón, som är beläget i provinsen Chiriquí, finns det en församling av nästan enbart guaymíindianer. För att kunna besöka dem måste vi först färdas med bil så långt vi kan, omkring en halv timme från den stora landsvägen. Där möter oss bröderna med hästar. Sedan vi har tagit oss över en flod, rider vi upp i bergen. Omkring två timmar senare kommer vi till ett hus som tillhör några av våra vänner. Vi får ha ett litet hus för oss själva under vårt besök. Efter en härlig måltid och ett bad i ett vattendrag vilar vi oss till mötet nästa morgon. Från den här platsen är det en vandring på omkring en timme och en kvart uppför till Rikets sal i Camarón. Också de andra vännerna har långa sträckor att gå för att komma dit. Man lägger märke till att Rikets sal har plåttak men inte några väggar. Det finns emellertid en årstext som är hämtad från bibeln och en batteridriven grammofon för Rikets sånger.

Efter mötet går vi till närmaste distrikt för att förkunna. Det är bara tjugofem minuters gångväg dit. Det tar inte lång tid att besöka de få hus som finns där. Var ligger vårt nästa distrikt? Ytterligare omkring en timmes vandring längre bort!

I Tolé

Tycker du ibland att distriktet där du predikar är svårt att bearbeta? Då inbjuder min hustru och jag dig att ta del med oss i att predika de goda nyheterna i Tolé. Vi lämnar Pan-American Highway och kommer in i en bergig terräng. Snart anländer vi till staden Tolé, där Rikets sal är belägen vid huvudvägen. Det har ofta hänt att katolska nunnor följt efter vittnena och lagt beslag på den bibliska litteratur som vittnena lämnat till de människor de träffat. Men trots detta har åtskilliga uppriktiga människor tagit emot bibelns sanning.

Det finns ett äldre vittne som vi skulle vilja att du träffade. Han blev intresserad för många år sedan därför att ett vittne som ägde en affär inte hade tobak att sälja. Han uppskattade de kristna mötena, och för att komma dit måste han rida på hästryggen sex timmar. Han insåg att det skulle vara bättre om han flyttade närmare Rikets sal. Nu bor han bara fyra timmars väg därifrån! På sin väg till mötena rider han över en flod tre gånger. Gör han detta varje gång? Ja, han har gjort det nu i över tio år!

Min hustru och jag har glatt oss över att kunna ge dig en uppfattning om hur det är att besöka församlingar och ta del i predikoarbetet i en viss del av Panama. — Från en av våra läsare.

[Karta på sidan 29]

(För formaterad text, se publikationen)

Panama

Cayo Paloma

Buena Vista

Tobobe

Chiriqui lagunen

Bocas del Toro

Boquete

Bijagual

Chiriquí

Horconcitos

Camarón

Tolé

Boca Brava

Stilla havet

Karibiska havet

[Bild på sidan 28]

På väg till vårt distrikt för att predika

[Bild på sidan 30]

Rikets sal i Camarón