Den första lögnen — följderna av den avlägsnas

DET var inte alla som följde Satan eller godtog hans religiösa förändringar. Abraham, till exempel, fortsatte att tillbedja den sanne Guden. Han trodde att liv ytterst berodde på lydnad för Gud. Jehova välsignade honom därför och sade: ”I din säd skola alla folk på jorden välsigna sig.” (1 Moseboken 22:18) Vad betydde detta? Det betydde helt enkelt att ”säden”, som utlovats för länge sedan i Eden, skulle framträda bland Abrahams barn. — Galaterna 3:16.

Andra detaljer om ”säden” uppenbarades senare för trogna människor. Han skulle födas i Juda stam och vara en avkomling av kung David. Han skulle födas av en jungfru i staden Betlehem. (1 Moseboken 49:10; 2 Samuelsboken 7:16; Jesaja 7:14; Mika 5:2) När den fastställda tiden kom, föddes den utlovade ”säden” på exakt rätt plats och i den exakt rätta familjen. ”Säden” visade sig vara Jesus, som senare kallades Kristus. — Lukas 2:8—11.

Vid Jesu födelse befann sig Satans värld i djupt religiöst mörker. Under Roms styre, det mäktigaste väldet fram till den tiden, blomstrade många olika slag av babylonisk religion. Många av den trogne Abrahams avkomlingar, israeliterna, hade avvikit från den sanna tillbedjan. Deras religiösa ledare var egenrättfärdiga och stolta. Några hade dukat under för babyloniska läror. Enligt den judiske historikern Josefos trodde fariséerna (en framträdande religiös sekt) att ”själarna har en odödlig livskraft i sig” och ”att onda människors själar skall lida evigt straff”.

Jesus kunde återföra många till den rena tillbedjan. Han lärde sina efterföljare att ”inte ... [vara] någon del” av Satans tingens ordning, varken av det religiösa eller det politiska systemet. (Johannes 15:19) Han botade sjuka, uppväckte döda och visade stor barmhärtighet mot de ödmjuka. Dessa människor älskade Jesus, men många av prästerna hatade honom därför att han avslöjade deras förtryckande sätt och falska läror. De fick honom slutligen dödad.

Jesu död måste ha förefallit som en triumf för Satan, men i så fall var det en kortlivad triumf. Gud uppväckte snart Jesus från de döda till liv i andevärlden. Och genom Jesu död och uppståndelse tog Gud ett stort steg mot att avlägsna de värsta följderna av Satans lögn. Han gjorde det möjligt för de människor som så önskade att följa sanningens väg och vinna tillbaka det liv som Adam genom sin olydnad hade förlorat. ”Alldeles som alla dör i Adam”, sade aposteln Paulus, ”så skall också alla göras levande i den Smorde.” — 1 Korintierna 15:22—26.

Kristendomen och avfallet

Det var nu möjligt för människan att vinna frälsning från synd och död. Paradiset skulle återställas genom Guds rike, vars härskare den uppståndne Jesus Kristus skulle bli. Somliga människor skulle till och med få privilegiet att tillsammans med Kristus härska i detta rike. Detta dynamiska budskap, som förkunnades i det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, rörde många människors hjärtan. En församling av Kristi efterföljare — senare kallade kristna — bildades i Jerusalem, och den växte snabbt till många tusen.

Satan gick vredgat till anfall. Snart blev kristna i Jerusalem dödade på grund av sin tro. Förföljelsen drev många bort från staden, men de förde med sig de ”goda nyheterna”. Samariter och sedan hedningar blev döpta som kristna. Inom några få årtionden hade budskapet spridit sig ut över den då kända världen. Detta var händelserika tider! — Apostlagärningarna 17:6; Kolosserna 1:23.

I den sadistiske kejsar Neros dagar släppte det romerska väldet slutligen lös sin makt mot kristendomen. De brinnande kropparna av kristna tjänade som facklor vid romerska fester, och på arenorna anfölls de kristna av vilda djur. Men trots detta fortsatte kristendomen att sprida sig. Satan hade emellertid andra metoder.

Fördärv sprider sig inom församlingen

Aposteln Paulus hade varnat de kristna i Kolosse och sagt: ”Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner.” (Kolosserna 2:8, 1981 års sv. övers.) Han hade också sagt till de äldste i Efesus: ”Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er och skall inte behandla hjorden skonsamt, och mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” (Apostlagärningarna 20:29, 30) Hans varning började nu gå i uppfyllelse. Det var bedrägliga element som började nästla sig in i församlingarna, och med skickliga, skenbart riktiga argument började de sakta undergräva många medlemmars nitälskan.

Efter några få århundraden hade en populariserad variant av kristendomen utvecklats som var grundligt fördärvad av obibliska läror. Den babyloniska läran om själens odödlighet blev fast förankrad. Man tillbad en treenig gud, liknande de triader av gudar som man en gång tillbad i Babylon, och började lära ut sådana läror som helvetesläran och senare läran om skärselden. Böner frambars till ”Guds moder”. I den romerske kejsar Konstantins dagar blev denna avfälliga form av kristendom, som inte fortsatte att hålla sig avskild från världen, det romerska väldets statsreligion.

Jesus hade profeterat att efter apostlarnas död skulle en säd av falsk kristendom komma in i världen, och falska och sanna kristna skulle finnas sida vid sida ända fram till ”skördetiden”. (Matteus 13:24—30, 36—43) Detta var också vad som hände. Allteftersom den falska kristendomen blev starkare, vände den sig hätskt mot dem som inte följde samma väg. Somliga som bekände sig vara kristna blev brända levande för sin tro, men denna gång upplyste deras brinnande kroppar de munkars och prästers ansikten som såg på.

Under århundraden har bibelns ljus skinit endast svagt och oklart. Guds ord blev gömt i latinet, ett döende språk, och de som översatte bibeln till folkets språk blev skoningslöst förföljda. Men bibeln överlevde, och så gjorde den sanna kristendomen, alldeles som Jesus hade förutsagt. Både bibeln och kristendomen lever fortfarande kvar i dag.

Paradiset återupprättat

Den lögn som uttalades för tusentals år sedan i Edens lustgård blev verkligen olycksbringande för den mänskliga familjen. Den ledde till outsägligt lidande. Men lyckligtvis behöver inte mänskligheten uthärda dess dåliga följder så mycket längre.

”Säden” som skulle omintetgöra Satan och hans planer framträdde i Jesu person. Jesus blev efter sin död upprest till andligt liv och for upp till himmelen och ”väntar från den tiden tills hans fiender blir lagda som en pall för hans fötter”. (Hebréerna 10:13) Det finns bevis för att denna tidsperiod av väntan nu är över. Profetiorna och bibelns kronologi pekar på året 1914 som den tid då Jesus kom i sin härlighet för att regera som himmelsk kung. — Se Matteus 24, 25; Markus 13; Lukas 21.

Detta betyder att Satan, upphovsmannen till lögnen, bara har en kort tid kvar. (Uppenbarelseboken 12:12) De världsomfattande krampryckningarna, som mänskligheten har erfarit sedan 1914, är bevis för hans stora vrede över detta faktum. Han kommer snart, tillsammans med de förtryckande politiska och religiösa systemen som utvecklats från hans lögn, att bli tillintetgjord för evigt. — Daniel 2:44; Uppenbarelseboken 18:4—8.

Vilken befrielse det kommer att bli för mänskligheten! Guds ursprungliga lustgård av frid, skönhet och lycka kommer slutligen att återställas, och paradiset kommer att utvidgas till hela jorden. (Uppenbarelseboken 21:3, 4) Skulle du tycka om att få uppleva detta? Guds vilja är ”att alla slags människor skall bli frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Timoteus 2:4) Varför inte utnyttja Jehova Guds omtanke som också gäller dig? Fly från Satans lögner och sök sanningen från Guds ord, bibeln. Då kommer du att få bevittna hur de tragiska följderna av denna demoniska första lögn slutligen och fullständigt kommer att avlägsnas.