Inblick i nyheterna
Bara ett naturfenomen?
● Egyptologen dr Hans Goedicke vid Johns Hopkins University i USA har lagt fram en ny teori om den bibliska skildringen av händelserna vid Röda havet. Han hävdar att judarnas uttåg ur Egypten inträffade år 1477 f.v.t. och sammanföll med ett vulkanutbrott på ön Thera, som ligger omkring 110 kilometer norr om Kreta. Han menar att detta utbrott kan ha orsakat en flodvåg som dränkte de förföljande egyptiska styrkorna.
Men Goedickes redogörelse skiljer sig avsevärt från bibeln, vilket påpekades i ett brev från en professor i vattenbyggnadsteknik vid Columbia University i New York till redaktören för New York Times. I brevet hette det: ”I Andra Moseboken (14:21) heter det att ’HERREN [drev] undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten, och han gjorde så havet till torrt land’. Havet vände tillbaka på grund av att vinden avtog — ett välkänt fenomen i grunda hav. ... Eftersom havet vänder tillbaka så snart som vinden upphör, återvänder det mycket snabbt ’till sin vanliga plats’, som det heter i Andra Moseboken (14:27). Bibeln är lika klar på den här punkten som en modern lärobok.” Vare sig detta exakt beskriver vad som hände eller inte, kan vi vara förvissade om att det som inträffade vid det här tillfället var ett gudomligt ingripande och inte blott och bart något slag av naturfenomen. — 2 Mos. 15:8—10, 19.
I Guds namn
● ”Världen tycks ha blivit galen, och djup religiös övertygelse, som borde förena människor i kärlek, tycks ofta vara en del av galenskapen och mördandet”, förklarade Förenta staternas förre president, Jimmy Carter, i ett tal till en religiös grupp. Kolumnisten Mike Royko, som skriver i New York Post, är också bekymrad över att religionen är så djupt engagerad i våld. Hans artikel med titeln ”Våld i Guds namn” är skriven i form av ett brev till Gud. Royko skriver till att börja med om konflikten mellan protestanter och katoliker i Nordirland: ”I sin stora kärlek till dig skjuter de på varandra, bombar de varandra, sätter de eld på varandra, dödar de små barn, förbipasserande, poliser, soldater och äldre damer, och en del begår nu självmord genom att hungerstrejka.”
Efter att ha riktat uppmärksamheten på andra konflikter mellan strängt religiösa grupper i Mellanöstern konstaterar han slutligen att ”någon sköt på påven. ... I förbigående sagt en mycket fridsam och fredlig man, även om hans efterföljare har blivit kända för att utgjuta några millioner liter blod när de blir ursinniga.”
I uppenbar överensstämmelse med den här kolumnistens åsikter förklarade nyligen den brittiske kardinalen Hume, katolsk ärkebiskop i England, följande: ”När jag ser mig omkring i världen i våra dagar och finner nation mot nation, klass mot klass, ras mot ras och kristen mot kristen och lägger märke till den växande kontrasten mellan vad Kristus undervisade oss om hur vi skulle vara och det sätt på vilket vi lever, inser jag att den nutida världen måste gå tillbaka till de första principerna.” När aktade kyrkomedlemmar gör våld på sådana principer, visar de att de inte är verkliga tjänare åt Gud, utan att de i stället har låtit sig luras av hans fiende, Satan. — Joh. 13:34, 35; 2 Kor. 11:14, 15.
Sju tusen förolämpningar
● Till den nya engelska bibelöversättningen New International Version (NIV) har man nyligen utgett en konkordans, The NIV Complete Concordance. I förordet till konkordansen framhålls det att i New International Version, liksom i ett antal andra översättningar, ”har man översatt det rätta namnet på Gud, ’Jahve’, med ’HERRE’”, som skrivs helt med versaler. Det hebreiska ordet för herre, ”Adonaj”, har man också översatt med ”Herre”, men det skrivs med gemena bokstäver efter begynnelsebokstaven. De ställen på vilka dessa två ord förekommer räknas upp var för sig i konkordansen.
Det är av intresse att beteckningen ”Herre” (”Adonaj”) förekommer mindre än 1.000 gånger i NIV, medan benämningen ”HERRE” (”Jahve”) återfinns mer än 6.800 gånger. Om man medger att ”Jahve” är det ”rätta namnet på Gud”, är det sannerligen en svår hädelse, ett ”förolämpande av ... Gud” (Webster’s New Collegiate Dictionary), att nästan 7.000 gånger i hans egen bok ersätta detta namn med den opersonliga benämningen ”HERRE”. Skulle du inte känna dig förolämpad, om de flesta av dina påstådda vänner vägrade att använda ditt egennamn och i stället tilltalade dig enbart som ”man”, ”kvinna”, ”pojke” eller ”flicka”? — Ps. 83:17—19.