Sanningens välkomna regn i Botswana

”GOROGA ka pula” — ”Välkommen med regnet.” Denna traditionella välkomsthälsning i Botswana är mycket passande och uttrycker ofta djupa känslor, för detta är ett hett, dammigt och halvt förbränt land, där regn betyder så mycket för allt liv. På liknande sätt välkomnar rättfärdigt sinnade människor i Botswana den andliga sanningens vederkvickande regn från Guds ord, bibeln.

Botswana, som tidigare var känt som Bechuanaland (då under brittiskt styre), ligger i hjärtat av södra Afrika, mellan Sydafrika, Zimbabwe och Namibia (Sydvästafrika).

Inom bara några dagar efter ett störtregn har de flesta floderna torkat ut igen. Men i många fall kan man under flera månader efter det att floden sinat erhålla vatten genom att gräva hål i sanden på den torra flodbädden. Inte ens Okavangofloden, som för med sig stora mängder vatten från Angola i norr, når fram till havet. Den bildar ett delta som omfattar ett mycket stort område, kallat Okavangokärren, där det finns en stor variation av vilda djur, däribland elefanter och lejon. Floden rinner slutligen ut i Makarikariträsket.

Utan tvivel är klimatet huvudorsaken till att befolkningen i Botswana (718.000) är mycket liten i jämförelse med landets storlek, 575.000 kvadratkilometer. Det betyder att Botswana är mer än dubbelt så stort som Storbritannien.

I Botswana har man under många år åtnjutit relativt stabila och fridfulla förhållanden. Tills helt nyligen var Botswana ett av de få länder i världen som inte hade någon armé. De två officiella språken är engelska och setswana.a Det är mycket betecknande att den grundläggande myntenheten kallas pula, som betyder ”regn”!

MAN ÖVERVINNER MOTSTÅND

År 1932 besökte två Jehovas vittnen Botswana och placerade 1.700 publikationer, som innehöll budskapet om Guds rike. Detta var den första lilla skuren av andlig sanning i det här landet. Men vid den tiden fanns det ingen som kunde fortsätta med planterings- och vattningsarbetet. (1 Kor. 3:5—9) Dessutom uppstod det ett allvarligt problem. På grund av krigshysterin blev år 1941 Jehovas vittnens litteratur förbjuden i det här landet, som då var en brittisk koloni. Vidare hade en tidigare hövding bestämt att endast tre religiösa grupper fick förekomma, nämligen romersk-katolska kyrkan, Londonmissionssällskapet och sjundedagsadventisterna.

Likväl sipprade sanningens vatten in. Under 1940- och 1950-talet fick en del män från Botswana arbete i Sydafrika, där de lärde känna sanningen, och när de återvände hem, förkunnade de budskapet om Riket för sina familjer och grannar.

Det dröjde inte länge förrän dessa nya vittnen blev utsatta för glödande förföljelse. Hövdingar pryglade en del av dem och anklagade dem för att införa en ny religion i landet. En besökande tillsyningsman, Joshua Thongoana, blev arresterad två gånger och uppmanad att lämna landet. Vid det andra tillfället blev han förd inför den lokala afrikanska domstolen. En präst inom Londonmissionssällskapet var närvarande. Hans kyrka hade monopol på religionen i området, och han var uppenbarligen besluten att den skulle behålla det. Men i diskussionen kunde Thongoana förklara sitt arbete och det från bibeln hämtade budskapet om Riket på ett sådant utmärkt sätt att hövdingen avskrev målet.

Ända tills förbudet upphävdes år 1959 blev många Jehovas vittnen arresterade. Men med Jehovas hjälp stod de fasta.

ATT SLITA SIG LOSS FRÅN ORÄTTA SEDVÄNJOR

I de flesta delar av Afrika förekommer det många lokala seder och bruk, som är grundade på vidskepelse och trolldom och som följaktligen är misshagliga för den allsmäktige Guden. När en afrikan till exempel blir sjuk, konsulterar han vanligen en medicinman, som ”kastar de magiska benen” och sedan talar om för sin patient vad han anser vara orsaken till och botemedlet mot sjukdomen. En vanlig uppfattning är att förfädernas ”andar” är med i bilden och att man måste blidka dem. Man sätter ut djurhorn på hyddornas tak för att få skydd mot ”andarna”. År 1961 gjordes en målmedveten ansträngning att hjälpa vittnena i detta land att slita sig loss från dessa djupt rotade traditioner.

Tänk på fallet med en ung syster, som fick ett meddelande från sin familj om att hon genast skulle bege sig till sin hemby. Det hade inte inträffat något olycksfall, utan hon fann i stället att familjemedlemmarna gjorde förberedelser för att ”välsigna” ett nytt hus förmedelst trolldom. För att utföra denna hedniska ceremoni krävdes det att varje familjemedlem gav blod. Systern vägrade. Hon blev slagen och inlåst i en hydda. Följande natt blev hon tvingad att tillbringa ute i kylan. Men tidigt nästa morgon, före soluppgången, begav hon sig tyst i väg till huvudvägen, där hon fick skjuts tillbaka till staden. Den här systern är mycket glad över att hon inte längre är slav under falsk tillbedjan, och hon är mycket nitisk i fråga om att predika om Guds rike. Hon hjälper också till med att översätta biblisk litteratur till setswana.

En publikation som har hjälpt många nya i Botswana att frigöra sig från demonism är broschyren Osynliga andar — kan de hjälpa oss eller kan de skada oss? Ett ungt par var medlemmar i en kyrka, där de var tvungna att bära religiösa kläder, knyta snören och band om kroppen som ”skydd” och använda ”heligt vatten”. Men de fann att dessa sedvänjor orsakade att de drömde onda drömmar och kom under demoners inflytande. Efter att ha studerat endast två gånger i broschyren Osynliga andar, förstörde de alla dessa spiritistiska föremål och började vara närvarande vid Jehovas vittnens kristna möten. De har gjort snabba framsteg och tar nu del i att predika de ”goda nyheterna” för andra.

ATT ÖVA OCH UNDERVISA UNGDOMAR

I våra dagar är barnuppfostran på många håll förenad med stora problem. I Botswana har en del av Jehovas vittnens barn gett efter för omoraliskhet eller materiella njutningar i den här gamla tingens ordning. Men man har gjort en verklig ansträngning att hjälpa både föräldrar och ungdomar att göra framsteg i fråga om att leva och verka som kristna.

Man har betonat vikten av att öva och undervisa alltifrån den tidiga barndomen. En kristen far använder nu till exempel 15 minuter varje morgon till att tala om Jehova och hans ord. När det behövs delar han också ut fast men kärleksfull tuktan. Den här brodern kände sig verkligen glad, när han fick höra sin lille tvåårige son tala med en icke-kristen besökare om Jehova och om varför man måste be till honom. Som en ytterligare belöning kan han glädja sig åt att hans åttaåriga dotter regelbundet leder ett bibelstudium med en klasskamrat i skolan.

I en annan stad blev en ung syster ombedd att stå upp inför hela klassen som ett föredöme i fråga om prydlighet, personlig ans och uppförande. Hennes lärare var så imponerad att hon sökte upp flickans föräldrar, vilket fick till resultat att ett bibelstudium sattes i gång.

GOD FRAMGÅNG

Det har skett en ökning av antalet heltidsförkunnare av Riket bland Jehovas vittnen i Botswana. Ett manligt Jehovas vittne och hans hustru tog till exempel avsked från sina välbetalda arbeten i Sydafrika för att återvända till Botswana. Trots att de själva har familj, tjänar de nu som pionjärer med särskilt uppdrag (heltidsförkunnare av Riket), och de är mycket framgångsrika i fråga om att uppmuntra ungdomar att sluta sig till ”pionjärernas led”. De tycker inte att de har förlorat någonting på att börja som heltidsförkunnare. Som de själva sade: ”Jehova har välsignat oss på så många sätt, både i andligt och i materiellt avseende, att vi ofta har mer än vad vi behöver. I samband med en områdessammankomst helt nyligen hade vi inte bara tillräckligt med pengar för att kunna vara närvarande själva, utan vi kunde också hjälpa våra bröder och systrar att resa till sammankomsten och tillbaka.”

En annan ung broder blev skarpt kritiserad av sina familjemedlemmar, lärare och klasskamrater och till och med av andra ungdomar i församlingen för att han skulle börja som pionjär. De sade till honom att han skulle vara verklighetssinnad och tänka på framtiden. Men han hade tro på att om han uppriktigt satte Rikets intressen främst, skulle allt annat tilldelas honom. (Matt. 6:30—34) Det här unga vittnet fick ett deltidsarbete, och han har det nu i själva verket bättre ställt i materiellt avseende än en del av dem som arbetar på heltid och som försökte avråda honom från att bli pionjär. Av mycket större vikt och betydelse är de andliga framsteg han har gjort. Han sade: ”Min tro har blivit stärkt av att jag mera helt och fullt tar del i skördearbetet, varje dag studerar Guds ord och Sällskapets publikationer och tillämpar det bibeln säger.”

Det är uppmuntrande att se resultaten av mycket hårt arbete i Botswana. Många nya ”gröna skott” skjuter upp som ett resultat av att det regelbundet ”regnar” andliga sanningar i många städer och byar. Det finns nästan 300 aktiva Jehovas vittnen i landet, och 964 vittnen och intresserade personer var närvarande vid firandet av åminnelsen av Kristi död den 31 mars 1980. Men det återstår ännu mycket att göra. Det finns ett Jehovas vittne på 2.578 invånare. Nya gruvsamhällen växer upp, och på avlägsna platser i öknen bor nomadiserande buschmän, som hittills har hört litet eller inget om Guds rike. Skörden är fortfarande stor, men arbetarna är fortfarande alltför få. — Matt. 9:37, 38.

[Fotnoter]