Hur man möter utmaningen i Colombia
VILKEN utmaning? Utmaningen att förkunna de ”goda nyheterna” överallt i ett land där klimat, geografiska förhållanden och kulturell bakgrund erbjuder mycket stora kontraster. Vi talar om Colombia, som är beläget på Sydamerikas nordvästra spets. Colombias huvudstad, Bogotá, och många andra av landets städer är utmärkta och lättillgängliga platser för att sprida de ”goda nyheterna”. Men Rikets budskap förkunnas också på den vidsträckta landsbygden, där grusiga och steniga vägar, svärmar av insekter och häftiga regnskurar är en ständig utmaning.
I Colombia kan temperaturen växla från 28 grader i de fuktiga djunglerna till 12 grader uppe på bergshöjderna. Men de områden som ligger däremellan erbjuder en ständigt vårliknande temperatur. De stora bergmassiven sägs innehålla outtömliga förråd av bergsalt. Och Zipaquirágruvan förser inte bara folket i Colombia med det mesta av deras saltbehov, utan har också blivit omdanad till ett av de största underjordiska byggnadsverken. Den mycket omtalade Saltkatedralen, som är internationellt berömd, blev uthuggen djupt inne i gruvan.
ATT SPRIDA DE ”GODA NYHETERNA”
Colombia är rikt på mineralfyndigheter. Men ännu dyrbarare än dessa är de människor som fruktar Gud och som bor här i Colombia. Så långt tillbaka som år 1922 började Heliodoro Hernández, som bodde nära städerna Paz de Río och Tasco, läsa Vakttornet och inhämta andlig vishet — något som är mycket värdefullare än guld. (Ords. 3:13, 14) Han började dela med sig av sin nyligen förvärvade vishet till sina landsmän, och omkring år 1924 hade Juan B. Estupiñán förenat sig med honom i att sprida de ”goda nyheterna”.
Alltsedan 1922 har Rikets förkunnare i Colombia övervunnit många hinder, och deras trogna uthärdande har blivit belönat med en stadig tillväxt. År 1978 hade deras antal ökat till 14.856 förkunnare. Det finns naturligtvis ännu mycket som måste göras. Bogotá har ett invånarantal på omkring 5.000.000, men det finns bara omkring 3.000 Rikets förkunnare som tillhör de 36 församlingarna i Bogotá.
Det är glädjande att se hur många människor gör stora förändringar för att bringa sitt liv i överensstämmelse med bibelns principer. Detta uppmuntrar andra till att förbli ståndaktiga i predikoarbetet. År 1975 kom en ung man, som studerade till präst, i kontakt med sanningen. Hans familj hotade att sluta upp med att ge ekonomisk hjälp och sade att han måste lämna hemmet, om han fortsatte att studera med Jehovas vittnen. Till att börja med sade han ifrån om att han inte ville fortsätta med sitt personliga bibelstudium. Men sedan han begrundat den bibliska kunskap som han inhämtat, bad han om att få studera två gånger i veckan. Eftersom han undervisade vid en religiös skola, slutade han sitt arbete. Han tvingades också lämna hemmet. Bara en månads studium och begrundan av bibeln resulterade i påtagliga förändringar i denne unge mans liv. Han slutade röka, lät klippa sitt hår för att få en mera lämplig frisyr, och hans sätt att klä sig förändrades. Förändringen var i själva verket så stor att när han anlände till Rikets sal kände ingen igen honom. Någon till och med frågade honom om han var den besökande talaren som skulle hålla det offentliga föredraget. Eftersom den unge mannen inte hade några andra förpliktelser, började han predika varje dag. Han blev snart döpt, och senare blev han reguljär pionjär (en heltidsförkunnare av Riket). Och nu tjänar han som medlem av Betelfamiljen vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Colombia.
Tänk också på den personlighetsförändring som en viss man som bor i staden Cali har gjort. Han hade varit sjöman, musiker, buktalare och polisman. Hans grannar var rädda för honom, eftersom han var mycket stridslysten och alltid redo till slagsmål eller till att använda sitt skjutvapen. Han var alltid berusad under helgerna, och grannarnas lampor tjänade som måltavlor då han övade sig i att skjuta.
År 1971 lyssnade denne man lite motsträvigt till en pionjär som besökte hans hem. Pionjären satte till sist i gång ett bibelstudium med honom. Mannen slutade emellertid snart upp med att studera och gick med i pingstkyrkan. Men senare besökte pionjären honom igen och uppmanade honom då att undersöka bibeln för att se vad som låg bakom de förmenta underverk som utfördes av denna religiösa organisation. Mannen skrev ner alla bibeltexter som de gick igenom och bestämde sig för att fortsätta studera med vittnena. Samma kväll besökte han pingstkyrkans pastor för att fråga honom om de bibeltexter han hade läst. Då pastorn inte kunde ge ett tillfredsställande bibliskt svar, lämnade inte bara den här mannen kyrkan, utan också, tillsammans med honom, 15 andra medlemmar.
En kort tid därefter dog denne mans mor, och han gjorde anordningar för att ett begravningstal skulle hållas som förklarade uppståndelsehoppet. (Joh. 5:28, 29) Detta visade sig bli ett prov på hans tro, för hela familjen gjorde invändningar mot hans beslut. Det gick så långt att en av hans bröder slog till honom kraftigt. Men denne mans nyligen förvärvade kunskap hjälpte honom att bibehålla självbehärskningen, och han förklarade lugnt orsaken till sin inställning. Familjen blev så förvånad över hans fridsamma sätt att de tillät begravningstalet, som var grundat på bibeln, att hållas. Det var inte bara hans familj som senare började studera bibeln. Hans grannar blev också så imponerade av förändringen i hans personlighet att åtta familjer från hans kvarter började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Denne man öppnade sitt hem för ett församlingsbokstudium, och senare byggde han ut sitt hem så att en nybildad församling kunde komma tillsammans där. Han hjälpte så småningom också till med att bygga en Rikets sal. Denne man tjänar för närvarande som en förordnad kristen äldste i en av stadens församlingar.
ATT NÅ UT TILL NYA OMRÅDEN
Trots att det under årens lopp har varit en utmärkt tillväxt i Colombia, kvarstår utmaningen att bära ut Rikets budskap till vidsträckta områden som huvudsakligen består av heta, fuktiga djungelliknande platser och landsbygd. Det innebär en utmaning att föra ut de ”goda nyheterna” till dessa delar av landet. Det är en utmaning inte bara på grund av de fysiska svårigheter som man möter där, utan också på grund av invånarnas olika kulturer, seder och utmärkande drag. Att förstå Colombias olika kulturer och att anpassa sig efter dem har mycket stor betydelse när det gäller att nå dessa människors hjärtan med Rikets budskap.
Även om de flesta i Colombia är katoliker, varierar deras ceremonier mycket från plats till plats. Eftersom deras religiösa rådgivare och deras publikationer underlåter att ge exakt biblisk upplysning, har människorna en tendens att blanda ihop religiösa angelägenheter med magiska fenomen. Deras folktro tillskriver livlösa föremål medvetet liv, och man säger att de döda kan bota sjuka och på andra sätt hjälpa de levande. Det är också ganska vanligt att människor som bor på landsbygden har en lista på böner som täcker deras dagliga problem. De har till exempel böner som skall bota deras kor från mask, ge dem framgång och befria dem från deras fiender, bota ormbett och skydda deras höns och boskap.
I städerna i Colombia försiggår begravningar på liknande sätt som i de flesta katolska länder. Men ute på landsbygden är det annorlunda. I området Jegüita, till exempel, leder platsens uppläsare av böner under nio nätter efter någons död de sörjande i böner för den avlidne. Sedan han under omkring en timme har läst böner, uppmanar han den dödes ”själ” att lämna huset. Den natten ställer man fram bredvid kistan ett glas vatten med en liten bit bomull i. Varför gör man det? Man menar att den avlidnes själ skall kunna släcka törsten. Så även om man den första natten befaller den dödes ”själ” att lämna huset, fortsätter de sörjande att be under ytterligare åtta nätter för att vara säkra på att själen inte kommer tillbaka och oroar dem. När de sedan begraver kroppen på den tionde dagen, tillåts inte den dödes närmaste släkting att se på kistan medan den sänks ner i jorden. Om han gör detta, kommer han enligt traditionen att bli nästa familjemedlem som kommer att dö. De som tar del i nattvakan över den avlidne måste ges mat, sprit och tobak. Följaktligen sätter sig många i skuld för att kunna bjuda dem på mat som tar del i bönerna under nio nätter.
Alberto Medina var en gång uppläsare av böner i Jardinområdet i staten Córdoba. Men genom studium av bibeln lärde han sig att själen dör och att de döda inte vet någonting alls och att deras enda hopp är uppståndelsen. (Pred. 9:5, 10; Hes. 18:4, 20, NW; Apg. 24:15) Då Medina tog ståndpunkt för bibelns sanningar, blev det nödvändigt för honom att möta en utmaning i form av påtryckningar från icke troende släktingar och motstånd från grannar, som inte ville att andra skulle överge samhällets gamla traditioner. Men han har trots detta kunnat hjälpa medlemmar av sin egen familj och många andra att inhämta exakt kunskap om Guds ord och uppsåt.
MAN FORTSÄTTER ATT MÖTA UTMANINGEN
Ja, att ta emot Rikets budskap erbjuder en utmaning. Och så gör också kungörandet av de ”goda nyheterna”, i synnerhet i avsides belägna områden. Här i Colombia kräver detta ibland att man färdas på hästrygg, paddlar kanot och uthärdar svärmar av insekter. Under regntiden finns det många platser i det här landet där en Rikets förkunnare måste traska genom gyttja upp till anklarna. Men sådana ansträngningar har blivit belönade, för det finns nu församlingar i några av dessa områden.
De som uppskattar sina kristna privilegier att förkunna de ”goda nyheterna” är lyckliga över att bemöta sådana utmaningar. Och det finns sannerligen inte någon erfarenhet som går upp mot glädjen att få tag på människor som, oberoende av var de lever, hungrar efter sanningen. Vid firandet av Herrens kvällsmåltid år 1979 var sammanlagt 59.383 närvarande i detta land. Fälten är verkligen vita till skörd, och det finns ännu mycket att uträtta för att främja den sanna tillbedjan. — Joh. 4:35.
Om du är ett överlämnat vittne åt Jehova, varför då inte göra en allvarlig undersökning av dina omständigheter för att se om du kan öka dina ansträngningar eller din effektivitet i att förkunna Rikets budskap? Kanske du kan tjäna där behovet är stort, antingen i Colombia eller i ditt eget land. (1 Kor. 16:9) Vilka dina omständigheter än är bör du vända dig till Gud i bön och be om hjälp att möta den utmaning det innebär att leva ett kristet liv och att utföra tjänst för Jehova.