Hans bön blev besvarad

DET är ofta förunderligt att se hur Jehova hjälper ärliga människor att skaka av sig de bojor som hållit dem fångna i denna gamla tingens ordning. En ung man, som bor i en avlägsen alpdal i Schweiz nära italienska gränsen, berättar här sin erfarenhet.

HANS BERÄTTELSE

”Tråkiga familjeförhållanden gjorde att jag hade en svår barndomstid. Redan i unga år började jag söka efter en Gud som skulle kunna hjälpa mig i min belägenhet. Min mor höll sig strängt till katolska kyrkans traditioner, och för att få mig att visa lydnad beskrev hon hur Gud sände människor till skärselden eller helvetet, om de inte var lydiga. Instinktivt sökte jag efter en Gud som skulle visa kärlek till sina barn. I samband med religionsundervisningen i skolan framställdes han också som en sträng, likgiltig, känslolös och otillgänglig Gud. Jag förstod att detta inte var den Gud jag sökte. För mig var han bara en Gud för prästerna. Mina besök i kyrkan blev allt färre.

När jag var 19 år blev jag mycket sjuk, och min sjukdom varade i mer än två år. Tomrummet inom mig och de många ’varför’, som förblev obesvarade, rubbade min mentala jämvikt. Nu började jag söka efter en okänd Gud, som skulle kunna ge mig någon sinnesfrid. Jag började intressera mig för parapsykologi. Jag undersökte metoderna att framkalla hypnos och självsuggestion. Genom en enkel metod uppnådde jag ett trancetillstånd, och vid några tillfällen tyckte jag mig till och med kunna se in i framtiden. Men när jag hypnotiserade mig själv för att få någon verklig hjälp, blev jag fullständigt besviken. Jag gjorde liknande erfarenheter med yoga och pendeln.

Sedan, år 1973, kom jag i kontakt med Jehovas vittnen för första gången, och jag prenumererade på Vakttornet. Men jag förstod inte innehållet. Till en början läste jag de exemplar jag fick, men sedan glömde jag fullständigt bort dem.

Under tiden började jag läsa Kommunistiska manifestet av Marx och Engels och sedan The Life of Mao Tse-tung, samt olika böcker om evolution. Men varken utövande av spiritism eller kommunistiska ideologier — och ännu mindre evolutionistiska teorier — kunde hjälpa mig att finna sinnesfrid eller den kunskap om Gud som jag sökte.

En kväll, när jag var i mitt rum, bestämde jag mig för att göra en återblick på mitt liv för att finna en utväg ur min situation. Medan jag såg tillbaka, dök alla de negativa erfarenheter, den ängslan och de mardrömmar jag haft den senaste tiden upp i mitt sinne. Min maktlöshet att finna en lösning framstod så tydligt att jag bara önskade dö. Jag förstod att jag hade nått en kritisk vändpunkt. Jag gjorde det enda som jag då kunde komma på. Jag bad: ’O du okände Gud, du måste finnas, och du måste vara en kärlekens Gud. Hjälp mig! Jag kan inte göra något mer — hjälp mig att finna sanningen.’

Några dagar senare fick jag besök av en ung man och en kvinna. Jag förstod på en gång att de var Jehovas vittnen, och jag ställde många frågor till dem om katolicismen och bibeln. Vi kom överens om att träffas igen. Den kunskap i bibeln som dessa båda ungdomar hade och deras vänlighet gjorde stort intryck på mig. Jag förstod att detta besök var svaret på min bön, och jag beslöt att jämföra varje påstående de gjorde med bibeln. Om Jehovas vittnen verkligen hade kommit till mig med den sanning som jag hade längtat efter att få och som jag så ivrigt och så länge hade letat efter, då önskade jag bringa mitt liv i överensstämmelse med den. Jag insåg också att jag måste göra en del förändringar för att få mera tid att studera Guds ord. Jag upphörde därför med mina förberedande studier för inträde vid universitet.

Jag gjorde olika förändringar i mitt levnadssätt, men sedan började en tid av obeskrivlig själslig tortyr för mig. Jag kunde inte sova. Jag kände ett otroligt motstånd i mitt sinne, och när jag inte kunde förstå orsaken, blev min ångest ännu värre. Jag blev rentav tvungen att fly ut i de närliggande skogarna för att finna någon lindring för min mentala och känslomässiga spänning.

Sedan återvände de kvalfulla mardrömmarna, mardrömmar som var så verkliga och så förskräckliga att jag kunde ha genomborrat min kropp och slitit av mig håret. Jag började bedja och anropa Jehovas namn för att jag inte skulle bli vansinnig. En känsla av stort lugn kom då över mig, och de obehagliga, motbjudande hallucinationerna blev svagare. Nu förstod jag orsaken till den situation som jag befann mig i — jag fick betala priset för mina spiritistiska sedvänjor. Satan, denna tingens ordnings härskare, använder sina vapen. Vittnet som kom för att studera bibeln med mig rådde mig att förstöra allting jag hade som var förbundet med spiritism. Det gjorde jag. Mardrömmarna och den mentala spänningen upphörde visserligen inte omedelbart, men efter några veckor började livet bli mera uthärdligt.

Jag har nu börjat besöka mötena i Rikets sal, och även om jag måste färdas en sträcka av 120 kilometer fram och åter, kommer jag tillsammans med Jehovas vittnen varje vecka. Jag är så lycklig över att ha fått kunskap om Jehova och hans underbara uppsåt beträffande jorden och människorna.”

Denne unge man är nu ett döpt vittne för Jehova.