Inblick i nyheterna

Slaveri under sataniska makter

● En f. d. lärare i transcendental meditation säger att den förde honom i ”slaveri under ockulta, sataniska makter”, rapporteras det i Toronto ”Star”. När han kämpade för att komma ifrån sedvänjan, sedan han ägnat sig åt meditation i sju år, ibland 16 timmar om dygnet, medgav han att han upplevde ”avvänjningssymptom”, värre än de som drabbar alkoholister och narkomaner.

Angående följderna av hans transcendentala meditation förklarade den f. d. affärsmannen från Toronto: ”Man tror att man behärskar andra, hemliga makter i universum. Men det fruktansvärda är att jag nu tror att man i själva verket behärskas av dem.” Han sade att hans sinne var ”så rentvättat” av den långvariga meditationen att det var ”helt uteslutet” att han skulle kunna tänka själv.

Under en period på tre månader, då han ägnade sig åt meditation, yogaövningar och speciell andningsteknik, blev han orolig över de upprepade angrepp av osynliga krafter som han utan förvarning utsattes för. Då och då var han medveten om att skugglika gestalter och ansikten omgav honom.

Bibeln uppenbarar att det finns onda andemakter. I Efesierna, kapitel 6, omtalas ”ondskans andemakter i himlarymderna”, Satan, djävulen, och hans demoner. Guds ord uppmanar oss att motstå dessa ”världshärskare, som råda här i mörkret”. ”Stå emot djävulen, så skall han fly från er”, råder Jakob 4:7. Hur då? Genom att fylla sinnet med de skyddande sanningarna i Guds ord, inte genom att ”rentvätta sinnet” och fördjupa sig i handlingar som inbjuder demoniska makter att behärska sinnet. — Luk. 11:24—26; Ef. 6:11—18, 1917 års sv. övers.

Trohet — från munnen eller hjärtat?

● ”Trohet mot nationen: Inte blott och bart med ord” var rubriken till en artikel som publicerades i tidskriften ”Daily Times”, som utges i Lagos i Nigeria. I denna artikel kommenterar skribenten, Abel Emiko, det fall där två elever blev relegerade från skolan på grund av att de av religiösa skäl uraktlåtit att upprepa nationens trohetsed. Emiko framhåller att ”orsaken till kravet på trohetseden är att man hos ungdomarna i det här landet så tidigt som möjligt vill inskärpa känslan för trohet mot fäderneslandet”.

Han frågar emellertid: ”Finns det någon garanti för att blott och bart framsägandet av ord verkligen kommer att inge en känsla av trohet hos ungdomarna? ... Ord som yttras under tvång är inte bevis för trohet mot någonting. Kärlek till landet och trohet mot nationen måste komma från villiga hjärtan och fria sinnen ...

Vi har för närvarande inga bevis som skulle ange att skoldirektören, som beordrade den senaste relegeringen av de två eleverna, ... är mer trogen mot den här nationen än de relegerade eleverna.

Varje spår av kärlek till det här landet, som kan uppammas hos ett barn eller dess kamrater genom att man tvingar det att göra vad som för det är en tom gest och återge gagnlösa ord, tvärtemot dess religiösa övertygelse, överskuggas av det önskvärda i att till fullo bevara samvetsfriheten.”