Andlig vederkvickelse kommer till Curaçao
INVÅNARNA på den västindiska ön Curaçao vet hur uppfriskande ett glas kallt vatten kan vara. Öns medeltemperatur är 28 grader Celsius. Den ständiga passadvinden blåser dessutom hela tiden från öster med drygt 7 sekundmeter och torkar upp all fuktighet. Därför ser ön mycket torr ut under största delen av året. Curaçao får 65 procent av sitt lätta regn, som bara uppgår till 58 centimeter om året, under regntiden mellan oktober och februari. Trots detta är ön rätt vacker, och den har kallats ett ”paradis för naturälskare”.
Vattenförsörjningen på ön har varit ett problem. Vattnet från brunnarna är salt eller bräckt. Men trots detta har Curaçao ett av världens renaste vatten, eftersom man får destillerat vatten från en destillationsanläggning som byggdes år 1929. Vattenbristen har också påverkat jordbruket. Det har inte i nyare tid varit möjligt att producera tillräckligt med livsmedel för befolkningen. De flesta livsmedlen måste därför importeras. Kött och smör kommer från Nya Zeeland; ost, potatis och torrmjölk från Holland. Konserver och spannmål får man från Förenta staterna; vete från Canada, socker och frukt från Venezuela. Curaçao har ganska stabil ekonomi. Det kan nämligen skryta med ett av världens största oljeraffinaderier som bearbetar petroleum från Venezuelas oljefält. Turistnäringen har också haft ett uppsving under de senaste tio åren.
Curaçao är ett slags knutpunkt i Västindien. Ön ligger omkring 800 kilometer söder om Puerto Rico och 65 kilometer från Venezuelas kust, längs det man förr kallade Spanska sjön, där pirater härjade och all slags handel och smuggling pågick. Curaçao är en relativt liten ö, omkring 65 kilometer lång och mellan 6,5 och 13 kilometer bred, och landytan är mindre än 520 kvadratkilometer. Befolkningen, omkring 160.000 invånare, består av många nationaliteter och språkgrupper.
Under det spanska styret som varade i 135 år omvändes indianbefolkningen till katolicismen. År 1634 erövrade holländarna ön och skickade då många katolska präster och största delen av indianbefolkningen till Sydamerikas fastland. Sedan förde man in slavar för att arbeta på plantagerna. De levde under mycket svåra förhållanden, men de judiska slavägarna gav dem en viss lindring, eftersom de lät dem vila på veckosabbaten. Katolicismen har dock de flesta anhängarna på ön (omkring 90 procent).
På grund av torkan och det bräckta vattnet är vattenförsörjningen på ön ett problem. På liknande sätt har de läror som sedan länge förkunnats på Curaçao, om treenigheten, helveteselden och skärselden, inte förmått släcka den andliga törsten. Men den började släckas när människor nåddes av sanningen om Guds kärleksfulla omtanke, som genom hans Son kommer till uttryck gentemot mänskligheten, att han inte är en Gud som tycker om att pina människor eller är en grotesk ”Gud i tre personer”, utan är en Gud, vars namn är Jehova. Många har nu gjort framsteg, så att de förstår de djupare tingen i Guds ord och att det kristna levnadssättet innebär kärlek till nästan.
Det finns för närvarande 711 verksamma Jehovas vittnen som förmedlar sanningens vatten till människorna. Var och en betjänar i medeltal 220 av befolkningen. Och fler och fler blir vederkvickta och visar detta genom att studera och församlas med vittnena. Allt som allt leds nu regelbundet 964 bibelstudier i sanningssökande människors hem. Det kommer därför snart att finnas många fler mogna undervisare.
BIBELNS SANNING NÅR UT TILL DE AVLÄGSNASTE DELARNA
Tidskrifterna Vakttornet och Vakna! har sedan år 1930 blivit kända i varje hem på Curaçao. Befolkningen där får dessa tidskrifter på papiamento, nederländska, spanska, engelska, franska, arabiska, kinesiska, portugisiska och några andra språk. Detta visar hur kosmopolitisk befolkningen är. De vederkvickande nyheterna om Guds rike och dess välsignelser för mänskligheten har genom vittnenas flitiga ansträngningar nått ut till varje del av ön. Men det fanns till helt nyligen ett ställe som var omöjligt att nå — fängelset. När man försökte besöka internerna, svarade fängelsedirektören: ”Prästen tar hand om katolikerna här och pastorn ser till protestanterna, men ni har inte någon här.” Så man fick inte tillstånd att komma dit.
Men så år 1976 greps en amerikansk medborgare från New York för narkotikainnehav, när han var på genomresa på Curaçao, och han dömdes till tre och ett halvt års fängelse. En dag satt den här mannen och läste bibeln i fängelset, när en av fångvaktarna, som studerar bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, fick syn på honom och frågade om han förstod vad han läste. Fången sade att han läste Hesekiels bok. Fångvaktaren kom till hans cell med boken ”Nationerna skall förnimma att jag är Jehova” — hur då?, som behandlar Hesekiels profetia. När fången hade läst halva boken, insåg han att det var sanningen, så han skrev ett brev till Sällskapet Vakttornet och bad om mer upplysningar. En missionär från Sällskapets avdelningskontor på Curaçao tog med sig brevet till fängelset och bad att få tillstånd att besöka fången och studera bibeln med honom. Han fick tillstånd till detta, och studiet fortgick fint i omkring ett år.
Fången hade under tiden talat med sina medinterner om bibeln, och sjutton av dem sände nu en petition till fängelsedirektören och bad om tillåtelse att också få studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, men deras begäran blev avslagen. När vittnet kom till fängelset för studiet, som han höll varje vecka, meddelade vakten i receptionen att hans tillstånd att besöka den han studerade med hade blivit indraget. Han gick hem och ringde upp fängelsedirektören och ordnade med ett sammanträffande. Fängelsedirektören var ganska upprörd vid sammanträffandet. Han sade att både missionären och fången hade vållat problem genom att tala med andra i fängelset, eftersom man höll på principen att var och en måste lämna fängelset med samma religion som han hade när han kom dit. Men vittnet lät sig inte nöja med detta. Han satte sig i förbindelse med två medlemmar av fängelsedirektionen, som båda hade prenumererat på Vakttornet och Vakna! i flera år, och även med justitieministern, en Vakna!-prenumerant. Det resulterade i att man fick tillstånd att fortsätta studiet i fängelset.
Bibeln säger: ”För Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så långt in att det skiljer själ och ande, och leder och deras märg, och kan urskilja hjärtats tankar och avsikter.” (Hebr. 4:12) Detta kraftfulla ord är nu i verksamhet över hela ön, och vi ser därför fram emot att ännu större andlig vederkvickelse från Gud kommer att utgjutas över Curaçaos befolkning.