Eleverna i Gileadskolans 65:e klass uppmuntrade att förbli trogna
Den 10 september 1978 var det examensdag för de 29 eleverna vid den 65:e klassen i Vakttornets Bibelskola Gilead. De hade på ett framgångsrikt sätt fullbordat sin fem månader långa utbildning i Brooklyn i New York och hade blivit förordnade som missionärer i delar av Afrika, Sydamerika och Eurasien och på öar i Stilla havet. De hade alla sett fram mot denna utbildning med stor förväntan. Ett par hade väntat i 10 år, innan det öppnades en möjlighet för dem att vara med i skolan. Andra hade väntat åtminstone tre år. Ingen av eleverna var nybörjare när det gällde att bistå sina medmänniskor i fråga om andliga ting. De hade i genomsnitt ägnat omkring 10 år åt detta viktiga arbete.
Programmet på examensdagen bestod av två särskilda delar. Man ägnade förmiddagen åt att ge förmaningar åt klassen, och på eftermiddagen framförde de examinerade ett program för närmare 1.900 vänner och släktingar.
F. W. Franz, skolans president, påminde eleverna om att de behövde ge akt på sig själva, så att de kunde förbli trogna mot Gud. Han grundade sin framställning på kapitel 4 i Markusevangeliet. Sedan Franz framhållit vikten av att visa Jesus Kristus odelad hängivenhet och djup respekt som lärare, varnade han eleverna för dåligt umgänge inom och utanför den kristna församlingen.
Han tog upp följande punkter: De som nu utexamimerats blev i själva verket omplanterade, när de förordnades som missionärer. De skulle komma att befinna sig på ny mark, dvs. i en ny miljö. Hur skulle de reagera? Skulle de fortsätta att utveckla sin fina inställning och sina goda förmågor och egenskaper? När skördetiden kommer, dvs. när det inte längre finns möjlighet att utveckla sin kristna personlighet, i vilket tillstånd kommer de då att befinna sig? Detta skulle till stor del bero på det inflytande som de utsatt sig för.
Franz vädjade därför till eleverna att vara noga med att inte låta världsligt inflytande påverka dem. I stället skulle de sätta Guds rike främst i livet och sträva efter att uppodla andens frukter. När sedan domens dag är inne, kommer de att klara den framgångsrikt.
Andra talare, däribland skolans två instruktörer, hade tidigare också gett uppbyggande råd att de skulle förbli trogna. De betonade vikten av att visa tålamod, att bevara en sund inställning, att inte döma människor på grund av det yttre och att finna glädje i att ödmjukt tjäna och bibehålla en djup kärlek till Gud och lita på hans kärleksfulla omtanke.
Det program som eleverna själva framförde tjänade också som en uppmuntran till att vara trogen. Sedan eleverna visat hur musiken, som används vid Jehovas vittnens möten, utvecklats, framförde de två bibliska dramer. Det första visade hur viktigt det är att man lägger märke till tendenser som kan leda till att man inte får se Guds löften uppfyllas. Händelser från kung Josafats regering i Juda uppfördes i det andra dramat. I synnerhet då Jehova under Josafats dagar räddade Juda från Moabs och Ammons härar och folket från Seirs bergsbygd framstod det klart att det leder till välsignelser när man troget förtröstar på Gud.
Naturligtvis bör inte bara eleverna i Gileadskolans 65:e klass tänka allvarligt på att förbli trogna mot Gud, utan det gäller alla Jesu Kristi lärjungar. Bara genom att troget uthärda till slutet av sitt kristna liv eller till dess Gud verkställer sina domar kan man tillhöra dem som får åtnjuta aldrig upphörande välsignelser som en del av ”nya himlar och en ny jord”, som Gud skall dana. — 2 Petr. 3:13.