En vänlig ö som lyssnar — en rapport från Sri Lanka
JESU profetiska uttalande att de goda nyheterna om Riket skulle ”bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd” angav ett omfattande arbete. (Matt. 24:14) Bland de länder som nu i ändens tid nåtts med de ”goda nyheterna” är den vänliga ön Sri Lanka. Till helt nyligen hette den Ceylon. Denna droppformade ö på 65.600 kvadratkilometer, som ligger alldeles söder om Indien i Indiska oceanen, är endast 435 kilometer lång och 225 kilometer bred.
Den amerikanske författaren Mark Twain, som år 1896 besökte Sri Lanka, beskrev huvudstaden Colombo med dessa ord: ”Vilken dröm! En tropisk blomsterprakt utan like, och dräkterna — en orientalisk brand! Grupper av flanerande män, kvinnor, pojkar, flickor och barn. Varje individ en lysande flamma, varje grupp brann av färg som ett hus i lågor.” Man kan även i vår tid förnimma den fysiska dragning denna vackra tropiska ö utövar och vänligheten och gästfriheten hos dess färgstarka folk.
Att förkunna om Guds rike är ett behagligt uppdrag för de 590 eller fler Jehovas vittnen som finns på Sri Lanka. Var på ön du än väljer att tala om de ”goda nyheterna”, välkomnar människor dig vanligtvis och bjuder in dig. Det är mycket sannolikt att du blir bjuden på en kopp uppfriskande te, som detta land är berömt för, medan du talar om bibelns budskap och dess löften om en lycklig framtid för mänskligheten. Rikets förkunnare blir också ofta väl mottagna i buddistiska tempel för att samtala om bibelns hopp med den högste prästen och underprästerna.
DE ”GODA NYHETERNA” VINNER GEHÖR
Har Jehovas vittnens kristna förkunnelse om de ”goda nyheterna” hjälpt buddister, hinduer och muslimer att lära känna och ta emot sanningen? Bland hinduerna har framgången varit anmärkningsvärd. Bland deltids- och heltidsförkunnarna av Riket ute i församlingarna finner man före detta hinduer. Också en del äldste och biträdande tjänare är före detta hinduer. En av dessa är för närvarande tillsyningsman i en församling, och han har varit nitisk och framgångsrik, när det gällt att hjälpa sin hustru och sina systrar, svågrar och svägerskor att lära känna sanningen. Det uppstod en ovanligt svår situation när det gällde hans mor som hade tuggat betelnötter i hela sitt liv. Hennes tänder var nedslitna ända till gommen, och så snart som hon slutade att tugga så värkte tänderna. Om hon inte slutade tugga beteldrogen, kunde hon inte kvalificera sig för att bli döpt som ett Jehovas vittne. Hur löstes problemet? Tandläkaren kom till undsättning genom att dra ut vad som fanns kvar av hennes tänder. Sedan blev hon döpt.
Några före detta buddister är nu förkunnare av de ”goda nyheterna”, och en tjänar även som heltidspionjär. Framgången bland muslimerna har varit begränsad, men Jehovas vittnen på Sri Lanka kan åtminstone glädja sig över en äldste och en biträdande tjänare som tidigare tillhört den muslimska religionen.
Unga och gamla är desillusionerade på grund av lärorna och sedvänjorna i kristenhetens kyrkosystem. En ung man i tjugofemårsåldern fick se prov på deras oförmåga att ge sina medlemmar tillfredsställande vägledning. Han var född som romersk katolik men var otillfredsställd med vad hans kyrka lärde, så han vände sig till buddismen för att få svar på sina frågor, men han var fortfarande obeslutsam. Då gav någon honom tidskriften Vakttornet. På baksidan var det en annons med rubriken ”Skakas din tro?” Han skrev omedelbart till Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i landet. Ett vittne, en ”pionjär med särskilt uppdrag”, besökte hans hem och diskuterade ämnet tro med denne unge man och hans föräldrar. Alla tre medlemmarna i denna familj är nu förkunnare av de ”goda nyheterna”. Pionjärer som bearbetar de romersk-katolska områdena kan berätta om många sådana glädjande upplevelser.
FRAMGÅNG UNDER ÅRENS LOPP
De ”goda nyheterna” kom redan 1910 till Sri Lanka. Sanningens säd såddes då i hjärtat hos några få intresserade människor och deras familjer. Den dåvarande presidenten för Internationella bibelstudiesällskapet, broder Russell, besökte detta land år 1912. Senare, år 1917, visades Skapelsedramat i bilder, som bestod av diabilder och rörlig film med ljud, i städerna Colombo och Kandy. Sanningen hade obetydlig framgång under många år ända till år 1947, då missionärer sändes dit för att hjälpa till. Sedan dess har arbetet gått framåt på en mer organiserad basis, och utvidgning har blivit följden.
När det gällt att bygga upp Jehovas vittnens församlingar i landet har de trogna missionärernas nit och uthärdande betytt mycket. I de större städerna på ön finns det nu 17 församlingar av Jehovas vittnen. Högsta antalet förkunnare som rapporterade under 1979 var 591. Femtio personer döptes under samma år. Jehovas vittnen på Sri Lanka kunde glädja sig åt att så många som 1.813 personer var närvarande den 11 april 1979 vid firandet av åminnelsen av Jesu död. Denna siffra visar att det finns förutsättningar för fortsatt tillväxt i framtiden.
Spridningen av traktaterna Nyheter om Guds rike, som utförts med stor entusiasm, har medfört att de ”goda nyheterna” nått ut till många människor som bor isolerade men nu har visat intresse för bibelns budskap. Traktaten med titeln ”Hur brottslighet och våld skall upphöra” fick ett enastående gensvar när den spreds. Det strömmade in beställningar av biblisk litteratur till Sällskapet Vakttornets avdelningskontor på Sri Lanka. Några bad också om ett bibelstudium i sitt hem, och det var vittnena på platsen glada att kunna stå till tjänst med.
VITTNANDE PÅ LANTDISTRIKTEN
När du kommer i närheten av ett typiskt hem på landet, kanske du lägger märke till att människorna där inne får bråttom att få fram en eller två stolar att sitta på för dig och din kamrat. Sedan står de respektfullt och lyssnar på vad du har att säga. De vill ofta truga dig att stanna och dricka kurumba eller thambili, vilket är uppfriskande drycker av olika sorters ung kokosnöt. Drycken från det inre av dessa frukter är söt och smakar mycket bra, och du kommer att bli förvånad över hur mycket av detta du kan dricka under en enda förmiddag, när du ivrigt förkunnar de ”goda nyheterna” från hus till hus i den heta tropiska solen.
Ibland kan entusiasmen hos detta gästfria och ödmjuka folk på landsbygden vara mycket rörande, vilket två pionjärvittnen som arbetar på ett sådant distrikt fick erfara. De träffade på en mycket gammal kvinna och framförde budskapet till henne, och hon erbjöds en bibelstudiehjälpreda. Den gamla kvinnan gick in i sitt hus och återvände med sina besparingar i en sparbössa av lera. Hon slog sönder den, och massor av små skinande mynt vällde ut. Tålmodigt räknade hon upp 150 av dessa — till ett värde av tre rupier (en krona) — och gav pionjärerna som ett bidrag för boken som hon var så angelägen att skaffa.
SPIRITISM OCH VIDSKEPELSE FÖREKOMMER ALLMÄNT
Människor i samhällen av olika slag och som tillhör olika religiösa förgreningar är kända för att vara mycket vidskepliga. Spiritistiska sedvänjor förekommer allmänt, och därför måste de kristna vara på sin vakt, så att de inte blir insnärjda. Det framgår av vad ett Jehovas vittne, vars barnbarn hade använt ett slags olja mot huvudvärk, fick vara med om. Oljan tillhörde vittnets sonhustru som är buddist och som skaffat den från templet. I samma ögonblick som barnbarnet, ett överlämnat vittne åt Jehova, strök oljan på sitt huvud, började hon uppföra sig mycket underligt. Hon verkade förvirrad och frågade sin mormor i ett kör: ”Var är jag?”, ”Vem är du?” Mormodern förstod att detta kunde bero på oljan, så hon tvättade omedelbart bort den. Detta hade önskad effekt, för barnet blev åter normalt.
Eftersom många människor på Sri Lanka är insnärjda i spiritism, blev Jehovas vittnen i detta land entusiastiska över att få publikationen Goda nyheter som kan göra dig lycklig. Den fyller de speciella behov som människorna i detta orientaliska land har. Många av de singalesisk- och tamilisktalande förkunnarna väntar ivrigt på denna bok på sitt eget språk, så att de kan bli bättre rustade att undervisa på sina distrikt.
GENSVAR TILL KALLELSEN EFTER FLER FÖRKUNNARE
Ett antal unga människor har gett gensvar till kallelsen efter fler arbetare i den slutliga skörden och har trätt in i ”pionjärtjänst” på heltid. (Matt. 9:38) Några har till och med avstått från lönsamma arbeten därför att de insett det stora behovet av fler arbetare, som kan hjälpa till med det slutliga insamlandet. Bland dessa är ett ungt gift par som slutade sina förvärvsarbeten för att börja som pionjärer och blev sända till ett område där behovet är stort. I dag kan de glädja sig över att det bildats en församling där. Så här säger de om sitt beslut:
”En balanserad syn på materiella ting och vår kärlek till vår skapare, Jehova, gjorde att vi kunde bestämma oss för att sluta våra förvärvsarbeten och börja i pionjärtjänsten. Inte en enda minut sedan dess har vi ångrat att vi tog det här steget. Det har verkligen medfört många andliga välsignelser att vi förtröstat på Jehovas hjälp i arbetet med att sprida det livgivande budskapet. Det finns många fårlika som törstar efter sanningen här på vårt nya distrikt. När vi träffar dem och hjälper dem att få exakt kunskap i bibeln, blir vi ständigt påminda om det brådskande arbete som skall fullbordas före den ’stora vedermödan’. Att se många ge gensvar till budskapet värmer våra hjärtan. Det skänker oss stor lycka och glädje att se många regelbundet närvarande vid församlingens möten. Vi kan inte utföra något betydelsefullare arbete nu än pionjärtjänsten för att glädja Jehovas hjärta.”
I det här landet är det inte lätt att finna ett deltidsarbete som gör det möjligt att samtidigt försörja sig för dem som önskar ta del i det reguljära pionjärarbetet. Men för att kunna ha större andel i arbetet med att predika och göra lärjungar har en del förändrat sina anställningsvillkor. (Matt. 24:14; 28:19, 20) En äkta man slutade ett direktörsjobb vid ett statligt företag och etablerade tillsammans med sin hustru och tre små barn en egen hemindustri för textiltryck. Föräldrarna är pionjärer genom att turas om med att arbeta hemma olika dagar. Många förkunnare av de ”goda nyheterna” ”smakar” tillfälligt på pionjärtjänsten. Under april 1976, en månad för skolferier och allmän semester, var 79 Rikets förkunnare upptagna i den reguljära pionjärtjänsten och hjälppionjärtjänsten.
JEHOVAS FOLKS LYCKLIGA FÖRSAMLINGAR
De två resande tillsyningsmännen som besöker församlingarna erfar stor glädje i sina förordnanden på grund av den kärlek och gästfrihet som råder i församlingarna. En av dessa resande tjänare besöker tillsammans med sin fru och sina två unga söner församlingarna på sin motorcykel. Han säger:
”Det innebär hårt arbete att vara kretstillsyningsman, särskilt när man har familj, men det är ett underbart förordnande från Jehova. Att arbeta tillsammans med bröderna, att höra deras trosupplevelser och att vara föremål för deras gästfrihet är en stor upplevelse. Bröderna, hur fattiga de än må vara, visar stor gästfrihet när det gäller att pyssla om oss som en familj på fyra. Ibland under besöket kommer en grupp av många familjer tillsammans för måltider och utnyttjar det som ett tillfälle för avkoppling.”
Den andre resande tillsyningsmannen, som utför sitt uppdrag åtföljd av sin fru och treåriga dotter, använder vanligtvis allmänna transportmedel som bussar och tåg för att komma till församlingarna i sin krets. Han använder ofta cykel när han betjänar en församling. Han säger: ”Min fru sitter på ramen och vår dotter i hennes knä. Vi färdas ibland mellan åtta och elva kilometer på det sättet.” Ibland måste de stanna för att få liv i avdomnade ben och vila trötta lemmar. Men deras dotters oavlåtliga pladder och många frågor och sånger då och då hjälper till att lätta upp resorna. Den här kretstillsyningsmannen säger: ”Vi gläder oss åt att tjäna Jehova och har också glädjen att betjäna våra bröder.”
Jehovas folk på Sri Lanka kanske är få till antalet, men de åtnjuter ett andligt överflöd som stimulerar dem till att tala om sin tro varhelst de befinner sig. Detta oroar kristenhetens kyrkosamfund på ön. Deras representanter ger ofta ut litteratur som varnar medlemmarna för den outtröttliga verksamhet som bedrivs av dessa förkunnare av de ”goda nyheterna”. En del av den litteratur som kristenhetens kyrkor gett ut mot vittnena talar med avund om Jehovas vittnens nit och uppriktighet och uppmuntrar också kyrkomedlemmarna att ådagalägga liknande egenskaper när det gäller att försvara sin tro. Med Jehovas hjälp gör Jehovas vittnen på Sri Lanka stora framsteg, och de ser fram emot att få hjälpa ännu fler fårlika personer att bli frälsta ut ur den ”stora vedermödan”. — Matt. 24:21, 22.