Se framåt med tillit till Guds rättfärdighet och rättvisa
1, 2. Vad kan vara orsaken till att bekanta inte inbjuder dig att ta del i någon otillbörlig verksamhet?
ANTAG att en grupp människor på ditt arbete, i din skola eller i ditt bostadsområde beslutar att gå och se en omoralisk film. Så är det någon som nämner dig och undrar om du inte skulle vilja slå följe med gruppen. Hur tror du att de som känner dig skulle reagera? Skulle de svara: ”Å, det är ingen mening med att inbjuda honom (eller henne). Han är inte intresserad av sådant; det är helt enkelt inte hans stil.” Detta borde helt visst vara den bedömning som görs av en kristens intressen och strävanden. — 2 Tim. 2:19.
2 Men vad var det som föranledde dessa bekanta att reagera på det sättet? Genom att de är medvetna om dina principer och har gett akt på hur du tidigare har handlat, kunde de vara säkra på hur du skulle reagera i denna situation.
3. Vilken grundval har vi för tillförsikten att Guds handlingssätt alltid kommer att vara rättfärdigt och rättvist?
3 Om uppmärksamma människor kunde veta vilket handlingssätt en kristen skulle följa, hur mycket säkrare kan vi då inte vara på vilket handlingssätt Jehova Gud kommer att följa i vissa situationer! I Eden väcktes en moralisk stridsfråga beträffande Jehovas universella suveränitet och det rättfärdiga i hans sätt att handla med människorna. Denna stridsfråga måste avgöras. Bibelns historia skildrar de framåtskridande stegen i Jehovas handlingssätt, allteftersom han har gått framåt mot det slutliga avgörandet av denna stridsfråga. Och just denna skildring ger oss fullt tillräckliga skäl att hysa tillit till att han alltid kommer att göra det som är rättfärdigt och rättvist. Skildringen försäkrar oss också om att det handlingssätt Jehova följer alltid kommer att vara till människornas bestående bästa, såväl som att det kommer att vara rättfärdigt och rättvist.
4. Visas brist på rättfärdighet och rättvisa i det att Jehova har låtit människorna få känna på lidande?
4 Aposteln Paulus skrev: ”Skapelsen [människorna som härstammar från Adam och Eva] blev ju lagd under fruktlösheten [i det de är födda i synd och står inför döden], inte av sin egen vilja [vi människor råder inte över att Adams synd har dragit synd och ofullkomlighet över oss] utan genom honom [Gud] som lade den därunder [genom att låta Adam få avkomlingar], på grundval av hoppet att också skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet.” (Rom. 8:20, 21) Ja, att Gud har låtit människor födas, även om de skulle få känna smärta och problem i livet, var inte på något sätt orättfärdigt eller orättvist. I sinom tid erbjöd Gud dem nämligen också möjligheten att få fullkomligt liv i ett paradis för evigt.
5. Hur är vi i denna tid särskilt gynnade med avseende på mänsklighetens slaveri ”under förgängelsen”?
5 Vi i denna tid är särskilt gynnade, eftersom vi står på tröskeln till Guds nya ordning, i vilken lydiga människor kommer att göras fria ”från slaveriet under förgängelsen”. Uppfyllelsen av bibelns profetior bevisar att vi sedan år 1914 har befunnit oss i den ”generation”, som kommer att se Gud utplåna ondskan på jorden och upprätta ett paradis på hela jorden. Jehovas vittnen är därför flitigt upptagna med att kungöra ”dessa goda nyheter om riket”, som skall ge ”Guds barns härliga frihet” åt de människor som är lojala mot Jehova. — Matt. 24:3—14, 21, 34.
Predika för alla folk — hur då?
6. Vilka frågor kan uppstå beträffande Jesu ord i Markus 13:10?
6 Jesus sade: ”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Mark. 13:10) Trots Jehovas vittnens oavlåtliga ansträngningar tycks det som om det fortfarande finns hundratals millioner människor som inte har fått ett personligt vittnesbörd. Också i länder där vittnena är verksamma finns det somliga människor som inte har nåtts med budskapet. Och det finns millioner fler som lever där det finns få, om ens några, vittnen. Kan det livsviktiga budskapet om Riket nå alla dessa människor i tid? I så fall hur? Bör vi ”helt enkelt lämna detta åt Gud”, eller är vi inbegripna på något sätt? Hurudan kommer Guds dom att bli?
7. Varför kan vi lita på att Markus 13:10 kommer att uppfyllas?
7 Om predikoverket var beroende av människor, kunde det finnas orsak till oro. Arbetet skulle förefalla vara alltför stort med tanke på de politiska barriärer som nu hämmar predikoverket i somliga länder liksom också det förhållandet att ”befolkningsexplosionen” leder till att det blir millioner fler människor varje år som inte har hört budskapet. Men lyckligtvis är det inte någon människa eller grupp av människor som skall avgöra i vilken utsträckning vittnandet för nationerna skall utföras — det är Jehova Gud! Vad han kommer att göra kommer att vara i full samklang med vad han är — en vis, rättvis, kärleksfull och medlidsam Gud. Varför kan vi vara säkra på detta?
8. Vad är Jehovas syn på att människor vinner evigt liv?
8 Jehova sände sin Son till jorden som en ”motsvarande lösen för alla”. (1 Tim. 2:6; Joh. 3:16) Gud försäkrar oss om att han inte önskar att någon skall förlora livet genom olydnad. Det är som det heter i 2 Petrus 3:9: ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, ... utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” På grund av att Skaparen ”vill, att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen”, har han gett människor tid att höra om frälsningen och att ändra sinne. (1 Tim. 2:4, 1917) Att Jehova har låtit sina vittnen kungöra de ”goda nyheterna” i mer än 200 länder och ögrupper i havet är ett bevis för att han bryr sig om oss; Jehova önskar att människor skall bli lydiga och vinna den välsignelse som består i evigt liv. — Rom. 6:23; Hebr. 5:9; jämför Jesaja 55:6, 7; Malaki 3:7.
9. a) Hur är det möjligt att predikoverket skulle kunna komma att utföras i större skala? b) Vilka exempel ger stöd åt denna tanke?
9 I hur mycket större skala vittnesverket återstår att bli utfört, det vet vi helt enkelt inte. Vi bör inte förbise att Jehova bär ansvaret för detta verk och att han använder änglar i himmelen till att öva tillsyn över det. (Upp. 14:6, 7) Se på vad som inträffade en enda dag år 33 v.t.! (Apg. 2:37—42) Eller tänk på vad som i vår tid har inträffat i Sovjetunionen. För inte så många år sedan kunde det ha tyckts omöjligt att föreställa sig att de ”goda nyheterna” skulle predikas över hela detta kommunistiska land. Men de blir nu predikade där, också i det avlägsna Sibirien. I boken The Kremlin’s Human Dilemma (Kremls mänskliga dilemma) skriver Maurice Hindus om Jehovas vittnen:
”Ingenting kan stoppa dem. Slås de ned på en plats, dyker de upp på en annan, än i europeiska Ryssland, än i Sibirien. ... De förefaller vara lika oförstörbara som den sovjetiska polisen, som är besluten att sopa bort dem från den sovjetiska skådeplatsen.” — Sid. 304.
Och i många länder fylls nu Jehovas vittnens Rikets salar i en utsträckning som är häpnadsväckande för dem som tog del i predikoverket före mitten av 1960-talet. Ja, Jehova låter sitt budskap bli predikat.
10. På vad bör vi koncentrera oss med avseende på detta predikande?
10 Eftersom vi är säkra på att vår allsmäktige och rättfärdige Gud kommer att avgöra när predikandet är utfört i den grad som han har avsett, kan vi med odelat sinne koncentrera oss på vad vi har att göra. Han har inte lämnat åt oss att avgöra när det har predikats tillräckligt, men han har uppmanat oss att fortsätta att förkunna de goda nyheterna. Det gäller liv. Denna insikt bör, i förening med medvetandet om att Gud har bemyndigat oss att predika, driva oss till verksamhet!
11. a) Vad kan vi lära av Jehovas ord i Hesekiel 33:7—9? b) Vilket intresse bör vi, i likhet med Paulus, ha för predikoverket?
11 Vi kan ta lärdom av vad Jehova Gud sade till Hesekiel beträffande hans ansvar med avseende på en nära förestående tillintetgörelse:
”Dig ... har jag satt till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. Om jag säger till den ogudaktige: ’Du ogudaktige, du måste dö’ och du då icke säger något till att varna den ogudaktige för hans väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, på det att han må vända om ifrån den, och han likväl icke vänder om ifrån sin väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.” — Hes. 33:7—9.
Jehova uttalade dessa ord före Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. Men de har också innebörd för kristna i denna tid, som har ett budskap som är både en varning och en inbjudan till människor att vända om från sina synder och öva rätt och rättfärdighet. (Hes. 33:14) Vi bör ha samma intresse som aposteln Paulus:
”Paulus [började] bli intensivt upptagen med ordet, i det han vittnade för judarna för att bevisa att Jesus är den Smorde. Men när de höll i med att göra motstånd och tala skymfligt, skakade han ut sina kläder och sade till dem: ’Må ert blod komma över era egna huvuden. Jag är ren.’” — Apg. 18:5, 6.
När vi har tillgång till så många bevis för att avslutningen på denna onda tingens ordning är nära, bör vi också bli ”intensivt upptagna med ordet”, i det vi vittnar. När vi gör det, kan vi vara rena ”från allas blod”, och vi kan vänta på att Gud skall besluta när predikoverket är utfört så att han är tillfredsställd. — Apg. 20:26.
Hurudan kommer hans dom att bli?
12, 13. a) Har vi skäl att vara oroade över hurudan Jehovas dom kommer att bli vid avslutningen på den nuvarande tingens ordning? b) Hur framgår detta av det vi läser i Hesekiel 33:17?
12 Någonting som har samband med frågan i vilken utsträckning de goda nyheterna om Riket ännu kommer att bli predikade är en viss oro hos somliga angående hurudan Jehovas dom kommer att bli vid avslutningen på tingens ordning. De känner en viss oro över om Jehovas dom kommer att vara rättvis och rättfärdig.
13 Men finns det i verkligheten något skäl att vara oroad, med tanke på att Jehova kommer att bära ansvaret för utgången? För länge sedan skrev profeten Jesaja om Jehova Gud: ”Vem kunde han rådfråga för att få insikt? Vem lärde honom handla rätt och gav honom kunskap och visade honom insiktens väg?” (Jes. 40:14, sv. provövers. av år 1974) Är det inte så att ingen människa någonsin har behövt lära Gud rättvisa och rättfärdighet? När vissa israeliter sade: ”Jehovas väg är inte rätt avpassad”, var låg då bristen? Det var inte hos Jehova, utan hos dessa ofullkomliga människor med deras ofullkomliga syn på det som är rätt. Det var som Hesekiel skrev: ”Vad dem beträffar, är det deras väg som inte är rätt avpassad.” (Hes. 33:17, NW) Vi kan lita helt och fullt på att Jehovas dom vid avslutningen på tingens ordning kommer att vara rättfärdig, rättvis, kärleksfull och barmhärtig.
14. När är liknelsen om fåren och getterna tillämplig?
14 En liknelse som Jesus framställde ger oss en del upplysningar om denna dom. Apostlarna hade frågat Kristus vad som skulle vara ”tecknet på ... [hans] närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 24:3) Den avslutande delen av hans svar var liknelsen om fåren och getterna. (Matt. 25:31—46) Denna liknelse är tillämplig nu, eftersom hans ”närvaro” i Rikets makt i himmelen började år 1914 v.t.; då kom Människosonen ”i sin härlighet och alla änglarna med honom”, och han satte sig ”på sin härliga tron”. (Matt. 25:31; Dan. 7:13, 14) Någonting som också bekräftar att liknelsen är tillämplig på denna period mellan början av hans ”närvaro” och förstöringen av den nuvarande tingens ordning är det förhållandet att Jesus sade att hans andliga bröder, de kvarvarande av de 144.000, skulle bli misshandlade och fängslade; detta är någonting som de utsätts för nu, inte någonting som kommer att inträffa i den nya ordningen. — Upp. 12:17.
15. Varför kan vi sluta oss till att den nuvarande tiden är en tid av dom?
15 I liknelsen sade Jesus att under denna period skall ”alla nationerna ... samlas inför honom [som den på tronen insatte konungen], och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna”. (Matt. 25:32) Detta är inte blott och bart någon tillfällig behandling av angelägenheterna, utan det inbegriper avgörande domar, som fälls av den som av Jehova blivit förordnad att ”döma levande och döda”. (2 Tim. 4:1; Joh. 5:26, 27) Kan vi då dra slutsatsen att somliga människors inställning och handlingar under denna period kommer att leda till att de förtjänar evig tillintetgörelse? Somliga kan tveka att dra en sådan bestämd slutsats, men lägg märke till vad Jesus sade om dem som nu visar sig vara ”getter”: ”Bege er bort från mig, ni som har blivit förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.” (Matt. 25:41, 46; 2 Tess. 1:6—9) Detta är alltså en tid då sådana människors eviga liv ligger i vågskålen; det är en tid av dom.
16, 17. a) Varför är människor inte i den ställningen att de kan fälla domar som gäller ”getterna”? b) Vad bör vi göra i fråga om sådana angelägenheter?
16 Men lägg märke till att Jesus inte överlät åt människor att avgöra vilka som är ”fåren” och vilka som är ”getterna”. Hur gott är inte detta! Ja, om vi människor hade ansvaret att döma, hur skulle vi då kunna på rätt sätt värdera sådana faktorer som: Hur stor möjlighet hade personen i fråga att höra och godta de goda nyheterna? Påverkades hans gensvar av hans genetiska grundval, familjeförhållanden eller religiösa bakgrund? Hurudant är hans hjärtetillstånd — älskar han rättfärdighet? Om det är ett barn eller någon som har fötts psykiskt utvecklingsstörd, hur stor betydelse bör då familje- eller samhällsansvar ha i fråga om detta? — 1 Kor. 7:14; 5 Mos. 30:19.
17 Det är obestridligt att ingen av oss är kvalificerad att väga dessa, och kanhända många andra, mycket viktiga faktorer och principer. Vi skulle inte kunna komma fram till domar som är fullkomliga, rättfärdiga och rättrådiga. (5 Mos. 32:4, NW) Varför skulle då någon av oss bli onödigt fördjupad i att försöka avgöra vilka som skall överleva och vilka som inte skall göra det? Om vi säger: ”Jag tror att de här människorna i den här bestämda situationen är ’getter’ och kommer att gå förlorade för evigt, medan de som är i den där andra kategorin kommer att leva”, gör vi inte då oss själva till domare? (Jak. 4:12) Hellre än att försöka avgöra om en viss människa, familj eller skara människor passar in på beskrivningen av ”getterna” eller inte, kan vi vara nöjda med att överlåta saken i händerna på ”hela jordens domare”. — 1 Mos. 18:25.
18. a) Följer Gud enbart sträng rättvisa? b) Varför kan vi vara säkra på att hans domar kommer att vara rättfärdiga och rättvisa?
18 Guds domar är inte blott och bart en fråga om att tillämpa sträng, känslolös rättvisa. Hans barmhärtighet, medlidande och kärlek är inbegripna. Det är som psalmisten David uttryckte det: ”Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.” (Ps. 103:10) Den enda lön som ofullkomliga, syndiga människor förtjänar är i själva verket döden. (Rom. 6:23) Likväl har Jehova i sin barmhärtighet och sitt medlidande föresatt sig att budskapet om frälsning skall spridas vitt och brett, så att människor skall kunna vinna liv. Han önskar att de skall göra det. (Hes. 33:11; Jes. 55:6, 7) Om Guds barmhärtighet, kärlek och medlidande har visats så konsekvent fram till denna tid, och vi har haft gagn av det, kan vi då inte vara absolut säkra på att dessa egenskaper också skall komma in i bilden under domen vid avslutningen på tingens ordning? Ja, de som överlever kommer att ha absolut rätt, när de tillkännager: ”Jehova Gud, den Allsmäktige, sanna och rättfärdiga är dina rättsliga beslut.” — Upp. 16:5—7; 19:1, 2.
Uppståndelse — för vilka?
19, 20. Vad lär bibeln om en framtida uppståndelse?
19 Vi har sett att vi har goda skäl att lita på Guds rättvisa och rättfärdighet, när det gäller predikandet av de ”goda nyheterna om riket” och hans dom vid avslutningen på tingens ordning. Vi har lika goda skäl att hysa tillit beträffande vad Jehova kommer att göra i fråga om att uppväcka människor.
20 I sitt ord försäkrar han oss att ”det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apg. 24:15) Bibelns vittnesbörd går ut på att alla de som har dött och kommit till scheol eller hades, den döda mänsklighetens gemensamma grav, kommer att bli uppväckta. (Upp. 20:13) Följaktligen kommer millioner och åter millioner människor som har dött i det förflutna att få möjlighet att i den nya ordningen följa Jehovas rättfärdiga vägar och vinna evigt liv. Men bibeln visar också att det inte är alla som kommer att bli uppväckta. Som vi har sett beror detta på att somliga människor har syndat mot den heliga anden och av Jehova fått domen att de förtjänar evig tillintetgörelse — de har blivit bestämda för gehenna. — Mark. 3:28, 29; Hebr. 6:4—6; Matt. 23:33.
21. Är vi i den ställningen att vi kan veta vilka som skall bli uppväckta från de döda? Ge skäl för svaret.
21 Somliga har undrat: ”Kommer den eller den av mina släktingar att bli uppväckt? Hur förhåller det sig med den där personen, som jag kände, eller vad kan man säga om den eller den härskaren som förföljde sanna kristna?” Sådana frågor kan uppstå. Men är någon enda av oss i den ställningen att han kan komma till bestämda slutsatser? Om bibeln själv inte uttryckligen anger att en viss person antingen har kommit till hades vid döden eller har blivit bestämd för evig tillintetgörelse, kan vi helt enkelt inte vara dogmatiska i fråga om exakt vad som skall inträffa. Vi känner inte till alla fakta om den personens liv. Och vidare — kan vi läsa den personens hjärta? Nej, det kan vi inte. Men Jehova känner alla fakta och kan läsa hjärtan. Vi läser: ”Jag, Jehova, utforskar hjärtat ... för att ge åt var och en enligt hans vägar, enligt hans gärningars frukt.” (Jer. 17:9, 10; 1 Sam. 16:7) I stället för att själva försöka avgöra vilka som skall bli uppväckta och vilka som inte skall bli det kan vi alltså med goda skäl lita på att Jehova och Jesus kommer att göra det som är rättfärdigt och rättvist. — Joh. 5:30; Rom. 9:14.
Tillit till vad han ger
22. Ger bibeln fullständiga detaljer i fråga om vad Gud kommer att göra för de uppväckta?
22 Bibeln ger oss inte alla detaljer om uppståndelsen. Den talar till exempel inte om vilka de uppståndna skall leva tillsammans med eller var de skall bo. Därför är det förståndigt av oss att inte spekulera över sådana frågor och kanhända oroa oss själva och andra. I stället kan vi, med tillit till Gud, helt enkelt vänta och se.
23. a) Vilken fråga om uppståndelsen ställde judiska religiösa ledare till Jesus? b) På vilka är Jesu svar tillämpligt?
23 Bibeln har emellertid en del att säga när det gäller frågan om äktenskap. En gång ställde några judiska religiösa ledare, som inte visste någonting om en uppståndelse till liv i himmelen, en fråga om en judisk kvinna, som hade befunnit sig under det mosaiska lagförbundet och hade haft sju män. De frågade vems hustru hon skulle bli i uppståndelsen. Jesus svarade:
”Den här tingens ordnings barn gifter sig och blir bortgifta, men de som har räknats värdiga att vinna den andra tingens ordning och uppståndelsen från de döda varken gifter sig eller blir bortgifta. I själva verket kan de inte heller dö mera, för de är lika änglarna, och de är Guds barn genom att vara uppståndelsens barn. Men att de döda blir uppväckta har också Mose gett till känna, i berättelsen om törnbusken, när han kallar Jehova ’Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’. Han är inte de dödas Gud utan de levandes, för honom lever de nämligen alla.” — Luk. 20:34—38; Matt. 22:29—32.
Talade Jesus om den himmelska uppståndelsen? Nej, Jesus lämnade inte deras fråga om den jordiska uppståndelsen obesvarad; han besvarade den. Han talade om uppståndelsen till liv på jorden, den uppståndelse som Abraham, Isak och Jakob skall få. Dessa trogna kommer inte att få odödlighet, utan de kommer att bli lika änglarna. Hur så? På så sätt att änglarna är dödliga, men genom att förbli lojala mot Jehova kommer de aldrig att dö. Genom att de blir belönade med rätten till evigt liv kan de inte fråntas sitt liv av någon utan bemyndigande från Gud. Ändlöst liv på jorden är en välsignelse som bara Jehova kan ge, och han kommer att ge sådant liv och bevara det!
24. Varför borde upplysningar om dödens inverkan på äktenskapsbandet finnas med i bibeln?
24 När Jesus gav detta svar, visade han att döden upplöser äktenskapsbandet, ett faktum som Paulus längre fram bekräftade. (Rom. 7:3; 1 Kor. 7:39) Om en kvinnas man dog, skulle hon då behöva känna sig förpliktad att förbli utan man, utan en far för sina barn? Nej! Och varför vet vi att det är så? På grund av att Jehova omtänksamt har tagit med dessa upplysningar i bibeln. Även om han inte försökte ge oss fullständiga detaljer i fråga om familjeanordningarna i den nya ordningen, så hjälpte han oss på så sätt att eliminera ett tänkbart problem för kristna som ännu är i denna tingens ordning. Ökar inte det förhållandet, att han visade sådan förståelse och sådant medlidande, vår tillförsikt att vilka som helst anordningar som han kommer att göra för oss i den nya ordningen också kommer att återspegla hans kärlek, medlidande och vishet?
25. Varför är vi tillfredsställda med att få tjäna Jehova?
25 Satan påstod att människor tjänar Jehova bara för vad de själviskt kan få ut av det. Men sanna kristna tjänar inte Gud i främsta rummet på grund av de välsignelser de får nu eller på grund av vad de förväntar att få i den nya ordningen. De tjänar honom av äkta kärlek och på grund av sitt privilegium att få helga hans namn, och de är tillfredsställda med att tjäna Jehova både nu och för evigt på grund av vad han är. Han är vår Skapare, som vi är tacksamma mot för vårt liv. (Ps. 100:3—5) Han är också en Gud som förtjänar vår tillbedjan på grund av sina egenskaper och handlingssätt: ”En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” — 5 Mos. 32:4, NW.
26. Vilken syn på framtiden får vi genom att vi känner Jehova och Jesus?
26 Jehova kommer aldrig att göra oss besvikna. Hans rättfärdiga gärningar kommer att förmå oss att alltid vara tacksamma för att han är vår Gud. Och det tusenåriga styre som skall utövas av hans Son, som ”är återskenet av hans härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”, kommer att kännetecknas av samma rättfärdighet och rättvisa. (Hebr. 1:3) Bibeln beskriver hans styre på detta sätt: ”På överflödet av den furstliga styrelsen och på freden skall det inte vara någon ände, över Davids tron och över hans rike för att fast befästa det och upprätthålla det genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till obestämd tid. Härskarornas Jehovas själva nitälskan skall göra detta.” (Jes. 9:7, NW; 11:2—5) Vi kan med full tillit se fram emot sådana välsignelser från Jehova Gud och hans Son.