Inblick i nyheterna

Transplantationsproblem

● Det har länge varit känt att patienter som genomgått hjärttransplantation oftare än andra patienter drabbas av psykiska problem efter operationen. Men samma sak tycks också gälla transplantationer av vissa andra vitala organ, till exempel njurtransplantationer. Psykiatriprofessorn dr Pietro Castelnuovo-Tedesco säger enligt ett citat: ”En framträdande företeelse, som iakttagits efter transplantation, är att det inte sällan uppträder känslomässiga störningar av allvarligt slag.” En undersökning av 292 patienter, som genomgått njurtransplantation, visade att nära 20 procent drabbades av svår depression efter operationen, och några försökte till och med begå självmord. I kontrast härtill drabbas endast omkring en av 1.500 patienter, som genomgår vanliga operationer, av svåra känslomässiga störningar.

En egendomlig företeelse som ibland uppmärksammas är en så kallad ”personlighetstransplantation”. Mottagaren har i vissa fall förefallit lägga sig till med vissa personlighetsdrag från den person som organet kom från. En ung, lättfärdig kvinna, som fick en njure från sin äldre, konservativa, anständiga syster, verkade först mycket upprörd. Sedan började hon efterlikna sin systers uppförande i mångt och mycket. En annan patient påstod att han fått en annan syn på livet efter sin njurtransplantation. Efter en transplantation blev en man med lugnt temperament aggressiv precis som donatorn. Problemet kan i stor utsträckning eller helt och hållet ligga på det psykiska planet. Men det är i varje fall av intresse att bibeln nära förbinder njurarna med människans känslor. — Jämför Jeremia 17:10 och Uppenbarelseboken 2:23.

Växlande normer

● Under rubriken ”Demokratisk frälsare?” omtalade kolumnisten James A. Wechsler i New York ”Post” att ”evangelisten” Billy Graham hade samtyckt till att framträda i ett TV-program, som var avsett att skaffa pengar åt det demokratiska partiet i USA. En talesman för partiet framhöll att Grahams tidigare nära förbindelse med expresident Nixon var ”ett av de bästa skälen att ha honom med i programmet”. Kolumnisten Wechsler uppfattar detta så att Grahams deltagande i TV-programmet skulle tyda på att ”evangelisten” betraktade ”den nuvarande republikanska regeringen som en fläkt från det förgångna eller att han åtminstone hade beslutat balansera sina andliga investeringar” genom att visa intresse för båda de stora partierna. Kolumnisten själv karakteriserade detta som ett exempel på den ”förbindlighet och moraliska kompromiss” som leder till framgång i ”nöjesvärlden”.

Ungefär samtidigt kom det från Bryssel ett meddelande med följande innehåll: ”Evangelisten Billy Graham sade i dag att han var för att prästviga kvalificerade homosexuella men att han föredrog att avstå från att för närvarande göra något uttalande om prästvigning av kvinnor.” Det uppgavs att ”evangelisten” hade sagt att homosexuella borde ”bedömas efter individuella meriter” och att de borde ”ta emot Jesus Kristus och omvända sig från sina synder”. Det överläts åt en medhjälpare att efteråt förklara vad detta betydde, och han sade att omvändelsen från synder inbegrep att överge homosexualiteten. Men varför blev inte detta klart utsagt från början? Bibeln fördömer naturligtvis homosexualitet, och den gör detta mycket rättframt. — Rom. 1:26, 27; 1 Kor. 6:9, 10; 1 Tim. 1:10.

När det gäller prästvigning av kvinnor, sade ”evangelisten” att han ”inte var beredd att ta ställning för eller emot”. Återigen är bibeln mycket tydlig i sin ståndpunkt att kvinnor inte skulle undervisa i den kristna församlingen. (1 Kor. 14:33, 34; 1 Tim. 2:12) I tider som våra behövs det verkligen klarhet och övertygelse i stället för tvetydighet eller ett vacklande sätt att behandla moralfrågor. Ja, ”om den signal, som basunen giver, är otydlig, vem gör sig då redo till strid?” — 1 Kor. 14:8.