Jerusalem på apostlarnas tid

UNDER det första århundradet v.t. var Jerusalem redan en urgammal stad med en upptecknad historia från omkring 1943 f.v.t. Det var ingen tillfällighet att denna stad (som också kallades Sion) fanns till på Jesu Kristi apostlars tid. Det var nödvändigt för att de messianska profetiorna skulle uppfyllas. — Jes. 28:16; 52:7; Sak. 9:9.

Fastän Jerusalem ligger mer än 700 meter över havsytan, framträder staden inte i förhållande till den kuperade omgivningen. Det är först när man kommer helt nära som man får en full överblick över den.

Jerusalem ligger på Israels centrala bergskedja och har ett behagligt klimat. Nätterna är svala, och medeltemperaturen är omkring 17 grader. Huvudsakligen mellan november och april får Jerusalem en nederbörd på omkring 600 millimeter.

På apostlarnas tid var Jerusalems areal mindre än två och en halv kvadratkilometer. De branta dalsidorna i öster, söder och väster ingick som en del i stadens defensiva mursystem. Det var bara norra sidan som saknade naturligt försvar, men där var de uppbyggda murarna särskilt starka.

Templet

Det viktigaste byggnadsverket i Jerusalem var templet, återuppbyggt av Herodes den store. Med alla förgårdarna omfattade tempelområdet mellan sex och åtta hektar. Man kunde komma in i området genom någon av åtta eller tio portar. Fyra eller fem fanns på västra sidan, två eller tre på södra, och en vardera på östra och norra. Den östra porten har varit den som kallades ”Sköna porten”, där Petrus botade en från födelsen ofärdig man. — Apg. 3:1—10.

Pelargångar upptog de yttre partierna i tempelområdet. Den mest imponerande av dem, den kungliga pelargången i söder, bestod av 162 väldiga pelare med korintiska pelarhuvuden. Det krävdes tre män med utsträckta armar för att nå runt om en av dem. Pelarna var uppställda i fyra rader, med tre gångar, och bar upp ett snidat trätak. De yttre gångarna var omkring femton meter höga, men mittgången var högre, eftersom taket var upphöjt i mitten. Pelargångarna i öster, norr och väster bestod av två rader marmorpelare, som på liknande sätt bar upp ett tak. Det var i det skyddade området i Salomos pelargång i öster som Jesus och hans lärjungar vid olika tillfällen kungjorde Guds sanning. — Joh. 10:22—24; Apg. 3:11; 5:12.

Området närmast innanför pelargångarna var hedningarnas förgård. Den var lätt tillgänglig genom ett antal portar och blev därför en genomfartsled. I stället för att gå runt omkring tempelområdet brukade människor passera genom hedningarnas förgård och bära sina saker med sig, när de skötte livets dagliga rutingöromål. Det var också i denna förgård eller i den kungliga pelargången som penningväxlarna satte upp sina bord och andra sålde offerdjur. Jesus Kristus godkände emellertid inte att man använde någon del av tempelområdet som en genomfartsled eller en plats för affärstransaktioner. Vid två tillfällen satte han stopp för sådant. — Matt. 21:12, 13; Mark. 11:15—17; Joh. 2:13—16.

När någon söderifrån passerade genom hedningarnas förgård, kom han till en stenmur, som hade öppningar på några ställen. Denna stenmur var omkring en meter och trettiofem centimeter hög. Ovanpå denna mur fanns det stora stenar med en inskrift på grekiska och latin med en varning till hedningar att de skulle lida dödsstraff om de gick innanför muren. Således skilde denna mur judar från hedningar. — Jämför Efesierna 2:14.

Nästa förgård, kvinnornas förgård, låg fjorton trappsteg högre än hedningarnas förgård. Detta var den förgård som de judiska kvinnorna kunde gå in i för tillbedjan. Här fanns offerkistorna, i vilka man lade bidrag till helgedomen. — Luk. 21:1—4.

Från kvinnornas förgård kunde ceremoniellt rena israelitiska män gå in i Israels förgård. Femton stora halvcirkelformade trappsteg ledde upp till denna förgård med dess förrådskamrar mot den yttre muren.

Den förgård som stod främst i helighet var prästernas förgård, som omgav själva tempelhelgedomen. Här fanns kopparhavet och brännoffersaltaret.

Själva helgedomen låg tolv trappsteg högre än prästernas förgård. Guldbelagda dörrar, omkring tjugofyra meter höga och sju meter breda, spärrade ingången. Byggnadens främre del var bredare än den bakre delen med flyglar som sträckte sig omkring nio meter ut på vardera sidan. Kamrar var byggda på sidorna av denna byggnad, och det fanns en övre kammare över det heliga såväl som över det allraheligaste. Det inre av det heliga var omkring arton meter långt och omkring nio meter brett, och det allraheligaste var omkring nio meter i fyrkant. Hela byggnaden bestod av vit sten och var förskönad med guldpaneler.

Borgen Antonia

Nära tempelområdet, vid nordvästra hörnet, låg borgen Antonia. Den upptog en klipphöjd som var omkring tjugotvå meter hög. Stenmurarna reste sig till en höjd av mer än sjutton meter. Vid vart och ett av borgens fyra hörn fanns ett torn. Tre av dem var omkring tjugotvå meter höga. Det fjärde, i sydöstra hörnet, var mer än trettioen meter högt, och därifrån kunde man se över hela tempelområdet. Den romerska garnisonen var stationerad i borgen Antonia.

En gångväg förband borgen med tempelområdet. Detta gjorde det möjligt för romerska soldater att ingripa snabbt för att slå ned oroligheter där. Det är tydligt att detta är förklaringen till att Klaudius Lysias och en grupp av hans soldater kunde rädda aposteln Paulus från en rasande pöbelhop alldeles utanför templet. — Apg. 21:30—32.

Somliga menar att det var på en central borggård i borgen Antonia som Jesus Kristus framträdde inför Pilatus för att dömas. En stenläggning i detta område kan ha varit Gabbata, som omtalas i Johannes 19:13. Men det skulle också kunna vara så att ett öppet område framför Herodes’ palats, väster om tempelområdet, var den plats där Jesus blev dömd.

Betesdadammen

Nära Fårporten, sannolikt norr om tempelområdet, låg Betesdadammen med sina fem pelargångar. Det var där som Jesus Kristus botade en man som varit sjuk i trettioåtta år. (Joh. 5:2—9) Arkeologiska vittnesbörd om en sådan damm kom i dagen år 1888. Utgrävarna fann en dubbel damm som var delad av en skiljemur av sten och upptog ett område som var fyrtiofem gånger nittio meter. De upptäckte också en bleknad alfreskomålning som visade en ängel som rörde upp vattnet och dessutom spår efter fem pelargångar.

Siloadammen

Söder om tempelområdet låg Siloadammen, i vilken Jesus Kristus uppmanade en blind man att tvätta sig för att återfå synen. (Joh. 9:6, 7, 11) Gihonkällan, som rann upp i en naturlig grotta i Kidrondalen, lämnade vatten till denna damm genom en tunnel uthuggen i bergets sida.

Oljeberget och Getsemane

Längs östra sidan av Jerusalem sträcker sig en kedja av rundade kalkstensberg. I forntiden var denna bergsrygg täckt av olivträd, och den kallades därför Oljeberget eller Olivträdsberget. Det når mer än 100 meter över Jerusalems medelhöjd och sätter en i stånd att se hela tempelområdet. — Mark. 13:3.

Någonstans på eller nära Oljeberget låg trädgården Getsemane. Jesus Kristus var ofta tillsammans med sina lärjungar i denna trädgård. (Joh. 18:1, 2) Det var där som han på påskkvällen år 33 v.t. blev förrådd med en kyss av Judas Iskariot. — Matt. 26:36, 48, 49.

Golgata, gravträdgården och Krukmakaråkern

Platsen där Jesus hängdes på pålen var Golgata eller ”huvudskalleplatsen”. Den kan ha varit belägen norr om borgen Antonia. Omkring 220 meter nordöst om Damaskusporten ligger en klippa med iögonenfallande hål som gör att den liknar en dödskalle. Inte långt från denna klippa ligger en stor trädgård, begränsad i norr av en kulle. En gravkammare med en enda färdiggjord grav är uthuggen i en väldig sten som skjuter ut från kullens sida. Denna plats stämmer in på bibelns beskrivning av platsen där Jesus hängdes på pålen och begravdes. (Matt. 27:57—60; Mark. 15:22—24; Luk. 23:33; Joh. 19:38—42) Om detta är den verkliga platsen kan emellertid inte avgöras i denna tid.

Traditionen förlägger ”Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar” till södra sidan av Hinnoms dal nära den plats där den förenar sig med Kidrondalen. Det finns många gravar inom området. ”Krukmakaråkern” var det jordstycke som köptes för de ”trettio silverpenningar” som Judas Iskariot fick för att han förrådde Jesus. Den kom att bli känd som Akeldamak, ”Blodsåkern”. — Matt. 27:5—8; Apg. 1:18, 19.

Ingen särskild helighet i denna tid

I denna tid är många av de platser som förbinds med Jesu och hans apostlars offentliga förkunnarverksamhet inte exakt kända. Detta är uppenbarligen i överensstämmelse med Guds uppsåt, eftersom den sanna tillbedjan nu inte är beroende av några särskilda geografiska platser. (Joh. 4:21—24) Det som har verklig betydelse är det budskap som Jesus och hans apostlar förkunnade. Detta budskap har levat vidare i den Heliga skrift, och det verk som Jesus och hans apostlar började i det första århundradet v.t. har nått ut till jordens ändar.

[Karta på sidan 500]

(För formaterad text, se publikationen)

JERUSALEM under Jesu och hans apostlars förkunnartjänst

Golgata (?)

Betesdadammen

Borgen Antonia

Israels förgård

Prästernas förgård

Templet

Kvinnornas förgård

Hedningarnas förgård

Pelargångar

Herodes palats

Siloadammen

Getsemane (?)

OLJEBERGET

KIDRONDALEN

HINNOMS DAL ELLER GEHENNA

Akeldamak (?)