Visa Gud den odelade hängivenhet han är värd
JEHOVA GUD förtjänar en odelad plats i vår tillgivenhet. Skälen är många. Han är livets källa. På grund av att det var hans vilja existerar det skapade livet. Hans sätt att styra är grundat på kärlek, och hans befallningar tjänar till att befrämja deras lycka och välfärd som lyder dem. (Ps. 19:8—12) Ja, såsom Skaparen, livets källa och laggivaren, är Jehova värd vår hängivenhet, starka tillgivenhet och glödande kärlek. (Upp. 4:11) Vår kärlek till honom bör vara upphöjd över vår kärlek till varje annan person.
Att visa Jehova Gud den odelade hängivenhet han är värd är inte alltid lätt. Lojal tjänst för Gud som en Jesu Kristi lärjunge kan leda till smälek och fysisk misshandel. Det kan rentav hända att familjemedlemmar vänder sig emot en. Jesus Kristus sade: ”Tror ni, att jag har kommit för att skapa frid på jorden? Nej, säger jag er, icke frid utan söndring. Härefter skall fem i ett hus vara söndrade inbördes, tre mot två och två mot tre: fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin dotter och dottern mot sin moder, svärmoder mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin svärmoder.” (Luk. 12:51—53, Hd) Vad är det som orsakar denna söndring? Den är följden av det sätt på vilket familjemedlemmar reagerar för de goda nyheterna om Guds rike. (Matt. 28:19, 20) Somliga tar emot dessa ”goda nyheter”, medan andra avvisar dem och kanske till och med bittert motstår dem.
Mot denna bakgrund kan vi förstå följande ord av Jesus Kristus: ”Om någon kommer till mig och han därvid ej hatar sin fader och sin moder och sin hustru och sina barn och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.” (Luk. 14:26) Menade Guds Son med detta att de som blev hans efterföljare skulle vara fientligt sinnade mot eller avsky sina familjer eller sig själva? Inte alls. I stället klargjorde han att kärleken till familjen och till en själv bör få en underordnad plats. Om någon inte älskade Gud mera än han älskade sina släktingar, skulle han vara ur stånd att stå emot motstånd från familjen. Och om han inte satte Guds vilja före sina egna begär, skulle han göra allt som stod i hans makt för att följa ett handlingssätt som föreföll fördelaktigast, även om det betydde att handla tvärtemot Guds befallningar. Det är alltså tydligt att man kan vara en lärjunge till Jesus Kristus bara om man är villig att ge Gud den första platsen, en unik plats, i sin tillgivenhet, oberoende av vilka hinder man kan behöva möta som en följd av detta.
Det Jesus Kristus sade i fråga om detta liknar de principer som finns uttryckta i den mosaiska lagen. Om familjemedlemmar eller vänner som vägrade att visa Jehova Gud odelad hängivenhet och försökte påverka andra att bli trolösa mot honom sade lagen: ”Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter eller hustrun i din famn eller din vän, som är för dig såsom ditt eget liv, om någon av dessa i hemlighet vill förleda dig, i det han säger: ’Låt oss gå åstad och tjäna andra gudar’, ... så skall du icke göra honom till viljes eller höra på honom. Du skall icke visa honom någon skonsamhet eller hava misskund och undseende med honom, utan du skall dräpa honom: först skall din egen hand lyftas mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. Och du skall stena honom till döds, därför att han sökte förföra dig till att övergiva HERREN [Jehova], din Gud.” — 5 Mos. 13:6—10.
Det krävde helt visst utomordentlig lojalitet mot Gud och hängivenhet för honom för att vittna mot en familjemedlem eller nära vän och sedan vara den förste att ta del i att avrätta denne. Några kan naturligtvis mena att detta var alltför strängt. Men var det så?
Hur skulle det ha blivit om den avgudiske släktingen eller vännen hade tillåtits fortsätta att leva och påverka andra i orätt riktning? Detta skulle ha lett till mycket allvarliga, ja, tragiska, konsekvenser. Prostitution, homosexualitet, dryckenskap och barnoffer var några av de avskyvärda sedvänjor som var förbundna med avgudadyrkan. (1 Kon. 14:24; Jer. 19:3—5; Hos. 4:13, 14; Am. 2:8) Tänk på hur skadliga för Israels nations moraliska tåga sådana förnedrande sedvänjor var och vilken sorg och skada de orsakade. Följaktligen skulle avgudadyrkarens död skydda många för det omätliga lidande som hans inflytande med säkerhet skulle ha medfört, om han hade tillåtits fortsätta.
I vår tid är de kristna naturligtvis inte bemyndigade att avrätta avgudadyrkare. Likväl kan det fortfarande bara betyda olycka, om man ger efter för en familjemedlems eller nära väns inflytande till att ringakta Guds lag. Det är sant att sådan eftergivenhet skulle kunna ge tillfällig lindring från hotelser, smädande ord och våldshandlingar. Men i hjärtat skulle den som gav efter veta att han var illojal mot Gud och följde ett handlingssätt som till sist kunde leda till att han blev förkastad av Gud. Också den släkting eller vän vars inflytande han gav efter för skulle komma i ett ogynnsamt läge. Han skulle bli berövad möjligheten att se ett föredöme i fråga om kristet liv, som skulle kunna få honom att på nytt undersöka sin inställning och kanhända själv bli en kristen lärjunge.
Guds Son gav ett utmärkt föredöme genom att han inte lät släktingar påverka honom på orätt sätt. Vid ett tillfälle utropade hans släktingar: ”Han är från sina sinnen.” (Mark. 3:21, J. N. Darbys övers., sv. uppl.) Och trots de underverk Jesus utförde var det så att ”icke ens hans bröder trodde på honom”. (Joh. 7:5) Men dessa släktingars trolöshet fick inte Jesus att sluta. Han fortsatte att utföra Guds verk. Vad blev resultatet? Efter Jesu död och uppståndelse var hans bröder uppenbarligen bland de omkring 120 lärjungar som fick den heliga anden på pingstdagen år 33 v.t. (Apg. 1:14; 2:1—4) På grund av att Jesus betonade andliga samhörigheter och inte köttsliga kunde hans bröder till sist vinna god andlig samhörighet med Jehova Gud.
Släktingar och vänner är inte de enda som skulle kunna göra att man underlåter att visa Gud odelad hängivenhet. I själva verket kan vem som helst eller vad som helst som får oskälig betydelse i vårt liv leda till att vi inte är Gud odelat hängivna. Bibeln kallar till exempel girigheten ”avgudadyrkan”. (Kol. 3:5) Det är så därför att föremålet för en persons åtrå vänder bort tillgivenheten från Gud och därigenom blir en avgud. Tänk på den som vill vinna bemärkthet i världen. Hans tid och krafter är fullt upptagna med att sträva efter detta mål. Han ägnar inte en tanke åt vad som kan vara Guds vilja i detta. Det är tydligt att han inte är Gud odelat hängiven. Ett annat intresse har blivit hans viktigaste omsorg — föremålet för hans kärlek.
Eftersom Jehova Gud med rätta kräver odelad hängivenhet, måste vi vara på vår vakt, så att ingenting får otillbörlig betydelse i vårt liv och tränger ut tillgivenheten för honom. Ingenting som denna världen har att erbjuda bör tillåtas förmörka vår uppfattning om det rätta och riktiga i att förbli Jehova odelat hängivna. Vi bör rätta oss efter den inspirerade förmaningen: ”Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek inte i honom; ty allting i världen — köttets begär och ögonens begär och det skrytsamma uppvisandet av vad man har av livets goda — det har inte sitt ursprung hos Fadern, utan har sitt ursprung hos världen. Dessutom försvinner världen, och det gör också dess begär, men den som gör Guds vilja består för evigt.” (1 Joh. 2:15—17, NW) Ja, om vi först och främst är intresserade av att visa Jehova Gud den odelade hängivenhet han är värd, kan vi vara förvissade om att han skall ge oss evigt liv.