Hur man kommer till rätta med blyghet
Nyttiga fakta som unga människor behöver känna till
TYCKER du att det är svårt att börja samtal, särskilt med främlingar? Går det trögt för dig att skaffa nya bekanta? Tvekar du att ta del i gruppverksamhet? Då är det tydligt att du har problem med blyghet.
Blyghet kan vara tilltalande. Åtminstone är det så hos små barn — småttingar som tittar på dig med vidöppna ögon eller vänder bort ansiktet när du visar dem den allra minsta uppmärksamhet. Men tycker vi inte om att se när små barn övervinner sin försagdhet och börjar få förtroende för oss och till och med visar barnslig, översvallande glädje?
Du är inte längre ett litet barn. Och när vi blir äldre, förväntar människor med rätta något mera av oss. Det är som aposteln Paulus uttryckte det: ”När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort, vad barnsligt var.” (1 Kor. 13:11) Det är sant att ett visst mått av blyghet ibland kan vara tilltalande också hos vuxna. Denna egenskap är besläktad med anspråkslöshet, en ödmjuk inställning till sig själv, och anspråkslöshet är alltid tilltalande, oberoende av ens ålder.
Men den återhållande verkan som blygheten har går längre än den som anspråkslösheten har. Och om den går alltför långt, kan den allvarligt hindra dig från att få ut allt det du skulle kunna få ut av livet. Den kan vara som ett rep eller en kedja, som får dig att halta, inskränker din rörelsefrihet. Den kan bromsa upp dina framsteg mot ett fullvuxet tillstånd som man eller kvinna, ja, i själva verket göra att du förlorar dyrbar tid under de år då du utvecklas. Den kan till och med göra att något så enkelt som att äta en måltid i andras närvaro blir en obehaglig uppgift.
Men varför är somliga blyga eller försagda, medan andra inte är det? Hur kan du övervinna blygheten eller åtminstone råda över den, så att den inte begränsar din glädje i livet?
Först bör du inse att det att man är normal inte betyder att man måste vara pratsam eller oerhört sällskaplig. Vi kan alla vara tacksamma för att vissa människor av naturen är stillsammare än andra och att somliga inte är rädda för att vara ensamma under vissa perioder för att ägna sig åt allvarligt studium, tankearbete eller enbart begrundan. Det kan hända att sådana människor inte ger så många bidrag till ett samtal som andra gör. Men det de säger kan vara av god kvalitet och högt värde. (Jämför Ordspråksboken 17:27, 28.) Men det är skillnad på att vara av naturen tyst eller stillsam och att vara plågsamt blyg eller skygg. Vad är orsak till dessa egenskaper?
Orsaker till blyghet
Blygheten beror på en sinnesinställning, en inställning som i sig själv kan ha olika orsaker. Bakgrunden kan vara bidragande. Den som är uppväxt i en stad kan känna sig mera obesvärad i sällskap med människor än den som har växt upp på en lantgård eller i ett glest befolkat område. Det kan ha med vårt utseende att göra. När vi växer upp går vi ofta igenom obehagliga utvecklingsstadier. Vi kan ha problem med hyn, och vissa kroppsdelar kan tyckas vara oproportionerliga i förhållande till resten av kroppen eller ansiktet. Vi kan bli retade för detta eller för att vi är korta eller långa eller knubbiga eller magra. Vi kan också ha något talproblem, läspa eller stamma.
Också våra föräldrar kan oavsiktligt ha del i detta. De älskar oss visserligen, men de kan förvänta mera av oss än de i verkligheten borde göra, när det gäller betyg i skolan, idrottsliga förmågor osv. När vi inte lyckas motsvara deras höga förväntningar, kan detta göra att vi ”drar oss inom ett skal”. Om de ofta eller allvarligt kritiserar våra grammatiska fel eller vårt uppträdande inför andra, kan detta påverka oss mera än de kanske inser. Om de inte bryr sig om våra frågor utan kallar dem ”dumma”, kan vi mista tron på värdet av att kommunicera. — Kol. 3:21.
Hur man tar itu med problemet
Men ingenting ändras av att man grubblar över den tidigare orsaken, eller hur? Vad som betyder något är vad du kan göra nu för att komma till rätta med problemet. I verkligheten är det till största delen en fråga om att du intar en balanserad syn på människor och inte är överdrivet bekymrad över deras uppfattning om dig. Det är sant att somliga människor är ovänliga och kritiska och ser ner på andra. Men det är inte alla som är sådana. Varför skulle du låta de ovänliga beröva dig den glädje som gemenskapen med andra kan ge? Om vi låter några få dåliga erfarenheter påverka oss alltför mycket, skulle vi kunna bli lika de israeliter som förlorade modet i så hög grad att till och med ljudet av ”ett prasslande löv” som rördes av vinden jagade dem på flykten. (3 Mos. 26:36) Man kan inte uppnå lycka utan att övervinna en del problem.
Det kan hända att ditt ansikte eller din figur inte är precis som du skulle önska. Men många människor med tilldragande ansikte och kropp har misslyckats i livet. (2 Sam. 14:25; 15:5, 6; 18:9, 14; Ords. 31:30) Vad som verkligen betyder någonting är vad du är inom dig, i ”hjärtats fördolda människa”. Detta är vad Gud är intresserad av, eftersom han inte ser på ”vad som framträder för ögonen” utan ser till ”vad hjärtat är”. (1 Petr. 3:4; 1 Sam. 16:7, NW; Ps. 51:8) Människor som är värda att ha som vänner kommer att bedöma dig på samma sätt, i enlighet med de principer du lever efter, vad du har i ditt hjärta och sinne. Sackeus var mycket kortväxt, Paulus hade uppenbarligen dålig syn, Elisa var flintskallig, men alla dessa vann Guds och rättfärdiga människors aktning genom det de gjorde och var invärtes. — Luk. 19:1—10; Gal. 4:15; 6:11; 2 Kon. 2:23, 24.
Mose hade ett talproblem som gjorde att han tvekade när det gällde att tala offentligt. Men med tiden övervann han uppenbarligen detta. (2 Mos. 4:10; jämför 5 Moseboken 31:30; 32:1, 2) Läspning och stamning kan övervinnas eller märkbart förbättras, om du anstränger dig för att göra det. Stamning har inte någon fysisk orsak; den uppstår genom ett mentalt hinder som orsakar anspänning eller oreda i tankarna. En terapi som är till nytta är att läsa högt i långsam takt. Tala sedan på samma sätt. Det är mera sannolikt att man snubblar när man springer än när man går, och så är det också när man talar. Fortsätt att tala långsamt till dess stamningen slutligen avtar. Då kan du efter hand öka farten. När du talar offentligt, bör du komma ihåg att knappast någon finner nöje i att du känner obehag. De vill att du skall lyckas. När allt kommer omkring, är det till deras fördel att du gör det. De flesta människor kommer alltså inte att se ner på dig, utan i stället uppmuntra dig.
Läspning kan ha en fysisk orsak men behöver inte ha det. Men kom ihåg att i barndomen (eller när man lär sig ett nytt språk) måste talorganen — tungan, läpparna, halsen — lära sig hur varje ljud skall uttalas. De lär sig det genom övning — genom att göra samma rörelser om och om igen. För att korrigera eller minska läspningen bör du ha uttalsövningar — långsamt hjälpa talorganen (särskilt tungan) att utföra de rörelser som är nödvändiga för ett riktigt ljud. När du deltar i ett samtal och skall uttala ord som har svåra ljud, bör du sakta ner. Beslutsam och tålmodig ansträngning kommer att ge förbättring.
Lär dig att inte ta dig själv alltför allvarligt, ja, lär dig också att kunna skratta åt dig själv ibland. En ung man som hade utstående öron brukade leende säga till andra att när han föddes, så var hans föräldrar inte säkra på om han skulle gå eller flyga. Din egen humor kan göra dig avspänd. Kom också ihåg att det inte alltid är illvilja med när någon retas; det kan visa tillgivenhet. Det finns ett tyskt ordspråk: ”Was sich liebt, das neckt sich”, som betyder: ”Den man älskar retas man med.”
Att ta itu med problemet
Det avgörande är att ta itu med problemet. Du kan aldrig lära dig simma, om du inte är villig att bli våt. Och du kan inte övervinna blygheten, om du inte är villig att anstränga dig för att göra dig fri genom att inleda samtal, skaffa nya bekantskaper, ta del med andra i att göra saker och ting. Ha klart för dig att varje människa ibland känner sig litet illa till mods eller osäker i sällskap med vissa människor. Men gör inte ett berg av en mullvadshög. Att börja ett samtal kan vara så enkelt som att säga: ”Jag tror inte att jag har träffat dig förut. Vad heter du?” Sedan kan du gå vidare genom att fråga varifrån personen är, vad han eller hon nu gör, hur det går i arbetet eller skolan, kanske fråga om framtidsplaner. Om du visar intresse för andra, kommer de att visa intresse för dig. Och i synnerhet om du ger uttryck åt uppskattning av det goda du ser hos andra, kommer du att finna många vänner. — Luk. 6:38.
Detta är nyckeln till framgång när det gäller att övervinna problemet. Tänk på andra, på hur du kan vara till nytta för dem, så kommer du inte att känna dig besvärad. Alldeles som Paulus rådde de kristna i Korint behöver vi ofta ”vidga” oss i vår tillgivenhet för andra och omsorg om dem. (2 Kor. 6:11—13) Kärleken bör förmå oss att göra detta, göra denna ansträngning i stället för att låta fruktan för förlägenhet råda över oss. Tänk på hur Jesus Kristus blev förlöjligad och hånad utan grund. Ändå visade han verklig kärlek till människor av alla slag och verkligt intresse för dem. — 1 Petr. 2:21—24.
Aposteln Paulus begav sig till Korint ”i svaghet och med fruktan och mycken bävan”, uppenbarligen angelägen om att kunna betjäna korintierna väl och övervinna orätta inställningar bland dem. Fastän somliga motståndare såg ner på hans framträdande och hans tal, lät han inte deras förvända synsätt avhålla honom från att tjäna Guds intressen och sin medmänniskas intressen. (1 Kor. 2:3; 2 Kor. 10:10) Hans unge medarbetare Timoteus kan ha varit något tillbakadragen av naturen. (2 Tim. 1:6, 7) Men detta avhöll honom inte från att ta emot svåra uppdrag. — 1 Tim. 1:3, 4; 4:12, 13.
Inrotad blyghet kan göra att vi blir ”enstöringar” med en eremitliknande inställning. Ordspråksboken 18:1 ger varningen: ”Den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” (NW) För att äga god omdömesförmåga i livet behöver vi hålla kontakten med verkligheten genom umgänge och samtal. Vårt sinne och hjärta behöver den stimulans och vederkvickande verkan som denna gemenskap kan ge. (Rom. 14:7) I annat fall kan sinne och hjärta bli som rum med stängda fönster och fördragna gardiner — de kan bli osunda och unkna. Det är sant att man genom läsning kan inhämta en del tankar utifrån, men detta kan inte helt och hållet ersätta gemenskap med levande människor.
Låt kärleken förmå dig att redan i dag ta itu med att göra dig fri från blygheten. Sedan kommer du dag för dag att se hur ditt liv blir rikare, intressantare och mera givande — för dig själv och för dem som du visar intresse för.