Där det i särskild grad behövs fler förkunnare av de goda nyheterna
”Kom över till Macedonien och hjälp oss.” — Apg. 16:9, NW.
1, 2. Vad fick Paulus erfara, när han först besökte Efesus, och vad erkände och lovade han?
FÖR dem som sätter värde på det kristna ansvaret att förkunna de goda nyheterna om Guds rike är det en spännande erfarenhet att träffa människor som vädjar till dem att stanna och undervisa dem om sanningen. Paulus, en Jesu Kristi apostel, fick erfara detta, då han först besökte staden Efesus i Mindre Asien. Det var omkring mitten av första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Han stannade där helt kort på sin väg tillbaka till Antiokia i Syrien under sin andra missionsresa. När människor i en synagoga hörde honom förkunna de goda nyheterna, bad de honom enträget att stanna så att de kunde få höra mera.
2 Paulus insåg att behovet av förkunnare av de goda nyheterna i Efesus var stort. Han kunde inte stanna och hjälpa dem vid den tiden, men han lovade att återvända: ”Om Gud [Jehova, NW] vill, skall jag vända tillbaka till eder.” (Apg. 18:21) Detta gjorde han under sin tredje missionsresa, då han stannade där under tre fruktbringande år. I Efesus byggde han upp en församling, som blev särskilt omnämnd av den uppväckte Jesus Kristus mer än fyrtio år senare. Jesus inspirerade aposteln Johannes att lovorda församlingen i Efesus för dess uthärdande och arbete men också att tillrättavisa den för att den hade ”övergett den kärlek du hade i början”. — Upp. 2:2—4, NW.
3. Hur visade Paulus den rätta inställningen, då han talade med efesierna under sin tredje missionsresa?
3 Vid slutet av sin tredje missionsresa stannade Paulus i Miletus, en liten stad något söder om Efesus, och han kallade dit de äldre männen i församlingen i Efesus. När de hade kommit, talade han med dem och påminde dem om hur han hade gett ut sig för att de skulle lära känna de goda nyheterna. Från det ögonblick han kom till den romerska provinsen Asien, ett område som omfattade västra delen av halvön Mindre Asien och hade Efesus som huvudstad, höll han i med att predika de goda nyheterna trots förföljelse. Denna goda inställning är vad människor i vår tid behöver som beger sig dit där behovet av förkunnare av de goda nyheterna är mycket stort.
4. Hur svarade Paulus på vädjan att komma till Macedonien och hjälpa människorna där?
4 Vid ett tidigare tillfälle visade Paulus sin villighet att tjäna där det behövdes fler förkunnare. Det var under hans andra missionsresa. Han var då i staden Troas i nordvästra hörnet av halvön Mindre Asien. Där fick han i en syn se en man från Macedonien som bönföll honom att komma över och hjälpa människorna i Macedonien. (Apg. 16:9, 10) Paulus insåg att detta var en anvisning från Jehova att resa till detta område där behovet var mycket stort, och han gick genast ombord på ett fartyg och seglade till Neapolis i Macedonien. Därifrån begav han sig till staden Filippi, som låg vid en handelsväg. Hans taktik var alltid att slå sig ned i städer som låg vid handelsvägar, tydligen för att resenärer skulle kunna föra det han predikade vidare till andra städer. Den församling han bildade i Filippi var alltid särskilt tacksam mot honom för hans arbete och sände ofta gåvor till honom.
5. Vilket föredöme har Paulus, Akvila och Priscilla gett oss i denna tid?
5 Paulus gav ett gott föredöme för Jehovas överlämnade tjänare i vår tid. Han satte Guds rikes intressen främst i sitt liv och var villig att bege sig till andra platser där behovet av förkunnare var stort. Detta tycks också ha gällt Akvila och Priscilla. Paulus träffade dem i Korint under sin andra missionsresa, och när han färdades därifrån, följde de honom så långt som till Efesus. Där stannade de och predikade. Människor som är överlämnade tjänare åt Jehova i vår tid kan visa samma villighet att tjäna där behovet av förkunnare av de goda nyheterna är större än där de befinner sig.
Platser där det råder stort behov
6, 7. a) Hur kan en förkunnare av Riket göra så att hans ansträngningar bär mer frukt? b) Bör en kristen flytta till ett annat distrikt, om han får goda resultat där han befinner sig?
6 I vår tid finns det många platser där behovet av fler förkunnare av de goda nyheterna om Riket är mycket stort, och dessa platser ger utmärkta möjligheter för överlämnade tjänare åt Jehova att göra sina ansträngningar i förkunnartjänsten så fruktbärande som möjligt under den korta tid som återstår för den nuvarande tingens ordning.
7 Om någon av dessa överlämnade kristna uppnår goda resultat på det distrikt som tilldelats hans församling och människor ger gensvar på de goda nyheterna om Riket genom att sluta sig till Jehovas organisation, då behövs han naturligtvis just där. Han har en fruktbar åker för förkunnartjänsten, och han kan då fortsätta att bearbeta den i stället för att resa någon annanstans. Men hur är det om distriktet blir bearbetat upprepade gånger utan att han ser så mycket resultat av sina ansträngningar? Bör han sakta farten eller sluta upp? På inga villkor! Hans uthärdande är välbehagligt för Jehova Gud.
8. Varför är det tillrådligt att flytta, om detta är möjligt, då ett distrikt inte bär frukt?
8 Men om hans förhållanden tillåter honom att hjälpa till på ett annat distrikt, där det behövs fler förkunnare, skulle det då inte vara en förståndig åtgärd av honom att bege sig till detta distrikt? En fiskare som finner att hans båt ligger på en plats där fisket är dåligt kommer att flytta sin båt till fiskeplatser där möjligheten till fångst är mer lovande. Han är intresserad av att fånga så mycket fisk han kan innan dagen är slut. Som andliga fiskare önskar Jehovas vittnen i vår tid arbeta där deras ansträngningar är mest produktiva.
9, 10. Nämn några av de länder där behovet är mycket stort och som en person kan ha i tankarna, om han kan flytta till ett annat land.
9 Det är kanske möjligt för en familj att ordna sina angelägenheter så att man kan bege sig till ett annat land, där behovet av förkunnare är alldeles särskilt stort. I Förenta staterna är förhållandet mellan antalet förkunnare och antalet invånare en på 524, men det finns ett antal länder där förhållandet inte är så gynnsamt, och det tyder på ett stort behov av fler förkunnare av de goda nyheterna om Guds rike. I Bolivia till exempel är förhållandet en på 4.222; i Salvador en på 1.951; i Guatemala en på 2.298; i Colombia en på 3.021; i Ecuador en på 2.095; i Paraguay en på 2.963, och i Peru en på 3.007. Alla dessa länder ligger i Mellanamerika eller Sydamerika, där ”fisket” har visat sig vara mycket gott. I somliga av dessa länder finns det emellertid fortfarande hela städer där det inte finns någon församling av Jehovas folk.
10 Låt oss nu rikta blicken mot Afrika och se hur stort behovet av förkunnare av Riket är där. I Burundi är förhållandet mellan antalet Jehovas vittnen och antalet invånare en på 71.174; i Senegal en på 20.339; i Gambia en på 35.111; i Elfenbenskusten en på 9.513; i Kenya en på 11.094; i Mali en på 700.000; i Niger en på 106.296; i Tchad en på 50.000, och i Uganda en på 98.234. Dessa länder erbjuder goda ”fiskemöjligheter” för överlämnade tjänare åt Jehova som är i stånd att flytta till ett annat land.
11, 12. Beskriv vad Jehovas vittnens missionärer finner i några länder i Afrika.
11 Intresset är så stort i somliga av dessa länder att vittnena där har väntelistor på människor som önskar bibelstudium. I Kenya till exempel spiller de inte tid på människor som inte håller fast vid överenskommelser. Om en person inte är hemma några gånger då studiet skall hållas, upphör vittnet med detta studium och använder sin tid med någon annan, som visar större uppskattning. Om en person sedan studiet har upphört lovar att hålla sina överenskommelser och önskar att studiet skall återupptas, antecknas han längst ned på listan över dem som väntar på studium.
12 En missionär som begav sig till Dahomey berättade att hon efter litet mer än sex månader ledde femton bibelstudier i hem. Hon skriver: ”Tiden räcker inte till för att ta hand om alla som vill studera. Vi håller på att bli välkända i staden, och människor hejdar oss helt enkelt och frågar om vi vill studera med dem.” Att det är goda ”fiskeförhållanden” i dessa länder visas av de stora ökningarna i antalet människor som ansluter sig till Jehovas organisation. Också de är verksamma med att förkunna de goda nyheterna om Riket.
13. Vad fann ett Jehovas vittne på Truköarna, och vilken fråga ställs du inför?
13 Som man kan förvänta har de som begett sig till länder där behovet av förkunnare är mycket stort haft en del stimulerande erfarenheter. En förkunnare som besökte några av de många öarna i Trukdistriktet träffade människor som aldrig hade sett en bibel och som aldrig hade hört de goda nyheterna om Riket. De lyssnade ivrigt till honom. När han lämnade en ö, sedan han predikat för människorna där en tid, frågade de flera gånger: ”När kommer ni tillbaka?” De liknar verkligen människorna i det forntida Efesus, då aposteln Paulus första gången besökte dem. Kan du ge gensvar på vädjan från sådana människor i olika länder: ”Kom över ... och hjälp oss”?
Inom ens eget land
14. Hur kan en person tjäna där det behövs fler förkunnare av Riket inom hans eget land?
14 Om en familj inte kan flytta till ett annat land, kan den vara i stånd att flytta till något av de isolerade distrikten inom det egna landet. Många Jehovas vittnen har gjort detta med goda resultat. Somliga har flyttat till distrikt på långt avstånd från sin hemstad, och andra har flyttat bara några mil till en plats där det behövdes mera hjälp. I somliga fall ligger distriktet långt borta från en församling av Jehovas vittnen. Intresset där måste utvecklas, så att en församling kan bildas. I andra fall kan det finnas en församling, men den är liten och svag. Den behöver hjälp och uppmuntran. I ytterligare andra fall kan en församling behöva kraftfullare ledning, och detta ger möjligheter för en mogen tjänare i Jehovas organisation att flytta med sin familj till denna stad och hjälpa denna församling.
15. Hur kan mogna vittnen hjälpa en liten församling?
15 Mycket gott kan göras av mogna vittnen som flyttar till en plats där det finns en liten församling som behöver hjälp. Genom att nitiskt ta ledningen i förkunnartjänsten kan de ingjuta nytt liv i församlingen och hjälpa vittnena på platsen att bli mera produktiva ”människofiskare”. (Matt. 4:19) De kan vara ett stimulerande föredöme för församlingen på platsen, alldeles som Paulus och hans följeslagare var för församlingen i Tessalonika. Paulus skrev till de kristna i denna församling: ”Ty vi vet, av Gud älskade bröder, hur han utvalde er, ty de goda nyheter vi predikar gav sig inte till känna ibland er endast genom tal, utan också med kraft och med helig ande och stark övertygelse, alldeles som ni vet vad för sorts människor vi blev gentemot er för er skull; och ni blev efterliknare av oss och av Herren.” — 1 Tess. 1:4—6, NW.
16. Vilken särskild glädje hade aposteln Paulus, och hur kan Jehovas vittnen i vår tid få del av denna glädje inom de länder där de bor?
16 Aposteln Paulus fann stor glädje i att öppna nya distrikt för predikandet av de goda nyheterna om Riket. I sitt brev till de romerska kristna, de som bodde i Rom, visade han sin glädje genom att säga: ”På så sätt har jag i sanning låtit min strävan gå ut på att inte kungöra de goda nyheterna där Kristus redan hade blivit nämnd, för att jag inte skulle bygga på en annans grundval, utan, alldeles som det är skrivet: ’De, för vilka ingenting har kungjorts om honom, skall se, och de som inte har hört skall förstå.’” (Rom. 15:20, 21, NW) Samma glädje kan upplevas av Jehovas vittnen i vår tid som är villiga att flytta till ett isolerat distrikt där det inte upprättats någon församling.
17. Vad slags människor måste de vara som överväger att flytta till platser där behovet av förkunnare är särskilt stort?
17 De som flyttar till områden där behovet är större måste nödvändigtvis vara människor som har djup uppskattning av Guds ords sanning och visar sin uppskattning genom nitisk verksamhet i förkunnartjänsten. De behöver vara människor som är starka i sanningen och som är i stånd att ”framföra ett försvar inför var och en som av ... [dem] kräver ett skäl för hoppet i [dem]”. (1 Petr. 3:15, NW) De behöver vara människor som är villiga att uthärda obekväma förhållanden, svårigheter och till och med förföljelse för att fullfölja förkunnartjänsten. Detta var den inställning aposteln Paulus hade. Han sade: ”Ni vet väl hur jag, från första dagen då jag kom in i provinsen Asien, var med er hela tiden, i det att jag gjorde slavtjänst åt Herren med den största anspråkslöshet i sinnet och under tårar och prövningar, som vederfors mig.” — Apg. 20:18, 19, NW.
De som inte kan flytta
18, 19. Hur kan anordningar göras så att de som inte kan flytta kan tjäna där det råder stort behov?
18 Men hur är det med dem som inte kan flytta? Hur kan de tjäna där det behövs fler förkunnare av Guds rike? Det kan hända att det inom deras krets med omkring tjugo församlingar finns områden med många människor som är intresserade av de goda nyheterna men att församlingen på platsen har för stort distrikt för att kunna ta hand om intresset. Anordningar kan då göras med denna församling så att vittnen från en annan församling kommer dit och tar hand om intresset. Varför skulle de använda sin tid på ett distrikt som inte bär frukt, då det är bättre ”fiske” på ett distrikt som en annan församling har, men som är för stort för att denna församling skall kunna ta hand om det?
19 Vittnen i andra delar av kretsen, vilka kan resa till ett sådant distrikt, kan förordnas att ta hand om intresset där. När de finner intresse, kommer de att önska sätta i gång studier och leda dessa studier regelbundet. Detta betyder naturligtvis att de får ge ut av såväl tid som pengar. Om de kan klara av sådana kostnader, kommer de att kunna tjäna där det behövs fler förkunnare av Riket utan att de behöver flytta från sina hem.
Att ta itu med problem
20—22. Beskriv de problem som man kan råka ut för när det gäller bostad och arbete och hur de kan övervinnas.
20 Som man kan förvänta kommer med visshet problem att möta var och en som beger sig till ett distrikt långt från hemmet eller flyttar till en annan stad eller ett annat land. De som flyttar kanske måste nöja sig med bostäder som inte håller den levnadsstandard de är vana vid. Detta kräver att de ändrar sitt tänkesätt för att kunna fortsätta att predika på ett sådant distrikt. Det skulle vara svårt att stanna kvar, om de fortsatte att tänka på vad de hade lämnat bakom sig.
21 Att finna arbete kan vara ett annat problem, men kan vi säga att det är omöjligt att lösa det? I en del fall har vittnena på platsen kunnat hjälpa en familj att finna arbete. I andra fall har den som flyttat måst ta ett arbete som han inte varit van att utföra. Han kan till och med behöva ta ett arbete som inte är så väl avlönat, men det kan vara nödvändigt för att han skall kunna stanna på en plats där behovet av förkunnare är stort. Här är det återigen betydelsefullt att utveckla den rätta sinnesinställningen. Paulus framhöll den syn på förhållandena man bör ha, när han sade: ”Om vi har mat och kläder, bör vi vara nöjda med det.” — 1 Tim. 6:8, Hd.
22 Den familj som flyttar kommer alltså att göra sitt bästa för att reda sig på en sannolikt lägre inkomst och kanske med en mindre förmånlig bostad, så att man kan stanna där det behövs fler förkunnare av Riket. Detta innebär att sätta Guds rikes intressen före materiella intressen, alldeles som Jesus rekommenderade. — Matt. 6:33.
23. Hur kan en person se på svårigheten att lämna goda vänner för att kunna tjäna där det behövs fler förkunnare av de goda nyheterna?
23 Svårigheten att lämna goda vänner kan vara ytterligare ett problem. Flyttningen betyder inte slutet på deras vänskapsband, utan ger i stället möjligheter att utvidga vänskapsförhållandena. En familj kommer att finna nya vänner att foga till dem man redan har. Kom ihåg Jesu löfte att de som överger släktingar för att förkunna de goda nyheterna om Riket på någon annan plats kommer att få ta emot släktingar och hus hundrafalt. Nya vänner som också är överlämnade tjänare åt Jehova Gud kommer att bli lika nära förbundna med dem som köttsliga släktingar. På grund av deras gästfrihet kommer deras hem att vara öppna för sådana människor. Elever vid Vakttornets Bibelskola Gilead, som har rest ut som missionärer till andra länder, har bevisat att Jesu uttalande är sant. — Mark. 10:29, 30.
24. Vad hjälper till att förminska problemen i samband med att man tjänar där det behövs förkunnare av Riket?
24 Vilka problem man än kan ha, när man försöker tjäna där behovet av fler förkunnare av Riket är stort, kommer glädjen över att man kan hjälpa människor att komma till kunskap om Guds ords sanningar att göra att de förbleknar till en obetydlighet. Det är belöning för ansträngningen och uthärdandet. Man känner en inre tillfredsställelse av att veta att man hjälper andra och, framför allt, gör vad som är välbehagligt i Guds ögon. Mogna vittnen vet vilken tillfredsställelse som blir följden, när deras ansträngningar i förkunnartjänsten bär god frukt. Tänk på hur mycket större denna glädje kan vara, när frukten är överflödande på grund av att man arbetar på ett område där behovet är stort. Det ligger otvivelaktigt lycka i att osjälviskt ge av sin tid och kraft för att hjälpa människor att lära känna Jehova, hans Son och hans underbara uppsåt för människosläktet.
Beräkna kostnaden
25. Vad är det nödvändigt att en familj gör, innan man flyttar?
25 De som är överlämnade tjänare åt Jehova bör göra ett överslag över sin situation och allvarligt begrunda om de kan bege sig dit där det behövs fler förkunnare. Om en familj menar att man kan flytta till ett annat land eller till en annan ort inom sitt eget land, måste man ovillkorligen beräkna kostnaden och avgöra om man kan klara av den eller inte. Orsaken till att detta är så nödvändigt förklarades av Jesus, när han sade: ”Vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först ned och räknar ut kostnaden, för att se om han har nog för att fullborda det? Annars kunde han ju lägga dess grund men inte vara i stånd till att avsluta verket.” — Luk. 14:28, 29, NW.
26, 27. Varför är det förståndigast att vi arbetar där våra ansträngningar bär mest frukt, och hur gav Paulus ett föredöme i detta avseende?
26 Eftersom den tid som återstår för denna gamla tingens ordning är mycket kort, är det förståndigast att vi arbetar där våra strävanden ger mest frukt. Om vi är i den ställningen att vi kan flytta, är det inte förståndigt att fortsätta att kämpa med ett ofruktbart distrikt, när ”fisket” är bättre på ett annat distrikt, där det råder brist på förkunnare. Men när en familj flyttar, bör den vara i stånd att stanna kvar på den nya platsen. Därför är det nödvändigt att planera i förväg och beräkna kostnaden.
27 Aposteln Paulus såg det förståndiga i att flytta till ett fruktbarare distrikt, då han fann att han var på en plats där ”fisket” inte var bra. Det var av detta skäl som han inte stannade så länge i Aten. Det var ett relativt ofruktbart distrikt. Han flyttade alltså till Korint, där han stannade kvar i ett och ett halvt år under sin andra missionsresa. Detta var vad Herren önskade att han skulle göra. I en syn sade han till Paulus: ”Frukta icke, utan tala och tig icke; ty jag är med dig, och ingen skall komma vid dig och göra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.” (Apg. 18:9, 10) Det visade sig vara så.
28, 29. Hur bör man gå till väga inom en familj, om man finner att man kan flytta till en plats där man kan vara produktivare?
28 Vad bör en familj göra, sedan man beräknat kostnaden och funnit att man på ett eller annat sätt kan tjäna där det behövs fler förkunnare av de goda nyheterna? Var och en i familjen bör lägga fram saken för Jehova i bön och be om hans vägledning och hjälp för att fatta ett rätt beslut. Sedan kan man gripa sig an med att göra alla nödvändiga förberedelser, så att man är säker på att man kan stanna kvar på det nya distriktet när man har kommit dit. Om möjligt bör man på förhand undersöka det nya distriktet, i synnerhet om det är fråga om att flytta. Man måste finna bostad såväl som arbete.
29 Men hur förhåller det sig om familjen beslutar att bege sig till ett annat land? Man kan skriva till Sällskapet Vakttornets avdelningsexpedition i det land som man önskar resa till och be om de upplysningar som kan behövas. Om den planerade flyttningen å andra sidan håller sig inom det land där familjen bor, kan man skriva till Sällskapets expedition i detta land. Sällskapet gläder sig åt att kunna ge familjen upplysningar om platser där det i särskild grad behövs fler förkunnare av de goda nyheterna.
30. Vilket är det bästa sättet på vilket man kan följa Jesu Kristi och Paulus’ föredöme? Varför det?
30 Det skulle vara mycket bra om familjen kunde använda det mesta av sin tid i förkunnartjänsten som pionjärer. Mycket mer skulle uträttas, och man skulle vara bättre i stånd att då ta hand om det intresse man finner. Detta är bästa sättet att följa det föredöme som gavs av Jesus och aposteln Paulus, vilka använde det mesta av sin tid till förkunnartjänsten.
31. Vad är den stora tillväxten inom Jehovas organisation bevis för, och hur har människor som kommer in i organisationen visat sin tacksamhet över att någon har predikat de goda nyheterna för dem?
31 Jehovas organisations väldiga tillväxt bara sedan slutet av andra världskriget är ett gott tecken på hur fruktbärande kungörandet av de goda nyheterna om Riket har varit. Det är också en god antydan om att den metod som används är den bästa. År 1945 var det 141.606 vittnen som förkunnade de goda nyheterna i 68 länder. År 1970, tjugofem år senare, hade organisationen vuxit till mer än tio gånger denna storlek, till 1.483.430 verksamma förkunnare i 206 länder. För dessa många människor som hörde de goda nyheterna och gav gensvar på dem var deras fötter, som frambar nyheterna till dem, ”behagliga”, alldeles som profeten Jesaja hade förutsagt. (Jes. 52:7, NW) De är tacksamma över att det i denna moderna tid finns människor som är villiga att kungöra de goda nyheterna om Riket till och med på avlägsna platser. De visar sin tacksamhet genom att också kungöra de goda nyheterna till gagn för ytterligare andra. När de gör detta, följer de den väg som förordas av Jehovas organisation.
32. Hur ser vi nu uppfyllelsen av Jesaja 60:22?
32 Här ser vi uppfyllelsen av profetian i Jesaja 60:22: ”Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag är HERREN; när tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.” Då tempot i gensvaret på förkunnandet av de goda nyheterna om Riket snabbt ökar, är det mycket tydligt att detta är den tid då Jehova låter sin jordiska organisation tillväxa med hast.
33. Varför är det nödvändigt för Jehovas vittnen att allvarligt undersöka hur de kan öka sin produktivitet som förkunnare av de goda nyheterna om Riket?
33 Skörden är stor, arbetarna är få, och den tid som återstår att utföra arbetet är kraftigt förkortad. Om du är överlämnad åt Jehova såsom ett av hans vittnen, bör du grundligt undersöka hur du kan öka dina ansträngningar i det stora inbärgandet av människor som önskar Jehovas ynnest och välsignelserna genom hans rike. Tänk allvarligt på hur du kan öka din produktivitet i den kristna förkunnartjänsten genom att arbeta där det i särskild grad behövs fler förkunnare av de goda nyheterna om Guds rike. Kan det vara där du bor nu?