Vi bevisar oss vara ”människor av en god vilja”
1. a) Vad sade en härskara av himmelska änglar när ”Kristus, Herren”, föddes som människa? b) Vad visar att det måste finnas få sådana ”människor” i dag, och vilken fråga uppstår därför?
NÄR ”Kristus, Herren”, föddes som människa, han som skulle bli den Smorde som skulle förkunna detta år av god vilja å vår Guds sida, sade en härskara av himmelska änglar: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av en god vilja.” (Luk. 2:13, 14, NW) Dessa ”människor av en god vilja” har utan tvivel visat sig vara mycket få under de gångna nitton hundra åren. De har varit ”människor som han [Gud] gynnar” (Moffatt), de människor som har Jehova Guds goda vilja eller ynnest. De måste verkligen vara få, eftersom det, i synnerhet sedan år 1914 v.t. intill nu, har varit föga fred på jorden, och fler och fler människor röjer att de inte har ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. (Fil. 4:7) Hur är det då möjligt för oss att bli Guds ”människor av en god vilja”, när dagen är så långt framskriden? Vi önskar vara det, inte sant?
2. Hur bör vi ta varning av judarna under det första århundradet v.t.? Varför?
2 Vi bör ta varning av judarna i Palestina under det första århundradet av den vanliga tideräkningen. Den ödesdigra upplevelse som de var med om var inte bara historisk utan också förebildlig, ett varnande exempel. Den inspirerade aposteln Paulus säger ju: ”Detta skedde oss till en varnagel. ... Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.” (1 Kor. 10:6—11) Sedan Jesus Kristus kommit hit till jorden, framburit sitt mänskliga offer, uppstått och farit upp till himmelen, kom verkligen avslutningen på de tingens ordningar som hade bestått länge, alldeles som det är skrivet i Hebréerna 9:26 (NW): ”Men nu har han manifesterat sig själv en gång för alla, vid avslutningen på tingens ordningar, för att avlägsna synden genom offret av sig själv.” Vi lever nu i en motsvarande avslutning på en tingens ordning. Detta är mycket märkbart sedan 1914 v.t., precis som bibelns profetior och världshändelserna och förhållandena bevisar utom varje tvivel. De förebildliga exempel som finns upptecknade i bibeln blev således skrivna till varning för oss.
3. a) I vad slags tid har vi levt, i likhet med judarna på apostlarnas tid? b) Vilken del av ”tecknet ... på avslutningen på tingens ordning” har kommit till synes över hela världen? Sedan när har detta skett och genom vilka?
3 Liksom judarna på apostlarnas tid under det första århundradet v.t. har vi också levt i en tid då Gud visat sin ynnest, det vill säga under ”året av god vilja å Jehovas sida”. (Jes. 61:1, 2, NW) Likt dem har vi också levt i avslutningen på en tingens ordning. Då Jesus Kristus uttalade sin profetia om ”tecknet ... på avslutningen på tingens ordning”, sade han till sina apostlar: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:3, 14, NW) Predikas inte ”dessa goda nyheter om riket” över hela jorden i våra dagar? Jo, enligt vad alla fakta och uppgifter visar. De har blivit predikade i synnerhet sedan år 1914, då, enligt vad Internationella Bibelstudiesällskapet hade räknat ut, hedningarnas tider, ”nationernas fastställda tider”, löpte ut och Guds tid var inne för att insätta sin messianske konung på tronen i himlarna till frälsning för mänskligheten. Sedan dess har, inte Guds kommande rike, utan Guds upprättade rike, kunnat predikas som goda nyheter världen utöver. Och det har också blivit predikat! Av vilka? Av Jehovas vittnen.
4. a) Vilken inställning å Guds sida är predikandet av de goda nyheterna ett bevis för, alldeles som under första århundradet v.t.? b) Varför bör vi dra fördel av detta?
4 Under det första århundradet var predikandet av budskapet från Gud: ”Gör bättring, ty himmelriket har kommit nära”, ett bevis på Guds goda vilja gentemot den judiska nationen. (Matt. 3:1, 2, NW; 4:12—17; Jes. 9:1, 2) På liknande sätt har predikandet om Guds upprättade rike sedan 1914 nu varit ett vittnesbörd om Guds goda vilja. Det är tydligt att det är så, inte minst därför att det sägs att sedan detta predikande om Riket är fullgjort, ”skall slutet komma”, och denna avslutning på den nuvarande tingens ordning betyder ”dagen av hämnd å vår Guds sida”. Så länge som predikandet av ”dessa goda nyheter om riket” pågår, och detta i en ökande skala från Jehovas vittnens sida, är detta vittnesbörd om att vi i denna generation ännu lever under ”året av god vilja å Jehovas sida”. Sedan Riket nu blivit predikat under hela denna tid, måste detta ”år” snart löpa ut, och vi bör dra fördel av ”året av god vilja” innan ”dagen av hämnd” bryter in över hela den nuvarande tingens ordning. Har vi gjort det, eller kommer vi att göra det?
5. Vad skrev Paulus i 2 Korintierna 5:21—6:2 till människor som befann sig i en situation lik vår i denna tid, och hur lång tid innan Jerusalems förstöring var detta?
5 Vi lever i tillfällets tid, och vårt liv står på spel. Skall vi låta tillfället gå oss ur händerna och på så sätt låta Guds goda vilja utsträckas till oss till ingen nytta? Skall vi förfela dess syfte och så gå miste om frälsning? Aposteln Paulus vädjade till dem som var i en liknande situation som vi i våra dagar att det inte måtte bli så. I det sammanhanget citerade han från Jesaja 49:8, där vi läser: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’I en godtagbar tid [eller i en tid av god vilja (godkännande), fotnot] har jag svarat dig, och på en frälsningens dag har jag hjälpt dig.’” (NW, 1958 års upplaga) Därför skriver aposteln Paulus: ”Honom [Jesus Kristus] som inte kände synd gjorde han till synd för oss, för att vi skulle kunna bli Guds rättfärdighet förmedelst honom. I det vi arbetar tillsammans med honom, bönfaller vi er också om att inte ta emot Guds oförtjänta godhet och sedan förfela dess syfte. Ty han säger: ’I en godtagbar tid hörde jag dig, och på en frälsningens dag hjälpte jag dig.’ Se, nu är den särskilt godtagbara tiden. Se, nu är frälsningens dag.” (2 Kor. 5:21—6:2, NW) Paulus skrev detta omkring år 55 v.t., eller omkring femton år innan Jerusalem förstördes år 70 v.t.
6. a) Varför står vi i denna tid inför någonting som är värre än det som drabbade judarna år 70 v.t.? b) Vad önskar vi, så långt det gäller oss, inte skall vara fallet med avseende på Guds utövande av god vilja?
6 Aposteln Paulus’ inspirerade argument är inte mindre angeläget i våra dagar, nu när vi lever så långt framme i ”året av god vilja”. Vi står inför något långt förskräckligare och mera häpnadsväckande än förstöringen av Jerusalem och dess tempel år 70 v.t. någonsin var. Det är inte bara en tingens ordning som är bunden till någon viss nation, som närmar sig sitt fruktansvärda slut på Guds ”dag av hämnd”, utan det är den världsomfattande, internationella tingens ordning, som inbegriper alla människor, stammar, raser och oskriftenliga religioner. Om vi önskar bedja till den ende levande och sanne Guden för att bli hörda och få svar på ett godtagbart sätt, så är det nu och ett litet tag till ”tid av god vilja” för det. Om vi önskar få Guds hjälp att undgå att bli tillintetgjorda på den kommande ”dagen av hämnd”, så är det nu ”frälsningens dag” för det. Det är på grund av Guds oförtjänta godhet som vi ännu får leva i ”året av god vilja å Jehovas sida”. Om vi verkligen sätter värde på möjligheten att vinna evigt liv i lycka, kommer vi inte att förfela syftet med Guds oförtjänta godhet eller få hans goda vilja utsträckt till oss till ingen nytta.
Hur man bevisar det
7. a) Vilken fråga uppstår därför för alla som älskar evigt liv, och från vad kan den bli besvarad? b) Vilket handlingssätt uppmanade Johannes döparen, Jesus Kristus och hans lärjungar judarna till?
7 I denna kritiska tid uppstår nu för alla som älskar evigt liv i en rättfärdig ny tingens ordning den frågan: Hur kan jag bli en av Guds ”människor av en god vilja”, eller: Hur kan jag bevisa mig vara en av dem? Båda dessa frågor kan besvaras definitivt från det skrivna ord som vi fått av den store Livgivaren, den goda viljans Gud. I det första århundradet blev människorna uppmanade av Johannes döparen och sedan av Jesus Kristus och hans apostlar: ”Gör bättring, ty himmelriket har kommit nära.” Efter Jesu uppståndelse från de döda och strax innan han for upp till himmelen, sade han till sina lärjungar: ”Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk.” (Luk. 24:45—47) På pingstdagen därefter, då många judar frågade: ”Vad skall vi göra?”, sade aposteln Petrus: ”Gör bättring, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till förlåtelse för edra synder.” — Apg. 2:37, 38, NW.
8. Vad sade de judiska kristna att Gud förlänade åt nationerna, när han medgav oomskurna icke-judar tillträde till den kristna församlingen?
8 Mer än tre år senare, då de judiska kristna i Jerusalem hörde att de oomskurna icke-judarna, det vill säga hedningarna, hade fått tillträde till den kristna församlingen, sade de: ”Så har då Gud också åt hedningarna förlänat den bättring, som för till liv.” — Apg. 10:1—11:18.
9. Vilket steg måste följa på att man gör bättring, och hur betonade Petrus detta steg, när han talade till en skara judar i Jerusalems tempel?
9 Men det är inte tillräckligt att man enbart gör bättring i den betydelsen att man känner sig bedrövad och sorgsen i sitt hjärta över att vara en syndare och ha begått synd. Man måste också handla därefter, man måste omvända sig eller vända sig bort från synden och i stället slå in på rättfärdighetens väg, genom att frambringa sådana frukter som överensstämmer med den ånger man känner. Aposteln Petrus underströk detta ytterligare steg genom att säga till en skara judar i Jerusalems tempel: ”Gud har ... låtit det gå i fullbordan, som han förut genom alla sina profeters mun hade förkunnat, nämligen att hans Smorde skulle lida. Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synder bliva utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren [Jehova, NW], i det att han sänder den Messias, som han har utsett åt eder, nämligen Jesus, vilken dock himmelen måste behålla intill de tider, då allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun.” (Apg. 3:18—21) Genom att vända sig bort från de synder som man ångrat skulle man kunna få förlåtelse av Jehova Gud för sådana synder.
10. Hur blir en människa, sedan hon gjort bättring och omvänt sig, en av Guds ”människor av en god vilja”?
10 Alla, vare sig de är köttsliga judar eller oomskurna hedningar, måste låta döpa sig i vatten sedan de omvänt sig och vänt sig bort från synden. Då den återuppväckte Jesus uppmanade sina lärjungar att gå och göra lärjungar av människor av alla nationer, tillade han: ”döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn”. (Matt. 28:19, NW) Dopet i vatten är en symbol av att ånger och omvändelse redan har skett och att den som står inför att låta döpa sig nu fullständigt har framställt sig eller har överlämnat sig villkorslöst åt Fadern, Gud, genom Sonen, Jesus Kristus. På detta sätt blir en troende människa en Kristi lärjunge, och av den orsaken blir hon samtidigt en av Guds ”människor av en god vilja”, eller ”människor som han gynnar”, eller ”människor, till vilka han har behag” och gentemot vilka han utsträcker sin frid. — Luk. 2:14, NW; Moffatt.
11. Vems exempel i samband med uppfyllandet av vilken profetia följer vi, när vi på detta sätt kommer till Gud?
11 Genom att de således kommer därhän att de gör vad som behagar Gud lyder de inte bara Kristi befallning, utan efterliknar också hans värdiga exempel. Då Jesus framställde sig själv för Gud i samband med att han blev döpt av Johannes döparen i Jordan, uppfylldes Psalm 40:8, 9, där vi bland annat läser de ord som uttrycker vad Jesus kände i sitt hjärta: ”Därför säger jag: ’Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet, vad jag skall göra. Att göra din vilja [ditt behag, NW, fotnot; Young; ditt goda behag, Rotherham], min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.’”
12. a) Var tillämpas psalmistens profetiska ord på Jesus vid ett visst tillfälle? b) Vad kommer vi för att göra vid dopet i avsikt att vinna Guds goda vilja?
12 I Hebréerna 10:5—9 tillämpar den inspirerade skribenten dessa psalmistens ord på tiden för Jesu dop i det han säger: ”Därför säger han vid sitt inträde i världen: ’Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig; i brännoffer och syndoffer fann du icke behag. Då sade jag: ”Se, jag kommer — i bokrullen är skrivet om mig — för att göra din vilja, o Gud.”’ Sedan han först har sagt: ’Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag’ — och dock frambäras de efter lagen — säger han vidare: ’Se, jag kommer för att göra din vilja.’” Denna Guds vilja var en god ”vilja”; den var hans goda behag eller vad som behagade honom. Genom att Jesus alltså kom vid tiden för sitt dop för att göra Guds vilja, kom han för att göra vad som behagade Gud väl, och Gud fann stort behag i honom. När vi griper oss an med att göra Guds vilja eller vad som behagar honom väl, vinner vi likaså hans goda vilja, hans ynnest.
13. a) Vem tillhör den konung med vars folk vi, såsom ”människor av en god vilja”, blir förenade? b) Hur tar de del i att jubla av glädje?
13 Som Guds ”människor av en god vilja” blir vi förenade med hans folk över vilket hans på tronen insatte Son, Jesus Kristus, nu härskar som konung i himlarna. I profetiska ordalag är det skrivet om detta folk i Psalm 89:16—19 (Åk): ”Lyckligt är det folk, som förstår att jubla; Jehová, de skola vandra i ditt ansiktes ljus. I ditt namn skola de fröjda sig varje dag, och de skola upphöjas genom din rättfärdighet. Ty du är deras starkhets pris, och genom ditt välbehag [din goda vilja, NW] upphöjer du vårt horn. [Varför det?] Ty Jehová är vår sköld och Israels Helige vår konung.” Eftersom deras konung inte tillhör någon av de jordiska nationer som kännetecknas av ofrid, ofred, utan tillhör Jehova Gud, tar de del i att jubla av glädje. De tar entusiastiskt del i att predika ”dessa goda nyheter om riket” på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer, så att dessa nationer kan bli underrättade om den enda rättmätiga regeringen, innan slutet kommer på ”dagen av hämnd å vår Guds sida”.
14. Vad föredrar dessa ”människor av en god vilja” framför att känna konungens vrede mot sig, och på vilken sida om honom är de måna om att befinna sig i denna tid då människor åtskils?
14 De önskar förbli i denne konungs ynnest, hans som tillhör Jehova. De är inte rädda för att höra konungen ryta av vrede på ”dagen av hämnd” å hans Guds sida. De vill inte känna hettan av hans vrede, utan föredrar hans nåds och ynnests svalka. De har Ordspråksboken 19:12 i tankarna: ”En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, men hans nåd [goda vilja, NW] är såsom dagg på gräset.” De fårlika lärjungarna är måna om att få ställas på hans högra sida i denna ”ändens tid”, när han skiljer världens nationers folk som en herde skiljer sina får från getterna. — Matt. 25:31—46.
Hur vi bevarar oss i Jehovas goda vilja
15. Vad måste vi, enligt Ordspråksboken 11:20, 27, uthålligt göra sedan vi blivit det folk som Gud gynnar?
15 Sedan vi en gång har blivit människor som Gud gynnar, måste vi fortsätta att bevisa oss vara hans ”människor av en god vilja”. Det kräver av oss att vi uthålligt söker hans goda vilja med uppriktigt hjärta. Ordspråksboken ger oss klarhet i detta i det den säger: ”En styggelse för Jehová äro de i hjärtat falska, men de, som vandra redligt, behaga honom väl. Den som vinnlägger sig om det goda, han vinner ynnest [god vilja, NW], men den som söker det onda, honom drabbar det.” (Ords. 11:20, 27, Åk) Med uppriktigt hjärta fortsätter vi att rannsaka Guds ord för att lära känna hur vi skall få röna hans goda vilja nu och för alltid. Vi fruktar att bli en styggelse för Jehova och att drabbas av det onda på ”dagen av hämnd” som med hast närmar sig.
16. På vad och var någonstans måste de vänta och vad måste de göra, enligt Ordspråksboken 8:34, 35 och Psalm 143:10, för att försäkra sig om Jehovas fortsatta goda vilja?
16 Om vi fortsätter att söka vishet från ovan och handlar i överensstämmelse med den och alltid är angelägna att tillägna oss den, skall vi försäkra oss om Jehovas goda vilja. Detta kommer att leda till bestående lycka för oss. I Ordspråksboken 8:34, 35 (Åk) talar den personifierade visheten till oss och säger: ”Lycklig den människa, som hör mig, så att hon håller vakt vid mina dörrar dag från dag och bevakar trösklarna till mina portar. Ty den som finner mig, han finner livet och vinner välbehag [god vilja, NW] från Jehová.” Det innebär därför lycka och liv och god vilja från Gud för oss, om vi går till sådana ställen där Jehovas ”människor av en god vilja” kommer samman och regelbundet väntar vid trösklarna till portarna där för att gå in och höra visheten i Guds skrivna ord dryftas, den vishet som helt skiljer sig från världens. Med psalmisten ber vi till Jehova: ”Lär mig att göra din vilja [ditt behag, fotnot; ditt goda behag, Young; Rotherham], ty du är min Gud. Din ande är god; må den leda mig i rättrådighetens land.” (Ps. 143:10, NW, 1957 års upplaga) De vet att om de gör hans goda behag, kommer de att få uppleva hans goda vilja.
17. Med vilka behöver vi komma tillsammans, till att göra vad önskar vi bli uppeggade och vad strävar vi efter att därigenom få från Jehova, enligt Ordspråksboken 12:2, 22?
17 Allteftersom ”dagen av hämnd” närmar sig, desto viktigare blir det för Jehovas ”människor av en god vilja” att komma tillsammans för att göra gott mot varandra. Alldeles som Hebréerna 10:24, 25 (NW) uppmanar oss: ”Låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi ... uppmuntrar varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” Om vi handlar så, kommer vi att bli styrkta att uthärda i att göra det som är gott i Jehovas ögon och att troget förkunna hans ords sanningar. Låt oss aldrig glömma dessa vishetens ord i Ordspråksboken: ”Den gode vinner välbehag [godkännande, NW; ynnest, Young; Rotherham] hos Jehová, men ränkers man dömer han skyldig. Falska läppar äro en styggelse för Jehová, men de som handla redligt, de behaga honom väl.” — Ords. 12:2, 22, Åk.
18. Tillsammans med vad för slags offer kommer våra böner att vara godtagbara för Jehova?
18 Om vi lever så att vi röner Jehovas goda vilja, kan vi förtrösta på att han skall höra våra böner. I synnerhet om vi frambär våra böner tillsammans med ”offer av lovprisning” (NW) till honom och offer som består i att göra gott och dela med oss åt andra, sådana offer som beskrivs i Hebréerna 13:15, 16. Då kommer Jehova att finna behag i våra böner, som ju Ordspråksboken 15:8 (Åk) försäkrar oss: ”De ogudaktigas offer är en styggelse för Jehová, men de rättsinnigas bön behagar honom väl.” — Jer. 6:20.
19. Sedan när på senare tid och hur har Jehovas andliga tempel visats vara ett ”bönehus för alla folk”, och med vilka ord har detta förutsagts?
19 Under det ännu pågående ”året av god vilja å Jehovas sida” har hans andliga tempel blivit till ett bönehus för alla folk. I synnerhet har det varit så sedan år 1935, då han började föra in i sitt andliga tempel en ”stor skara” av tillbedjare av ”alla nationer och stammar och folk och tungomål” för att ägna honom helig tjänst tillsammans med kvarlevan av Lammets, Jesu Kristi, smorda lärjungar. (Upp. 7:9—15, NW) Genom att bevara sig rena i andligt avseende och genom att hålla sig lojala gentemot hans messianska rike har de glädjen att få veta att han godtar deras offer av lovprisning och deras offer som består i att göra gott och osjälviskt dela med sig åt andra. Till deras uppmuntran upptecknades för länge sedan följande profetiska ord: ”Dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och giva dem glädje i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skola vara mig välbehagliga på mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.” — Jes. 56:7.
20. Vad ber vi till Gud att vi skall bli ihågkomna med, och hurudant tal har de människor som vi söker vara tillsammans med?
20 Det är en stor glädje att i vår tid få vara tillsammans med Jehovas ”människor av en god vilja”. Vi önskar bevara oss tillräckligt rena och trogna för att kunna räknas värdiga att tillhöra dem. Vår ständiga bön till Gud är därför: ”Tänk på mig, HERRE, efter din nåd [goda vilja, NW] mot ditt folk, besök mig med din frälsning.” (Ps. 106:4) När vi är tillsammans med dessa, hör vi sådant tal som behagar Jehova. ”Den rättfärdiges läppar förstå, vad välbehagligt [god vilja, NW] är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.” — Ords. 10:32.
21, 22. a) Hur står detta, att vi befinner oss under Jehovas goda vilja, i kontrast till den tid då vi stod under hans vrede? b) För hur lång tid önskar vi få röna Guds goda vilja, och vilket slags jubel åtföljs detta av?
21 En gång stod vi under Guds vrede, därför att vi inte gjorde Jehova Guds vilja eller goda behag. Men nu, när vi har dragit fördel av ”året av god vilja”, verkar det som om det som vi var med om i det förgångna bara var som ett ögonblick, som en dyster, mörknande afton som vi lämnat bakom oss. Det påminner oss om vad psalmisten David sade, sedan han efter att ha misshagat Gud hade återvunnit hans ynnest: ”Ty hans misshag varar ett ögonblick, en livstid hans välbehag [goda vilja, NW]. Om aftonen gästar [oss] gråten, men om morgonen jubel.” (Ps. 30:6, Åk) Genom att dra slutlig fördel av ”året av god vilja” har vi blivit befriade från den afton av gråt under Guds vrede som varar ett ögonblick, och med ”jubel” har vi trätt in i den morgon då vi röner hans goda vilja.
22 Må vi försäkra oss om att få röna Jehovas goda vilja, inte bara för en morgon, utan för ”en livstid”. Vi har möjlighet att göra det för en ”livstid” som varar i evighet. Då skall vi alltid jubla av uppskattning över att vi får röna Jehovas goda vilja, och vårt ”jubel” kommer att ge uttryck för vårt tack och vårt lov till honom genom Jesus Kristus.