Drag slutlig fördel av ”året av god vilja”
”Han har sänt mig ... till att förkunna året av god vilja å Jehovas sida och dagen av hämnd å vår Guds sida; till att trösta alla de sörjande.” — Jes. 61:1, 2, NW.
1. På vilket sätt är det önskvärt att röna god vilja från någon?
GOD VILJA från någons sida är något som vi alla vill röna, särskilt dens goda vilja som kan hjälpa oss och göra gott mot oss. Den vise konung Salomos forntida ordspråk har ännu i dag sanningens klang: ”I ljuset från konungens ansikte är liv, och hans goda vilja är som molnet med vårregn.” — Ords. 10:1; 16:15, NW.
2. Hur kan man påvisa att naturkrafterna inte visar god vilja?
2 Man kan inte förvänta att röna god vilja från naturkrafterna. De är ju blinda, förnuftslösa, urskillningslösa krafter. De verkar enligt vissa lagar, som blivit fastställda för dem av en osynlig, förnuftsbegåvad Skapare. Vissa atmosfäriska förhållanden ger alltså upphov åt orkaner som gäckar människors försök att behärska och styra dem. Med dånande kraft far de fram över stora landområden och slår hänsynslöst människor och djur, byggnader och träd till marken. Översvämningar, som uppstår genom väldiga skyfall eller genom smältvatten från stora snömassor, väller fram i vattenflöden eller strömmar och fyller bäckar och floder, forsar och virvlar genom låglänta områden och begraver allt levande och livlöst som kommer i deras väg. Fruktansvärda jordbävningar får väldiga byggnader att rubbas och svaja eller öppnar stora rämnor i marken, till fara för människor och djur i omgivningen. Strömmar av radioaktiva partiklar från eruptioner på solytan rusar snabbt och tyst mot jorden, och människorna får känna av deras skadliga inverkan. Nej, minsann, dessa naturkrafter visar ingen god vilja.
3. Vems goda vilja är det som betyder något för oss, och vad söker därför besinningsfulla människor reda på?
3 Men hur är det då med Skaparen av dessa naturkrafter? Till vår tröst visar han god vilja. Han är förnuftsbegåvad och har moral, och vi är helt beroende av honom. Att få röna hans goda vilja är vad som betyder något för oss. När besinningsfulla människor kommer till insikt om detta livsviktiga faktum, drivs de att söka reda på hur de skall vinna denne universums allsmäktige Skapares goda vilja, hans som också är vår Skapare.
4. a) Varför intresserar sig rättsinniga människor för ”året av god vilja” å Skaparens sida? b) Verklig vishet innebär att söka vad för något, och varför är det så?
4 Om vi är rättsinniga människor, kommer vi att intressera oss för det i forna dagar utropade ”året av god vilja” från denne Skapares sida. Uttrycket ”år” avser tydligen en begränsad tidsperiod, alldeles som ett kalenderår gör. Det skulle betyda att den goda vilja som utmärker detta särskilda år också är begränsad. Sedan detta ”år” har löpt ut, kan man förvänta att något rakt motsatt till god vilja skall inträffa. Vad då? Att rättvisa obönhörligen skipas gentemot dem som har försmått Guds goda vilja. Upptecknad historia visar faktiskt att det förhåller sig så. En alltomfattande ”naturkatastrof” är nu överhängande, inte i form av en orkan, översvämning eller jordbävning på någon begränsad plats. Det är en ”naturkatastrof” som Gud, Skaparen, personligen har bestämt om och som han leder, och alla jordens invånare riskerar att drabbas av den. Om vi har Guds goda vilja medan denna hans ”naturkatastrof” drar förbi, kan det innebära att vi får överleva och vinna livet. Vill vi det? Det är verkligen förståndigt att nu söka hans goda vilja.
5. Till vad slags tidsperiod hänför sig ”året av god vilja”, och hur länge varar dess goda vilja?
5 Nej, ”året av god vilja” avser inte detta år, 1971, men så långt vi redan nått in på år 1971 har ”året av god vilja” inbegripit detta år av 1970-talet. Men det kritiska ”året av god vilja” började för långt mer än 365 dagar sedan, ja, det började för många år sedan. Det är ett symboliskt år och representerar i själva verket en mycket längre tid än ett solår eller ett månår. Ett sådant bokstavligt år slutar ju någon gång, och därför kan det symboliska ”året av god vilja” inte likgiltigt avfärdas med den inställningen att det kommer att fortsätta länge än — vem vet hur länge? Liksom ett bokstavligt år är detta speciella år en markerad, överskådlig tidsperiod, med en början och ett slut. Alla tecken tyder på att ”året av god vilja” nu närmar sig sitt slut! Se upp när denna goda vilja upphör i och med utgången av det året!
Det förebildliga ”året av god vilja”
6, 7. a) Genom vem var det uppmärksamheten riktades mot ”året av god vilja” i dessa bestämda ordalag? b) Vilken kommande tröst blev denne inspirerad att förutsäga? Varför det?
6 Vem var det som först riktade vår uppmärksamhet på ”året av god vilja” i så bestämda ordalag? Det var en gift man, en far till två eller tre söner. Han levde på 700-talet före den vanliga tideräkningens början. Hans namn var Jesaja, ett namn som Strongs bibelkonkordans säger betyder ”Jah har frälst”. Han är en historisk gestalt som omtalas i historiska böcker förutom i hans egen profetias bok. (2 Kon. 19:2—20:19; 2 Krön. 26:22; 32:20, 32) Han var den profet som fick en syn av Jehova Gud i hans tempel i Jerusalem och som till svar på Jehovas fråga: ”Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?” svarade: ”Se, här är jag, sänd mig.” Han blev sänd för att frambära ett budskap från Jehova Gud om den kommande ödeläggelsen av Jerusalem och Juda land (Judeen). När denna ödeläggelse kom, skulle den verkligen orsaka sorg och klagan bland de sanna tillbedjarna av Jehova Gud, som älskade sitt folks land och den heliga staden där templet för hans tillbedjan stod. (Jes. 6:1—13) Men Jehova Gud använde Jesaja till att förutsäga en kommande tröst för dessa sörjande genom att inspirera honom till att förkunna:
7 ”Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud. Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad [att hennes straff är tillgodoräknat, Rotherham] och att det har fått dubbelt igen av HERRENS [Jehovas] hand för alla sina synder.” — Jes. 40:1, 2.
8. Som om han var vem blev profeten, enligt Jesaja 61:1—4, inspirerad att tala, och vad sade han där?
8 Under ytterligare inspiration talade senare profeten Jesaja, som om han var den högste Gudens Smorde, och sade: ”Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att förkunna glädjens budskap [goda nyheter, NW] för de ödmjuka; han har sänt mig till att läka dem som hava ett förkrossat hjärta, till att predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna, till att predika ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud [förkunna året av god vilja å Jehovas sida och dagen av hämnd å vår Guds sida, NW], en dag, då han skall trösta alla sörjande, då han skall låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjeolja i stället för sorg, högtidskläder i stället för en bedrövad ande; och de skola kallas ’rättfärdighetens terebinter’, ’HERRENS plantering, som han vill förhärliga sig med’. Och de skola bygga upp de gamla ruinerna.” — Jes. 61:1—4.
9. a) Vilka teman inbegrep dessa ”goda nyheter”? b) Hur återgav den grekiska översättningen (LXX) den del som talar om ”året” och ”dagen”?
9 Var inte det ”goda nyheter” att förtälja för de ödmjuka och sörjande? Och dessa goda nyheter inbegrep ”året av god vilja å Jehovas sida”. Ja, till och med den kommande ”dagen av hämnd å vår Guds sida” mot dem som ödelägger Sion eller Jerusalem skulle vara goda nyheter för dem som sörjde över vad fienden hade gjort med den plats som var centrum för Jehovas tillbedjan. Många år före den vanliga tideräkningens början, då grekisktalande judar i Alexandria i Egypten översatte dessa ord om ”året av god vilja”, återgav de denna vers på grekiska så här: ”Att förkunna ett för [Jehova] godtagbart år och en vedergällningens dag. Att trösta alla som sörjer.” — Jes. 61:2, LXX, Thomson.
10. a) Hur formulerade dessa judiska översättare uttrycket för att visa vilket slags år det var? b) Men vilken annan tanke borde det också inbegripa i överensstämmelse med den hebreiska texten?
10 Dessa judar tyckte således att Jesajas hebreiska uttryck visade vad för slags ”år” det var fråga om, ”ett godtagbart år”, i stället för att visa Jehovas inställning, ”god vilja å Jehovas sida”. För dessa judiska översättare var det fråga om ett år som var ”godtagbart” för Jehova, ett år som behagade honom. Men i så fall måste det innebära att detta var ett år, då det var ”godtagbart” för Jehova att utföra något gynnsamt, i synnerhet eftersom ”ett godtagbart år” står i kontrast till ”en vedergällningens dag”. ”Ett godtagbart år” skulle alltså inbegripa tanken att det är tid för Jehova att visa sin goda vilja eller ynnest. Det är hans ”år av godtagande”, när han skall vara villig att godta eller ta emot. (Rotherham) När vi ser hur detta symboliska ”år” stämmer in i det historiska sammanhanget, kan vi helt och fullt förstå den rätta innebörden i det. Låt oss alltså vända oss till historien och se vilken tillämpning detta har i vår tid!
”Året” börjar förkunnas
11. a) Vem som var sänd från himmelen kunde bäst beskriva Jehovas inställning till detta ”år”? b) Hur fick han ett namn på jorden, och hur motsvarar det namnet på den som uttalade profetian?
11 När Guds rätta tid var inne, ”när den fastställda tidsgränsen var uppnådd”, sände Jehova Gud sin älskade Son från himmelen till jorden ”till att förkunna året av god vilja å Jehovas sida”. (Gal. 4:4, NW) Vilken annan person än denne Son från himmelen skulle bättre kunna beskriva Faderns inställning under detta symboliska ”år”? När denne Son var på jorden, fick han ett namn som nästan motsvarar det namn som profeten hade, han som uttalade profetian om den Smorde. Han fick namnet ”Jesus”, i enlighet med den befallning som Gud gav hans jordiska mor. Denna förkortade form av namnet Jehoschua betyder ”Jehova har frälst”, medan namnet Jesaja betyder ”frälst har Jah (eller Jehova)”. I överensstämmelse med detta var profeten Jesaja i flera fall en förebild till eller profetisk bild av Jesus, Messias eller Kristus. — Luk. 1:30—33; Matt. 1:20, 21.
12, 13. a) Vad var nödvändigt för att Jesus skulle bli Messias och officiellt förkunna ”året”? b) Genom vad visste Jesus efter sitt dop att han hade Jehovas goda vilja och i överensstämmelse med vilken profetia?
12 Eftersom Jesajas profetia sade: ”Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig”, måste Jesus bli smord med Jehovas ande innan han i själva verket kunde bli Messias, Kristus, eller den Smorde, och innan han offentligt kunde ”förkunna året av god vilja å Jehovas sida”. Han blev således smord med Jehovas ande, när Johannes hade döpt honom i vatten och han kom upp ur Jordan. Att Jehovas ande kom ned över den döpte Jesus visades i symbol för Johannes döparen genom att en duva mirakulöst uppenbarade sig och dröjde kvar över Jesu huvud. Förutom detta hörde Johannes Guds röst från himmelen säga: ”Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag [eller: Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt, NW].” (Matt. 3:11—17; Joh. 1:32—34) Nu visste verkligen Jesus att han hade Jehovas goda vilja eller hade vunnit hans behag, alldeles som det var förutsagt i Jesaja 42:1:
13 ”Se, över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag [som min själ har godkänt, NW], över honom har jag låtit min Ande komma; han skall utbreda rätten bland folken.”
14, 15. a) Vad berodde det alltså på att Jesus skulle fortsätta att ha Jehovas goda vilja? b) Hur förklarade Jesus för människorna i Nasaret orsaken till att han inte längre var en timmerman bland dem?
14 Jesus visste att han måste fullgöra det uppdrag som han hade blivit smord till att utföra enligt Jesaja 61:1—3, om han skulle vinna Jehovas goda vilja eller behag. Han insåg att han hade blivit smord som Kristus och förstod också vilket uppdrag från Gud som följde med hans smörjelse. Han tillkännagav det offentligt i Nasaret, där han hade blivit uppfödd och varit bosatt tills han var trettio år gammal, och förklarade därför för folket i Nasaret varför han inte hade varit kvar bland dem och arbetat som timmerman under de gångna sex månaderna. Vi läser om det:
15 ”Och han kom till Nasaret, där han hade blivit uppfödd; och enligt sin sed på sabbatsdagen gick han in i synagogan, och han stod upp för att läsa. Då räckte man honom profeten Jesajas bokrulle, och han öppnade rullen och fann det ställe, där det var skrivet: ’Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigörelse för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.’ Därmed rullade han ihop rullen, räckte den tillbaka till den tjänstgörande och satte sig; och allas ögon i synagogan var riktade mot honom med spänd uppmärksamhet. Därpå började han säga till dem: ’I dag uppfylls detta skriftställe, som ni nyss hörde.’” — Luk. 4:16—21, NW; Matt. 2:21—23; 4:12, 13.
16, 17. a) På vilket språk läste Jesus uppenbarligen Jesaja 61:1, 2, men på vilket språk återgav Lukas det lästa? b) Under vilken tidsperiod levde alltså dessa nasaréer, men drog de fördel av den?
16 Jesus läste utan tvivel dessa ord i Jesaja 61:1, 2 på den hebreiska, som denna profetia ursprungligen var skriven på, och läste därför om ”året av god vilja å Jehovas sida” eller ”Herrens ynnests år”. (An American Translation; Moffatt; Amerikanska standardöversättningen; Reviderade standardöversättningen; se också The New English Bible i Lukas 4:19.) Men historieskrivaren Lukas, som skrev på grekiska, återger det som Jesus läste så som det var översatt i den grekiska Septuagintaöversättningen (LXX). Det är därför Jesus här, enligt Lukas, läser om ”Jehovas godtagbara år”.
17 Hur det än förhåller sig med den saken, så tillkännagav Jesus där i Nasaret sitt uppdrag från Jehova att predika eller förkunna detta speciella ”år”, både som ett ”godtagbart år” och som ”året av god vilja” eller ynnest å Jehovas sida. Eftersom han sade till dessa nasaréer: ”I dag uppfylls detta skriftställe”, betydde det att detta markerade ”år” redan hade börjat, att dessa nasaréer då upplevde det året. Skulle de dra fördel av det? Tydligen inte, av det att döma att de strax därefter drev ut honom ur synagogan och försökte döda honom. (Luk. 4:22—30) De var sannerligen inget gott föredöme för oss i vår tid.
18. På vilket sätt fick en kvarleva av trogna judar erfara ”året av god vilja å Jehovas sida” år 537 f.v.t.?
18 På vilket sätt hade då det godtagbara året eller året av god vilja börjat, och när skulle det sluta? Hade inte Jerusalem och dess tempel, som Salomo lät bygga, blivit förstörda år 607 f.v.t., eller mer än hundra år efter det att Jesaja uttalade profetian i Jesaja 61:1—3? Jo, just det, och staden och Juda land hade legat öde och övergivna i sjuttio år till år 537 f.v.t., då de trogna judar som var fångna i Babylon blev frisläppta och återvände till Juda land och började återuppbygga Jerusalem och dess tempel. Och nu, när Jesus blev döpt och smord, hade sextionio årsveckor, eller 483 år, passerat sedan den judiske ståthållaren Nehemja, Hakaljas son, hade börjat reparera det återuppbyggda Jerusalems murar. (Dan. 9:24—27) Betyder inte det att de befriade judarna fick uppleva ”året av god vilja å Jehovas sida” då, när Jerusalem återuppbyggdes, och blev inte de sörjande tröstade, när templet i den heliga staden blev återställt? Jo, men bara på ett förebildligt sätt.
19. a) Vad var det viktiga som saknades år 537 f.v.t.? b) Vems själva närvaro på jorden var ett kraftigt bevis på Jehovas goda vilja, och över vad var det de fångna tillbedjarna sörjde?
19 Det var verkligen en tid av Jehovas goda vilja eller ynnest och av oerhörd tröst för de sörjande tillbedjarna. Men det viktiga som saknades var den förebådade, smorde förkunnaren, han som kunde hänvisa till Jesaja 61:1—3 och tala om att det som stod där uppfylldes på honom! Den döpte Jesus, som blivit smord — inte med vanlig olja ur växtriket utan med Jehovas ande — var den förste som fullständigt motsvarade profetians krav och därför den förste som kunde ”förkunna året av god vilja å Jehovas sida”. Vilket storslaget vittnesbörd om Jehovas goda vilja eller ynnest var inte detta — att ha Guds smorde Son närvarande på jorden — för de judar som ville ta emot honom som den av Gud utlovade Messias! Då behövde också goda nyheter förtäljas för de ödmjuka, och Jesus Kristus hade sådana goda nyheter, och han predikade de goda nyheterna om Guds rike. De sörjande tillbedjarna behövde tröstas. Dessa sörjde inte över att Jerusalem och templet hade blivit förstörda, utan över att den sanna tillbedjan av Jehova var i ett så bedrövligt tillstånd. Det fanns fångar att befria, inte från det forntida Babylon, utan från en korrumperad religiös ordning.
20. a) Vad skulle det sörjas för beträffande Jehovas folk i uppfyllelse av Jesaja 61:1—3 i högre grad än deras välbefinnande i materiellt avseende? b) Vad var målet med detta vad det gäller folket såväl som Gud?
20 Uppfyllelsen av Jesaja 61:1—3 gällde inte Jesu folks välbefinnande i materiellt avseende. Det som Jehovas Smorde fick i uppdrag att förkunna skulle uppfyllas i andligt avseende. Ja, Jehovas goda vilja behövde komma till uttryck i form av viktigare ting än materiella. Det var inte befrielse från det forntida Babylon såsom år 537 f.v.t. som Jehova erbjöd sitt utvalda folk genom sin smorde Son, Jesus, utan det var befrielse från religiöst förtryck. Det var inte frihet från underkastelsen under det romerska världsväldet som Jehova i sin ynnest erbjöd genom sin Sons, Jesu Kristi, offer, utan det var frihet från underkastelsen under synden och dess lön döden. Det var detta som de skulle sluta sörja över och som de skulle glädja sig åt och prisa Jehova för. Då skulle de kunna bära rättfärdighetens frukt, likt stora träd som Jehova planterat, och dessa befriade, gudaktiga, fruktbärande människor skulle bli honom till ära och upphöjelse.
21. a) Vilka fick gagn av ”god vilja å Jehovas sida”, som kom genom Messias? b) Vilket verk fick de uppdrag att ta del i från och med pingsten år 33 v.t.?
21 Vilka fick gagn av denna goda vilja från Jehovas sida? Inte den judiska nationen, även om tillfället stod öppet för denna nation att få gagn av den; utan de verkligt ”ödmjuka”, de som i religiöst avseende sörjde, de som kände sig fångna i en falsk religiös ordning, de som blev Jehovas Smordes, Jesu, döpta efterföljare. Det var dessa som skulle bli smorda med Guds ande, precis som deras överhuvud och ledare, Jesus, hade blivit. Likt honom fick de därför uppdraget att ta del i att förtälja de goda nyheterna för andra ödmjuka och förkunna frihet för dem som var fångna i den falska religionen och trösta dem som sörjde över att de inte hade Guds välsignelse. Pingstdagen år 33 v.t., då helig ande blev utgjuten över Jesu efterföljare som åter var församlade i Jerusalem, blev det på mirakulöst sätt bevisat att Jehovas goda vilja eller ynnest var med dem, inte med den självrättfärdiga, otrogna nationen. — Apg. 1:12—2:47.
”Dagen av hämnd å vår Guds sida”
22. a) Varför var Jesu smorda efterföljare måna om att förkunna ”året av god vilja”? b) Till vilken tidsperiod kunde denna goda vilja vara begränsad, och vad fanns det alltså skäl för dem som svävade i fara att göra?
22 Dessa trogna smorda Jesu, Messias’, efterföljare var mycket måna om att förkunna ”året av god vilja å Jehovas sida”. De visste att det också skulle komma en dag av ”hämnd å vår Guds sida” och att detta betydde att ”året av god vilja” därför var begränsat och skulle löpa ut, ja, inom deras generation! Det stod verkligt klart att denna tid var begränsad, då Jesus beskrev Jerusalems förstöring år 70 v.t. och tillade: ”Jag säger er i sanning att detta släktled ingalunda skall försvinna, förrän allt detta inträffar.” (Matt. 24:34, NW) Aposteln Petrus gav också till känna att den tid som stod till förfogande var begränsad, då han sade till mer än tre tusen judar som på pingstdagen var vittnen till hur den heliga anden blev utgjuten: ”Bli frälsta från detta vrånga släkte.” (Apg. 2:37—40, NW) ”Året av god vilja” skulle alltså, i fråga om sin varaktighet, kunna begränsas till ett släktled, en generation, och det skulle betyda att det året inte skulle vara alltför långt. Detta gav dem som svävade i fara ännu större skäl att dra fördel av ”året av god vilja” utan dröjsmål. Att vänta skulle kunna bli ödesdigert!
23. a) Att Jehovas goda vilja upphörde betydde början till vad, enligt Jesu profetia i Lukas 21:22, 23? b) Vad sade Paulus i överensstämmelse med detta om de judar som förföljde de kristna?
23 Att Guds goda vilja upphörde kunde bara betyda början av hans vrede. Då Jesus i profetiska ordalag talade om att Jerusalem skulle belägras och förstöras av de romerska härarna år 70 v.t., sade han: ”Detta är dagar då rättvisa skall utmätas, för att allt det som är skrivet må bli uppfyllt. ... Ty det skall komma stor nöd över landet och vrede över detta folk.” (Luk. 21:22, 23, NW) Jesus utförde således sitt uppdrag som Jehovas Smorde att ”förkunna ... dagen av hämnd å vår Guds sida”. Det var Guds hämnd mot alla dem som vägrade att dra fördel av ”året av god vilja”. Genom att de inte valde att vinna Guds goda vilja och ynnest, som han så kärleksfullt erbjöd dem, handlade de så att de underblåste hans fiendskap mot dem så mycket mera. Aposteln Paulus sade om de judar som förföljde de kristna: ”De söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.” (1 Tess. 2:16) Dessa som skrymtaktigt gjorde anspråk på att vara hans utvalda folk var alltså de som skulle bli tillintetgjorda på ”dagen av hämnd” å hans sida.
24. Hur visades Guds inställning under ”året av god vilja” genom det Paulus skrev i Romarna 10:1—4?
24 I följande ord visade den judiske kristne aposteln Paulus vilken inställning Gud hade under ”året av god vilja” gentemot Israels nation: ”Bröder, mitt hjärtas goda vilja och min bön till Gud för dem gäller i sanning deras frälsning. Ty jag ger dem det vittnesbördet att de har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; ty därför att de inte kände Guds rättfärdighet, utan sökte upprätta sin egen, underordnade de sig inte Guds rättfärdighet. Ty Kristus är slutet på lagen, så att envar som utövar tro må få rättfärdighet.” — Rom. 10:1—4, NW.
25. Hur reagerade judarna i Antiokia i Pisidien på att Paulus visade sitt hjärtas goda vilja?
25 Men fastän aposteln Paulus visade sitt hjärtas goda vilja gentemot medlemmarna av sin nation, fann han att de inte var villiga att ta emot frälsningens budskap, vilket visas av vad han fick uppleva i Antiokia i Pisidien. Vi läser om detta: ”När judarna fick se folkskarorna, blev de uppfyllda av svartsjuka och började hädiskt motsäga det som Paulus talade. Och därför sade Paulus och Barnabas frimodigt: ’Det var nödvändigt att Guds ord skulle talas till er först. Eftersom ni stöter bort det ifrån er och inte aktar er värdiga evigt liv, se, då vänder vi oss till nationerna!’” (Apg. 13:45, 46, NW) Möjligen begav sig somliga av dessa gensträviga judar till Jerusalem för att fira påsken där år 70 v.t., men bara för att förgås där.
26. Hur kunde ”dagen av hämnd” jämföras med ”året av god vilja” på samma sätt som en kalenderdag jämförs med ett år?
26 En dag är kort i jämförelse med ett år, och på ett liknande sätt var ”dagen av hämnd” på våren och sommaren år 70 v.t. kort i jämförelse med den tidsperiod av god vilja som varade under de fyrtio åren från det att Messias framträdde år 29 v.t. till dess Jerusalem började belägras år 70 v.t. Men denna längre tidsperiod av god vilja å Guds sida löpte inte ut vid ett tillfälle vilket som helst, utan vid Guds fastställda tid. ”Året av god vilja” var längre än den tid under vilken Gud verkställde sin hämnd, vilket tydligt visar hur tålmodig och fördragsam han är.
27. Vilken tidsperiods slut närmar vi oss nu, och hur har vi, med tanke på detta, inte råd att handla gentemot Guds tålamod och fördragsamhet?
27 Eftersom Gud kommer att ge uttryck för sin hämnd vid sin fastställda tid, kan vi inte leka med hans tålamod och fördragsamhet. Vi bör dra fördel av hans tålamod i överensstämmelse med det syfte för vilket det visas, nämligen för vår räddning, vår frälsning. För vår egen skull bör vi ta den fråga i betraktande som aposteln Paulus riktade till de människor i Rom som gjorde anspråk på att vara kristna: ”Föraktar du hans godhets och fördragsamhets och långmodighets rikedom, eftersom du inte vet att Guds godhet försöker leda dig till bättring?” (Rom. 2:4, NW) Det är angeläget att vi nu tar ställning till denna fråga och handlar därefter, därför att vi nu närmar oss slutet på ”året av god vilja” å Jehovas sida.
[Bild på sidan 152]
I Nasaret läste Jesus från Jesaja 61:1, 2 och tillkännagav sitt uppdrag att förkunna ”året av god vilja å Jehovas sida”