Det står inte i bibeln!
MÅNGA uppfattningar som allmänt tros komma från bibeln finns inte alls i den. Ta en titt på de olika punkter som dryftas här nedan och se om du trodde att bibeln lär så. Undersök sedan vad den verkligen säger. Det kan väcka större intresse hos dig för denna bok och för vad den betyder för oss i dag.
”Gud skapade jorden på sju tjugofyratimmarsdagar”
En vanlig invändning mot tron på bibelns skapelseberättelse är uppfattningen att den säger att Gud skapade jorden på sju tjugofyratimmarsdagar. Du kanske vill läsa denna berättelse, som börjar på första sidan i din bibel, i Första Moseboken 1:1—2:4, kapitel 1, vers 1, och sträcker sig till kapitel 2, vers 4.
Hittade du över huvud taget något, när du läste detta, som sade att ”dagarna” som omtalas där var begränsade till tjugofyra timmar? Ordet ”dag” kan inte hela tiden innebära en tjugofyratimmarsperiod i detta avsnitt. Vid slutet av berättelsen kallas nämligen hela perioden, som omfattar alla de ”dagar” som det talas om där, för ”den dag då Jehova Gud gjorde jord och himmel”. (1 Mos. 2:4, NW) Det är tydligt att ordet ”dag” här inte har innebörden tjugofyra timmar, eftersom hela skapelseperioden är inbegripen.
Ordet ”dagar” kan också betyda ”tid”. Vi använder det när vi talar om ”Noas dagar”, ”Caesars dagar” eller andra epoker som var mycket längre än tjugofyra timmar, men som hade en bestämd början och ett bestämt slut.
Man bör lägga märke till att dessa sju stora skapelse-”dagar” inte innefattar universums skapelse utan bara jordens iordningställande för människan. Bibeln säger ingenting om när solen, stjärnorna, planeterna eller ens jorden skapades. Första Moseboken 1:1 förklarar: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Men det sägs ingenting om när ”begynnelsen” inträffade eller hur lång tid som förflöt mellan universums skapelse och början på den första av de sju ”dagarna”, vilken skildras i följande vers.
En annan viktig sak är att de sex första dagarna nådde sitt slut — men inte den sjunde! Redogörelsen för var och en av de sex dagarna slutar med en förklaring som motsvarar den som görs för den sjätte dagen: ”Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.” (1 Mos. 1:5, 8, 13, 19, 23, 31) Men detta avslutande uttalande görs inte för den sjunde dagen, på vilken Gud vilade.
Mer än 4.000 år senare förstod aposteln Paulus att denna sjunde dag, vilodagen, fortfarande pågick. Han syftade speciellt på denna vilodag som omnämns i Första Moseboken, när han sade: ”Låt oss därför göra vårt yttersta för att komma in i den vilan.” (Hebr. 4:4, 11, NW) Det är bara logiskt att tänka sig att den fridfulla tusenåriga regering som kommer att utövas av Jesus Kristus (vilken i Matteus 12:8 identifieras som ”herre över sabbaten”) också kommer att utgöra en del av Guds stora sabbat eller vilodag. Den stora ”sjunde dagen”, då Gud vilar från materiellt skapande på jorden, kommer då att inbegripa de nära 6.000 åren av bibelns historia sedan Adam plus de 1.000 åren för Kristi regering, som enligt Uppenbarelseboken 20:1—6 ännu hör framtiden till. Om alltså de andra sex i denna grupp på sju stora skapelse-”dagar” är lika långa som den sista, då måste var och en ha varit 7.000 år lång!
De omfattande skapelseperioder som beskrivs i Första Moseboken varade alltså i tusentals år, varunder bibeln säger att Gud vidtog särskilda mått och steg för att bereda jorden för människan.
”Sex var den ’ursprungliga synden’”
Var Evas ”ursprungliga synd” att hon förförde Adam, som många människor tycks tro? Inte enligt bibeln!
Bibeln säger att Gud gjorde Eva till en ”hjälp” åt eller ett ”komplement” (NW) till Adam. Bibelns redogörelse kallar dem ”mannen och hans hustru”. (1 Mos. 2:20, 25) Deras förhållande innebar varken otukt (sexuell förbindelse mellan ogifta individer) eller äktenskapsbrott (sexuell förbindelse mellan personer som är gifta med någon annan). Tvärtom var deras äktenskapliga förhållande heligt, eftersom Gud hade befallt dem att sätta barn till världen. Han sade: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er.” — 1 Mos. 1:28, NW.
Men vad var då deras synd? Precis vad bibeln säger att den var — den enkla handlingen att de åt av en bokstavlig frukt (bibeln säger inte att det var ett ”äpple”) som Gud hade sagt åt dem att inte äta av. Det var en enkel sak, men det var ytterst allvarligt. Det var att håna den gudomliga myndigheten. Eva valde att själv bestämma vad som var ”gott och ont” — vad hon skulle eller inte skulle göra — i stället för att godta Guds beslut i denna fråga. Adams synd bestod i att han följde hennes olydiga handlingssätt.
”Jesus dog på ett ’kors’”
”Jag vet att Jesus dog på ett kors”, säger du kanske. ”Jag har läst det många gånger.”
Men till mångas stora förvåning finns det ingenting i bibeln som tyder på att den påle som Jesus avrättades på hade en tvärslå. I själva verket pekar bevisen åt motsatt håll. Louis Réau, den berömde franske experten på religiös konst, skrev: ”Evangelierna säger oss inget speciellt om formen på korset. Det grekiska ordet stauros kan betyda en enkel stolpe och innebär inte, som det latinska crux, att två bjälkar korsar varandra. Det verkar som om Kristus ursprungligen avbildades fäst vid en stolpe.” — Se Apostlagärningarna 5:30; 10:39.
”Korset” var en religiös symbol långt före Kristi dagar. En fransk katolsk uppslagsbok medger: ”Man kan inte förneka att korset tagits i anspråk av hedningarna som en religiös symbol. Man finner det i olika former på ett stort antal asiatiska, europeiska och till och med amerikanska fornminnen.”
Bibeln ger ingen beskrivning av ”korsets” form, och de grekiska ord som används i bibeln betyder ”påle”, ”stolpe” eller ”trä” snarare än ”kors”. Bevisningsskyldigheten åligger alltså i själva verket dem som påstår att det fanns en tvärslå på den stolpe som Kristus dog på. Eftersom det inte talas om någon ”dyrkan av korset” i Jesu apostlars skrifter, medan det däremot var en ”helig” symbol för hedningarna, kan man inte tillråda sanna kristna i våra dagar att dyrka det.
”Präster skall inte gifta sig”
Denna kontroversiella fråga har blivit känsloladdad — särskilt för dem som har en nära släkting som har gjort en uppoffring i detta avseende.
Romersk-katolska lärda påpekar att aposteln Paulus inte påbjöd celibat. Katolska vetenskapsmän skriver i Encyclopedic Dictionary of the Bible: ”De flesta om inte alla apostlarna hade varit gifta, liksom Petrus utan tvivel var.” Till bevis för Petrus’ äktenskap citerar denna katolska bok två texter: Matteus 8:14 och 1 Korintierna 9:5. Den första talar om Petrus’ ”svärmoder”. I den andra säger Paulus: ”Hava vi icke rätt att föra omkring med oss en kvinna, en syster, liksom de övriga apostlarna och Herrens bröder och Cefas?” — Benelius’ katolska översättning.
Vilka var det som hade hustrur, enligt vad som sägs i denna bibelvers? ”De övriga apostlarna.” ”Herrens bröder.” ”Cefas.” Vem var Cefas? Ingen annan än aposteln Petrus, om vilken katolska kyrkan lär att han var den förste påven. Paulus sade också att Petrus var gift.
Bibeln krävde inte celibat för prästerna i Israel och inte heller för tillsyningsmännen i den kristna församlingen. Den romersk-katolska Encyclopedic Dictionary of the Bible säger således med hänsyftning på Jesu apostlars skrifter i bibeln: ”Sankt Paulus klargör helt och hållet att ingen kristen är tvungen att leva i celibat.” Den tillägger: ”NT [Nya testamentet] påbjuder inte eller ens antyder något celibat för prästerna.”
”Jesus hade ett namn, men Gud har inget”
Guds Son har ett namn: Jesus. Men har Fadern något namn?
”Gud” är inte hans namn. Ordet ”gud” är snarare en titel än ett namn. Det har avseende på allt som dyrkas av människan som en gudomlighet, inbegripet avgudar och andra människor. (Webster’s New Collegiate Dictionary, 1960 års upplaga, sid. 355) Har den allsmäktige Skaparen ett namn som särskiljer honom från alla dessa falska gudar?
Ja. På det ursprungliga hebreiska språk som ungefär tre fjärdedelar av bibeln skrevs på identifieras himmelens och jordens store Skapare tusentals gånger med sitt namn. Detta erkänns villigt av religiösa lärda, både katolska och protestantiska, fastän många medlemmar av deras kyrkor vet mycket litet om detta namn.
Encyclopedia of the Bible säger: ”Jehova, eller snarare Jahve, är Israels Guds verkliga, strängt personliga ’egennamn’.” Den protestantiska New Bible Dictionary förklarar: ”Strängt taget är Jahve Guds enda ’namn’. Överallt i Första Moseboken där ordet shem (’namn’) förbinds med det gudomliga väsendet är detta namn Jahve. När Abraham eller Isak byggde ett altare, åkallade de namnet Jahve.”
Den franska Dictionnaire de la Bible (Biblisk uppslagsbok), som redigerats av den katolske prästen F. Vigouroux, säger: ”Jehova, Guds personliga namn i Gamla testamentet. Inget gudsnamn används så ofta i den hebreiska bibeln. Det upprepas omkring 6.000 gånger, antingen för sig eller tillsammans med ett annat gudomligt namn.”
Jehova och Jahve är två olika sätt på vilka det hebreiska tetragrammaton, Guds namn, återges på svenska. Detta namn användes i dagligt tal i forna tider för att särskilja den sanne Guden från falska gudar. Utom i Psalm 83:18 (vers 19 i 1917 års svenska översättning) och i några ytterligare verser använder Konung Jakobs engelska översättning av bibeln genomgående ordet ”LORD” (”HERREN”) i stället för Guds namn. I 1917 års svenska översättning har man också återgett Guds namn med ”HERREN” i de hebreiska skrifterna. Flera bibelöversättare har emellertid bibehållit Guds rätta namn överallt där det förekommer på det språk som bibeln från början skrevs på. De har då stavat namnet antingen ”Jehova” eller ”Jahve”.
Vad är det bibeln lär?
Ja, vad bibeln verkligen säger är fjärran ifrån vad man ofta har lärt om den. Väcker inte detta din nyfikenhet? Skulle du inte vilja veta vad bibeln verkligen lär och få reda på det storslagna hopp den ger oss människor för framtiden?
Be ett av Jehovas vittnen, kanske det som du fick den här tidskriften av, om ett kostnadsfritt bibelstudium i ditt hem. Det är en kurs i grundläggande bibliska läror som erbjuds dig under sex månader, en timme i veckan, men utan någon kostnad för dig, och privat, i ditt eget hem.
Du kommer att få veta svaren på sådana intresseväckande bibliska frågor som: Varför blir vi gamla och dör? Var är de döda? Varför tillåter Gud det onda? Lär kristenhetens kyrkor verkligen det som bibeln säger? Vad betyder egentligen de oroliga förhållandena i världen i våra dagar? Vad har framtiden i beredskap för dig och din familj?
Mer än en million familjer drar redan nytta av detta kostnadsfria studium en gång i veckan. De får lära sig vad bibeln verkligen lär, och de blir så entusiastiska över det att de går ut i tiotusental för att tala med sina medmänniskor om det.
Om du inte känner något av Jehovas vittnen, kan du skriva till utgivarna av denna tidskrift. Då kommer ett av Jehovas vittnen, som bor i närheten av dig, att besöka dig för att visa hur du också kan få reda på de intresseväckande ting som finns i Guds ord, bibeln.
Vare sig du nu utövar någon religion eller inte, är du skyldig dig själv att ta reda på vilka sanningar som verkligen finns i denna forntida inspirerade bok. Du kanske till och med kommer att finna att denna underbara kunskap driver dig till samma slags iver, verksamhet och personliga engagemang som de kristna i första århundradet för länge sedan visade prov på!